Gott nytt år!

"Våga flyga II", 2009, akryl och collage på duk, 50x50 cm

Sista dagen på året och dags att summera, fundera och planera för det kommande. När jag tittar tillbaka i bloggen kan jag konstatera att jag har varit ungefär lika produktiv i år som förra året. Jag har målat och sålt nästan lika många tavlor. Flitigare har jag dock varit vid tangentbordet. Jag har skrivit 128 blogginlägg under 2009 jämfört med 57 året innan. Mer än en fördubbling alltså. Målet är att skriva ännu oftare. Kan jag klara en fördubbling till nästa nyår? Det återstår att se. De viktigaste händelserna under året när det gäller min konstnärliga utveckling, har definitivt varit de två utställningar jag har haft. Jag har lärt mig så mycket om hur det går till och vad man kan tänka på, men framförallt har jag blivit säkrare i min roll som konstnär (oj, där använde jag det där ordet igen!). Det känns inte längre så skrämmande att visa upp och prata om mina tavlor. Tvärtom känns det riktigt roligt. Jag ser verkligen fram emot påsken då jag ska vakta hela dagarna på Gästrik Konst. Tavlan här ovanför är ett beställningsjobb som skulle vara en julklapp så jag antar att det är fritt fram att visa den nu. Den passar bra som sammanfattning av året, tycker jag. Jag har vågat en hel del som jag inte trodde att jag skulle klara av. Och det har gått bra! Under 2010 ska jag våga ännu mer. Mitt motto ska vara: Jag kan göra allt jag vill!

"Återvinningskonst 10", 2009, blandteknik, 15x15 cm

Det var längesedan nu, men här kommer en till i återvinningsserien. Nummer tio. Jag använder från och med nu inte längre romerska siffror i titeln. Det blir så krångligt att hålla reda på när man börjar komma upp i lite högre siffror, och det ska jag göra. Snart.

Uppdatering

Julmys och uppdatering

Peter och jag köpte en gemensam julklapp till varandra i år, och vi var så förnuftiga att vi väntade till mellandagsrean. Inte särskilt romantiskt kanske - men praktiskt. Vi köpte en bärbar dator och en router så nu kan jag ägna mig åt mitt internet- och bloggberoende men ändå vara tillgänglig för familjen. Nej, skämt åsido, vi har blivit för många i familjen som vill använda datorn och det är inte särskilt praktiskt att behöva springa iväg till övervåningen varje gång datorn behövs. Dessutom kan jag lyssna på musik på kvällarna. Vår stationära dator står utanför småtjejernas sovrum så efter klockan sju har Spotify inte varit något alternativ. Gårdagskvällen spenderade jag i soffan framför tv:n och passade på att göra lite uppdateringar av bloggen. Jag lade bland annat ut en länk till min hemsida och till kommande utställningar. Jag är lite sugen på att ändra layouten också men det hann jag inte med, det kanske kommer.

Tänka, tänka, tänka...

Skrivbordet i målarrummet

Idag skulle jag få måla, var det bestämt. Peter skulle ta hand om småflickorna och handla champagne till nyårsafton så att jag skulle kunna ägna hela dagen åt måleriet. Så har det inte blivit. Visst har jag fått tiden för mig själv - men måla har jag inte gjort. I stället har jag städat i målarrummet, skrivit dagbok, bläddrat i glansiga magasin, lyssnat på musik och radio, läst, spänt upp duk på en träskiva, tänkt, tänkt och åter tänkt... men ingen inspiration. Jag känner igen den här känslan, grubblerifasen inför en utställning, när jag funderar över vad jag ska måla och varför. Vilket tema ska jag ha? Hur ska tavlorna hänga ihop? Ska jag fortsätta på samma spår som tidigare eller göra något helt nytt? Min första utställning i Umeå hette "På väg" och handlade om att utvecklas, att våga gå sin egen väg. Den andra hade ett inte helt genomfört cirkustema och handlade delvis om hur man får ihop familjelivet. Var ska jag ta vägen nu? Jag måste tänka lite till...

God Jul

En vacker dag

Översnöade trädgårdsmöbler på verandan

Det blir inte mycket tid ägnat åt konsten så här dagarna före julafton. Det är mycket annat som ska fixas, klappar ska köpas, rim ska skrivas, glögg ska värmas och så kanske lite städning... men bara lite. Julmusiken står på och vädret gör sitt för att julstämningen ska infinna sig. Det är svårt att inte bli glad när man ser ut över solgnistrande snölandskap.

Penslar

Väl använda penslar

Jag är inte rädd om mina penslar. Idag när jag kom in i målarrummet för att sätta på ram på den senaste tavlan hittade jag några penslar ståendes med borsten ner i smutsigt målarvatten. Det händer ofta. En gång stod de så länge att vattnet dunstade och penslarna blev förstörda. Det har bara hänt en gång, men ändå... Min målarstil är inte heller särskilt skonsam mot mina redskap. Jag gnuggar och trycker så borsten står åt alla håll - det som är kvar av den vill säga. Många av mina äldre penslar har knappt någon borst kvar, några futtiga strån i mitten bara. Men jag kan inte slänga dem ändå. De kan komma till användning. Om inte annat så kan jag röra om i färgburkarna med dem. Ibland har jag funderat på att köpa några riktigt fina (och dyra) penslar men jag har alltid ångrat mig. Det är ingen idé. Jag tycker om att slippa vara rädd om saker. Just nu använder jag en hel del penslar från Rusta. Väldigt billiga och faktiskt helt ok. Då gör det ingenting om de slits, det är bara att köpa nya. Fast det brukar inte behövas heller... det fungerar ändå.

Julklappar

Jag har precis avslutat ett beställningsjobb, en tavla som ska bli en fin julklapp till någon som förhoppningsvis blir glad för den. Själv har jag inte handlat alla julklappar än så nu måste jag fokusera lite mer på julen och lite mindre på måleriet några dagar. Vi får se hur det går...

Vi har målat

Greta är koncentrerad

Det gick riktigt bra att måla idag. Greta var den som var mest produktiv av oss två, men jag hann i alla fall avsluta en påbörjad målning. Eller åtminstone tror jag att den blev färdig. Jag måste studera den lite först och fundera lite. Ibland önskar jag att jag var lite mer lik Greta. Hon funderar inte så mycket över det hon målar, hon bara gör. Först målade hon sina dagiskompisar Jonna och Olivia, sedan avslutade hon med ett dubbelporträtt av sig själv och lillasyster Sonia. Inga grubblerier.

Sällskap idag

Greta vill gärna sitta vid datorn

Idag är jag ledig från lärarjobbet. Jag hade en del kompdagar att ta ut och det passar bra att ta dem såhär i slutet av terminen när betygen redan är satta. I morgon är barnen och Peter hemma från skolor och dagis så då blir det julförberedelser istället för måleri. Min plan var därför att jag skulle måla hela dagen idag istället. Tyvärr så har Greta blivit lite sjuk så jag får ändra mina planer lite. Greta har bestämt att vi ska sätta ihop pepparkakshuset som jag köpte förra veckan och det ska vi göra, men sedan tror jag att jag ska försöka måla lite i alla fall. Greta brukar inte vara svårövertalad att följa med in i målarrummet - bara hon får mycket papper, färg och penslar...

Planer för dagen

Del av pågående arbete

Äntligen torsdag, vilket betyder min målardag. Det är bara ett mindre problem. Jag och Sonia fick vår influensaspruta igår och min arm värker. Vi får se om Alvedon hjälper, annars får jag nog tänka om lite. Jag hade tänkt fortsätta på en tavla jag påbörjade förra torsdagen, men i nuläget är det svårt att lyfta armen och det blir svårt att måla vid ett staffli då. Kanske kan jag göra lite återvinningsbilder, då sitter jag ju vid bordet...? Jag vill inte slösa bort värdefull målartid så något hittar jag nog på. En annan uppgift jag har idag är att ringa till en fotograf som ska ta bilder till årets Gästrik konst-katalog och beställa tid för fotografering. Jag måste också bestämma vilken tavla som ska vara med i katalogen, men det är snabbt gjort. Ibland är det bra att inte ha alltför många att välja mellan!

En bra början

Frostat fågelbad

November har varit en tung månad. Oktober också för den delen... Jag har känt mig stressad och orolig, haft för mycket på jobbet och inte klarat av att hålla balansen mellan arbete och fritid. I måndags bestämde jag mig för att december månad ska bli bättre. Jag ska tänka positivt, fokusera på det som går bra och välja glädje. Det har jag gjort förut, och det sköna är att jag vet att det fungerar. I morse när jag öppnade ytterdörren möttes jag av bilden här ovanför. Det tidiga morgonljuset som gnistrar i det frostade fågelbadet. Det var så vackert och kändes som en bra start på dagen. Det är sådana saker jag vill tänka på. (Att det tidiga morgonljuset inte kom från solen utan bilens strålkastare väljer jag att glömma bort!)

Överraskning

Ett brev på posten...

Det har inte funnits mycket tid att ägna åt måleri på sistone. Det har inte ens funnits tid att tänka på måleri, så min sista-minuten-ansökan till Gästrik Konst 2010 har jag inte grubblat så mycket över. Visst har jag tittat i brevlådan och letat efter ett kuvert till mig men ju fler dagar med tom brevlåda desto säkrare blev jag på att jag inte kommit med.

Idag stormade jag hem från skolan för att hämta ett papper som jag skulle ha med till Miras utvecklingssamtal. Jag skulle bara hem och vända och passade på att tömma brevlådan i farten. Där låg kuvertet. Även om jag var helt övertygad om att beskedet var negativt blev jag lite nervös. Jag slet upp kuvertet och läste att jag är välkommen som en av utställarna i Gästrik Konst 2010. Det kändes helgalet! Skull jag...?

Mer hann jag inte fundera innan jag var tvungen att åka till Miras skola och diskutera hennes utveckling, sedan hastade jag tillbaka till jobbet och pratade om en av mina elevers utveckling. Nu sitter jag här och har inte riktigt smält beskedet än. Det känns fortfarande helgalet. Och helt fantastiskt roligt!

Förändrad

"Passa in", 2009, akryl och collage på duk, 50x50 cm

Den här tavlan har hängt på min köksvägg sedan sist jag målade. Jag var aldrig riktigt nöjd med den men visste inte hur jag skulle gå vidare. Idag bestämde jag mig för att försöka i alla fall och så här blev resultatet. Från Harriet Wanger i "Män som hatar kvinnor" till ukrainsk politiker (kommer inte ihåg hennes namn). Jag fortsätter att måla med folkloristiska inslag. Den här gången blev det en folkdräktsliknande klänning och en fläta i håret. För att få inspiration sökte jag bilder på nätet och hittade en uppsjö av olika dräkter från världens alla hörn. Helt fantastiskt! De kommer nog att visa sig i fler målningar har jag en känsla av.

Alla dessa intryck

Pågående arbete

När jag påbörjar en målning måste jag ha en idé om vad jag ska måla och varför. Vad vill jag säga? Oftast har jag en ganska klar bild i huvudet när jag sätter igång hur jag vill att det ska bli, men det är väldigt sällan som slutresultatet stämmer överens med den ursprungliga tanken. Färgerna lever sitt eget liv på penseln och jag försöker låta bli att tänka allt för mycket och fokuserar på att känna istället. Vad känns rätt? Vad det sedan är som gör att vissa saker känns mer rätt än andra kan man ju fundera över. Idag dök det upp en blondin på min tavla trots att jag förgäves försökte måla en brunett. Det var något med det mörka håret som inte stämde, och ansiktet blev inte bra förrän jag målade över alltihop och började om. När jag var färdig för dagen tittade Peter på målningen och sa: Det där ser ju precis ut som hon på filmen igår. Jag trodde att han skojade med mig för filmen vi såg var "Män som hatar kvinnor" och någon likhet med Lisbeth Salander kunde i alla fall inte jag se, men så förstod jag vad han menade. Harriet Wanger. Flickan på fotot, som tros vara mördad. Var det hon som dök upp på min tavla idag? Det kan säkert stämma, även om jag inte hade en tanke på henne när jag målade. Alla dessa intryck vi får dagligen från tidningar, tv och filmer måste ju ta vägen någonstans. Det är väl inte helt fel att lite fastnar på en tavla?

Dimman har lättat

Någorlunda städat i målarrummet

Idag är första dagen på länge som jag känner mig lite pigg. Hela familjen har varit hemma från skola, dagis och jobb den här veckan på grund av influensa, i mitt fall till och med lunginflammation. Nu är det bara Greta och jag kvar i huset. Jag är nästan återställd, lite yr, snorig och hostig bara, men Greta är lite krassligare så hon behöver vila. I morse medan Greta tittade på barnprogram gav jag mig in i målarrummets oreda och försökte röja lite plats. Nu när dimman i huvudet har lättat är det bra om allt finns på plats så att jag kan måla om det blir lite tid över. Jag ligger efter i min planering...

Rättvist ska det vara...

Greta har målat skägg

Just nu sitter jag med två tjejer i famnen, en på varje knä. Vi lyssnar på Astrid Lindgren-sånger på Spotify och tittar på fotografier. Greta undrade varför det bara var en bild på Sonia på bloggen. Hon ville också vara med - så här är hon. En bild från i somras när de lekte konstnärer ute på gården.

Hemma med småtjejerna

Sonia busar

Vi är ensamma hemma, jag och småtjejerna. Peter och Mira, skidfantasterna i familjen, har åkt på träningsläger över helgen. Sonia, Greta och jag hade tänkt mysa här hemma med mycket godis, några filmer och kanske lite måleri. Tyvärr känner jag mig lite hängig med feber och ont i halsen så måleriet får vänta. Film och godis går dock bra. Och att surfa runt på konstbloggar på nätet medan tjejerna tittar på film. Mitt senaste fynd är Alexandra Hedberg. Hon har en söndagsserie om hur man försörjer sig som konstnär. Alltid kul att läsa.

Hemsida

När jag startade den här bloggen var min tanke att jag här skulle presentera lite olika former av kreativitet. Därför gav jag bloggen namnet Huldas byrålåda. Det skulle finnas lite av varje, precis som det fanns i min farmors byrålådor. Inte visste jag då att måleriet skulle fånga mig så totalt att det inte blev tid över för annat skapande. Men så blev det. Bloggnamnet är därför inte särskilt passande idag men jag har behållt det ändå eftersom jag tycker om det. Ibland känner jag dock att jag skulle behöva en lite mer seriös sida att hänvisa till om någon är intresserad av vad jag gör. En sida som är mer kopplad till mitt namn, visar mina målningar lite tydligare och där jag inte pratar hela tiden. Den sidan finns nu. Jag har skaffat mig en egen hemsida. Den är inte färdig (blir de någonsin det?) och den ser inte riktigt ut som jag skulle önska, men den var enkel att göra. Jag har använt mig av en tjänst där man skapar hemsidor efter färdiga mallar som bara går att ändra till viss del. Resultatet blev därför inte exakt som jag ville ha det, men tillräckligt bra för att jag ska vara nöjd. Snygg adress är det ju i alla fall.

Dagdrömmar

"Karusell II", 2009, akryl och collage på duk, 19x19 cm

Flickan på karuselltavla nummer två ser ut som om hon inte riktigt vet var hon ska ta vägen. Ska hon sitta kvar på den gröna hästen, eller är den röda med vingar bättre? Så har jag känt mig många gånger förr och nu är jag där igen. Det är tungt på jobbet just nu. Många är sjukskrivna och det är svårt att få tag på vikarier, så lasset blir extra tungt för oss som är kvar. Att arbeta på en högstadieskola kan verkligen suga musten ur en när det inte fungerar. Samtidigt kan det vara fantastiskt roligt när allt går som det ska. Jag vet att jag skulle sakna elever och kollegor om jag skulle sluta men samtidigt funderar jag... Hur skulle jag kunna få mer tid för det jag verkligen vill göra, att måla? Hur skulle jag kunna kombinera min kreativa sida med en fast månadslön? Sedan slutar jag fundera och kommer tillbaka till verkligheten. Det är inte direkt så att det finns mängder av andra jobb att välja mellan och att leva på konsten ger inte mat för dagen. Dessutom gillar jag ju lärarjobbet. Men dagdrömma kan man ju alltid...

Höga kusten i sommar

"Karusell I", 2009, akryl och collage på duk, 19x19 cm

När utställningen på Galleri Galaxen precis var över skrev jag att det var dags att börja fundera över var jag skulle ställa ut härnäst. Jag behövde inte fundera särskilt länge, eftersom jag fick ett mail med en förfrågan om jag vill ställa ut på Ateljé Orsta utanför Nordingrå. Carin Hedlund som äger stället har ställt ut på Paletten precis som jag och jag blev tipsad om hennes ateljé redan i somras men glömde bort det. Nu mailade hon vid precis rätt tillfälle och jag bokade en vecka direkt. Vernissage blir den 24 juli och sedan hänger utställningen en vecka. Jag kommer att vara där varje dag och förhoppningsvis få lite tid att måla samtidigt. Jag vet att det är långt tills dess, men det känns roligt att ha något att se fram emot.

Bilden här ovanför var med på Galleri Galaxen men jag upptäckte att jag inte visat den här i byrålådan tidigare. Den är lite barnslig men det är ju jag också så jag gillar den. Jag tycker den ser ut som en illustration till en barnbok.

Tavlor på väggen

"Växtkraft", 2009, akryl på duk, 68x68 cm

Igår följde Mira med en klasskompis hem efter skolan. När jag skulle hämta henne följde jag med in och tittade på familjens nyrenoverade kök och matrum. Det har blivit väldigt snyggt, hypermodernt i en sober färgskala med några knallfärgade detaljer. Besöket gjorde mig både imponerad och stolt - över mig själv - för där i matrummet, på en kaffebrun fondvägg, satt tre av mina tavlor! Tavlorna köptes som en födelsedagspresent för ungefär ett år sedan så självklart visste jag att de fanns där, men jag har aldrig sett dem upphängda i hemmiljö. Och i en sån snygg miljö dessutom. De gjorde sig riktigt bra där på väggen. Samma sak gäller tavlan på bilden här ovanför. Den hänger hemma hos min mans bror och hans fru. Det är också en födelsedagspresent som inhandlades i somras. I helgen såg jag dem för första gången uppsatta på väggen i deras fantastiska hus. Det var så snyggt och jag insåg att jag borde fotografera mina tavlor i hemmiljö ibland så att det verkligen syns hur bra de gör sig på väggen. Nästa gång jag hälsar på någon som har en tavla av mig ska jag smyga med mig kameran. Bilder kommer alltså, så småningom. SÅLD!

Färgmatchning

Miratavlan passar perfekt

Jag har ägnat helgen åt målning, men den här gången har jag inte målat tavlor utan väggar. Mira ska få sitt rum fixat och hon har valt en mild turkos färg till fondvägg. Vi bor i ett över hundra år gammalt hus och i övriga huset har vi försökt inreda i tidsenlig stil, men Mira vill inte alls ha det så. Hon vill ha modernt. Från början skulle hon ha svarta väggar och blanka stålrör men jag lyckades förhandla fram en kompromiss. Det blir tre vita väggar till den turkosa fondväggen, svarta detaljer i form av ramar, kuddar och överkast och till det ett vitt modernt skrivbord. Rummet är långt ifrån färdigt men jag kan inte låta bli att fundera över vad som ska sitta på väggarna. När jag gick förbi tavlan av Mira som hängde i vår hall anade jag att den skulle passa, så jag bar upp den för att se. Färgerna stämmer perfekt. Jag hoppas Mira tycker det också.

"Skörd", 2009, akryl på duk, 68x68 cm

Så var utställningen över för den här gången. Jag stressade direkt från jobbet till galleriet och vaktade tillsammans med den andra konstären de sista timmarna. Kassören från Konstklubben kom dit och vi gjorde upp med betalningar och leveranser av de sålda verken. Det betyder att jag har skrivit min första faktura och det är tur att det finns människor som kan hjälpa till när man är en ekonomisk analfabet som jag. Det är inte det att jag inte kan räkna. Det kan jag. Jag är bara inte intresserad av siffror, och allra helst inte siffror i form av pengar. Det önskar jag att någon annan kunde sköta åt mig. Jag vill bara att det ska finnas pengar när jag ska handla. Tyvärr så fungerar det ju inte så här i världen. Egentligen är det så att mitt bristande intresse beror på att jag kan för lite om ekonomi. Jag vill förstå vad jag håller på med, och när jag inte gör det slår jag ifrån mig totalt. Tills jag är tvungen att ta itu med det. Då lär jag mig ordentligt, vilket betyder att jag läser allt om ämnet. Så har jag alltid varit. Men det viktigaste jag fick med mig från den här utställningen handlar inte alls om pengar. Det har varit fantastiskt roligt att träffa så många trevliga människor och prata om konst. Jag är så glad för alla som kom och tittade och för att ha lärt känna min konstnärskollega Christina. Det känns nästan sorgligt att det är över. Nu måste jag börja leta efter nya utställningsmöjligheter. Jag har några idéer. Vi får se vad som händer. Bilden här ovanför har inget att göra med den här utställningen. Den var med i Umeå i somras men såldes direkt när jag kom hem. Anledningen till att jag inte visat den tidigare är att jag glömde fotografera den med min egen kamera. Tur att andra har bättre minne. SÅLD!

Stressad

Dubbel cappuccino med kanel

Idag är det torsdag vilket betyder målardag, men den riktiga känslan och inspirationen ville inte infinna sig i morse. Det är galet stressat på skolan just nu och tankarna snurrar kring matriser, planering, nätverk och utvecklingssamtal. Det är svårt att måla då. Jag övervägde om jag helt enkelt skulle strunta i att måla och ägna mig åt skoljobbet istället, men så fick jag ett telefonsamtal från min svärmor. Vi pratade konst och utställningar och plötsligt kändes allt lite bättre. Ännu bättre kändes det efter att jag gjort mig en dubbel cappuccino med en glad kanelmun på skummet.

Det är svårt att hålla fingrarna rena

Sedan var det dags att doppa penslarna (och fingrarna) i färgen. För länge sedan såg jag en bild på ett par konstnärshänder fulla av färg. Så där kladdig blir aldrig jag, tänkte jag då, men sedan dess har jag upptäckt att det inte riktigt stämmer. När jag målar stora tavlor, som kan stå på ett staffli, då är det lättare att hålla färgen där den ska vara. De mindre tavlorna måste jag hålla i handen, och då hamnar färgen lite överallt. Fast det gör inte så mycket. Det ser ganska kul ut, tycker jag.

"Återvinningskonst IX", 2009, blandteknik, 15x15 cm

Resultatet av förmiddagens skapande är bilden här ovanför. Ännu en återvinningsbild. Jag gillar dem. Ett annat resultat är att jag känner mig mycket lugnare och mindre stressad. Det är inte så dåligt det heller.

SÅLD!

Glömsk

"Dröm", 2009, akryl och collage på duk, ca 38x38 cm

Den här målningen hade jag med på utställningen i Umeå i somras. Den är en av de tavlor som fick stanna kvar däruppe för att eventuellt säljas till hösten (alltså nu!). Anledningen till att jag inte visat den tidigare är för att jag glömde fotografera den innan jag åkte upp dit, och sedan glömde jag också min kamera på vernissagedagen. Som tur är fanns det andra som knäppte kort. Det känns bra att ha kvar alla målningar på fotografier. Jag vill inte riskera att glömma dem.

Min favorittavla är såld

Nyligen såld tavla

Idag fick jag veta att min favorittavla från utställningen är såld. Det är den här ovanför med kvinnan som balanserar på en tvättlina. Jag kommer att sakna den, men samtidigt känns det bra att någon annan uppskattar den tillräckligt mycket för att vilja hänga den på sin vägg. Hittills är det då två akrylmålningar som är sålda. Den andra är den här nedanför som köptes in av Konstklubben Oden som arrangerar hela utställningen.

Inköpt av Konstklubben Oden

Öppettider

Jag har tidigare skrivit och sagt till flera personer att utställningen inte är öppen på måndagar, men idag fick jag veta att det har blivit ändrat. Öppettiderna är nu måndag - fredag 12-17 och lördag 12-14. Jag kommer att sitta vakt nu på lördag och även nästa vecka på fredag eftermiddag. Kom gärna och titta!

Vernissage

Mina tavlor på rad i galleriet Svärmor och Mira framför Christina Johanssons tavlor

Mina tavlor igen

Det ser folktomt ut på bilderna här ovanför och det var det - då. Jag tog dem precis när jag kom dit, runt halv tolv, men sedan brakade det loss och det var fullt nästan hela tiden. Det var så roligt och jag hade inte en tanke på att plocka fram kameran, även om jag hade tänkt ta lite vimmelbilder.

Återvinningskonsten som jag funderat så väldigt över fick mycket uppmärksamhet och de gjorde sig faktiskt väldigt bra inne i hörnet på en lång rad (se översta bilden). Det var många som tyckte om dem och jag fick svara på flera frågor om hur jag gjort. Tre av dem blev sålda nästan på en gång. De är lite lättare att köpa än en stor akrylmålning som är betydligt dyrare.

En av akrylmålningarna blev faktiskt också såld. Det var Konstklubben Oden, som arrangerade utställningen, som köpte in den. Jag gissar att den ska vara med i deras årliga utlottning av konst så var den hamnar till slut har jag ingen aning om. Spännande.

Min första recension

Bild ur dagens Gefle Dagblad

I morse skickade jag iväg min man till postlådan. Alla andra dagar är det min pappa som hämtar tidningen på morgonen. De bor i huset bredvid och vi delar postlåda men inte tidning. Eftersom vi bor en bit från stora vägen kan man inte bara springa ut i morgonrocken så pappa brukar ta bilen upp på morgonen och så slänger han av vår tidning här på vägen tillbaka. Idag ville jag hinna först eftersom det var deras tidning jag var intresserad av. De läser Gefle Dagblad och vi läser Arbetarbladet och det var ju GD som kom och tittade på vår utställning i går. Min första recension (av en utställning, bloggrecension har jag fått tidigare) var kortfattad och sval men ändå helt ok . Först höll jag på att missa den, trots att det var ett stort uppslag med alla utställningar som har vernissage just idag, men precis när jag skulle slå igen tidningen hittade jag den. Min bild fanns längst ner i vänstra hörnet och texten lyder så här: "Här visar Elin Folkesson "vardagsbetraktelser" men ger dem en extra skjuts genom att välja bort leenden - och pojkens blick är den inte väl håglös? Sånt gör att man får fundera lite till och då gör det inte så mycket att det är lite blekt på sina håll, färgskalan är genomförd." Jag kan hålla med henne om att färgskalan är lite blek. Ibland har jag funderat över om vissa tavlor är alltför pastelliga, men jag verkar vara i en sån period nu för de försök jag har gjort att krydda färgskalan lite har inte fungerat. Jag har målat över och målat om tills jag känt mig nöjd och då har det blivit pastell. Igen. Lustigt.

I morgon är det dags

Nu är hängningen avklarad och vi fick till och med ett besök från Gefle Dagblad. Det var en stressad Sanna Vikström som kom förbi galleriet. Hon var mätt på konst eftersom hon redan tittat på fem andra utställningar samma dag så hon stannade inte särskilt länge. Antagligen blir mina bilder inte med i tidningen alls, men det gör mig ingenting. Jag hade inte räknat med att de skulle komma alls. Hängningen gick i alla fall bra. Jag blev glatt överraskad när jag såg Christina Johanssons tavlor. De skiljer sig helt från mina men ändå inte. Färger och motiv stämmer väl överens men det går ändå inte att ta miste på vem som har gjort vad. Det blev en fin utställning. Dessutom var hon väldigt trevlig och det gör ju inte saken sämre. Det känns riktigt roligt med vernissage i morgon. Inte alls nervöst som förra gången. Skönt.

Förberedelser

Inramat och klart

Hela dagen idag går åt till förberedelser inför lördagens vernissage. Jag har målat den sista ramen, fixat upphängningsanordningar och ramat in återvinningsbilderna. Allt som allt är det sexton tavlor; nio akrylmålningar och sju återvinningstavlor. Det känns lagom. Nu ska jag bara skriva titlar och pris på små papperslappar sedan är jag färdig. Den här gången ska inte informationen om tavlorna finnas på ett löst blad som det brukar vara på alla utställningar jag varit på. Jag fick höra att den andra konstnären brukar sätta ut titel och pris på väggen vid varje tavla, så då gör jag också så den här gången. Det ser bättre ut om vi gör lika, tycker jag. Tydligare blir det kanske också, även om jag egentligen tycker om att kunna se tavlan utan att påverkas av titeln först. Då är det lättare att bilda sig en egen uppfattning om bilden. Sedan läser jag förstås alltid titlarna. De är viktiga. Jag vill bara tänka lite själv först.

Till Ikea

"Återvinningskonst VIII", 2009, blandteknik, 15x15 cm

Igår var jag till Gävle, Valbo och Sandviken för att handla presenter. Mira fyller år på onsdag och min bror firar sin födelsedag idag. Jag hade tänkt åka till Ikea men gjorde inte det eftersom jag hade så mycket annat jag skulle hinna med. Istället blir det så att jag måste åka en sväng dit idag. Om jag nu kanske, eventuellt, möjligtvis ska ha med återvinningsbilderna på utställningen behöver jag ramar. Många ramar. Tur att Ikea inte ligger så långt bort. Jag har lovat småtjejerna att de ska få följa med. Av någon anledning tycker de att det är fantastiskt roligt att få följa med mig och handla, särskilt till Ikea. Är de miljöskadade tro?

SÅLD!

Jag blir tokig

"Återvinningskonst VII", 2009, blandteknik, 15x15 cm

Jag hade bestämt mig. Jag skrev om det i ett inlägg i morse. Sedan kom min svärmor hit. Hon är intresserad av konst och det är alltid roligt att höra hennes åsikter. Hon tycker att jag självklart ska ha med mina återvinningstavlor på utställningen, så då börjar jag vela. Igen. Suck. Det är tröttsamt att inte kunna bestämma sig. Nu gör jag så här. Jag bestämmer mig för att inte bestämma mig. Vi får se helt enkelt. Surprise!

SÅLD!

Velig

"Återvinningskonst VI" inramad på väggen

Jag velar fram och tillbaka och har inte riktigt kunnat bestämma mig, men nu tror jag att jag har fattat ett beslut. Det gäller om jag ska ha med återvinningskonsten på utställningen eller inte. Från början skulle jag inte det, men efter fler förfrågningar ändrade jag mig och nu har jag ändrat mig igen. De får inte följa med till Galleri Galaxen.

Anledningen till att jag ändrat mig är inte att jag tycker de är dåliga. Tvärtom. De gör sig bättre i verkligheten än på bild, men jag tycker inte att den här utställningen är riktigt rätt ställe att visa dem på. Dessutom är de i första hand ett sätt för mig att skapa helt kravlöst. Om jag väljer att ställa ut dem så börjar jag fundera för mycket, och det vill jag inte.

Kanske hittar jag något annat ställe att visa upp dem? Handelsbankens fönster kanske, där jag hängde tavlor förra julen. Det var bara att ringa om jag ville hänga tavlor där igen. Vi får se. Jag ska göra några till först... och så ska jag koncentrera mig på utställningen.

Mycket att göra

Utan titel än så länge, 2009, akryl på duk, 50x50 cm

Det är torsdag och jag förbereder mig för utställningen som börjar nästa helg. Idag har jag spikat och spacklat ramar på alla tavlor utom på den här ovanför. Listerna och spiken tog slut men Peter skulle köpa lite mer när han åker från jobbet så det ordnar sig. Nu ska jag bara slipa och sedan måla ett lager till innan jag innan jag kan sätta dit upphängningsanordningen. En annan sak som jag måste göra inför utställningen är att sätta titlar på alla tavlor. Ibland är det jättelätt och ibland är det helt omöjligt. Tavlan här ovanför har inte fått något namn än trots att jag funderat mig blå. Jag vet vad jag vill att titeln ska säga men hur formulerar jag det så att det låter bra? Det kan tyckas löjligt att lägga så mycket energi på några få ord men för mig är det viktigt. Titeln är en del av tavlan och den måste kännas rätt. Förhoppningsvis hittar jag på något innan nästa helg.

Välkommen på vernissage!

KONSTENS VECKA 26 september – 9 oktober Elin Folkesson och

Christina Johansson

Vernissage den 26 september 12 - 14

Galleri Galaxen tisdag – fredag 12 – 17 lördag 12 – 14 Konstklubben Oden

Gammalt projekt

Del av körkortstavla till döttrarnas dagis

Småtjejernas dagis är ett föräldrakooperativ och vi föräldrar förväntas delta i jobbardagar och liknande. För länge sedan tog min man på sig att göra en körkortstavla till ett uthus på dagisgården. Exakt hur den ska fungera vet jag inte men det är tänkt att det är i alla fall tänkt att det ska sitta små krokar på varje ruta där barnen kan hänga upp sina "körkort" till cyklarna som finns där. Mitt uppdrag var att måla lite bilar på tavlan och det gjorde jag, och så lade jag till lite färg, eller förresten ganska mycket färg... Det blev en riktig färgexplosion. Kanske inte riktigt vad de väntat sig men så får det bli. Tavlan har stått här hemma alldeles för länge och nu är det dags för den att flytta. Skönt.

Bara en till...

"Återvinningskonst VI", 2009, blandteknik, 15x15 cm

När jag väl har börjat kan jag inte sluta. De här små återvinningsbilderna är fantastiska som igångkickare av kreativiteten. De är så kravlösa, jag tänker inte, jag bara gör. När en är färdig är det fler som vill ut och det är bara att fortsätta. När jag målar mer seriösa tavlor tänker jag mycket, funderar över vad jag menar, funderar över titlar, funderar över om färgerna är rätt. Det är roligt - men krävande. Återvinningsbilderna är rent nöje. Lycka. SÅLD!

Som ett barn

"Återvinningskonst V", 2009, blandteknik, 15x15 cm

Min man påpekade just att jag ser ut som ett barn som gör något otillåtet när jag håller på med mina bilder. Jag hade precis smitit in i målarrummet för att fotografera mina senaste små återvinningstavlor, när han tittade in genom dörren. Fast med fingrarna i syltburken som man säger. Egentligen borde jag väl hämta kläder åt småflickorna, borsta tänderna och göra mig i ordning men så såg jag att batterierna till kameran var färdigladdade. Det känns precis som när jag var liten och smet från tandborstningen för att bygga ett flygplan åt Tummelisa av tandkrämskartongen, eller tog mammas hårrullar och byggde ett luciatåg med tårtljus i kronan. Tiden rinner iväg medan jag leker med färger, saxar och papper. Jag ska bara... Tur att jag har en man som är förstående och kan se med lite humor på mina infall. Och plocka mig tillbaka till verkligheten med tre små barn och ett stort hus som behöver städas...

SÅLD!

Detalj från dagens måleri

Äntligen tid för måleri igen. Det känns som om det var evigheter sedan. Två torsdagar har jag jobbat på skolan istället för att måla så nu börjar det bli bråttom om jag ska hinna färdigt innan utställningen. Jag måste hinna med att måla minst en tavla till och så ska jag skriva någon form av presentation, göra vernissageinbjudan och sist men inte minst rama in alla tavlor. Jag tänker bara göra en mailvariant av vernissagekortet. Tryckta vernissagekort hinner jag inte med den här gången, även om jag skulle vilja. Från början var det inte meningen att det skulle bli någon vernissage. Uställningen, som arrangeras av Konstklubben Oden i Sandviken, skulle först vara på biblioteket men nu verkar det som om den istället ska vara på Galleri Galaxen, ett mindre galleri som drivs av Sandvikens konsthall och då har det blivit lite ändringar. Exakt vilka tider och dagar det ska vara öppet vet jag inte än, men det kommer. En sak vet jag i alla fall och det är att jag inte är ensam utställare. Tillsammans med mig ska Christina Johansson från Hofors visa sina målningar. Jag har aldrig träffat henne men sett hennes tavlor på Gästrik Konst i år. Hon målar i många olika stilar och jag har ingen aning om vad hon ska ha med på den här utställningen. Det ska bli spännande att se hur våra tavlor passar ihop.

Ingen tid för måleri

Jag har haft fullt upp den senaste veckan. Torsdagens målardag var jag på seminarium med jobbet och resterande tid har varit fylld av annat. Däremot har jag haft en hel del tid att sitta vid datorn och bli inspirerad, eftersom det är där jag sitter när döttrarna ska sova. Här kommer några favoriter: Jesse Reno har ingen rolig blogg men en hemsida där han visar sina fantastiska tavlor. En sådan skulle jag vilja ha hemma på väggen. Jennifer Davis uppdaterar inte särskilt ofta men hennes bilder är så speciella och fantasifulla att det är värt att titta in flera gånger i alla fall. A Creative Life hittade jag alldeles nyligen. Det är en blogg där Maryann Wakeley visar sina målningar och skriver om konst. Jag är fascinerad av hennes målningar som är abstrakta men ändå känns föreställande. Det är sådana bilder som man kan titta på hur länge som helst och grubbla över vad de egentligen föreställer.

Mammas tavlor

"Växande", 2009, akryl på duk, 64x64 cm

"Spirande", 2009, akryl på duk, 64x64 cm

Jag skrev i ett inlägg för ett tag sedan att jag skulle måla en tavla till min mamma. En tavla blev två tavlor och de blev inte färdiga förrän idag. Först väntade jag på kilramar som jag beställt och sedan var det svårt att komma igång igen. Andra tavlor kom emellan. Dessutom var det inte så roligt att måla de här tavlorna eftersom jag redan gjort ett par liknande tidigare. De är inte exakt lika men ganska. Tror jag i alla fall. Jag har inte jämfört dem eftersom jag inte har de ursprungliga tavlorna hemma. Tyvärr har jag inga bilder heller eftersom de enda fotografierna jag har på dem finns i min svärmors kamera och hon är fortfarande i sin sommarstuga. Nu återstår bara att visa tavlorna för mamma och se om hon godkänner dem. Hon har sett dem när de bara var påbörjade men inte i färdigt skick. Vi får väl se vad hon säger.

SÅLDA!

Lugn

Mira försöker se ut som senaste tavlan

Jag känner mig lugn. Igår målade jag till och från hela dagen. Från klockan åtta på morgonen till klockan åtta på kvällen. Det är svårt att släppa en tavla innan den känns färdig. Efter att jag skrivit sista inlägget igår kväll så gick jag ner och målade om skuggorna på damens näsa och sedan blev jag nöjd. Nu kan jag ta det lugnt tills nästa tavla är påbörjad, då börjar det om igen. Ibland kan det fungera att sluta när det går bra. När möjligheterna för att det ska bli en fantastisk tavla fortfarande finns kvar. Då är det nästan lockande att sluta, för att inte förstöra något. Det är svårare när det redan har blivit fel, eller det bara inte känns helt rätt utan att man vet vad felet är. Då ligger den ofärdiga tavlan kvar i bakhuvudet och nöter. Det är inte roligt. Men som tur är så glömmer jag det fort när jag till slut lyckas måla färdigt och få det precis som jag vill. Då blir jag lugn, som idag. Tills nästa gång...

Något var fel

Nytt ansikte på senaste tavlan

Ibland när jag målar blir jag lite för rädd att förstöra det jag håller på med. Jag blir feg och vågar inte måla det jag borde måla. Så var det idag. Måleriet gick ganska bra och jag kände mig nöjd med det mesta, men det var något som retade mig. Jag petade och petade i små detaljer för att försöka förbättra, men det blev ingen förändring. Vid middagsbordet bad jag Peter titta på tavlan och han sa direkt: "Du måste ändra på håret och munnen. Kan du inte göra sånt hår som du hade på förra tavlan?". Precis vad jag visste men inte ville tänka på! Efter middagen fick jag lite mer tid i målarrummet för att försöka rätta till felet. Innan jag hade hunnit börja kom Mira in och sa: "Ansiktet är för litet." Klockren kommentar även från henne. Jag har världens bästa familj! De ger mig tid att måla, de intresserar sig för vad jag gör och de ger underbar kritik (även när jag tror att jag inte vill höra den).

Cirkustemat fortsätter

Detalj av pågående arbete

Idag har jag målat. Peter hade lovat att passa flickorna mellan klockan åtta och ett så att jag skulle få lite egen tid. De första två timmarna satt jag bara och grubblade. Jag kunde absolut inte komma igång. För att åtminstone använda tiden till något vettigt, spände jag upp duk på två 50x50 cm stora spännramar och grundmålade dem. Jag har försökt måla mindre tavlor men det är svårt. 50x50 är ett mått som passar mig för tillfället. När jag spänt upp dukarna satte jag mig och grubblade lite till utan att bli ett dugg klokare. Jag ville måla något som hade med cirkustemat att göra men ingenting kändes riktigt rätt.

Till slut började jag skriva i min dagbok och då släppte det. Jag behövde bara skriva en halv sida så fick jag en idé om vad jag ville måla. Det blev en mammaclown som jonglerar. Bollarna är gjorda i collage. Jag har använt papper från mina många mammatidningar som vimlar av klämkäcka råd till förvirrade föräldrar. Det mesta har jag målat över men om man tittar nära så lyser vissa ord och fraser igenom. Väldigt passande ord att jonglera med tycker jag.

Collagebollar med ord