Tid att tänka

Jag har varit ensam hemma några dagar när resten av familjen åkte på skidläger till Idre och det var välbehövligt. Varje gång det händer, vilket är väldigt sällan, tänker jag att jag ska planera in ensamtid mer regelbundet, men det blir aldrig av. Ibland är det så skönt att inte prata, att bara få vistas i sin lilla bubbla och tänka egna tankar. Och läsa egna tankar. Jag skriver gärna när jag grubblar över något och behöver sortera i mitt röriga huvud. Jag skriver i olika skrivböcker, här på bloggen och i dagböcker. Det kan vara spännande att gå tillbaka och se hur mycket som har hänt och samtidigt lite sorgligt att upptäcka hur mycket som glöms bort.

De senaste åren, sedan jag bytte jobb och började arbeta heltid, har jag slitit med att acceptera att jag inte hinner satsa på måleriet lika mycket som jag skulle vilja. Det handlar inte bara om att jag behöver måla regelbundet för att må bra, för det hinner jag om jag planerar lite. Inte så mycket som jag skulle vilja i en drömvärld såklart, men med viss regelbundenhet i alla fall. Det handlar mer om alla missade chanser. Att jag inte klarar av att arbeta aktivt med själva konstnärsskapet. Jag borde utveckla mig, ställa ut mer, leta möjligheter, hoppa på samarbeten, marknadsföra mig och så vidare. Men där går gränsen för vad jag klarar av just nu. Och det sköna är att jag den här helgen har insett att det inte gör något. Jag är väldigt nöjd med mitt liv just nu. Varför skuldbelägga mig själv för något jag klarar mig utan?

Jag bläddrade i en gammal skrivbok häromdagen. Där fanns en lista från 2012 då jag fortfarande arbetade som lärare men hade svårt att hitta balans i tillvaron. Tanken på att jag skulle fortsätta på samma sätt resten av mitt yrkesliv kändes deprimerande. Listan beskrev hur jag ville att mitt liv skulle se ut om tre år om jag fick drömma vilt och fritt. När jag läser den listan nu, inser jag att de flesta punkter redan är uppfyllda, utan att jag har tänkt på det. Jag har ett fritt och kreativt arbete som jag verkligen trivs med och där jag får samarbeta med andra kreativa människor. Jag har en stor studio fylld med material, en regelbunden inkomst och flexibla tider. Den enda verkliga skillnaden är att jag gör det i en kommunal verksamhet och inte i ett eget företag. För det lustiga är att jag inte hade skrivit något om måleri i den där listan. Bara att jag ville arbeta i en egen ateljé, och göra vad jag vill. Och det är ju faktiskt just vad jag gör.

Ingen Länskonst för mig i år

Carina Bodström på Länskonst 2016 i Sandviken

I ett tidigare inlägg skrev jag att jag planerat att söka till Länskonst i år, men en misslyckad målning kom emellan och jag hann inte bli klar med det jag planerat så jag gav upp. Tyvärr. Förra veckan var jag på en lunchvisning av utställningen (jag har ju förmånen att arbeta vägg i vägg med konsthallen), och jag hade gärna haft mina målningar med. Många inlämnade verk blev ratade så det är inte alls säkert att jag hade hängt där även om jag hade sökt, men det känns lite fegt att inte ens försöka. Skärpning.

Misslyckad utveckling av en målning

Ibland går det bara åt skogen med en målning som från början känns väldigt lovande. Kanske är det just därför. Jag blir lite för försiktig och vill bevara det som känns bra och då blir det tvärtom. Jag blir feg och petar mer och mer och till slut är allt det ursprungliga förstört.

Målningen här ovanför började bra. Jag var inne i ett flow efter att ha avslutat en tidigare målning och gillade verkligen uttrycket i ansiktet på den första skissade bilden. Sedan tappade jag helt tråden. Målade om och över, petade och grubblade i många timmar innan jag fick nog och bara målade över ansiktet en sen kväll förra veckan. Nu kan jag börja om från början igen och den här gången ska jag vara lite friare. Hoppas jag.

En lyckad målarhelg

Work in progress...

Efter en helg i ateljén känner jag mig härligt uppfylld av färger, linjer och former. Jag funderar över berättelser och titlar och kommer på nya bilder att måla. Tyvärr måste jag lägga tankarna åt sidan, för i morgon är det jobb igen. Roligt jobb visserligen, men just nu är jag uppe i måleriet och det känns lite tråkigt att avbryta. Särskilt när jag vet att det troligen kommer att dröja lite till nästa gång. Fast för lång tid får det inte dröja, för jag måste måla minst två målningar till innan oktober är slut. Hur nu det ska gå... Jag brukar ta ganska lång tid på mig för att bli riktigt nöjd med en målning och helgerna försvinner fort.

Anledningen till att jag har behöver två nya målningar är att jag vill söka till Länskonst i år. Jag har sagt många gånger tidigare att jag ska söka, men aldrig fått till det av någon anledning. I år ska utställningen vara på Konsthallen i Sandviken och inlämningen sker därför i samma hus där jag jobbar, så nu borde jag passa på. (Sen är det ju inte säkert att jag kommer med bara för att jag söker, men det är en helt annan sak.)

Blir det ingen Länskonst så har jag i alla fall anmält mig till nästa års påskrunda, Gästrik konst. Det är alltid trevligt att delta, och just nu känns det som om jag har hur mycket tid som helst på mig innan det är vår. Vi får väl se hur det känns lite längre fram. 

Tillbaka i ateljén

Det tog lång tid att ta sig tillbaka till ateljén den här gången. Sommaren fylldes av sommarstuga, semesterresa och diverse hemmafix, men nu är vardagen här igen och med den lite mer rutiner. I helgen städade jag ur allt gammalt damm ur ateljén och tog mig äntligen tid att plocka fram färgerna igen. Det känns fantastiskt bra även om det som vanligt är lite trögt i början.

Jag ville att det skulle vara lekfullt och roligt första gången efter ett så pass långt uppehåll och inte så mycket grubblerier, så jag plockade in några olika blad och fröställningar från trädgården som jag använde som inspiration, och det var nog en klok idé. Måleriet gick lätt och ledigt och jag hade roligt när jag testade olika former och färgkombinationer. Jag lyckades till och med skissa upp en dam som jag kände mig ganska nöjd med innan det var dags att göra kväll. Målningen är dock långt ifrån färdig och jag tvivlar på att det kommer att gå lika lätt nästa gång. Det brukar gå både upp och ner i måleriprocessen och nästan varje målning går igenom minst en fulfas innan den är klar. Det är ju lite det som är charmen med det hela egentligen. Det skulle inte vara så roligt om det bara var lätt hela tiden.
SparaSparaSparaSpara

Sommar, sommar, sommar

Det blir inte mycket tid i ateljén under sommaren. Varje år tänker jag att jag har så mycket tid för måleri, men sedan är det så mycket annat som dyker upp när resten av familjen är ledig också. I början av semestern spenderade vi två intensiva veckor i stugan och där finns oändliga projekt att ta tag i. Så pass mycket att det känns som om vi inte kommer någonstans hur mycket vi än jobbar. Ibland skriver jag upp en lista på allt vi gjort bara för att påminna mig själv om vi faktiskt hunnit med en hel del. Den här gången hann vi till exempel med att:

- Slita ut all inredning på den lilla toaletten med tanken att tvätta väggarna för att måla och göra en snabb uppfräschning, men sedan upptäcka det vi egentligen redan visste - att golvet var jätteäckligt och luktade apa. Vi slet därför ut golvet (plastmatta med gammalt linoleum under), levde utan toalett och vatten i fyra dagar och lade nytt klinker. Väggarna målar vi nästa gång.

- Börja plocka bort spjälorna på altanen för att skrapa, måla och flytta om dem för att göra det lite snyggare, för att sedan upptäcka att överliggaren var rutten på två ställen så vi fick göra allt lite grundligare än vi tänkt. Nu är överliggaren bytt och spjälorna målade och omflyttade.

- Trappan till altanen var rutten, antagligen pga stopp i hängrännorna så att allt vatten forsade över rakt ner på trappan. Vi byggde en ny trappa, rensade hängrännorna och grävde ner ny slang som leder bort vattnet från huset.

- Vi grävde ner fyra stora buskar (bärhäggmispel) som blivit över i min mans syskons stuga. Vår stuga ligger alldeles vid en väg med ganska mycket trafik och vi planerar att sätta upp staket och plantera buskage för att skärma av lite.

- Dessutom målade vi det gamla stänkskyddet ovanför köksbänkarna som och satte upp nya lister samt målade och satte upp en hylla ovanför kökssoffan där fina plåtburkar kan stå.

- Naturligtvis hann vi också med att fynda på loppisar och fika. Tio stycken hann vi med och jag hittade en hel de nyttiga och fina saker. Bland annat tre stolar till stugan, en helt nygjord trasmatta som passar ypperligt i köket här hemma (för 45 kr!), diverse porslin, plåtburkar och textil till stugan och en hel del böcker. Det behövs alltid böcker. En virkad grytlapp blev det också som komplettering till farmors fina samling som fått pryda köksväggen i stugan.

- Men allt handlar inte om att fixa i stugan. Vi hann med att umgås och leka också. Släktträff, midsommarfirande, kusinmys, middagar, spel och lekar. Och fiske. Såklart.

Jag längtar redan tillbaka.

Weekend i New York

I morse kom vi hem från en fem dagars weekendresa till New York med hela familjen. Vi har tittat på magisk utsikt från Rockefeller center, promenerat, spanat in dinosaurier på naturhistoriska museet, promenerat, ätit glass i Central Park, promenerat lite till, tittat på frihetsgudinnan, besökt Ground Zero, ätit munkar till frukost och naturligtvis shoppat en hel del. Inte ett enda konstmuseum hann jag med, men det hade jag inte väntat mig heller. Den här resan fick barnen bestämma vad vi skulle göra. En annan gång är det min tur.

Nur har den hittat sin ägare

"Ett annat mönster", Elin Folkesson, 2015, akryl på duk, 60x73 cm

För nästan två månader sedan skrev jag om den bästa målningen som inte blev såld under årets Gästrik Konst. Nu har den äntligen hittat sin ägare. Och en riktigt trevlig person dessutom, som redan äger en av mina favoritmålningar. Dessutom har hon placerat den i en fin miljö, och skickat bildbevis vilket gör mig extra glad. Jag säger ju det. Det brukar lösa sig till slut.

Att måla stort eller sälja tavlor?

"Sammansatt", Elin Folkesson, 2016, akryl och collage på duk, 120x145 cm

Målningen på bilden här ovanför var den som flest personer tittade på och pratade om under min senaste utställning. Jag fick många komplimanger och frågor om hur jag gjort och tänkt. Många gick närmare och tittade på strukturen och upptäckte detaljer som inte syns på avstånd. Många såg former i rutmönstret när de tog ett steg bakåt och berättade vad de såg. Flera frågade om jag inte hade något liknande fast i mindre format.

Och det är det sista som är problemet.

Stora tavlor är svårare att sälja. De kräver utrymme och större plånbok. Och mod kanske. Det är lättare att passa in en mindre målning bland allt annat som redan finns i hemmet.

Så egentligen borde jag bara måla mindre tavlor. Men det tänker jag inte göra. Jag gillar att måla stort och det tänker jag fortsätta med (även om den här senaste är i största laget och inte ens går in i bilen...). Kanske kan jag bygga ett lite större förråd att förvara mina stora målningar i tills rätt köpare dyker upp? För de brukar dyka upp. Till slut.

Rensa i röran och ta det lugnt

Det har gått tre veckor sedan Gästrik Konst och idag tog jag äntligen tag i röran i ateljén. Efter utställningen slängde jag bara in allt och stängde dörren. Jag orkade inte ens tänka på något som hade med måleri att göra, och röran låg där som ett dåligt samvete. Idag kom dock att lusten tillbaka. Nu är allt sorterat och undanplockat och jag längtar verkligen efter att måla igen. Mitt huvud håller på att spricka av bilder och idéer, men trots det ska jag inte stressa fram något. Det har varit lite för mycket av det goda en tid både på jobbet, i måleriet och hemma, och jag vill ta det lugnt. Fokusera på att må bra. Det betyder att jag ska träna mer, slappa mer och inte hela tiden prestera. Självklart måla också, men utan mål. Jag ska bara göra det som känns bra. I alla fall ett tag framöver.

Målningar till salu

Nu har jag uppdaterat sidan Målningar till salu här ovanför och fyllt på med fyra av dem som inte blev sålda under Gästrik Konst. Är du intresserad av någon av dem så hör av dig till mig via telefon eller mail. Målningar på duk kan skickas med Bussgods.

Ett rum färdigt i alla fall

Vi har spenderat helgen i stugan och jobbat som illrar för att få så mycket som möjligt färdigt. Som vanligt känns det som om vi knappt kommer dit förrän vi ska hem igen. Det är så mycket jag vill göra och jag hinner bara hälften.

När vi först köpte huset visste vi att det var en hel del stora saker som behövde renoveras (huset är byggt 1955 och inte särskilt mycket är gjort sedan dess) men vi tyckte inte att det var så bråttom med allt eftersom vi ska använda det som en sommarstuga. Det viktigaste var att fixa en ordentlig dusch i källaren eftersom den som fanns var lagad med silvertejp, sedan tänkte vi att vi kunde låta det mesta vara ett tag. Tills vi insåg att det fanns en tråkig lukt i huset som troligen beror på att tidigare ägare rökt en hel del.

De senaste månaderna har vi målat om eller tapetserat i alla rum utom ett, bytt golv i kök och hall, bytt bänkskivor och anlitat en firma som har gjort en ny dusch, och äntligen börjar det kännas som om vi kan ägna lite tid åt att inreda som vi vill ha det.

Alla möbler och textilier har vi hittills plockat med oss hemifrån, fått eller köpt på blocket eller loppis, men i helgen köpte vi faktiskt två nya korgstolar och några kuddar på rea, och nu känns åtminstone vardagsrummet ganska färdigt. Jag är så nöjd.

Bästa målningen kvar?

Det går aldrig att beräkna vilka målningar som ska säljas och vilka som blir kvar. Inför en utställning har jag såklart mina egna favoriter, men jag kan också ha gissningar om vilka målningar som kommer att falla besökarna på läppen så pass att de är villiga att ta dem med hem. Mycket handlar då om storlek. Mindre målningar säljer snabbare, vilket inte är så konstigt. De kostar mindre och tar inte så stor plats på väggen hemma hos konstälskande människor som redan har tusen tavlor. Men det handlar också om vilka bilder som visats upp innan utställningen öppnar, och vilka kommentarer jag får på det.

Ibland händer det att det blir ett stort intresse för en målning i förväg, och sedan blir den ändå inte såld. Så var det till exempel med min tidigare målning I skuggan som var med på Galleri K förra året. Jag fick flera förfrågningar om den i förväg, men sedan blev den ändå kvar. I årets Gästrik Konst blev den såld på första dagen, och resten av dagarna var det många som sa att det var deras favorit. Lustigt.

Målningen här ovanför Ett annat mönster, fick en otrolig spridning genom att den var framsida på årets Gästrik Konst-folder. Den hängde sedan i Sandvikens konsthall och många i Gysinge undrade var den var och tyckte att det var min bästa. Men var det någon som köpte den? Nej. Inte i påskas i alla fall. Men jag är säker på att den kommer att hitta sin rätta ägare till slut. Det brukar bli så.

Gästrik Konst 2016

Mina dagboksbilder till vänster (en saknas för att köparen redan hade hämtat den när jag tog bilden) och lapptäcksmålningen till höger.

Ett hörn av lokalen

Så var påskhelgen över och därmed också årets Gästrik Konst. Jag är trött men glad och uppfylld av alla roliga och positiva samtal från besökare. Jag älskar att delta i konstrundan. Det är så befriat från snobberi. Vana konstkännare blandas med människor som aldrig satt sitt fot i ett galleri, och många vågar fråga om allt från måleriteknik och färger till tankar bakom motiven. Säkert finns det de som rynkar på näsan åt det jag gör, men det märker jag inte så mycket av. Jag bär istället med mig alla som säger sig bli berörda och som hittar egna berättelser i mina målningar. Det gör mig lycklig.

Av tjugofyra målningar sålde jag fjorton, samt en hel del konsttryck och vykort. Resten fick följa med hem igen, men jag känner på mig att några av dem kommer att hitta nya hem de kommande veckorna. Det brukar vara så. Ibland behövs det lite betänketid. Oavsett vilket så är jag mer än nöjd. Nu ska jag smälta det här lite innan jag sätter igång arbetet i ateljén igen, för jag hoppas jag får komma tillbaka till samma lokal nästa år.

Förberedelser och lugn

Sista helgen innan det är dags för hängning och jag njuter av lugnet (resten av familjen är ute på vift) och ägnar mig åt att lyssna på en ljudbok och måla ramlister. Bara fyra målningar kvar att rama in och det hinner jag med. Kanske hinner jag också måla en till dagboksbild, kanske inte. Det spelar inte så stor roll, jag känner mig nöjd ändå. Det blir lite gammalt och lite nytt i årets Gästrik Konst. Jag har insett att det inte går att måla allt helt nytt när jag arbetar heltid med annat. Det blir bra ändå.

Dessutom kan jag slappna av när det gäller oron för att frysa hela påsken. Jag har fått en ny lokal i närheten av den jag egentligen skulle vara i, eftersom en deltagare har hoppat av pga tidsbrist. Nu kommer jag att ställa ut i Café Udden i ett fint rum med stora fönster, ett fik i samma byggnad och med värme. Tack för det!

Inramat och färdigt

Dagboksbilder inramade

Nu är dagboksbilderna inramade och jag börjar inse att det inte blir något mer målat innan Gästrik Konst. Jag har fortfarande några större akrylmålningar kvar att rama in, måste bara skicka maken att köpa lister först så det får nog bli nästa helg och sedan är det dags. Redan på tisdagen ska en målning lämnas in till konsthallen i Sandviken där det ska bli en samlingsutställning med ett verk av varje deltagare i påskrundan, och sedan ska vi hänga resten av tavlorna i Gysinge på skärtorsdagen. Som tur är får jag hjälp av min snälla svärmor i år igen.

Jag är dock lite orolig för lokalen där jag ska ställa ut. Den är vacker (ett gammalt sädesmagasin) men det kommer att bli kallt. För två veckor sedan fick jag reda på att det inte finns någon uppvärmning i lokalen, trots att jag frågat om det när jag fick reda på var jag skulle vara. Det ska finnas en byggfläkt, men den kan inte värma upp till normal rumstemperatur. Särskilt inte om det är kallt ute. Det känns inte roligt att stå och frysa fem timmar om dagen i fyra dagar. Jag får klä mig i ylleunderställ och hoppas på soligt väder och många besökare som kan fylla rummet med värme. Jag tycker inte om att frysa.

Dagboksbilder eller något större?

Det är lördag och målardag igen. En av de sista innan Gästrik Konst. Nästa helg ska jag till Helsingfors med jobbet, och sedan måste några bilder ramas in. Jag funderar över om  jag ska fortsätta med mina dagboksbilder eller om jag ska göra färdigt en stor påbörjad målning. Det lutar åt fler dagboksbilder. Det känns mest lockande. Och genomförbart på den lilla tid jag har. Två till borde jag hinna med innan det är dags.

Dagboksbild steg för steg

Dagboksbild 8, 2016, 21x30 cm, akryl på papper

Jag tänker ofta att jag ska filma hur en målning blir till, från första grundmålningen av duken till sista penseldraget, men det glöms alltid bort. Eller så har jag bara ingen lust att vara med på bild. Däremot kommer jag åtminstone ibland ihåg att fotografera med jämna mellanrum. Här nedanför syns ett exempel på hur en ganska snabb målning ändå har flera olika lager. Ibland är det lite väl långa hopp när jag har låtit mig uppslukas av måleriet och helt glömt bort att plocka fram kameran, men den visar ändå relativt mycket av processen. Det kan tyckas onödigt att måla så mycket som sedan inte syns, men det men det är genom de olika stadierna som det slutliga resultatet växer fram. Och så är det väldigt roligt och skönt sätt att måla. Kravlöst. 

Återbruk på väggen

Här är det sportlov och vi har just kommit hem från Örnsköldsvik där två av barnen och mannen åkte skidor och pimplade på sjön medan jag ägnade mig åt fixande i stugan. En perfekt fördelning. (Lite hjälp av barnen fick jag faktiskt också mellan varven när de upptäckte hur roligt det kan vara att riva tapeter.)

Mest tid lade jag på att göra en lapptäcksvägg av tapeter i det som ska bli vårt sovrum. Jag har länge velat göra något av de tapetrullar jag har haft liggande i skåpen och även om det tog tid och en hel del möda så är jag så nöjd med resultatet.

Jag använde en gammal ram som mall och skar ut många kvadrater av sju olika tapeter i olika pastelliga färger. Farmor Huldas gamla kökstapeter i lite starkare färger fick också vara med för att det inte skulle bli alltför sockersött. Det var många lager tapet på väggen sedan tidigare, men jag lade inte alltför mycket tid på underarbetet. Den yttersta gulnade strukturtapeten revs bort och övriga lösa delar, men i övrigt spacklade jag bara lite på de värsta ojämnheterna. Det är en sommarstuga och allt behöver inte vara perfekt. Dessutom räknade jag med att eventuella ojämnheter inte skulle bli lika synliga när det är så många små bitar med olika mönster, och det blev helt okej när det hade torkat.

Resten av väggarna ska tapetseras med renoveringstapet och målas, men det hanns inte med den här gången - jag var ju tvungen att sitta ute i solen med en kaffekopp, titta ut över sjön och lyssna på takdroppet också. Någon måtta får det väl ändå vara!

Min strategi för att koppla av

Dagboksbild 7, 21x30 cm, akryl på papper, Elin Folkesson

Efter förra helgens sommarstugefix och jobb på Trampolin igår kändes det ljuvligt med en hel söndag i ateljén. Ännu en dagboksbild blev det, den här gången helt utan damer, men med mina numera vanliga hus och lite bladmönster. Kanske beror motivet på att jag ständigt funderar på stugan, vilka väggar jag ska måla, vad vi behöver fynda på loppis och vilka rabatter jag vill plantera i sommar. Just nu är det hantverkare där som fixar en dusch i källaren och jag är så nyfiken på hur det kommer att bli. Jag skulle vilja vara där varje helg om det gick.

Man kan tycka att det är fånigt att lägga tid och energi på något så ytligt som inredning. Det finns så mycket viktigare saker att fundera över och problem att lösa, men samtidigt har jag insett att inredningstankarna är mitt sätt att koppla av. Min hjärna fastnar gärna i grubblerier över jobb och annat och då känns det så skönt att istället fundera över färgnyanser eller blomrabatter. Det är bara lustfyllt. Ofta är det själva planerandet som är det roliga och det gör inte så mycket om projekten jag tänker ut inte blir av. (Jag tvivlar till exempel på att jag kommer att ha tid för något planterande i sommar.) Egentligen är det väl en ganska smart strategi. Om de jobbiga tankarna inte går att stänga av - så byt dem till något avkopplande och lustfyllt. Eller hur? Det fungerar för mig i alla fall.

Dagboksbild 6

Dagboksbild 6, 2016, Elin Folkesson

Det var inte alls meningen att det skulle växa träd ur huvudet på damen i veckans dagoboksbild. Från början funderade jag på fåglar och stjärnor, men inget kändes rätt och när jag satte penseln mot papperet så blev det träd. Så kan det gå. Jag övar mig i att inte tänka för mycket och bara acceptera.

Egentligen är den här bilden lite fusk, för jag har inte målat den idag. Inte ens den här veckan faktiskt eftersom jag visste att det inte skulle bli någon tid för måleri den här helgen. Istället gjorde jag två förra veckan. Det går bra det med.

Lugn och ro

Det har varit lite mycket av det goda på sistone. Lite för mycket kreativitet och skapande både på jobbet och på fritiden. Ingen tid för min hjärna att slappna av. Det kan bli så även om det bara är roliga saker som det blir för mycket av. Just nu längtar jag bara efter lugn och ro och tid att göra ingenting. Eller åtminstone något annat än konst och jobb. Och det är precis vad jag ska göra i helgen. Vi ska till stugan och fixa lite. Jag längtar.

Utmaning med nytt namn

Veckans bild 5, 2016, Elin Folkesson

Den femte bilden i min serie bilder på papper blev en rödorange dam med ett träd i sig. Motivet var inget jag hade tänkt ut i förväg. Kanske är det en kombination av de kala träd jag ser när jag tittar ut genom fönstret i i min ateljé och det faktum att jag tittat en hel del på sjukhusserier på tv på sistone. Trädens grenar mot den orangeröda färgen får mig att tänka på kroppens inre delar. Eller så betyder det att damen på bilden känner sig splittrad, med huvudet uppdelat i många små delar. Vem vet. Så känner jag mig i alla fall den här veckan. Lite trött efter en hektisk vecka med för många arbetsuppgifter.

Jag tycker ofta i efterhand att de bilder jag målar säger en hel del om hur jag mår för tillfället, även om det inte var meningen. Särskilt när jag låter intuitionen styra. Därför har jag valt att byta namn på den här utmaningen från Veckans bild till Dagboksbilder. Det låter mer passande, och är en bättre titel om jag beslutar mig för att ta med dem på utställningen.

Så nöjd!

Igår låg ett paket och väntade på mig när jag kom hem från jobbet. Vykorten har kommit och jag är såå nöjd med dem. Fina färger och matt skön yta. Jag blir sugen på att beställa fler, men jag ska nog sansa mig och fundera över om jag ska göra några nya konsttryck också... och vilka i så fall.

Och så ska jag måla förstås. Det är ju lördag.

Nya vykort

Det var tre år sedan jag senast beställde nya vykort, men nu har jag äntligen gjort slag i saken och fyllt på förrådet. Fyra nya motiv blev det i något större format (A5) än tidigare, men med samma matta återvunna papper. Nu är det bara att vänta och hålla tummarna att jag blir lika nöjd som vid tidigare beställningar.

Helgens måleri

Veckans bild 4, Elin Folkesson

En stor del av helgens måleritid gick åt till att fotografera målningar och redigera bilderna för att eventuellt kunna göra konsttryck av dem. Jag har ännu inte bestämt mig hur jag ska göra med det. Det är ganska mycket jobb, men samtidigt vet jag att det uppskattas av utställningsbesökare som inte har råd eller plats för en originalmålning.

Jag hann i alla fall med att göra veckans bild. Den här gången blev det någon form av trassel, och blev det en kvinna utan huvud igen. Varför vet jag inte. Jag grubblar inte så mycket på det, utan lägger den till handlingarna och siktar på att göra en ny nästa vecka. För än har jag inte tröttnat.

Ny lokal på Gästrik Konst

De första åren jag deltog i Gästrik Konst ställde jag ut tillsammans med några andra konstnärer på Göransson Arena i Sandviken. Det var en helt okej lokal. Bra läge i Sandviken och många besökare, men inte så mysigt och lite tråkigt att hänga på skärmar.

Nästa utställningslokal var på en restaurang/camping i min hemby Årsunda tillsammans med Mona Nilsson. Det är en vacker lokal med utsikt över Storsjön, men jag trodde att det lantliga läget och färre antal utställare skulle betyda att vi inte skulle få så många besökare. Så blev det dock inte.  Besökarna hittade till oss ändå. Vi hade en strid ström och bra försäljning båda åren jag var där.

Nu har jag haft ett uppehåll från Gästrik Konst under ett par år och därför får jag byta lokal igen. I år ska jag vara i Sädesmagasinet i Gysinge. Tyvärr har jag inte hunnit dit för att titta på lokalen men jag har fått ett foto skickat till mig, och det är en minst sagt spännande byggnad. Jag gillar de rustika väggarna och mina målningar kommer säkert att göra sig bra där. (Jag håller dock tummarna för att påsken bjuder på soligt väder, för det ser ut att kunna bli ganska kallt. )

Inspiration & lästips!

Jag skrev mitt allra första inlägg här på bloggen för nästan åtta år sedan. Då fanns det många andra kreativa bloggar som jag följde regelbundet och som jag inspirerades av. Efter hand så har fler och fler lagt ner sina bloggar för att istället använda andra sociala medier som t ex facebook eller instagram. Det är förståeligt men samtidigt väldigt tråkigt. Jag vill fortfarande läsa längre, reflekterande texter och se större bilder än man kan på små telefonskärmar. I alla fall ibland. Det kan jag väl inte vara ensam om?

Nu tänkte jag försöka samla på mig några nya inspirerande bloggar och presentera dem här, för jag är säker på att de finns. Jag har bara inte hittat dem än. (Ska jag vara ärlig har jag inte letat särskilt mycket heller.)

Först ut är en blogg som jag sparat i min läslista för länge sedan, men som jag sedan glömt bort. By bun skrivs av Roxanne Cable som gör fantastiskt inspirerande art journals. En bekantskap som jag ska komma ihåg att titta in mer regelbundet hos.

Veckans bild 3

Veckans bild 3 och min skrivbok har samma färger

Jag fortsätter med mina veckobilder (fast jag skulle hellre kalla dem något annat... funderar över ett roligare namn) och den här veckan verkar jag ha blivit färginspirerad av min skrivbok. Det upptäckte jag inte förrän jag skulle fotografera bilden och såg boken på mitt skrivbord.

Den här utmaningen är fortfarande bara lustfylld. Jag leker med färgerna och känner ingen som helst press att prestera, trots att jag har Gästrik konst som jag bör måla till. Kanske är det för att jag målar på papper? Det är lite lättare att kasta bort och börja om då. Fast jag kastar inte bort, jag gillar dem. Så pass mycket att de nog får vara med på utställningen de också.

Veckans bild 3, 21x30 cm, akryl på papper, Elin Folkesson

Hemmakontor i biblioteket

Min nya arbetsplats i biblioteket

Jag har ändrat om här hemma. Igen. För vilken gång i ordningen kan jag inte komma ihåg, men just nu känns det här bra. Vi har ett vardagsrum med bokhyllor över två väggar (jag kallar det för biblioteket för jag tycker det låter så härligt att ha ett eget bibliotek) och vi använder det inte alls till vardags, utan bara när vi är många och behöver extra sittplatser. Jag älskar verkligen böcker och har länge velat ha min arbetsplats där nere, men vårt wifi har inte fungerat i det rummet så därför har det inte blivit av. Nu är det fixat och jag har flyttat ner min dator och skrivare från ateljén. Än så länge känns det alldeles perfekt. Jag kan arbeta med bildredigering och skrivande och ändå ha kontakt med resten av familjen, jag kan använda alla mina fina böcker när jag behöver och dessutom får jag mer utrymme för annat skapande i ateljén. I alla fall just nu. I morgon kanske jag kommer på något helt annat.

Biblioteket från andra sidan

Veckans bild 2

Den här helgen har jag dukat upp mina färger vid köksbordet igen, eftersom det är varmare där än i min ateljé. Igår gjorde jag den här veckans bild, en dam med lång prickig kjol, och jag kan nästan inte vänta en hel vecka på att få göra en till. Det är något så befriande i tanken att jag gör det bara för min egen skull, att jag ger mig tillåtelse att bara leka med färgerna utan tanke på slutresultatet.

Idag är det tänkt att jag ska fortsätta på en målning jag påbörjade förra helgen, men jag känner mig mer lockad att fortsätta leka, så vi får se hur jag gör. Kanske hinner jag båda delarna.

Veckans bild 2, akryl på papper, 21x30 cm, Elin Folkesson

En bild varje vecka

Inspirerad av Katja som har bloggen Nordljus har jag funderat på att göra en liten målning på papper varje vecka under hela året. En målning utan krav, där jag kan leka, testa och experimentera utan att känna press på att det ska bli ett färdigt resultat som ska visas upp för andra. Som en övning i att vara lite friare. Den första bilden gjorde jag idag, och det var så roligt att jag lade ner alldeles för mycket tid på den, men det gör inget. Jag kan göra precis vad jag vill. Det ju det som är meningen.

Några små regler har jag dock satt upp för mig själv:

- underlag ska vara vanligt akvarellpapper i storleken 20x30 cm
- måla helt ur fantasin och inte lägga så stor vikt vid att få alla proportioner rätt
- göra färdigt bilden vid ett tillfälle
- inte grubbla - bara göra

Just nu känns det här jätteroligt och jag ser redan fram emot nästa vecka när jag får göra nästa målning. För mig är ramar och utmaningar väldigt inspirerande, men samtidigt vet jag att min lust kan förändras väldigt snabbt och därför tänker jag ge mig själv friheten att följa den här utmaningen så länge jag vill. Orkar jag hela året så är det bra, men två veckor är okej det också. Det kanske dyker upp något annat om känns mycket mer inspirerande.

Veckans bild 1, akryl på papper, 21x30 cm, Elin Folkesson