Måla på flera dukar samtidigt - steg 3 fortsätter

På staffliet just nu - inte riktigt färdig men på god väg

Ännu en av mina sex målningar har fått sitt tredje lager färg. Jag fortsätter att måla med grova penseldrag, mycket färg och trubbig pensel, och det känns lika lustfyllt och lockande som tidigare. Särskilt roligt är det att måla ansiktena på det här sättet. I vanliga fall brukar jag fastna i timtal med att få till det perfekta uttrycket och det händer ofta att jag går för långt i pillandet med detaljer så att jag måste måla över och börja om från början.

Även om jag känner mig ganska nöjd med den här just nu så är den inte helt färdig. Jag vet redan nu att det är några detaljer som jag kommer att vilja justera, men den ska få stå till sig lite medan jag tar mig an resterande tre dukar. Det är ju meningen att jag ska måla på alla dukar samtidigt.

Den här veckan har det inte funnits så mycket tid för måleri, men jag hoppas ta igen lite nästa helg när resten av familjen åker på träningsläger. Då ska jag inte ta mig ut ur målarrummet för annat än hundpromenader och matpauser. Det är i alla fall min plan.

Måla på flera dukar samtidigt - steg 3

Jag testar mig fram med linjer och prickar.

Ja, vad ska man säga... Redan vid tredje tillfället så spårade min idé om att måla på sex dukar samtidigt ur. Min intention var att växla snabbt mellan de sex olika dukarna för att inte riskera att fastna vid en. Det gick inte så bra. Och kanske är det inte heller något att sträva efter när jag tänker efter? I alla fall inte på det sätt jag planerat från början. Just nu har två av sex målningar fått ett till lager färg, och de övriga har bara fått några fler skissartade streck.

Jag började lite löst och ledigt på en av de skissade målningarna och använde en grov pensel för att fylla i färgfält och inte bry mig om detaljer. Från början kände jag mig nöjd med de grova penseldragen på figurer och bakgrund. Kanske borde jag då ha gått vidare till nästa målning och gjort samma sak, men i stället började jag fundera över hur de två figurerna skulle kunna ha kontakt med varandra.

Med inspiration från mina tidigare husmålningar drog jag några streck mellan figurerna och började fylla i färg runt omkring. Det kändes som en bra idé från början men det var något som inte stämde och jag målade om och över flera gånger tills jag var ganska nöjd.

Nya linjer binder ihop figurerna.

Då gick jag vidare och målade in linjer på alla de övriga skisserna. Men jag kunde inte riktigt släppa den första målningen ändå. Linjerna mellan figurerna behövde något mer så jag målade dit några små prickar i olika färger och helt plötsligt föll allt på plats. Så skulle det vara. Och då menar jag inte att målningen är klar, det finns fortfarande många detaljer att putsa på, men själva grunden är färdig.

Linjerna har målats över och prickarna tar över.

Nästa målning gick mycket snabbare att göra. Linjerna mellan figurerna försvann helt och ersattes av prickar, och jag skulle gissa att jag kommer att fortsätta på samma sätt med de övriga fyra. Jag har inte alls tröttnat på motivet och känner stor lust att måla vidare.

Min måleriprocess handlar väldigt mycket om känsla. Vad känns rätt och vad är det som skaver? Det är sällan jag planerar detaljer i förväg och de gånger jag gör det brukar de förändras ändå under måleriets gång. Så det är egentligen inte så konstigt att jag fastnade lite extra vid den första målningen. Jag var ju tvungen att prova mig fram och känna efter vad jag ville säga. Sedan kunde jag lämna och gå vidare med de övriga.

Det ska bli spännande att se var alla sex målningarna tar vägen innan de är helt färdiga.

Måla på flera dukar samtidigt - steg 2

Än så länge går det bra att måla sex målningar på samma gång. Det första lagret handlade ju bara om att fylla duken med färg, och jag ville ha ganska tjocka lager så att penseldragen skulle synas när färgen torkat.

Val av motiv

Steg två blev att skissa upp motivet. I det här fallet valde jag att göra två kvinnofigurer på varje målning. Varför det blev så vet jag inte riktigt. Från början hade jag tänkt att det bara skulle vara en gestalt på varje, precis som jag brukar göra, men jag ändrade mig under målandets gång. Förhållandet mellan två figurer kändes mer intressant än en ensam kvinna. Antagligen på grund av var jag befinner mig i livet just nu. Jag försöker måla intuitivt och känna efter vad som känns rätt, och även om jag inte alltid vet varför det blir som det blir just i stunden brukar jag ofta i efterhand kunna se vad som ledde till just den målningen.

När jag nu tittar på skisserna ser jag att figurerna inte har någon kontakt. De tittar inte på varandra. Det var inget jag funderade på när jag gjorde dem, men när jag nu tänker efter så kan jag se var det kommer ifrån. Jag har haft en knepig relation till en bekant som har tagit upp mycket av min tanketid. Samtidigt är inte säkert att de första skisserna säger något om hur slutresultatet blir. Allt kan hända innan det här är färdigt.

Material

Jag använde en gammal sliten pensel med kort borst och flytande akryl i färgen preussiskt blå till själva skisserna. De linjer som blev fel målade jag över med färg av studiekvalitet som jag har mycket av och inte behöver snåla med. Här blev det gulockra, ljus oliv och puderblå.

Dukarna är 30x30 cm och tyvärr av bomull, vilket jag inte är så förtjust i. Jag gillar strukturen och känslan av de grövre lintrådarna och tycker bomullen blir för slät och tråkig. Jag får helt enkelt se till att lägga på ordentligt med färg så att underlaget inte blir så påtagligt. Och komma ihåg att aldrig köpa bomullsdukar igen!

Måla på flera dukar samtidigt - steg 1

Det börjar närma sig utställning på Galleri K i Gävle. Den 17 november är det vernissage, och jag är inte färdig med alla målningar. Som vanligt. Det är bara att acceptera att jag alltid är ute i sista minuten. Fast det är inte hela världen. Jag har många nya målningar färdiga och kan plocka in någon äldre om det krisar, men jag saknar den där röda tråden som knyter ihop alltihop. Det spretar lite för mycket.

I början har jag en plan att vara konsekvent och hålla mig till ett tema, men sedan så tar måleriet vägen dit det vill. Det går inte alltid att styra över.

Nu är min plan att ändå försöka styra in måleriet på den väg jag vill för att komplettera och knyta ihop. Sex nya små målningar är grundade med ett första färglager och tanken är att jag ska måla på dem alla sex samtidigt. Det brukar inte fungera men jag ska prova en gång till. Genom att hålla motiven enkla och återkommande kanske jag kan undvika att fastna alltför mycket i detaljer som gör att jag tappar fokus på resultatet.

Än så länge känns det bra och det är som det brukar i det här stadiet. Första lagret är alltid kravlöst och lustfyllt. Sedan kommer utmaningen att hålla intresset uppe för alla dukar samtidigt.

Jag återkommer med resultatet.

Hundsemester med måleri

De senaste dagarna har sett lite annorlunda ut för min del. Annorlunda på ett bra sätt. När alla andra är på väg tillbaka efter sommarsemestern och barnen börjar skolan har jag i stället tagit ledigt för att passa vår nya lilla valp Märta en vecka. Mellan valpgos, kisspauser och matfix har jag även passat på att måla så mycket som möjligt. Och det behövs verkligen. Av många olika anledningar (värmen och en ovanligt envis hosta bland annat) har jag knappt rört penslarna i sommar och utställningen i november närmar sig alldeles för fort.

För att inte Märta skulle behöva springa upp och ner i trappan plockade jag ner staffli, färger, dukar och penslar till köket och där har jag hållit till hela veckan. Några färgfläckar på golv och bord (och hundtassar) har det nog blivit, men det gör inte så mycket.

Det är som alltid intressant att se vilken skillnad det blir i måleriet när jag har tid att verkligen fokusera och inte behöver sno åt mig en kort stund här och där. De första två dagarna var jag uppe i varv, ofokuserad och även om jag målade så kände jag mig inte riktigt nöjd med vad jag åstadkom. Det var svårt att komma igång och jag hade inga idéer om vad jag ville göra eller säga. Den tredje dagen (igår) började allt falla på plats och lusten och energin kom tillbaka. Efter lite skissande och planerande har jag nu en idé om en röd tråd som kan hålla ihop utställningen och därmed vet jag också hur jag ska gå vidare. Av erfarenhet vet jag att den röda tråden kan komma att ändras under arbetets gång, men det är skönt att ha en riktning.

Nu ska jag packa ihop för dagen och göra mig i ordning för en kväll med trevliga kollegor. Men i morgon fortsätter jag - och jag vet precis vad jag ska måla.

Abstrakta människor del III

Jag fortsätter att göra lite som jag vill med e-kursen. Den här veckans avsnitt handlade om mönster (igen) och collage, men jag har arbetat så mycket med collage och kände inte riktigt för det den här gången. Mönster har jag ju också använt mycket, men det fortsatte jag med nu också. Jag försökte också gå tillbaka till tidigare avsnitt och träna mer på dem. Som att platta ut ytor och tona ihop olika färgfält.

Det jag behöver träna mest på är som vanligt ansiktet. Att inte gå tillbaka och justera så att det till slut blir alldeles för utslätat och tråkigt. Och det tycker jag faktiskt att jag lyckades ganska bra med den här gången. Så här snabbt har jag inte målat ett ansikte på länge.

 
Undermålningen gjorde jag av de färger som var kvar på paletten när förra målningen var klar. Först kladdade jag bara ut färgerna och täckte in hela ytan utan att tänka på hur det såg ut. Nästa steg var att göra mönster. Ett saligt virrvarr av streck, ringar och fyrkanter som knappt syns i den färdiga bilden, men som ändå tillför lite djup.

Kroppen skissade jag med en blå torrpastellkrita. Det var första gången jag använde torrpastell i en akrylmålning, men det fungerade väldigt bra. I vanliga fall använder jag kol (om jag inte målar direkt med tunn akrylfärg) och torrpastell fungerar ju lite på samma sätt. Pigmenten blandas med akrylfärgen men det tycker jag inte är något problem. Det är bara att måla över en gång till om det färgar av sig alldeles för mycket. Jag är inte så förtjust i att arbeta enbart med torrpastell, så det känns extra bra att hitta ett sätt att använda dem som passar mig. Nu slipper kritasken ligga på hyllan och samla damm, och jag har nya roliga färger att skissa med. Perfekt.

En lång målarhelg

Det har varit en lång målarhelg. Egentligen skulle vi ha åkt till stugan torsdag till söndag eftersom det är sportlov, men jag ligger efter med måleriet till Gästrik Konst och resten av familjen hade inget emot att stanna hemma så vi struntade i det. I stället har jag målat, målat och målat. Ateljén ser ut som ett bombnedslag, mina händer är fulla av färg och jag är riktigt trött (och förkyld!) men det känns bra. Nu har jag tio nya målningar som jag kan ta med till utställningen, och tillsammans med några äldre som inte blivit sålda vid tidigare utställningar, kan det räcka. Helst skulle jag bara ha nya målningar, men jag jobbar heltid och läser bildpedagogik på halvfart den här teminen, så tiden räcker inte riktigt till.

Nu tänker jag lägga mig i badet, skrubba bort färgen från fingrarna och vara nöjd med det jag har gjort i stället för att grubbla över allt som inte hinns med. Gästrik Konst är under kontroll. Alla målningar som blir till efter den här helgen är bara en bonus.

Att lura sig själv

För att hinna med måleriet den här hektiska våren har jag schemalagt tid i ateljén. Jag låtsas att jag går på kurs eller något liknande och måste vara där just den tiden. Det fungerar faktiskt riktigt bra att lura mig själv på det sättet. Mycket lättare att säga nej till annat också när jag har bokat in målartid.

Idag har jag målat i minst fem timmar och äntligen känns det riktigt roligt igen. Jag lyssnade på Frida Hyvönen på hög volym, sjöng för full hals och dansade mellan penseldragen. Tur att vi inte bor i tättbebyggt område.

Den färdiga målningen är jag faktiskt också riktigt nöjd med. Den hänger just nu på min köksvägg och jag sneglar på den lite då och då. Slutresultatet skiljer sig en hel del från det första skissade lagret färg, men det är ju så mitt måleri fungerar. Mycket färg och många lager innan det känns helt rätt. Jag planerar inte i förväg utan testar olika färger, linjer och former och försöker lita på känslan. Bakgrunden i den här bilden har haft flera olika färger och mönster innan jag fastnade för harlekinrutor i orange, rost, lila och turkos och i sista sekunden målade jag över hela huvudet och gjorde om alltihop.

Nu får bilden vila en vecka till nästa målartid och så håller vi tummarna för att jag fortfarande tycker om den då. Men det tror jag faktiskt att jag gör.

Tillbaka i ateljén

Det tog lång tid att ta sig tillbaka till ateljén den här gången. Sommaren fylldes av sommarstuga, semesterresa och diverse hemmafix, men nu är vardagen här igen och med den lite mer rutiner. I helgen städade jag ur allt gammalt damm ur ateljén och tog mig äntligen tid att plocka fram färgerna igen. Det känns fantastiskt bra även om det som vanligt är lite trögt i början.

Jag ville att det skulle vara lekfullt och roligt första gången efter ett så pass långt uppehåll och inte så mycket grubblerier, så jag plockade in några olika blad och fröställningar från trädgården som jag använde som inspiration, och det var nog en klok idé. Måleriet gick lätt och ledigt och jag hade roligt när jag testade olika former och färgkombinationer. Jag lyckades till och med skissa upp en dam som jag kände mig ganska nöjd med innan det var dags att göra kväll. Målningen är dock långt ifrån färdig och jag tvivlar på att det kommer att gå lika lätt nästa gång. Det brukar gå både upp och ner i måleriprocessen och nästan varje målning går igenom minst en fulfas innan den är klar. Det är ju lite det som är charmen med det hela egentligen. Det skulle inte vara så roligt om det bara var lätt hela tiden.
SparaSparaSparaSpara

Dagboksbild steg för steg

Dagboksbild 8, 2016, 21x30 cm, akryl på papper

Jag tänker ofta att jag ska filma hur en målning blir till, från första grundmålningen av duken till sista penseldraget, men det glöms alltid bort. Eller så har jag bara ingen lust att vara med på bild. Däremot kommer jag åtminstone ibland ihåg att fotografera med jämna mellanrum. Här nedanför syns ett exempel på hur en ganska snabb målning ändå har flera olika lager. Ibland är det lite väl långa hopp när jag har låtit mig uppslukas av måleriet och helt glömt bort att plocka fram kameran, men den visar ändå relativt mycket av processen. Det kan tyckas onödigt att måla så mycket som sedan inte syns, men det men det är genom de olika stadierna som det slutliga resultatet växer fram. Och så är det väldigt roligt och skönt sätt att måla. Kravlöst. 

Dagboksbild 6

Dagboksbild 6, 2016, Elin Folkesson

Det var inte alls meningen att det skulle växa träd ur huvudet på damen i veckans dagoboksbild. Från början funderade jag på fåglar och stjärnor, men inget kändes rätt och när jag satte penseln mot papperet så blev det träd. Så kan det gå. Jag övar mig i att inte tänka för mycket och bara acceptera.

Egentligen är den här bilden lite fusk, för jag har inte målat den idag. Inte ens den här veckan faktiskt eftersom jag visste att det inte skulle bli någon tid för måleri den här helgen. Istället gjorde jag två förra veckan. Det går bra det med.

Utmaning med nytt namn

Veckans bild 5, 2016, Elin Folkesson

Den femte bilden i min serie bilder på papper blev en rödorange dam med ett träd i sig. Motivet var inget jag hade tänkt ut i förväg. Kanske är det en kombination av de kala träd jag ser när jag tittar ut genom fönstret i i min ateljé och det faktum att jag tittat en hel del på sjukhusserier på tv på sistone. Trädens grenar mot den orangeröda färgen får mig att tänka på kroppens inre delar. Eller så betyder det att damen på bilden känner sig splittrad, med huvudet uppdelat i många små delar. Vem vet. Så känner jag mig i alla fall den här veckan. Lite trött efter en hektisk vecka med för många arbetsuppgifter.

Jag tycker ofta i efterhand att de bilder jag målar säger en hel del om hur jag mår för tillfället, även om det inte var meningen. Särskilt när jag låter intuitionen styra. Därför har jag valt att byta namn på den här utmaningen från Veckans bild till Dagboksbilder. Det låter mer passande, och är en bättre titel om jag beslutar mig för att ta med dem på utställningen.

Helgens måleri

Veckans bild 4, Elin Folkesson

En stor del av helgens måleritid gick åt till att fotografera målningar och redigera bilderna för att eventuellt kunna göra konsttryck av dem. Jag har ännu inte bestämt mig hur jag ska göra med det. Det är ganska mycket jobb, men samtidigt vet jag att det uppskattas av utställningsbesökare som inte har råd eller plats för en originalmålning.

Jag hann i alla fall med att göra veckans bild. Den här gången blev det någon form av trassel, och blev det en kvinna utan huvud igen. Varför vet jag inte. Jag grubblar inte så mycket på det, utan lägger den till handlingarna och siktar på att göra en ny nästa vecka. För än har jag inte tröttnat.

Veckans bild 3

Veckans bild 3 och min skrivbok har samma färger

Jag fortsätter med mina veckobilder (fast jag skulle hellre kalla dem något annat... funderar över ett roligare namn) och den här veckan verkar jag ha blivit färginspirerad av min skrivbok. Det upptäckte jag inte förrän jag skulle fotografera bilden och såg boken på mitt skrivbord.

Den här utmaningen är fortfarande bara lustfylld. Jag leker med färgerna och känner ingen som helst press att prestera, trots att jag har Gästrik konst som jag bör måla till. Kanske är det för att jag målar på papper? Det är lite lättare att kasta bort och börja om då. Fast jag kastar inte bort, jag gillar dem. Så pass mycket att de nog får vara med på utställningen de också.

Veckans bild 3, 21x30 cm, akryl på papper, Elin Folkesson

Veckans bild 2

Den här helgen har jag dukat upp mina färger vid köksbordet igen, eftersom det är varmare där än i min ateljé. Igår gjorde jag den här veckans bild, en dam med lång prickig kjol, och jag kan nästan inte vänta en hel vecka på att få göra en till. Det är något så befriande i tanken att jag gör det bara för min egen skull, att jag ger mig tillåtelse att bara leka med färgerna utan tanke på slutresultatet.

Idag är det tänkt att jag ska fortsätta på en målning jag påbörjade förra helgen, men jag känner mig mer lockad att fortsätta leka, så vi får se hur jag gör. Kanske hinner jag båda delarna.

Veckans bild 2, akryl på papper, 21x30 cm, Elin Folkesson

En bild varje vecka

Inspirerad av Katja som har bloggen Nordljus har jag funderat på att göra en liten målning på papper varje vecka under hela året. En målning utan krav, där jag kan leka, testa och experimentera utan att känna press på att det ska bli ett färdigt resultat som ska visas upp för andra. Som en övning i att vara lite friare. Den första bilden gjorde jag idag, och det var så roligt att jag lade ner alldeles för mycket tid på den, men det gör inget. Jag kan göra precis vad jag vill. Det ju det som är meningen.

Några små regler har jag dock satt upp för mig själv:

- underlag ska vara vanligt akvarellpapper i storleken 20x30 cm
- måla helt ur fantasin och inte lägga så stor vikt vid att få alla proportioner rätt
- göra färdigt bilden vid ett tillfälle
- inte grubbla - bara göra

Just nu känns det här jätteroligt och jag ser redan fram emot nästa vecka när jag får göra nästa målning. För mig är ramar och utmaningar väldigt inspirerande, men samtidigt vet jag att min lust kan förändras väldigt snabbt och därför tänker jag ge mig själv friheten att följa den här utmaningen så länge jag vill. Orkar jag hela året så är det bra, men två veckor är okej det också. Det kanske dyker upp något annat om känns mycket mer inspirerande.

Veckans bild 1, akryl på papper, 21x30 cm, Elin Folkesson

Lätt som en plätt

"Introvert", 2016, akryl på duk, 70x70 cm

Efter en lång härlig dag i ateljén känner jag mig nöjd med den här målningen. Eller mer än nöjd faktiskt. Jag är riktigt förtjust. Men samtidigt är jag lite osäker på om förtjusningen kommer att hålla i sig. Det gick alldeles för lätt att måla. I vanliga fall hamnar alla målningar i en fulfas där jag tvivlar på om det någonsin kommer att bli något vettigt av allt arbete. Jag målar om och målar över otaliga gånger innan jag känner mig färdig, och även då tvekar jag ofta en stund. Den här gången gick allt rätt redan från början och därför funderar jag över om det är något jag missat. Lustigt. Varför inte bara vara glad för att det gick så lätt?

Nu är jag nöjd

"Ett annat mönster", akryl på duk, 60x73 cm, 2015, Elin Folkesson

Den senaste målningen är färdig och jag har grubblat över titel. Från början tänkte jag på kartor och att det inte alltid är så lätt att hitta rätt väg (men som vanligt målar jag bladmönster och inte traditionella karttecken). Jag tänkte att det inte alltid är så att inre bilder eller mål stämmer överens med omgivningen. Mönstret hon håller i händerna är inte riktigt detsamma som det som växer runt omkring. Hon har andra färger och bladen är utspridda.

När jag frågade min tioåriga dotter (som är van att få frågor om mammas bilder) så hade hon samma tolkning som jag, medan min man var mer fokuserad på naturen och trodde att hon letade växter (kan det vara för att han är NO-lärare?).

Till slut landade jag i titeln Ett annat mönster. Då pekar jag på skillnaden mellan det hon håller i händerna och det som finns runt omkring, utan att tala om vad jag tänker att det handlar om. Fritt fram för tolkning alltså. Precis som det ska vara.

Just nu i ateljén

Det går sakta men säkert framåt med min pågående målning. Just nu ser den ut så här, men den är långt ifrån färdig. Mycket kommer att hända innan jag känner mig nöjd och även om jag tycker att den känns ganska lovande för tillfället så är jag säker på att den kommer att genomgå åtminstone en fas där jag har lust att måla över alltihop. Eller så klarar jag mig utan det den här gången. Vi får se.

Söndagar = målardagar

Det verkar som om jag börjar hitta lite rutiner i måleriet igen, efter en alldeles för lång paus. Söndagar har blivit en målardag då jag kan skrota i ateljén hela dagen medan resten av familjen gör annat. Jag behöver rutiner för att komma till skott när tiden är en bristvara och just söndagar ska jag försöka hålla fast vid.

Trots att det blivit några söndagar i ateljén är fortfarande lite ringrostig när det gäller själva måleriet. Det blir lätt så efter en paus - det tar ett tag att komma in i vanan igen och känna sig hemma med penslar och färger. Idag gjorde jag det enkelt för mig och målade mönster utan alltför mycket tanke. Kanske kommer de att täckas, kanske inte. Det spelar inte så stor roll. Det viktigaste är att jag har börjat. Att jag målar. För även om jag bara leker just nu så brukar det bli bra till slut, även om det tar ett tag att komma dit.