 |
| Nya återvinningstavlor på galleriets vägg |
Prislistan till utställningen i Hofors är precis färdigskriven och ivägskickad. Det känns bra att beslutet är fattat, men det föregicks av en hel del grubbel och diskussioner. Hur sätter man egentligen ett pris på sin konst? Ett pris som känns rimligt för både konstnär och köpare?
Det finns två olika system (som jag ser det) för att prissätta sina alster. Vissa förespråkar att sätta pris efter känsla, eller tid det tagit att måla, dvs om man tycker särskilt mycket om en tavla eller om den tagit lång tid att göra ska den ha ett högt pris, medan en annan tavla av samma storlek kan få ett lägre pris för att den gick snabbare att göra, eller inte tilltalar konstnären lika mycket. Det andra systemet är att prissätta efter storlek. Samma storlek betyder samma pris oavsett om den ena tavlan är bättre än den andra. Jag har alltid använt det senare alternativet, eftersom det känns enklast. Jag behöver inte grubbla över hur jag känner inför en tavla. Jag bara tittar på storleken och sätter priset efter den. Dessutom är det systemet enklare att förklara för en eventuell köpare.
Valet av system är dock inte det enda beslutet att fatta. Om man som jag prissätter efter storlek, måste man bestämma hur man mäter storleken på tavlan och hur man sedan bestämmer själva priset. Ett sätt är att räkna ut hur många kvadratcentimeter tavlan är och sedan multiplicera det med en vald siffra. Ett annat sätt, som jag använder, är att hoppa över den första uträkningen och bara multiplicera sidan på målningen med en vald siffra. Jag gör alltid (än så länge) kvadratiska tavlor, men jag tänker att det lika gärna kan fungera på andra format om man till exempel bestämmer sig för att alltid använda den längsta sidan. Anledningen till att jag gör så är dels för att det är enklare, men framför allt för att det ger bättre fördelning av priset för olika storlekar. Om man prissätter efter kvadratcentimeter så blir små tavlor väldigt billiga och stora tavlor väldigt dyra. Jag ska ge ett exempel. Om jag bestämmer att ett rimligt pris för en målning på 50x50 cm är 3000 kr så betyder det att jag enligt kvadratcentimetersmetoden har multiplicerat med 1,2 och enligt sidmetoden med 60. I andra storlekar ser det då ut så här:
En liten målning kräver oftast lika mycket tid att göra som en större. Då är det inte rimligt, tycker jag, att det ska skilja så mycket i pris.
Det här gäller naturligtvis tavlor gjorda i samma teknik. En akvarell får oftast inte samma pris som en oljemålning även om de har samma storlek. I mitt fall betyder det att mina återvinningstavlor är mycket billigare än akrylmålningarna. Det beror på att de är mindre, går snabbare att göra, inte kräver lika mycket tankearbete och dessutom är det mesta av materialet gratis.
Så här tänker alltså jag. Krångligt och fyrkantigt kanske vissa tycker, men för mig är det en hyfsat enkel lösning på ett knivigt problem. Sedan måste man ju ändå bestämma vad man ska använda för siffra att multiplicera med, var den rimliga nivån ligger, men det är en annan fråga.
