Återbruk på väggen

Här är det sportlov och vi har just kommit hem från Örnsköldsvik där två av barnen och mannen åkte skidor och pimplade på sjön medan jag ägnade mig åt fixande i stugan. En perfekt fördelning. (Lite hjälp av barnen fick jag faktiskt också mellan varven när de upptäckte hur roligt det kan vara att riva tapeter.)

Mest tid lade jag på att göra en lapptäcksvägg av tapeter i det som ska bli vårt sovrum. Jag har länge velat göra något av de tapetrullar jag har haft liggande i skåpen och även om det tog tid och en hel del möda så är jag så nöjd med resultatet.

Jag använde en gammal ram som mall och skar ut många kvadrater av sju olika tapeter i olika pastelliga färger. Farmor Huldas gamla kökstapeter i lite starkare färger fick också vara med för att det inte skulle bli alltför sockersött. Det var många lager tapet på väggen sedan tidigare, men jag lade inte alltför mycket tid på underarbetet. Den yttersta gulnade strukturtapeten revs bort och övriga lösa delar, men i övrigt spacklade jag bara lite på de värsta ojämnheterna. Det är en sommarstuga och allt behöver inte vara perfekt. Dessutom räknade jag med att eventuella ojämnheter inte skulle bli lika synliga när det är så många små bitar med olika mönster, och det blev helt okej när det hade torkat.

Resten av väggarna ska tapetseras med renoveringstapet och målas, men det hanns inte med den här gången - jag var ju tvungen att sitta ute i solen med en kaffekopp, titta ut över sjön och lyssna på takdroppet också. Någon måtta får det väl ändå vara!

Lite mer mintgrönt...

Glömde säga att det blev en stol i samma färg också... Den är inköpt på loppis för länge sedan och var ursprungligen målad i en snyggt sliten, men konstigt lilagrå färg som skar sig mot allt annat blågrått vi har här hemma. Nu är den mindre sliten (i färgen) men passar bättre in i färgskalan.

Återbruk när det är som bäst!

I min iver att rensa och röja här hemma i sommar så blev en gammal stor ekskänk bortsorterad och utställd i ladugården (det kommer nog till användning någon gång). I stället behövde vi ett mindre skåp som kunde få plats i matrummet och rymma en del av de prylar som förvarats i det gamla, men vi hittade inget som riktigt passade.

Trots att resten av familjen tyckte att jag var lite galen, plockade jag upp ett annat gammalt skåp från källaren (den som spar han har). Skåpet är från Ikea och tillhörde ett möblemang som mina föräldrar köpte när de flyttade till Stockholm för länge sedan. Då var det laserat i mörkblått och hade ett överskåp med vitrindel. När jag var liten ägdes skåpet av min farmor och farfar men då var det ommålat i en mörkgrön blank färg.

Nu är all gammal färg bortskrapad, vitrindelen avplockad och det är ommålat med linoljefärg i en mintgrön nyans. (Färgen stod också i källaren och hade blivit kvar sedan ett tidigare måleriprojekt.) Jag är så nöjd. Jag älskar utseendet, den praktiska funktionen, de sparade pengarna och skåpets historia. Återbruk när det är som bäst!

Ska det ta ett år att sy ett lapptäcke?

För nästan exakt ett år sedan började jag klippa lappar ur Sonias urvuxna skjortor. Ett litet barnplagg ger inte så många rutor så en av mina och en av Peters avlagda skjortor fick också smaka på saxen, och det grön- och vitrandiga tyget kommer från ett gammalt nattlinne jag hade som barn.

I julas sydde jag ihop lapparna till långa remsor, men sedan fick det vila igen. Under tiden köpte jag ett baksidestyg och fleece till stoppning. Det tog nästan ett halvår...

Snedremsor till kanterna glömde jag att köpa så det fick jag tillverka av ett gammalt överblivet tyg. En trälist från tidigare rambygge och en blyertspenna fungerar utmärkt. Jag är inte så mycket för att vara noggrann. Det är därför jag bara syr till mig själv eller min familj - det blir sällan perfekt. 

Jag är inte så mycket för att mäta och nåla heller. Den här rullen är allt kantband som blev över när täcket var klart. Och jag som trodde att jag gjort för lite...

Ibland inser till och med jag att det blir lite för mycket fel och att jag måste sprätta. Fast då ska det vara ordentligt fel. Sprätta är det tråkigaste jag vet.

Om man inte synar det alltför noga så är det jättefint. Och skönt. Sonia kommer säkert att bli nöjd - trots att hon fick vänta lite på att det skulle bli färdigt.

Ett gammalt projekt

Det är skönt att äntligen ta tag i projekt som legat alldeles för länge. I helgen sick-sackade och tvättade jag ett tyg som köptes in för många månader sedan. Det ska bli baksida till mitt senaste lapptäcke som jag sytt av Sonias gamla skjortor. Eller mitt och mitt förresten... Sonia anser att det är hennes eftersom hon stått för tygerna. Vi får väl se om hon vill ha det när det är färdigt.

Klart hunden ska ha jeans!

Jag gillar återbruk. Det är trippel lycka att skapa något eget och nytt av gamla saker, att vara lite mer miljövänlig samt att få lite mer plats i hyllor och garderober.

Vi har länge letat efter en passande hundfilt till Måns. Han sover helst direkt på golvet, och har tydligt visat att han inte trivs på fluffiga hundfällar eller i mjuka soffan. Samtidigt är det bra med något som markerar hans plats (och som går att tvätta!).

För någon vecka sedan plockade jag fram symaskinen, några sparade gamla jeans och en ful babyfilt i fleece från när barnen var små. Resultatet blev ett litet lapptäcke som passar perfekt för en varm hund. Även om han fortfarande gärna ligger mitt på golvet, så händer det faktiskt att han kryper upp i hörnet på sin filt också. Och jag har mer plats i mina hyllor!

Återbruk på årets sista dagar

Det är jullov och äntligen tid för lata dagar med böcker, promenader, filmer och fikastunder. Tid finns också för att plocka fram ett gammalt projekt från i somras, som nu nästan är färdigt. Det är lätt att spendera några timmar vid symaskinen när man kan titta på film samtidigt.

Tillbakablick på återvinningskonsten

Efter gårdagens lek med färger och återvinningsmaterial, rotade jag lite i gamla mappar med fotografier och hittade några bilder på gamla återvinningstavlor. De första gjorde jag redan för fem år sedan, men de har sett ganska lika ut hela tiden. Det har blivit en hel del husformer, men också människor, skålar och tydligen fiskar. Blommor och blad har jag också gjort en hel del av, men jag hittade ingen sådan bild just nu. Prickar, korsstygn och knappar har alltid varit populärt - och så färg förstås. Mycket färg. Som vanligt.

En ny återvinningstavla

"Återvinningskonst 56", 2014, blandteknik, 15x15 cm

Det var länge sedan jag kände lust att göra lite ny återvinningskonst, men idag kändes det alldeles rätt. Det har gått så lång tid att jag glömt bort vilket nummer den sista hade, men efter en tillbakablick i bloggen är jag ganska säker på att det här är nummer femtiosex. Tidigare har jag alltså gjort femtiofem bilder av återvinningsmaterial, i samma format och med liknande formspråk. Enkla och utan alltför mycket grubblerier, ofta med ett inslag av text, och alltid väldigt roliga att göra.

Dagens bild består av en del dukspill, ett gammalt slaktat exemplar av Mobergs Utvandrarna, lite broderigarn och glansigt godispapper och skulle kanske kunna tolkas som en dröm om någonting gladare och mer glittrigt. I alla fall är det så jag tänker. Men du får tänka precis som du vill. Det är bara roligt.

Återbruk av färg och möbler

Nu återstår bara lite målning innan ateljén är riktigt färdig. Och då menar jag inte målning av tavlor, utan målning av möbler. Som jag skrev tidigare har vi i den här omflyttningen av rum försökt att återanvända gammalt istället för att köpa nytt. Det gäller också färgen. Vi har så mycket färg som har blivit över från tidigare projekt och det känns skönt att de kommer till användning.

Jag behövde till exempel ett nytt bord i ateljén. Det jag hade från början har vi flyttat in i köket, och köksbordet som jag fick sedan lade Greta beslag på i sitt nya rum. Som tur var hade vi ett gammalt mörkbrunt bord med utdragsskivor i källaren. Det har stått där och varit mitt dåliga samvete en längre tid. Jag var så ivrig att köpa det på Blocket men det passade aldrig in någonstans. Med några lager ljusbeige linoljefärg så kommer det att passa perfekt in i ateljén. Linoljefärgen är naturligtvis också en rest från svärmor, som målade ett skåp till matrummet åt oss för många år sedan.

Tidigare i veckan målade jag också några sparade anslagstavlor med överbliven väggfärg. De sitter nu på väggen i ateljén, redo att fyllas med inspiration och påminnelser.

Att återanvända och förändra saker man redan har är naturligtvis bra för både miljön och plånboken, men just nu är jag mest nöjd över den lättnad som kommer av att rensa i alla prylar man spar på sig. Och jag är inte ensam om den känslan. Av bara farten hängde resten av familjen med på idén så nu har vi både rensat i barnens rum och bland alla skor i källaren. Vi hade många skor!

Nu ska jag bara fortsätta rensa och låta bli att köpa nytt så kommer jag att må som en prinsessa.

Att återanvända små skjortrutor

Vår yngsta dotter älskar skjortor. Rutiga och randiga, blåa och gröna. Hon vill klä sig precis som sin pappa. I veckan gjorde vi en nödvändig rensning i hennes garderob och det var många urväxta plagg som fick hamna i påsen som med skänkes-kläder, men skjortorna kunde jag inte riktigt skiljas ifrån, och inte hon heller tror jag. Det måste nog bli ett nytt lapptäcke. Det var ett tag sedan det senaste, så jag har hunnit glömma att jag oftast tröttnar innan de är färdiga, men jag har inte bråttom. Det får ta den tid det tar. 

Att fixa med det man har

Sonias rum är nästan färdigt. I alla fall de stora sakerna. Kvar är lite småfix som till exempel att sätta upp gardiner (om hon ska ha några), skruva fast knoppar på garderoben och att fixa skrivbordsstolen. Från början hade jag tänkt köpa två pinnstolar på loppis och måla dem i glada färger, men efter två loppisturer utan fynd och inte tillräckligt med tid för att ens åka till färgaffären och köpa färg, (Jag bor på landet!!) bestämde jag mig för att använda det vi hade hemma. Det är den absolut bästa sättet att fixa till saker. Det känns gott i magen att återanvända det som bara ligger och samlar damm.

I stället för glada färger hittade jag en burk med högblank svart färg och det får duga. Pinnstolar blev det inte heller utan en gammal brun stol med tygsits från min farmor Hulda.

I gömmorna hittade jag också en bit svartrandigt tyg från Ikea, som passar alldeles ypperligt till den svartrandiga tapeten i rummet. Nu ska jag bara vänta tills allt har torkat innan jag sätter ihop dem. Det kommer att bli bra.

Badrum och återbruk x 3

Vårt nya badrum har blivit hela familjens favoritrum trots att det ända tills idag har hängt en stor noppig grön filt för halva fönstret och fönster- och dörrfoder har varit omålade. Idag målade jag sista lagret färg och sydde en liten cafégardin som släpper in betydligt mer ljus än den tjocka filten. Utan något som täcker fönstret är det fri insyn för dem som eventuellt rör sig där utanför (även om det inte är så många...). Extra nöjd är jag eftersom jag sydde dem av ett tyg jag sparat efter min farmor Hulda. Det är riktigt tunt och vävt  i ett så vackert mönster. Återbruk nummer ett alltså.

Eftersom vädret var strålande idag gjorde jag också slag i saken och plockade upp stolarna jag skrev om igår från källaren. De fick ett första lager av en grundfärg vi hade kvar sedan vi målade i lekstugan och i morgon ska jag måla dem turkosa, också med färg från lekstugan. De kommer att passa perfekt in i badrummet. Återbruk nummer två.

Återbruk nummer tre gjorde jag inte idag. Det är en återvinningstavla som jag hade med på Gästrik Konst men som följde med hem när utställningen var över. Idag insåg jag hur bra den passar in i badrummets färger. Vilken tur att det var just den som blev kvar! Just nu står den på byrån, men i morgon ska den upp på väggen.

Jag gillar att återanvända saker istället för att köpa nytt.

* * *

Our new bathroom is slowly coming together.

Semester från alla måsten

"Återvinningskonst 52", 2013, 15x15 cm

Den här återvinningstavlan  blev kvar i år. Många tyckte det var lite lustigt med ansjovisburken som dyker upp i bladen när man tittar på nära håll. (Det syns inte lika bra en bit ifrån.) Övrigt material är filt, dukrester, reklamkartong för ett spa och några sidor ur Vilhelm Mobergs Utvandrarna. En salig blandning alltså, men en blandning som växer och frodas och säkert snart slår ut i blom. Precis som det ska vara.

Nu tar jag lite semester från bildpedagogik, konst och måsten. Jag har arbetat så intensivt inför utställningen och gårdagen ägnades åt studier. Nu vill jag vara ledig och umgås med mina barn i några dagar. Allt jag inte har hunnit med får jag ta nästa vecka. Det försvinner inte.

* * *

This recycled painting was made from an old tin can, fabric, paper and some pages from a book. 

Studier och leverans av tavlor

"Återvinningskonst 55", 2013, 15x15 cm, SÅLD

Gårdagens upprensning, sortering och städning av post-utställnings-kaoset i målarrummet och resten av huset gick alldeles utmärkt och idag ska jag istället beta av att-göra-listan med bildpedagogikstudier och leverans av några fler tavlor. 

En tavla ska skickas med bussgods. Det har jag aldrig gjort förut, men verkar enkelt och relativt billigt om man tittar på deras hemsida. Jag hoppas det fungerar bra i verkligheten också för det skulle underlätta försäljning till andra delar av landet. 

* * *

Yesterday was spent cleaning the house, and today I am studying and delivering some paintings that were sold at the exhibition. 

En fågel rikare

Jag glömde att berätta att jag lyckats göra ett konstinköp i år, trots att jag inte åker runt och tittar på de andras utställningar. Istället slog jag till på en av min utställningskompanjon Monas skrotskulpturer, i form av en liten fågel på en pinne. Kropp och huvud är gjord av skedar, och ben och fötter av skruv och spik. Den är så otroligt söt, och jag känner mig så nöjd över att jag inte velade som jag brukar, utan bestämde mig direkt.

* * *

I have bought a recycled little bird from my friend Mona, and I just love it.

Dags för hängning

"Återvinningskonst 54", 2013, 15x15 cm

Allt börjar falla på plats inför utställningen, precis som det alltid gör. Klockan tio kommer min svärmor och hjälper mig iväg med alla tavlorna, men innan dess ska jag ha hunnit med att rama in fyra återvinningstavlor, (De är redan monterade på passepartoutkartong så det ska inte ta så lång tid.) hitta på titlar till fyra tavlor (vad jag har grubblat!) och skriva ut några tryck.

Det retar mig lite att jag inte fått till bra fotografier på några av målningarna. Mina kunskaper om fotografering räcker inte till för att klura ut varför vissa bilder blir perfekta i färgerna medan andra blir helt fel. Tidigt i morse gick jag ut i morgonrock och storstövlar för att ta en sista bild på de målningar som krånglar. Jag tänkte att morgonljuset kanske är bättre än skuggan mitt på dagen? Det visar sig. Blir det inte bra så får jag helt enkelt strunta i att göra konsttryck av just de tavlorna.

Bäst att sätta igång!

* * *

I am almost finished with all the preparations for the exhibition. 

Ibland har man tur

"Återvinningskonst 53", 2013, 15x15 cm

De hektiska dagarna fortsätter. Just nu sitter jag på jobbet och försöker hitta kraft att resa mig upp från stolen och åka hem. Jag är så trött, men nu har jag i alla fall jobbat färdigt på skolan för den här veckan, och kan fokusera helt på Gästrik Konst. I morgon är det dags att hänga alla tavlor.

Igår kväll åkte jag på en sista-minuten inköpsresa till Valbo. Jag skulle köpa ramar och passepartoutkartong till fyra nya återvinningstavlor, bland annat den här ovanför. Det visade sig att jag hade tur. Det fanns exakt fyra ramar kvar på Ikea, av den sort jag behövde, och på Gallerix hade de några småbitar passepartoutkartong kvar, lagom för mina tavlor. Om jag bara kunde lära mig att inte vara så sent ute!

* * *

I have done my last day att work for this week, and now I can focus on my exhibition.

Ta en sak i taget

Att rama in återvinningstavlor...

... tar lite tid.

Torsdag och veckans första målardag. Jag har massor att förbereda inför utställningen, beställningar ska ordnas, skoljobbet kräver sitt  och så har jag uppgifter som ska göras till helgens kursträff. Tyvärr så har jag fått en ordentlig nackspärr, det tjongade till när jag stod i duschen i går morse, och min rörlighet är något begränsad. Antagligen är det kroppens sätt att säga ifrån när det har blivit lite för mycket. Med hjälp av värktabletter klarade jag gårdagens jobb, och jag ska nog kunna få lite gjort idag också, men antagligen inte så mycket som jag borde. Blir det inte bättre hoppar jag över kursen den här helgen och tar tag i de uppgifter jag får därifrån när det har lugnat ner sig lite. Det är bäst att lyssna på kroppen. En sak i taget.

* * *

I have a lot to do, but my neck hurts so I will have to take it a bit slower today. One thing at a time.

Återvinningskonst igen

"Återvinningskonst 49", 2013, blandteknik, 15x15 cm

Den här återvinningstavlan är ett beställningsjobb som skulle likna en tidigare gjord tavla med en röd skål. Då var det en text på själva skålen, men den här gången ändrade jag texten och flyttade upp den till bakgrunden.
Orden är inte lika synliga i verkligheten som de ser ut att vara på fotot, utan smälter mer in i färgen. Jag vill gärna att man ska få gå nära för att upptäcka detaljerna.

På sistone har jag fastnat ordentligt för att leka med strukturer i mina större målningar, något jag alltid gjort i  återvinningskonsten. Här har jag lagt flera lager tunt silkespapper på bakgrunden, målat många lager akrylfärg, stänkt vatten och torkat av och målat nya lager tills jag kände mig nöjd. Duken är gjord av en tunt bomullstyg i vitt som jag sedan målat på. Och så kunde jag inte låta bli att göra prickar. Som vanligt.

* * *

One of my recycled paintings.