Är det solen som gör det?

Urklippta figurer som väntar på lite färg

Idag har det varit en riktigt bra dag. Solen skiner och jag hade möjlighet att sitta ut en stund mitt på dagen. Småtjejerna har fått gå på bio med farmor, medan stortjejen åkte på skoterutflykt med skidklubben (vilket betyder att jag inte behöver ha dåligt samvete över att jag vill jobba). Jag har läst på lite om bokföring och bokföringsprogram, och tycker att jag börjar förstå en aning mer än tidigare. Jag har till och med roat mig med att titta på youtube-filmer om bokföring - och tyckte att det var intressant! Vad är det som händer med mig?

Det bästa med dagen var dock ett telefonsamtal till banken. Jag ringde dit för någon vecka sedan och kände mig smådum när jag inte förstått att jag måste redovisa omsättning och resultatbudget innan jag kunde öppna ett företagskonto. Kvinnan jag pratade med då, efter att ha suttit i telefonkö en längre stund, var inte direkt otrevlig, men inte heller särskilt hjälpsam, så jag var inte särskilt positiv när jag idag ringde tillbaka. Till min stora glädje var dagens samtal en helt annan upplevelse. Ingen telefonkö, och kvinnan jag fick prata med var otroligt trevlig, hjälpsam och intresserad och förklarade allt på ett mycket bra sätt. Jag var alldeles upprymd efteråt - av bara ett banksamtal! Tänk vad så små saker kan göra för humöret!

Jag hann faktiskt också med att vara lite kreativ idag. Bilden här ovanför föreställer ett antal urklippta figurer som ska få pryda vykorten i årets DIY Postcard Swap. Än har jag inte riktigt bestämt mig exakt hur de ska se ut, men det brukar lösa sig när man väl håller på. Kanske i morgon?

Morgonmänniskor 29

En liten prinsessa blev den sista morgonmänniskan i februari

Det är den sista februari idag och det betyder att jag gör min sista morgonmänniska, i alla fall på ett tag. Antagligen återkommer de någon gång senare, men just nu ska jag ägna mig åt annat. Kanske kan jag till och med börja läsa morgontidningen istället för att bara leta bilder att rita av?

Dagens bild blir i alla fall en liten prinsessa. Det kändes som en passande avslutning, även om det är fruktansvärt svårt att teckna en så späd liten varelse. Alla försök blir så klumpiga, men här är hon i alla fall. Lilla Estelle.

Allt börjar falla på plats

En pärm full av tankar

Det blev inga vykort gjorda idag. Istället har jag ägnat dagen åt att prata med Skatteverket, leta förpackningsmaterial på nätet, läsa lite och skriva en lista över allt jag ska göra de närmsta dagarna. Det börjar kännas som om allt faller plats. 

E-kursen som jag går har just nu en paus för att vi ska hinna bearbeta all information från de första veckornas drömmande, och sedan drar den igång på allvar igen på måndag med lite mer praktiskt arbete. Jag känner mig väl förberedd på det. Igår skrev jag ner alla mina tankar på ett papper och det känns riktigt bra. 

Starta-eget-kursen har gått in på ekonomi och juridik, vilket jag verkligen behöver. Jag satt ute i solen i dag och försökte läsa lite om bokföring, men det känns ganska snurrigt. Inte tillräckligt snurrigt för att jag ska få panik dock. Det löser sig nog. Har andra klarat det här före mig så borde väl jag klara det också.

Morgonmänniskor 28

En bekymrad Fredrik Reinfeldt

Näst sista morgonmänniskan, åtminstone för februari, blir återigen en kändis. En trött och smått irriterad landsfader, enligt ledarskribenten i vår lokaltidning, som också tycker att det är bra att han får stå till svars. Jag tyckte mest att det var kul att rita hans bekymrade min.

En ny utmaning för nästa månad

Mönstrade papper som väntar på att förvandlas till vykort

Snart är februari slut och därmed också min egenpåhittade utmaning att teckna en person ur morgontidningen varje dag. Jag har sökt på nätet efter en ny utmaning för kommande månad, och hittade då en kul idé hos kreativa iHanna. Hon gör en årlig DIY Postcard Swap. Det går ut på att man gör tio vykort, i vilken stil man vill, som man sedan skickar till tio andra deltagare i bytet. Om allt fungerar som det ska borde jag alltså få tio vykort skickade till mig från andra kreativa människor i hela världen. 

Jag har påbörjat mina vykort genom att måla mönster på fyrkantiga akvarellpapper. Hur jag ska gå vidare visar jag vid ett senare tillfälle. Roligt är det i alla fall och än finns det tid att delta. Sista anmälningsdag är den 7 mars. Ju fler som deltar desto bättre!

Morgonmänniskor 27

En förskollärare med ny app blev dagens morgonmänniska

Idag vaknade vi lite senare, eftersom Peter och tjejerna har sportlov. Jag planerar dock att fortsätta jobba (det vill säga måla) hela veckan, men ser fram emot att ha familjen hemma under tiden. Dagens morgonmänniska valde jag ur gårdagens tidning, även om vi faktiskt hunnit få dagens nu på morgonen. Det är en förskollärare som testat en ny app för bättre kontakt mellan förskolan och föräldrarna. Hennes tröja var inte orange med röda prickar, det var mer önsketänkande från min sida. I verkligheten var den svart, som allt annat.

Katter, barn och solsken

Det går inte att vara någon annanstans än utomhus idag. Jag placerade mig på ett fårskinn och tänkte läsa, medan Sonia hackade is, uppfann nya saker och pratade oavbrutet. Alla tre katterna ville också vara med. Det blev inte så mycket läst, men det gör inte så mycket. Det var mysigt ändå.

Morgonmänniskor 26

En före detta gymnast som klagar på tränarna

Dagens morgonmänniska är tagen från sportsidorna. Det är sällan man hittar en så bra bild att teckna där, men det var i Dagens Nyheter såklart, inte vår vanliga lokaltidning. Jag har använt mina ProMarkers och en smalare svart tuschpenna, och jag börjar känna mig lite säkrare med pennorna, men jag skulle behöva fler nyanser, särskilt de ljusare varianterna. Förra veckan köpte jag en förpackning med fem pastellfärger i och det gjorde stor skillnad. Jag gillar inte när det blir så skarpt.

Det är i alla fall så kul att rita med tuschpennor igen. Jag känner mig som ett barn igen. När jag var liten var en förpackning nya tuschpennor något av det bästa som fanns. Jag kan fortfarande känna den lyckokänslan. Tur att man aldrig blir riktigt vuxen!

(Jag använde den här bilden för att göra en lite ikon i vänstermarginalen för mina morgonmänniskor. Lite sent kan tyckas när det bara är tre dagar kvar av februari, men jag har tänkt spara alla mina utmaningar där, som en påminnelse. De kanske återkommer vid ett senare tillfälle.)

Ett klokt citat igen

Min äldsta dotter efterlyste ett program för att redigera foton i och jag tipsade henne om Picnik, som jag har använt tidigare för att göra collage. De har haft en gratisfunktion som har varit ganska begränsad, men helt okej. Idag upptäckte vi att Picnik ska läggas ned den 19 april och fram tills dess är det gratis att använda alla deras tjänster som tidigare var för betalande kunder. Jag kunde inte låta bli att leka en aning med ett litet citat, en målning och några inklippta träd.

Morgonmänniskor 25

En puss för den nya prinsessan

Jag hamnar alltid lite på efterkälken med mina morgonmänniskor, eftersom jag använder gårdagens tidning. Vår postlåda ligger en bra bit bort och jag vill inte ge mig ut i kylan på morgonen. Vi får tidningen levererad av min pappa lite senare på dagen, när han hämtar sin. Vi bor bredvid varandra och han åker ändå förbi här då.

Gårdagens största nyhet var väl rapporter om den nyfödda prinsessan. Det var många bilder på Daniel när han måttade hur stor hon var, men också en hel del andra människor och hur de skulle fira händelsen. Här ovanför är till exempel en puss från ett par i Ockelbo som var glada över den nya prinsessan. Lite gulligt tyckte jag.

Hur man blir lycklig på jobbet

På mitt skrivbord just nu

Att ta tjänstledigt en hel termin och bara ägna sig åt att måla hela dagarna är ett ganska bra sätt att bli lycklig på jobbet, men det räcker inte i längden. Visst är det underbart att bestämma över sin egen tid, och göra det man älskar, men vissa dagar lyckas tvivel och grubblerier ändå grumla lyckan något. Jag grubblar över om det jag gör är bra nog, om jag är galen som tror att jag skulle kunna leva på det här någon gång i framtiden och på hur det ska gå när tjänstledigheten är slut i höst. Onödiga grubblerier eftersom de inte ger några svar, jag vet, men svåra att stoppa ibland.

Det är inte alltid de yttre omständigheterna som påverkar om vi är lyckliga eller inte, det är hur vi tänker om det som händer som styr hur vi mår. Att tänka positivt gör mig lyckligare. Det vet jag efter att ha prövat, men det är så lätt att glömma bort det igen. Jag behöver hela tiden bli påmind så att jag inte faller tillbaka i negativa grubblerier.

Häromdagen såg jag en video som gjorde just det, påminde mig. I videon pratar Shawn Achor på ett väldigt underhållande sätt (och väldigt snabbt!), om om hur mycket bättre vi jobbar om vi är lyckliga. Istället för att tro att vi kommer att bli lyckliga när vi når stora framgångar, menar han att vi genom att träna oss på att vara lyckliga här och nu, har större chans att bli framgångsrika. En person som tänker positivt är lyckligare, mer kreativ och arbetar snabbare.

Metoden han rekommenderar för att träna sin hjärna att tänka mer positivt, går ut på att varje dag i tre veckor göra följande:

1. Skriva ner tre nya saker som vi är tacksamma för
2. Skriva dagbok om en positiv händelse som hänt under det senaste dygnet
3. Meditera
4. Träna
5. Göra en god gärning

Kanske kan vara värt att prova?

Morgonmänniskor 24

En bebis på bokrea

Igår tog jag mig en titt på bokrean och kom hem med två böcker, en till Greta som just har börjat läsa själv på kvällarna och en till mig själv om fårskötsel (!?). Dagens morgonmänniska är en bebis som också verkar ha fyndat.

En ordentlig ram gör hela tavlan

Sonias och Gretas collage inramade

Våra barn är, som de allra flesta andra, väldigt kreativa och kommer hem med teckningar och projekt från skola och förskola var och varannan dag. Här hemma vill de mer än gärna dra fram pärlor, färger och papper för att skapa mängder av konstverk. Tyvärr är jag inte så väldigt duktig på att ta hand om de där konstverken. De hamnar i en låda eller i bästa fall på kylskåpet och några måste jag erkänna åker raka spåret ner i soptunnan, med tanken att de producerar så vansinnigt mycket att de ändå inte kommer att märka något. Det gör de inte heller, men det känns ändå inte särskilt bra.

I söndags hade vi en pysseldag här hemma. Greta och Sonia fick varsin tillskuren kartong som var 30x30 cm och så tog vi fram Gretas pyssellåda från Panduro, några mönstrade tejprullar, en och annan tidning och ett limstick. Vilken lycka! De var fullt koncentrerade och skapade varsitt collage med hjälp av filt, tejp, paljetter, en fjäder, en urklippt hund och lite färg. Det enda jag hjälpte till med (förutom att tvätta penslar och hålla koll på färgkoppar!) var att limma fast paljetterna med limpistolen.

Tjejerna var så nöjda och stolta över sina verk och det kändes inte rätt att bara stoppa undan dem den här gången (och dessutom kunde det ju vara dags att kompensera för alla tidigare misshandlade teckningar). Istället för att bara hänga upp dem på väggen som de var, bestämde vi oss för att det behövdes riktiga ramar, och vilken skillnad det blev! Inramade i två stora (50x50 cm) ramar från Ikea har helt plötsligt två barncollage förvandlats till modern konst. Nu hänger de i vår övre hall, alldeles utanför vårt sovrum, och jag blir glad varenda gång jag går förbi.

Morgonmänniskor 23

Två tjejer med en affärsidé blev morgonmänniskor idag

Dagens morgonmänniskor är två unga tjejer från gårdagens tidning. De hade återanvänt ett gammalt husmorstips och tillverkat ärtpåsar som kan torka blöta skor på ett miljövänligt sätt. Kanske något man skulle prova?

En turkos hund

Utan titel än så länge, 2012,  akryl och collage på duk, 15c15 cm

En liten hundtavla är färdig. Det blev en turkos variant den här gången. Hon såg lite förnäm ut så jag satte dit en av farmors gamla handknypplade spetsar runt halsen. Det kändes passande. 

Det är ovant att måla så smått, men riktigt roligt som omväxling. Jag kan inte stå vid staffliet som jag brukar utan sitter vid skrivbordet och använder alla mina minsta penslar. Tanken är att jag ska göra nio stycken i samma storlek. Vi får se hur många jag hinner med idag...

Morgonmänniskor 22

En sträng polis är dagens morgonmänniska

Jag valde mellan en tjej med semlor och en sträng polis när jag skulle göra dagens morgonmänniska. Polisen vann för det var så lockande med det där förmanande fingret. "Aja, baja, så får man inte göra!" Är det så de säger när de ska vara riktigt stränga?

En hund i miniformat

Många små dukar på gång

Jag har haft nio små dukar som är 15x15 cm liggande sedan jag vet inte när. De är grundmålade i olika färger och väntar bara på att få fyllas med olika motiv, men ingenting har hänt. Innan utställningen i januari gjorde jag ett försök med collage på några av dem, men det blev inget vidare så jag lade dem åt sidan igen. I morse kändes det dock helt rätt att plocka fram dem. Jag har insett att jag nästan bara har stora målningar färdiga till Gästrik Konst och behöver balansera det hela med några mindre. Dessutom tänkte jag passa på att måla något annat än människor. På den första blev det en hund.

Morgonmänniskor 21

Den tjugoförsta morgonmänniskan

Dagens morgonmänniska är från gårdagens framsida. En tjej som tillfrisknat från sitt självskadebeteende och nu vill hjälpa andra. Jag tröttnade lite på tuschteckningarna och gick tillbaka till blyerts, men har gjort bilden svartvit  i photoshop för att fotografiet blir så grådassigt i det dåliga ljuset på morgonen.

Jag står och stampar

Jag har målat lite idag i alla fall

Varför ska det vara så krångligt att starta ett företag? Eller förresten - bara göra en liten ändring i det företag som redan existerar? Jag vill att allt ska hända på en gång men står bara och stampar på samma fläck. Just nu ligger bollen hos Skatteverket som handlägger ärendet. Undrar hur lång tid det tar? Under tiden växlar jag mellan att känna mig ganska säker på vad jag håller på med, till att slita mitt hår i vild förtvivlan (något överdrivet). Den här osäkerheten är inte bra för mitt måleri. Jag får ingen ro att måla, och utan målningar blir det inte mycket företagande. Suck!

Nej, nu bestämmer jag mig för att det får vara nog med grubblerier. Från och med nu ska jag släppa tankarna på nästa steg i företagandet och bara fokusera på min nästa utställning. Jag ska ta en sak i taget, gå klart starta-eget-kursen, avvakta information från Skatteverket och om jag fortfarande har frågor då, så tar jag dem då. Ingen idé att grubbla i förväg. Så, då var det bestämt.

Morgonmänniskor 20

Tomas Ledin är dagens morgonmänniska

Men nu får jag väl ta och skärpa mig! Jag skulle ju inte göra några fler kändisar som morgonmänniskor. Fast jag skyller på söndagens morgontidning som inte hade en enda vettig bild förutom den på Tomas Ledin. Han blev lite svartmuskig, men det skyller jag på pennorna. Inget är mitt fel alltså. Härligt!

Och jag som bara ville läsa en bok...

Idag har jag en sådan där dag när jag helst av allt skulle vilja ligga i soffan med en bok, eller med papper och en penna för att skriva ner lite tankar som dyker upp. En sådan där dag när man bara vill vara i fred och ha det alldeles tyst omkring sig. Tyvärr är det inte alls möjligt just nu, för jag är ensam hemma med småtjejerna hela dagen och de vet inte vad tystnad är. Och de vill definitivt inte att jag ska vara ensam!

Bara att ge upp alltså och försöka hitta på lite roliga saker att göra. Idag har vi hunnit med att baka hallongrottor, steka pannkakor, försöka fånga lite sol utomhus och till slut även pyssla lite med Gretas julklappspyssellåda. Fast det var bara tjejerna som pysslade. Jag hade fullt upp med att springa efter papper, stoppa penslar i vatten och förhindra att hela kökssoffan fick regnbågsfärgade fläckar av urvälta färgpytsar. Och så knäppte jag lite kort förstås. Det är ju åtminstone lite kreativt.

Morgonmänniskor 19

En arg kvinna blev dagens morgonmänniska

Dagens morgonmänniska är arg, men såg inte riktigt lika arg ut i tidningen som på min teckning. Det blir så skarpa kontraster med bara vitt, svart och grått. Jag skulle behöva några tuschpennor till i ljusare nyanser...

Om man är lite kreativ blir livet roligare

Morgonmänniskor 18

Äldre människor blir lurade av telefonförsäljare i morgonens tidning

En bekymrad kvinna vars svärmor blivit lurad att byta telefonbolag blev dagens morgonmänniska. Det är kul att rita någon med ett tydligt ansiktsuttryck och som inte tittar rakt in i kameran som de nästan alltid gör annars.

Lite fredagsmusik kanske?

Äntligen har Frida Hyvönen gett ut en ny låt! Jag har målat så många tavlor till hennes förra album Silence is wild att hon är för evigt förknippad med mitt målarrum och den där rusiga lyckan av att få göra precis det man vill: Måla!

Morgonmänniskor 17

Dagens morgonmänniska blev en pojke i purpur

En snabb teckning av en liten pojke blev morgonmänniska idag. Egentligen är den gjord på vitt papper, men jag blir så störd på alla fula skuggor som blir när man ska försöka fotografera i dåligt ljus. Det borde gå att fixa till i photoshop, men jag har tydligen inte kommit på hur för det som fungerade förra gången fungerade inte idag. Jag slog till på en purpurfärg istället. Det blir man lite gladare av.

Jag vill inte tänka mer - jag vill göra!

Pågående arbete upphängt på väggen 

Just nu går jag två kurser samtidigt, en på nätet och en i verkliga livet. Båda kräver att jag ska tänka, på samma sak fast ur olika perspektiv. Den på nätet vill få mig att drömma, att tänka stort och fundera över varför jag gör det jag gör. Den i verkliga livet vill få mig att skriva affärsplaner och göra budget. Mitt huvud snurrar när jag försöker kombinera de två, fast jag egentligen bara vill sätta igång med det praktiska.

Det känns lite konstigt att skriva det här, för egentligen är jag en typisk drömmare som gärna lever i mitt eget huvud och inte nödvändigtvis behöver ta mig från tanke till handling, men i det här fallet är jag tillräckligt motiverad för att vilja kasta mig ut. Jag kan ju bli fast i det här drömmandet för evigt om jag inte gör något nu. Det går ju inte att ta tjänstledigt en hel termin och bara gå hemma och lalla.

Idag har jag i alla fall tagit mig i kragen och ringt banken för att skaffa ett företagskonto. Vår bankkontakt ringde tillbaka, men bara för att säga att hon lämnat över till någon annan som visste mer om företag, och den personen skulle ringa mig, vilket han eller hon inte har gjort än. Typiskt. När jag äntligen kommer till skott.

Under tiden jag väntade på telefonsamtalet gav jag mig sjutton på att jag skulle måla färdigt den tavla jag hade på staffliet, och även om den inte är helt klar så kom jag en bra bit på väg. Just nu hänger den på väggen i matrummet så jag kan kika på den och fundera över om det är något som saknas. Själv ska jag hoppa på crosstrainern och skaka upp lite nytt blod till hjärnan så att jag kan tänka igen inför kvällens kurs som handlar om marknadsföring.

Morgonmänniskor 16

Veronica Maggio som morgonmänniska

Jag hade valt bild till dagens morgonmänniska redan igår kväll. Det var en bild på Percy Barnevik, före detta storpamp inom Sandvik, som satt bekvämt tillbakalutad i en soffa och gestikulerade med ena handen, men när jag plockade fram tidningen i morse blev jag så arg på gubbväldet i Sandviken (och världen) att jag hoppade över Percy och ritade av Veronica Maggio med armarna fulla av välförtjänta Grammisar istället. Det känns redan mycket bättre.

Konstnärer kan allt om konsthistoria, eller?

Nytillskott i bokhyllan

Jag kan inte särskilt mycket om konsthistoria. Visst läste vi det på konstlinjen men det var många år sedan, och jag måste erkänna att jag inte lyssnade särskilt mycket på de lektionerna. Den boken vi använde då var också dödstråkig, med alldeles för få och små fotografier för att vara en bok om konst. Idag var jag och hämtade ut ett paket på ICA, med den här fina boken i. Den känns mycket roligare att bläddra i och eftersom alla verkar förvänta sig att konstnärer helt självklart ska vara experter på just konsthistoria, så kanske det kan vara värt att läsa lite i den också.

Morgonmänniskor 15

Ola Salo blev morgonens människa

Det finns inte särskilt många bilder att välja mellan in min lokaltidning så här kommer en kändis till i min serie med morgonmänniskor. Ola Salo kommenterade i gårdagens tidning hur han skulle vara som programledare för Grammisgalan. Jag såg inte programmet så jag kan inte säga om han uppfyllde sina löften.

Idag ska jag hålla mig borta från både staffli och dator, eftersom jag ska följa med Sonia till hennes förskola.  Vi har ett föräldrakooperativ och det är min tur att ha tur, d v s att vara där och hjälpa till. 

Ibland är man inte riktigt klok

Nästan ett hjärta i alla fall... om man kisar lite...

Det är hjärtan överallt idag och inspirerad av andra bloggare som hittar hjärtfynd i stenar och moln och gudvetvad, fick jag en impuls att slänga mig ut ur duschen med blött hår för att hämta kameran när jag såg ett hjärta i vattnet på locket till min hårinpackning. (!?) Förutom det idiotiska i att ta in en kamera i en blöt dusch (tack och lov gick det bra) så hade jag så bråttom att jag drog till duschdraperiet rakt över min nyupptäckta hjärtformation, vilket gjorde den lätt deformerad. Men om man kisar lite så...

Nu ska jag åka till Gävle och fira alla hjärtans dag med att prata om affärsidéer och annat lika romantiskt.

Morgonmänniskor 14

Två kändisar som dagens morgonmänniskor

I lördags var vi i Gävle och tittade på Henrik Schyffert och Fredrik Lindströms show Ljust & Fräscht. Jag skrattade så att tårarna rann och kunde därför inte motstå att göra dem till dagens morgonmänniskor. Eftersom det är alla hjärtans dag lade jag till ett litet hjärta. Det ser  nästan ut som ett bröllopsfoto.

Ibland går det snabbt och ibland inte...

Utan titel än så länge, 2012, akryl på duk, 71x71 cm

Den här målningen gjorde jag färdigt för drygt en vecka sedan. Trots det ganska detaljerade blommönstret gick den snabbt att måla. Allt blev rätt från första början. Idag däremot har det inte gått snabbt. Jag tänkte måla färdigt en bild som jag påbörjade i torsdags, men jag har inte kommit någon vart. Istället har jag pillat och petat på samma ansikte hela dagen och jag är inte säker på om jag är nöjd nu heller. Det behövs en paus så får vi se hur det känns i morgon.

Morgonmänniskor 13

Gränssprängare i Gävle blev dagens morgonmänniska

Min morgontidning har inte kommit ännu så dagens bild är från gårdagens tidning. Det är en engagerad fotbollstränare som fått stå modell för den trettonde morgonmänniskan. Även den här gången har jag använt mina nya ProMarkers, i en svartvit skala, men jag har inte riktigt fått grepp om tekniken än, vilket kanske syns. Dessutom är jag lite otålig. Jag vill att det ska gå fort och har inte tid att vänta på att det ska torka. Roligt är det i alla fall, och det är huvudsaken.

Dagens outfit på ovillig modell

Vår yngsta dotter Sonia är mycket bestämd när det gäller färger och kläder. Hon har INTE kjol eller strumpbyxor och hon älskar shorts, skjortor och huvudbonader. Hennes favoritfärger är blått och grönt, men på senare tid kan  hon även tänka sig att använda rosa och lila ibland. Det händer ofta att hon smyger iväg upp för trappan och kommer ner igen med en helt ny uppsättning kläder än den vi valde ut på morgonen. Det har hennes storasystrar också gjort, men jag måste säga att Sonia är den som har den säkraste färgkänslan vid fyra års ålder. Greta och Mira ville i den åldern helst ha så mycket glitter och pynt som möjligt, och hade nog inte så mycket tanke på hur sakerna passade tillsammans.

Bilderna här ovanför är två av Sonias senaste egenkomponerade outfits, som jag tyckte var värda att dokumentera - även om Sonia själv har lite svårt att stå stilla när kameran kommer fram.

Morgonmänniskor 12

Hjördis Johansson Becker i sin ateljé är dagens morgonmänniska

Till min stora glädje hade vår lokaltidning ett reportage idag om en lokal stor konstnär och hennes ateljé. Lite avundsjuk blir jag när jag läser att hon har ett helt nybyggt hus på tomten till förfogande. Det skulle jag också behöva (eller behöva och behöva... vilja ha), men det finns inte riktigt utrymme i vår ekonomi för det. Jag älskar dock Hjördis Johansson Beckers svar på snickarens fråga vid bygget: "Kommer det här att löna sig?" "Nej, jag funderar på att bygga en swimmingpool istället."

Bilden är tecknad med tuschpenna och ifylld med akvarell på ett rispapper (tror jag det var..?) som jag fick av min svärmor igår. Texten har jag lagt till i Photoshop.

Kreativ musikvideo

Här kommer en inspirerande musikvideo som jag såg hos Mayor Ekeblad. Jag har aldrig hört talas om sångaren men videon gjorde mig nyfiken. Den passar in i min bloggsamling av kreativa musiktips.

Morgonmänniskor 11

Den elfte morgonmänniskan har fiskelycka

En glad gubbe från gårdagens tidning blev morgonmänniska idag. När jag tittar på bilden på datorn inser jag att jag har glömt att färglägga den lilla fenan längst bak på fisken, så det ser ut som om gubben har sex fingrar. Så kan det bli.

Ett dilemma - eller inte?

Inramat tryck av en målning från 2008

Tryck av målning från 2008

De båda trycken här ovanför är några av de provtryck jag gjorde häromdagen. Det är målningar som sedan länge är bortbytta eller sålda och jag ville göra några tryck att ha på väggen här hemma. Jag har fotografier på nästan alla mina målningar sparade och skulle kunna göra tryck av dem allihop om jag ville. Men vill jag det? Eller rättare sagt: Vill mina köpare det? 

Min tanke har ju varit att jag ska göra tryck av olika målningar och lägga upp dem för försäljning på nätet, eller som ett komplement på utställningar. Jag har funderat över om det är okej att använda målningar som redan är sålda, eller om jag bara kan använda nya där jag kan upplysa köpare att deras originalmålning även kommer att säljas som tryck. När jag har berättat om mina planer för vänner och bekanta har jag fått olika reaktioner. Vissa tycker att det inte spelar någon roll om jag trycker upp gamla bilder. Det är så stor skillnad på en akrylmålning och ett tryck ändå, medan andra tror att tidigare köpare kan känna sig lurade. Att man köper ett original i tron att man kommer att vara ensam om det, och inte vill att det ska sitta kopior i andras hem. Jag kan förstå den känslan ifall jag arbetade med akvareller, där det skulle bli svårt att skilja den ursprungliga från kopian, men en olje- eller akrylmålning? Skulle man inte vilja äga en äkta Picasso eller Monet bara för att det finns planscher av deras konst i vart och vartannat hem? (Jag försöker inte jämställa mig med ovanstående konstnärer som jag hoppas ni förstår!)

Det är lite lustigt för jag hade inte en tanke på den här frågan när jag tryckte upp vykort förra året. Visserligen var det tryck av målningar som inte var sålda, men jag var på väg att göra ett av pojken här ovanför också, men avstod eftersom Vistaprint sa att fotografiet inte hade tillräckligt hög upplösning. 

Jag har försökt leta lite på nätet efter hur andra människor gör, eller om det finns några generella regler för hur  man bör göra, men inte hittat särskilt mycket. Den enda artikel som diskuterade frågan i någon mån (och som jag tyvärr tappat bort länken till) var skriven av en amerikansk konstnär, som menade att dagens teknik har gjort gamla regler omoderna. Att det är så lätt att publicera och trycka bilder nu, jämfört med tidigare och därför måste reglerna ändras, men så mycket mer gav den inte. Jag måste alltså bestämma mig själv... Är det någon som har några kloka (eller okloka) åsikter om hur jag ska göra?

Tryck inramat i en 30x30 cm ram från Åhléns