Något var fel

Nytt ansikte på senaste tavlan

Ibland när jag målar blir jag lite för rädd att förstöra det jag håller på med. Jag blir feg och vågar inte måla det jag borde måla. Så var det idag. Måleriet gick ganska bra och jag kände mig nöjd med det mesta, men det var något som retade mig. Jag petade och petade i små detaljer för att försöka förbättra, men det blev ingen förändring. Vid middagsbordet bad jag Peter titta på tavlan och han sa direkt: "Du måste ändra på håret och munnen. Kan du inte göra sånt hår som du hade på förra tavlan?". Precis vad jag visste men inte ville tänka på! Efter middagen fick jag lite mer tid i målarrummet för att försöka rätta till felet. Innan jag hade hunnit börja kom Mira in och sa: "Ansiktet är för litet." Klockren kommentar även från henne. Jag har världens bästa familj! De ger mig tid att måla, de intresserar sig för vad jag gör och de ger underbar kritik (även när jag tror att jag inte vill höra den).