För nästan exakt ett år sedan började jag klippa lappar ur Sonias urvuxna skjortor. Ett litet barnplagg ger inte så många rutor så en av mina och en av Peters avlagda skjortor fick också smaka på saxen, och det grön- och vitrandiga tyget kommer från ett gammalt nattlinne jag hade som barn.
I julas sydde jag ihop lapparna till långa remsor, men sedan fick det vila igen. Under tiden köpte jag ett baksidestyg och fleece till stoppning. Det tog nästan ett halvår...
Snedremsor till kanterna glömde jag att köpa så det fick jag tillverka av ett gammalt överblivet tyg. En trälist från tidigare rambygge och en blyertspenna fungerar utmärkt. Jag är inte så mycket för att vara noggrann. Det är därför jag bara syr till mig själv eller min familj - det blir sällan perfekt.
Jag är inte så mycket för att mäta och nåla heller. Den här rullen är allt kantband som blev över när täcket var klart. Och jag som trodde att jag gjort för lite...
Ibland inser till och med jag att det blir lite för mycket fel och att jag måste sprätta. Fast då ska det vara ordentligt fel. Sprätta är det tråkigaste jag vet.
Om man inte synar det alltför noga så är det jättefint. Och skönt. Sonia kommer säkert att bli nöjd - trots att hon fick vänta lite på att det skulle bli färdigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar