Abstrakta människor del II

Jag har varit trött i helgen och längtat mer efter att ligga i soffan och slötitta på serier, än att att ta itu med andra delen av målarkursen Six Approaches to Abstracting the Figure. Men skam den som ger sig. På eftermiddagen masade jag mig upp i målarrummet och tänkte att jag bara kunde leka lite med de tre strategier som jag valt för dagens övning. Det behövde inte bli något färdigt. När jag väl hade börjat kunde jag som vanligt inte sluta och jag var till och med tvungen att fortsätta en stund efter kvällsmaten. Det är tur att jag har lärt mig att det inte är någon idé att vänta på inspirationen. Bäst är att bara sätta igång - så brukar det lösa sig.

Den här gången låg fokus först och främst på att göra ytorna plattare. Och precis som förra gången gjorde jag inte exakt som jag skulle. Åtminstone inte i ansiktet. Där pillade och suddade jag lite för mycket den här gången också, även om jag målar betydligt grövre än jag brukar. Det svarta klänningslivet och den gula blusen däremot lyckades jag bättre med. De saknar både skuggor och veck och ger därför ett mycket plattare intryck.

Blusens gula färg glider också över i bakgrunden och upp i hårets bena. Det var den andra strategin jag skulle fokusera på idag. Att tona ihop olika färgfält. Det är en strategi jag brukar använda mig av ibland, fast kanske inte så medvetet.

Den tredje strategin känner jag mig väldigt hemma med. Det handlar om att skapa mönster. Jag älskar mönster och lyckas oftast klämma in det någonstans i varje målning. I den här bilden blev det både ringar på blusen och slingrande blad ur håret.

Jag blev riktigt nöjd med den här figuren också till slut, trots att jag inte alls var sugen på att måla från början. Även om det bara är en snabb testmålning på papper, gillar jag kombinationen av platta färgfält och ytor med mer djup. Det kan jag tänka mig att experimentera vidare med.