Två bra recensioner

Öppningshelgen av utställningen är över och jag känner mig nöjd men trött. Det har varit så mycket fokus på mig och mitt måleri under flera dagar att det nästan känns skönt att morgondagen bjuder på vardag igen. Fast de två fina recensionerna i de lokala morgontidningarna är jag fortfarande glad för.

Av någon anledning känns det ändå som om den här utställningen är någon slags milstolpe i min konstkarriär. Kanske för att jag har hållit på med måleriet på allvar i tio år och börjar känna mig lite tryggare i vad jag vill och vad jag kan. Eller så är det bara en känsla jag har idag när jag är lite hög på alla uppmärksamhet. Om några dagar kanske jag är nere på botten igen. Det återstår att se.

Märklig känsla

Jag på Galleri K innan vernissagen öppnade

Kvällen innan vernissagedagen var jag på galleriet för att lämna av några inramade konsttrycks om skulle komplettera den redan färdighängda utställningen. Dörren till galleriet stod öppen medan vi hängde tavlor och skrev om prislistan. In genom dörren kliver en äldre välklädd herre som undrade om vi hade öppet. Vi började prata och det visade sig att han visste vem jag var och att han följt min konstkarriär under en längre tid. Han hade sett mina målningar på Gästrik Konst under åren och tyckte att mitt måleri hade utvecklats och mognat. Vi hade ett kort men trevligt samtal och sedan var jag tvungen att rusa iväg för det kom en parkeringsvakt och jag hade felparkerat utanför galleriet för att lasta av.

I bilen hem tänkte jag på samtalet och hur märkligt det känns att det finns människor som är intresserade av mitt måleri och kan se hur det utvecklats över tid. Visst vet jag att det är fler som följer mig på sociala medier och att jag får positiva kommentarer om mitt måleri både där och på utställningar, men när jag verkligen tar mig tid att fundera över det så känns det ändå overkligt. För tio år sedan skulle jag inte ha vågat andas ordet konstnär i samband med mitt namn och nu står jag här och det finns människor som uppskattar det jag gör och väljer att gå och titta på mina utställningar. Och de gör det inte för att de känner mig utan för att de tycker om mina bilder. Det känns verkligen märkligt, men naturligtvis också roligt.

Idag ska jag vara på galleriet igen och tillåta mig själva att vara i min rosa konstbubbla. I morgon är det vardag igen och allt är som vanligt. Det kan vara ganska skönt det med.

Nytt konsttryck lagom till utställningen

Den tidigare målningen "Kontraster" har blivit konsttryck i fem signerade ex.

I helgen har vi haft släktkalas för våra yngsta tjejer som fyllde 11 och 13 år i måndags. Som tur är har jag en snäll familj så jag fick måla och göra färdigt inför utställningen medan maken lagade mat och tjejerna tog hand om hunden. Och jag har verkligen jobbat. Det har varit full rulle hela tiden trots att jag gjorde bort en hel del förra helgen. Men nu är allt klart och det känns fantastiskt skönt. Alla målningar är färdigfernissade och har ram, titel och upphängning. En prislista är iordningställd och jag har gjort ett nytt konsttryck av en tidigare målning. Men det bästa av allt är att jag äntligen känner mig ganska nöjd med helheten. Det blir nog bra ändå. Inte alls så spretigt som det kändes ett tag.

På onsdag är det dags för hängning och pressvisning och på lördag är det vernissage. Sedan kan jag ta det lite lugnare, åtminstone med måleriet. I stället längtar jag efter att vara utomhus, att springa och att hålla mig borta från allt vad skärmar heter. Jag ska också ta en liten paus från konsten, men inte alltför länge. Jag har redan idéer om nya målarprojekt, men det ska bli skönt att inte ha så bråttom. Även om jag vet att jag behöver deadlines för att få något gjort, så är det bra med lugna perioder däremellan. Och en lugn period är just vad jag planerar att ha framöver.

Måla på flera dukar samtidigt - sista steget

Jag började med sex dukar och nu har jag färdigställt fyra. Det får räcka. Jag är nöjd med alla jag har gjort och tycker att de bildar en fin helhet, men jag lockas inte av att fortsätta med samma tema. Egentligen förvånar det mig att jag lyckades göra fyra stycken. I vanliga fall tröttnar jag efter den första.

Det fjärde lagret färg kanske inte syns så mycket, det handlar mest om små detaljer. Som att de har fått skor på fötterna. De bara fötterna stal uppmärksamheten från det jag tycker är viktigt - relationen mellan de två figurerna. Jag har också ljusat upp en tröja, rätat ut en rygg, ändrat formen på något ben och gjort horisontlinjen rak på två av bilderna.

För att komma på en titel ställde jag frågan på instagram och fick många bra svar. Det är alltid roligt att höra vad andra människor ser i mina bilder. Ibland är det något helt annat än det jag ser. De förslag  på titlar som passade mina tankar bäst handlade om just relationen mellan kropparna: Oss emellan, Mellan oss och Vänner emellan, och till slut valde jag att kalla dem Mellanrum I-IV. Jag tycker om att fundera på vad som finns i mellanrummet mellan människor. Alla tankar, känslor, erfarenheter, förhoppningar och förutfattade meningar som påverkar hur vi möter varandra. Eller inte gör det.

Jag undrar vad de där prickarna representerar i de här målningarna.

Måla på flera dukar samtidigt - steg 3 fortsätter

På staffliet just nu - inte riktigt färdig men på god väg

Ännu en av mina sex målningar har fått sitt tredje lager färg. Jag fortsätter att måla med grova penseldrag, mycket färg och trubbig pensel, och det känns lika lustfyllt och lockande som tidigare. Särskilt roligt är det att måla ansiktena på det här sättet. I vanliga fall brukar jag fastna i timtal med att få till det perfekta uttrycket och det händer ofta att jag går för långt i pillandet med detaljer så att jag måste måla över och börja om från början.

Även om jag känner mig ganska nöjd med den här just nu så är den inte helt färdig. Jag vet redan nu att det är några detaljer som jag kommer att vilja justera, men den ska få stå till sig lite medan jag tar mig an resterande tre dukar. Det är ju meningen att jag ska måla på alla dukar samtidigt.

Den här veckan har det inte funnits så mycket tid för måleri, men jag hoppas ta igen lite nästa helg när resten av familjen åker på träningsläger. Då ska jag inte ta mig ut ur målarrummet för annat än hundpromenader och matpauser. Det är i alla fall min plan.

Måla på flera dukar samtidigt - steg 3

Jag testar mig fram med linjer och prickar.

Ja, vad ska man säga... Redan vid tredje tillfället så spårade min idé om att måla på sex dukar samtidigt ur. Min intention var att växla snabbt mellan de sex olika dukarna för att inte riskera att fastna vid en. Det gick inte så bra. Och kanske är det inte heller något att sträva efter när jag tänker efter? I alla fall inte på det sätt jag planerat från början. Just nu har två av sex målningar fått ett till lager färg, och de övriga har bara fått några fler skissartade streck.

Jag började lite löst och ledigt på en av de skissade målningarna och använde en grov pensel för att fylla i färgfält och inte bry mig om detaljer. Från början kände jag mig nöjd med de grova penseldragen på figurer och bakgrund. Kanske borde jag då ha gått vidare till nästa målning och gjort samma sak, men i stället började jag fundera över hur de två figurerna skulle kunna ha kontakt med varandra.

Med inspiration från mina tidigare husmålningar drog jag några streck mellan figurerna och började fylla i färg runt omkring. Det kändes som en bra idé från början men det var något som inte stämde och jag målade om och över flera gånger tills jag var ganska nöjd.

Nya linjer binder ihop figurerna.

Då gick jag vidare och målade in linjer på alla de övriga skisserna. Men jag kunde inte riktigt släppa den första målningen ändå. Linjerna mellan figurerna behövde något mer så jag målade dit några små prickar i olika färger och helt plötsligt föll allt på plats. Så skulle det vara. Och då menar jag inte att målningen är klar, det finns fortfarande många detaljer att putsa på, men själva grunden är färdig.

Linjerna har målats över och prickarna tar över.

Nästa målning gick mycket snabbare att göra. Linjerna mellan figurerna försvann helt och ersattes av prickar, och jag skulle gissa att jag kommer att fortsätta på samma sätt med de övriga fyra. Jag har inte alls tröttnat på motivet och känner stor lust att måla vidare.

Min måleriprocess handlar väldigt mycket om känsla. Vad känns rätt och vad är det som skaver? Det är sällan jag planerar detaljer i förväg och de gånger jag gör det brukar de förändras ändå under måleriets gång. Så det är egentligen inte så konstigt att jag fastnade lite extra vid den första målningen. Jag var ju tvungen att prova mig fram och känna efter vad jag ville säga. Sedan kunde jag lämna och gå vidare med de övriga.

Det ska bli spännande att se var alla sex målningarna tar vägen innan de är helt färdiga.

Måla på flera dukar samtidigt - steg 2

Än så länge går det bra att måla sex målningar på samma gång. Det första lagret handlade ju bara om att fylla duken med färg, och jag ville ha ganska tjocka lager så att penseldragen skulle synas när färgen torkat.

Val av motiv

Steg två blev att skissa upp motivet. I det här fallet valde jag att göra två kvinnofigurer på varje målning. Varför det blev så vet jag inte riktigt. Från början hade jag tänkt att det bara skulle vara en gestalt på varje, precis som jag brukar göra, men jag ändrade mig under målandets gång. Förhållandet mellan två figurer kändes mer intressant än en ensam kvinna. Antagligen på grund av var jag befinner mig i livet just nu. Jag försöker måla intuitivt och känna efter vad som känns rätt, och även om jag inte alltid vet varför det blir som det blir just i stunden brukar jag ofta i efterhand kunna se vad som ledde till just den målningen.

När jag nu tittar på skisserna ser jag att figurerna inte har någon kontakt. De tittar inte på varandra. Det var inget jag funderade på när jag gjorde dem, men när jag nu tänker efter så kan jag se var det kommer ifrån. Jag har haft en knepig relation till en bekant som har tagit upp mycket av min tanketid. Samtidigt är inte säkert att de första skisserna säger något om hur slutresultatet blir. Allt kan hända innan det här är färdigt.

Material

Jag använde en gammal sliten pensel med kort borst och flytande akryl i färgen preussiskt blå till själva skisserna. De linjer som blev fel målade jag över med färg av studiekvalitet som jag har mycket av och inte behöver snåla med. Här blev det gulockra, ljus oliv och puderblå.

Dukarna är 30x30 cm och tyvärr av bomull, vilket jag inte är så förtjust i. Jag gillar strukturen och känslan av de grövre lintrådarna och tycker bomullen blir för slät och tråkig. Jag får helt enkelt se till att lägga på ordentligt med färg så att underlaget inte blir så påtagligt. Och komma ihåg att aldrig köpa bomullsdukar igen!

Hundsemester med måleri

De senaste dagarna har sett lite annorlunda ut för min del. Annorlunda på ett bra sätt. När alla andra är på väg tillbaka efter sommarsemestern och barnen börjar skolan har jag i stället tagit ledigt för att passa vår nya lilla valp Märta en vecka. Mellan valpgos, kisspauser och matfix har jag även passat på att måla så mycket som möjligt. Och det behövs verkligen. Av många olika anledningar (värmen och en ovanligt envis hosta bland annat) har jag knappt rört penslarna i sommar och utställningen i november närmar sig alldeles för fort.

För att inte Märta skulle behöva springa upp och ner i trappan plockade jag ner staffli, färger, dukar och penslar till köket och där har jag hållit till hela veckan. Några färgfläckar på golv och bord (och hundtassar) har det nog blivit, men det gör inte så mycket.

Det är som alltid intressant att se vilken skillnad det blir i måleriet när jag har tid att verkligen fokusera och inte behöver sno åt mig en kort stund här och där. De första två dagarna var jag uppe i varv, ofokuserad och även om jag målade så kände jag mig inte riktigt nöjd med vad jag åstadkom. Det var svårt att komma igång och jag hade inga idéer om vad jag ville göra eller säga. Den tredje dagen (igår) började allt falla på plats och lusten och energin kom tillbaka. Efter lite skissande och planerande har jag nu en idé om en röd tråd som kan hålla ihop utställningen och därmed vet jag också hur jag ska gå vidare. Av erfarenhet vet jag att den röda tråden kan komma att ändras under arbetets gång, men det är skönt att ha en riktning.

Nu ska jag packa ihop för dagen och göra mig i ordning för en kväll med trevliga kollegor. Men i morgon fortsätter jag - och jag vet precis vad jag ska måla.

Trassel

"Trassel", 2018, akryl på duk, 30x40 cm

Ibland är min kropp inte överens om hur den ska känna. Huvudet kan tycka en sak och magen en annan. Så har det varit flera dagar den här veckan. Jag har gått omkring med en diffus ångestklump i magen, trots att jag vet att jag egentligen inte har någon anledning. Tyvärr spelar det ingen roll, för det är svårt att säga åt magen hur den ska reagera. Det enda som fungerar någorlunda är att prata. Att släppa ut oroligheterna i luften. Ofta hör jag själv hur dumt det låter när jag sätter ord på det som skaver.

Men idag känns allting faktiskt riktigt bra. Kanske för att jag har pratat av mig hela veckan. Kanske för att det är fredag. Och kanske för att vi ska åka och titta på en liten hundvalp i morgon. En liten sheltietik som kanske ska flytta hem till oss i juni. Jag längtar.

Tid för långsamma tankar

Den senaste målningen lutad mot matrumsväggen.

Solen skiner in genom matrumsfönstret och jag sitter i soffan och tittar på min senaste målning och funderar över vad den ska heta. I helgen har den blivit färdigställd med ram och upphängning eftersom en köpare hörde av sig och ville köpa den efter att ha sett en bild på instagram. Nu behöver den bara en titel och sedan är den färdig för hämtning. Fast det är inte så bara...

Jag vet ju vad jag tycker att den handlar om, men det är inte alltid lätt att sätta ord på. Oftast behöver jag lite tystnad och tid för långsamma tankar för att verkligen känna in och hitta rätt, och den här helgen har det varit svårt att få till det här hemma. Så fort jag sätter mig ner är det någon som ropar och vill något, eller så surrar luften av femtioelva youtubeklipp eller teveprogram samtidigt.

Jag behöver köpa hörselkåpor. Eller så går jag och lägger mig.

Det går nog bättre i morgon.

Vårkänslor?

Utan titel än så länge, 2018, 30x40 cm, akryl på duk

Det är fortfarande mycket snö kvar utanför fönstret, men solen skiner och det droppar från taken. Jag blir alltid lika lycklig varje vår när ljuset återvänder och dagarna blir längre. Allt känns så mycket lättare och jag har mer energi. Kanske var det vårkänslor som lockade fram de färgglada blommorna på den här målningen? Från början var min tanke att låta henne smälta in i omgivningen, att bli en del av bakgrunden, som en önskan om att inte vilja synas. Det temat har jag återkommit till många gånger i mina målningar. Men den här gången känns det som om färgerna och energin tog över och resultatet blev (som så ofta) ett annat än jag tänkt mig. Jag tycker hon ser ut att trivas där bland blommorna och känner mer att hon är en del av alla färger än att hon försöker smälta in och gömma sig.

Nu ska jag fortsätta med färgsprakande blommor, men inte i ateljén. Jag ska åka till jobbet. Vi har vårens sista familjelördag på Litteraturhuset Trampolin idag och vi ska skapa fantasifulla trädgårdar med barn i olika åldrar. Det kommer nog att bli en hel del energi och färg i de blommorna.

Abstrakta människor del IV

Ibland går det inte riktigt som man har tänkt sig. Kanske blev jag lite kaxig eftersom måleriet har gått så lätt de senaste veckorna. Idag hade jag inte riktigt fokus på rätt saker. Jag lyssnade på en ljudbok, tänkte på annat, och glömde bort vad jag höll på med. Ett tag kändes det som om jag var på väg mot något bra, men sedan spårade det ur och det blev bara kladd hur jag än försökte. 

Till slut var jag tvungen att ge upp. Det blev ingen färdig målning idag, och det är faktiskt helt okej. Det är ju därför jag målar på papper i de här övningarna. Så att jag ska kunna testa nya saker, leka med färgen och kasta alltihop om det inte blir bra. Det skaver lite just nu bara, för innerst inne vill jag ju att det ska bli bra varje gång ändå. 

De strategier jag planerat att testa idag var att ändra proportionerna på figuren. Att förlänga armar eller ben, eller kanske göra kroppen större och huvudet mindre. Och jag försökte faktiskt, men det slutade med att jag målade över benen och smalnade av kroppen. Ska jag vara ärlig så var jag inte så sugen på just den här övningen, så det var kanske inte så konstigt att det blev fel. Men nu har jag provat i alla fall.  Kanske passar det bättre i en annan målning.


SparaSpara

Abstrakta människor del III

Jag fortsätter att göra lite som jag vill med e-kursen. Den här veckans avsnitt handlade om mönster (igen) och collage, men jag har arbetat så mycket med collage och kände inte riktigt för det den här gången. Mönster har jag ju också använt mycket, men det fortsatte jag med nu också. Jag försökte också gå tillbaka till tidigare avsnitt och träna mer på dem. Som att platta ut ytor och tona ihop olika färgfält.

Det jag behöver träna mest på är som vanligt ansiktet. Att inte gå tillbaka och justera så att det till slut blir alldeles för utslätat och tråkigt. Och det tycker jag faktiskt att jag lyckades ganska bra med den här gången. Så här snabbt har jag inte målat ett ansikte på länge.

 
Undermålningen gjorde jag av de färger som var kvar på paletten när förra målningen var klar. Först kladdade jag bara ut färgerna och täckte in hela ytan utan att tänka på hur det såg ut. Nästa steg var att göra mönster. Ett saligt virrvarr av streck, ringar och fyrkanter som knappt syns i den färdiga bilden, men som ändå tillför lite djup.

Kroppen skissade jag med en blå torrpastellkrita. Det var första gången jag använde torrpastell i en akrylmålning, men det fungerade väldigt bra. I vanliga fall använder jag kol (om jag inte målar direkt med tunn akrylfärg) och torrpastell fungerar ju lite på samma sätt. Pigmenten blandas med akrylfärgen men det tycker jag inte är något problem. Det är bara att måla över en gång till om det färgar av sig alldeles för mycket. Jag är inte så förtjust i att arbeta enbart med torrpastell, så det känns extra bra att hitta ett sätt att använda dem som passar mig. Nu slipper kritasken ligga på hyllan och samla damm, och jag har nya roliga färger att skissa med. Perfekt.

Abstrakta människor del II

Jag har varit trött i helgen och längtat mer efter att ligga i soffan och slötitta på serier, än att att ta itu med andra delen av målarkursen Six Approaches to Abstracting the Figure. Men skam den som ger sig. På eftermiddagen masade jag mig upp i målarrummet och tänkte att jag bara kunde leka lite med de tre strategier som jag valt för dagens övning. Det behövde inte bli något färdigt. När jag väl hade börjat kunde jag som vanligt inte sluta och jag var till och med tvungen att fortsätta en stund efter kvällsmaten. Det är tur att jag har lärt mig att det inte är någon idé att vänta på inspirationen. Bäst är att bara sätta igång - så brukar det lösa sig.

Den här gången låg fokus först och främst på att göra ytorna plattare. Och precis som förra gången gjorde jag inte exakt som jag skulle. Åtminstone inte i ansiktet. Där pillade och suddade jag lite för mycket den här gången också, även om jag målar betydligt grövre än jag brukar. Det svarta klänningslivet och den gula blusen däremot lyckades jag bättre med. De saknar både skuggor och veck och ger därför ett mycket plattare intryck.

Blusens gula färg glider också över i bakgrunden och upp i hårets bena. Det var den andra strategin jag skulle fokusera på idag. Att tona ihop olika färgfält. Det är en strategi jag brukar använda mig av ibland, fast kanske inte så medvetet.

Den tredje strategin känner jag mig väldigt hemma med. Det handlar om att skapa mönster. Jag älskar mönster och lyckas oftast klämma in det någonstans i varje målning. I den här bilden blev det både ringar på blusen och slingrande blad ur håret.

Jag blev riktigt nöjd med den här figuren också till slut, trots att jag inte alls var sugen på att måla från början. Även om det bara är en snabb testmålning på papper, gillar jag kombinationen av platta färgfält och ytor med mer djup. Det kan jag tänka mig att experimentera vidare med.

Abstrakta människor del I

Äntligen har jag påbörjat målerikursen Six Approaches to Abstracting the Figure av Melinda Cootsona. Som jag skrev tidigare så är planen att göra ett avsnitt varje helg de kommande veckorna, och i helgen var det dags för avsnitt ett.

För att inte fastna i (mina egna) krav på ett perfekt resultat, bestämde jag mig för att måla på papper. Det känns lite lättsammare och friare. En målning på papper kan jag slänga bort om jag inte blir nöjd. Det har jag svårare att göra med en målning på duk. De står kvar och väntar på att eventuellt bli övermålade.

Efter att ha läst, tittat på demovideon och funderat lite, bestämde jag mig för att använda tre olika strategier som togs upp i kursen. Strategier som inte är nya för mig. Jag använder mig redan av dem i mitt måleri, men jag tänkte att det kunde bli en skön mjukstart.

Den första strategin var att börja med en energisk undermålning. Flera lager färg, mönster och stora penseldrag. Det är alltid lika lustfyllt och kravlöst.

Den andra strategin var att använda ett foto att utgå ifrån. Gärna en bild med tydliga skillnader mellan ljusa och mörka partier. Jag valde ett foto som jag skrivit ut för länge sedan och skissade upp en kropp med ganska grova linjer. Här var jag inte särskilt noga. Jag försökte få proportionerna någorlunda rätt, men inte exakt. Tanken var att låta undermålningen finnas kvar på klänningen, men det slutade med att jag målade över det mesta ändå.

Min största utmaning är alltid ansiktet. Jag har en tendens att peta för mycket, att måla om och måla över tills allt blir för perfekt. För att inte fastna i det den här gången tog jag till ett trick som jag brukar använda ibland. Att måla med en alldeles för stor och lite sliten pensel. Det går inte att få till fina detaljer när borsten spretar åt alla håll.

Trots att jag inte skulle fokusera på slutresultatet så är jag faktiskt nöjd. Den ser inte exakt ut som fotot, men det var heller inte meningen, och jag gillar känslan. Dessutom gick jag för första gången på länge helt upp i måleriet och älskade varje sekund. Det är skönt att vara igång igen.

Nya stora konsttryck

Nya konsttryck 

Nu är nästan allt förberett för årets Gästrik Konst. Hängningen igår gick bra och idag ska jag bara fixa i ordning lite småsaker. Dörrarna öppnas klockan 11 idag och jag hoppas på många glada och intresserade besökare. Det är alltid svårt att bedöma innan själva utställningen vilka tavlor som lockar till samtal, men det brukar ofta vara en eller två som är de mest populära. Vi får se vilka det är i år.

I år har jag också sju nya stora konsttryck (A3+) i en begränsad upplaga om fem ex. av varje. Det är de bilderna som syns här ovanför. Jag har valt att inte göra dem i den mindre storleken den här gången, mest på grund av tidsbrist, men också för att de är så fina i större format. Vill man ha en mindre storlek finns flera av dem som vykort.

Snart dags för Gästrik Konst 2017

Senaste målningen på väggen i matrummet

Nu är det bara några dagar kvar till utställning och lugnet börjar lägga sig. På torsdag hänger vi alla tavlor och på fredag öppnas portarna. Precis som förra året är jag i Gysinge på Café Udden, och det känns väldigt bra. Det är en fin och ljus lokal med mycket liv och rörelse och jag hoppas på lika många trevliga och intresserade besökare som det brukar vara.

Det har varit så hektiskt den senaste tiden med heltidsjobb, halvtidsstudier och måleriet att jag börjar närma mig gränsen för vad jag orkar med. Men i morgon har jag tagit ledigt för att göra det sista och det känns faktiskt som om jag har koll på allt. Elva nya målningar är inramade och färdiga och ett gäng gamla får eventuellt följa med som utfyllnad. En målning är inlämnad till Konsthallen i Sandviken för samlingsutställningen som ska vara där.

Nu återstår bara att sätta några titlar som fattas, skriva prislistor, packa övrigt material och se till att jag har tillräckligt med upphängningsanordningar, och det hinner jag fixa i morgon.

En lång målarhelg

Det har varit en lång målarhelg. Egentligen skulle vi ha åkt till stugan torsdag till söndag eftersom det är sportlov, men jag ligger efter med måleriet till Gästrik Konst och resten av familjen hade inget emot att stanna hemma så vi struntade i det. I stället har jag målat, målat och målat. Ateljén ser ut som ett bombnedslag, mina händer är fulla av färg och jag är riktigt trött (och förkyld!) men det känns bra. Nu har jag tio nya målningar som jag kan ta med till utställningen, och tillsammans med några äldre som inte blivit sålda vid tidigare utställningar, kan det räcka. Helst skulle jag bara ha nya målningar, men jag jobbar heltid och läser bildpedagogik på halvfart den här teminen, så tiden räcker inte riktigt till.

Nu tänker jag lägga mig i badet, skrubba bort färgen från fingrarna och vara nöjd med det jag har gjort i stället för att grubbla över allt som inte hinns med. Gästrik Konst är under kontroll. Alla målningar som blir till efter den här helgen är bara en bonus.

Att lura sig själv

För att hinna med måleriet den här hektiska våren har jag schemalagt tid i ateljén. Jag låtsas att jag går på kurs eller något liknande och måste vara där just den tiden. Det fungerar faktiskt riktigt bra att lura mig själv på det sättet. Mycket lättare att säga nej till annat också när jag har bokat in målartid.

Idag har jag målat i minst fem timmar och äntligen känns det riktigt roligt igen. Jag lyssnade på Frida Hyvönen på hög volym, sjöng för full hals och dansade mellan penseldragen. Tur att vi inte bor i tättbebyggt område.

Den färdiga målningen är jag faktiskt också riktigt nöjd med. Den hänger just nu på min köksvägg och jag sneglar på den lite då och då. Slutresultatet skiljer sig en hel del från det första skissade lagret färg, men det är ju så mitt måleri fungerar. Mycket färg och många lager innan det känns helt rätt. Jag planerar inte i förväg utan testar olika färger, linjer och former och försöker lita på känslan. Bakgrunden i den här bilden har haft flera olika färger och mönster innan jag fastnade för harlekinrutor i orange, rost, lila och turkos och i sista sekunden målade jag över hela huvudet och gjorde om alltihop.

Nu får bilden vila en vecka till nästa målartid och så håller vi tummarna för att jag fortfarande tycker om den då. Men det tror jag faktiskt att jag gör.

Nytt måleri på gång

Två hela dagar har jag spenderat i ateljén, men det är inte mycket av den tiden som har ägnats åt att verkligen måla. Jag upphör aldrig att förvånas över hur lång tid det tar att komma in i måleriet igen efter ett uppehåll. I stället för att doppa penseln i färg går jag mellan staffli, dator, skrivböcker, telefon och kaffekoppen och gör allt för att förhala och inte behöva fatta några beslut. Och inte behöva misslyckas.

Till slut lyckades jag i alla fall komma igång och gjorde några snabba damer på fyra små dukar. De är långt ifrån färdiga, men det känns ändå som en bra början. Och det räcker. För nu känner jag mig på gång igen. Jag längtar efter att fortsätta måla och huvudet är fullt av färger och mönster som vill ut.

Att måla är ibland som att träna. När det görs regelbundet känns det självklart och även om det inte alltid är lätt vet jag att jag mår bra av det. Ofta gör det mig riktigt lycklig. När jag däremot kommer ifrån rutinen, tappar jag lätt fokus och det känns besvärligt att börja igen för jag vet att det kommer att vara tungt.

Det sköna är dock att jag har gjort det här så pass länge nu att jag vet att när jag väl sätter igång så går det där motståndet över efter ett tag. Och så flyter allt på lite lättare igen. I det här stadiet tänker jag hålla mig ett tag nu. Åtminstone fram till påsk.