Fuskar jag nu?

I morse var det äntligen dags att ta itu med de förberedda dukarna som har väntat sedan i helgen. Jag har känt mig så ivrig att fortsätta på dem, eftersom jag har jobbat på ett annat sätt än jag brukar. I vanliga fall  gör jag collage av gamla böcker eller tidningar för att få fram en bättre struktur på målningen. Sedan använder jag inspirationsbilder av människor som jag hittat på nätet eller i en tidning, målar av dem och sätter in dem i ett sammanhang. Ofta använder jag mig själv som modell också, vilket visar sig i målningarna där många av ansiktena påminner om mitt eget. Ibland använder jag ord ur tidningar som får skina igenom på vissa ställen, men  jag har aldrig använt hela bilder som fått vara en del av motivet. Förrän nu.

Jag inspirerades av collage jag såg på nätet, och fastnade helt för återbrukstanken och leken med bilder. Att låta andras foton bli utgångspunkten i mitt måleri, och sedan ändra betydelsen av dem kändes så lockande. Snabbt satte jag igång att klippa och klistra fast nio damer på nio dukar, och på en gång fick jag idéer om hur jag skulle gå vidare. Det var en så mycket snabbare process än min vanliga, och det tror jag är bra för mig. Att inte grubbla så mycket, inte peta och pilla.

Nu när den första målningen är färdig (åtminstone för tillfället) så känner jag mig helt plötsligt tveksam. Är det här "fusk"? Inte lika mycket värt som en "vanlig" målning? Min vana trogen så kunde jag naturligtvis inte hålla mig från att pilla och peta den här gången heller, och eftersom jag inte riktigt var nöjd med hur hon såg ut, så ändrade jag ansiktsuttrycket, håret och kläderna, men behöll själva hållningen. Det har tagit mig hela dagen att bli nöjd med bilden, så processen var inte alls snabbare än om jag gjort som tidigare och skissat upp motivet direkt på duken. Det enda som gick snabbare var själva tankemomentet innan jag satte igång. Att komma på vilken historia jag vill berätta. Och det är ju berättelsen som är den viktiga, eller?

Det var ju det här grubblandet som jag ville undvika.

 * * *

I have started a new series of paintings, where I use people I have cut out from magazines.

En båt i hamn

"Återvinningskonst 48", 2013, blandteknik, 15x15 cm

Min fyrtioåttonde (!) återvinningstavla var som sagt en beställning, där de enda ramar jag hade var att det skulle föreställa en båt. Jag har aldrig gjort en båt förut, men kan förstå det lockande med havet och friheten. Att bara segla iväg. Själv står jag dock hellre med fötterna på land, så min båt ligger uppdragen och är ordentligt fastbunden med korsstygn. En trygg hamn innan den äventyrliga utfärden kanske?

Havet är gjort av några sidor ur mitt kasserade exemplar av Mobergs Utvandrarna. Jag har medvetet behållit texten synlig eftersom jag tyckte att den passade in. Den beskriver just utvandrarnas båtfärd till Amerika. Andra material jag använt är överbliven duk, broderigarn, tunt silkespapper i brunt, en blompinne och akrylfärg. 

* * *

My latest painting was a commissioned piece, and I only knew that they wanted a boat, and that it was going to be of recycled material. 

Vi skulle ju pyssla?

När mannen åkte till jobbet och storasyster på skidutflykt, tänkte småtjejerna och jag passa på att pyssla. Jag ville göra något extra roligt när vi skulle få lite egen tid, och hade planerat att plocka fram tygfärgerna och bokstavsstämplarna som jag köpte för länge sedan, men aldrig har använt. Sedan råkade jag i ett svagt ögonblick nämna att vi kanske skulle baka något, och så fastnade vi i det. Eller egentligen var det jag som fastnade i det. Tjejernas intresse räckte bara tills snickaren kom och skulle bygga lite i badrummet. Då var han mycket mer intressant. Medan jag bakade färdigt kakor och matbröd, underhöll de honom med berättelser och musik. Han spikade ihop ett kors åt dem av överblivna träbitar, som de sedan målade gult och blått med tuschpennor, och som de nu håller på att dekorera vår trädgård med. Hur ska man kunna konkurrera med det? Fast de pysslade ju lite i alla fall.

* * *

I spent my day in the kitchen. 

Jag längtar efter ett bad

Nu börjar det kännas lite segt med den här badrumsrenoveringen. Det sker små saker varje dag, men jag börjar bli lite otålig. Idag kom det en badkarsleverans som var fel och fick vända i dörren, häromdagen tog kaklet slut och just nu har vi vardagsrummet fullt av målade taklister och fönsterfoder (samt en toalett och ett gammalt badkar). Jag vill ligga i badkaret nu!

* * *

It takes time to build a new bathroom. Too much time. I want to take a bath right now!

Och så kom det något annat emellan

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt. Ibland blir det något annat, som är lika bra. Efter att ha skrivit morgonens inlägg om att jag skulle måla på mina förberedda collagebakgrunder, kom jag plötsligt ihåg att jag hade en beställning som väntade. Tre små återvinningstavlor hade jag lovat att göra, och det var lite bråttom. De andra tavlorna får därför vänta till på torsdag när det är målardag igen.

De enda förhållningsorder jag fick från beställaren var att det skulle vara en skål, en båt och en med något rött i som skulle passa till en tidigare målning. Eftersom jag bakade kanelbullar i går kväll, så fick den tredje tavlan bli en sådan på en rödrutig duk. Som vanligt har jag haft riktigt kul när jag har gjort de här återvinningstavlorna. Inte tänkt alls, utan bara limmat och kladdat, målat och sytt. Målarrummet ser ut som ett bombnedslag och mina fingrar är fulla av färg, men det är som det ska vara.

* * *

This morning I thought that I was goint to paint my collaged canvases today, but then I realized that I had to make some recycled art that a friend ordered. A boat, a bowl and a cinnamon bun. I had a lot of fun. I will have to save the other paintings to thursday.

Nästa fas i måleriet

Grunden är målad på nio små uppspända dukar. Collagebitar är ditlimmade och figurer infällda (med inspriation från Elke Trittel) som ger en vink om motivet. Antagligen kommer det mesta att bli övermålat innan tavlorna är färdiga, det brukar bli så, men ändå känner jag mig lite tveksam att sätta igång. Nu är lekfasen över och det är dags att måla på allvar, och det gör mig lite nervös. Tänk om det inte blir så där bra som jag ser framför mig att det ska bli? Det enda sättet att få reda på det är väl att sätta igång.

* * * 

I have painted and collaged the background on nine small canvases. Now it is time for some serious painting.

Två punkter avklarade

Solen skiner och humöret känns lätt. Jag känner mig nöjd med mig själv, trots att jag inte varit ute i det fina vädret och rört på mig, som man kanske bör på ett sportlov. I stället har jag betat av två punkter på min lista nämligen att sitta några timmar på högskolans bibliotek för att läsa kurslitteratur, och på vägen hem svänga in på teknikaffären för att köpa mig ett stativ till kameran. Äntligen. Det har stått på min lista i månader och nu börjar det bli dags att fotografera alla nya tavlor. Jag bara fundera ut hur det fungerar. Men först en kopp kaffe... och kanske en promenad i solen.

* * *

I have bought myself a tripod for my camera. Finally.

Planer för veckan

En ledig sportlovsvecka innebär inte bara massor av tid för kreativitet, det innebär också ett större behov av planering. Jag vill hinna måla en hel del inför min utställning i påsk och plugga till nästa kursträff, mannen vill hinna träna det sista inför vasaloppet och jobba lite, medan tjejerna vill hitta på så mycket som möjligt tillsammans med oss (eller åtminstone krävs det att vi skjutsar eller hjälper till med något). Jag behöver en plan. Och en lista. Det är aldrig fel med en lista.

* * * 

A week off from school and I am writing a list to get everything and everyone organized.

365 faces - day 46

En hastig tuschteckning är den senaste i raden av mina 365 faces. När man tittar på dem tillsammans så ser det mycket ut, men när man tänker på att det är 319 kvar att göra så känns det lite...

* * *

 A quick drawing with black and grey markers is the latest of my 365 faces. When you look at them all together it looks like a lot, but when you think about the 319 left to do, it feels a little bit less...

Lite tid i målarrummet

Jag snor åt mig lite tid i målarrummet idag också. De två större tjejerna har friluftsdag och kommer hem tidigare, och den lilla har jag lånat ut till mina föräldrar (tack och lov för dem!), så det får blir kort men effektivt. Jag har kommit igång med nio mindre collage/målningar och jag är i den där fasen när det knappt går att släppa dem. Allt känns roligt och möjligt och var och en av dem kan bli ett mästerverk. Det gäller att njuta medan det varar, för jag vet att det sedan kommer en fas med tvivel och omöjlighet, när jag bara vill kasta dem i soptunnan. Det gör det nästan alltid. Tursamt nog så går även den fasen över, och det brukar bli bra till slut. Det är dock en senare fråga - idag ska jag bara leka och ha kul.

* * * 

I will spend some time in my studio today. The kids will come home earlier from school so I have to hurry up. Yesterday I started on nine smaller canvases and today I am going to just play and have fun with them.

Först lite praktiskt arbete

Jag hade bestämt mig för att måla lite mindre, men hade inga färdigspända dukar, så jag fick börja dagen med att plocka fram rullen med duk, skärkniven och några kilramar i storlek fyrtio gånger fyrtio centimeter. Nio stycken för att vara exakt. Jag har en tanke om att göra en serie målningar som hör ihop. Vi får se hur det går.

Sedan gjorde jag som jag alltid gör, grundar duken i någon färg. Jag tycker inte om att börja med en helt vit duk. Grön, lila, orange eller turkos fungerar mycket bättre. Sedan är det bara att sätta igång.

* * *

I had to prepare som new smaller canvases before I started painting today.

Badrum och tid för måleri

Det händer saker här hemma. Tyvärr är det inte i mitt målarrum, utan i vårt kommande badrum. Varje dag är det spännande att komma hem och se vad som hänt. Nu är golvet på plats, en plastmatta som faktiskt är riktigt fin. Jag är inte så förtjust i sådana egentligen, men i ett stort rum, i ett gammalt hus, på övervåningen och utan golvvärme, kändes det som det bästa alternativet. Och jag är mer än nöjd. Det syns inte så mycket på bilderna eftersom golvet är täckt med papp och en hel del slipdamm. Pärlspontväggarna börjar också komma upp och det börjar likna ett rum. Snart ska jag ligga i badkaret och planera nya tavlor...

Idag är det äntligen en obruten målardag. De senaste veckornas torsdagar och fredagar har gått åt till nationella prov och högskoleplugg. Nu är det bara jag och mitt målarrum, och jag ska försöka göra det bästa av tiden. Bäst att sätta igång.

* * *

Things are happening here, but unfortunately not in  my studio. The bathroom upstairs is slowly coming together, and I like how it looks so far. Today I will spend my time in the studio though, and I will try to make the most out of it. 

Bildanalys och parafrasmålning

Det har varit kurshelg på högskolan igen, och vi inledde fredagseftermiddagen med ett besök på Länsmuseet i Gävle. Jag var där för någon vecka sedan också för att titta på en temporär utställning av Sara-Vide Ericsson men gick aldrig upp på de övre våningarna. Vilken miss! Här finns mängder av inspirerande konst (och det är gratis inträde). Hur kan jag ha missat det?

Uppgiften vi fick var att ta oss upp till tredje våningen, där samtidskonsten hänger, för att sedan välja ut ett verk som vi skulle göra en bildanalys av, och sedan när vi kom tillbaka till högskolan även en parafras. Skulle jag välja ett verk av en av mina favoritkonstnärer, Lena Cronqvist?

Eller kanske Staffan Hallströms Ingens hundar?

Det slutade med att jag valde det här fotografiet av Katinka Andersson, en konstnär som jag aldrig hört talas om, men det var något med de där figurerna som fångade mig. Bilden heter Porslinsdockor och fick mig att tänka på barn som statussymboler, uppklädda och utspökade, lyckade men inte lyckliga. Jag har ingen aning om vad konstnären själv vill säga med just det här verket, men när jag läste det lilla jag hittade på nätet så verkar hon inspireras av sagor och kvinnofrågor. Inte undra på att jag fastnade för hennes bild.

Vi hade inte mycket tid till själva måleriet, och jag hade inga bra idéer så jag bara satte igång att måla. Jag tänkte att det nog skulle dyka upp någon bra tanke under arbetets gång, men det visade sig vara svårare än jag trott. Det blev i alla fall en ganska grov och hastig målning i akryl som i stort liknar ursprungsfotografiet, men där figurernas munnar är "ihopsydda" med ett målat korsstygn (hade inte tid att sy) och deras kroppar är  ihopbundna med en grå tråd. De detaljerna syns inte på långt håll utan man behöver gå nära för att upptäcka dem. Det gillar jag.

* * *

I have spent friday and saturday in Gävle at my art education class. We went to a museum and painted. 

365 faces - dag 37 till 40

Dagens ansikten gjordes med en grov krita i brunt som inte tillät något pillande med detaljer. Det var riktigt roligt, trots att jag använde mig själv som modell. Sådana här vill jag göra fler.

Resten av dagen ska jag ägna åt bildpedagogikkursen i Gävle. Den här gången handlar det om bildsamtal och bildanalys och jag tror att vi ska ta en tur till Länsmuseet. Det ser jag fram emot.

* * *

I used a large brown crayon for my faces today, and I liked it. It was fun. The rest of the day will be spent in Gävle for my art education class. 

Badrumsrenovering igen

Idag har jag hantverkare i huset, medan jag försöker rätta nationella prov i svenska. Det borde jag egentligen inte göra på min målardag, men jag vill få det gjort och kan ta min målardag på en skoldag lite senare i stället.  

Badrumsrenoveringen går sakta framåt. Det är mycket som ska göras, eftersom vi har tagit bort väggen mellan det gamla badrummet och ett oisolerat rum bredvid, men det händer lite varje dag och jag passar på att dokumentera med kameran.

* * * 

Our bathroom renovation again.  

365 faces - dag 35 och 36

Två till av mina dagliga ansikten. Den här gången med lite tjockare tuschpenna och tydligare kontraster.

* * *

Two more of my daily faces. 

365 faces - dag 32-34

Tre ansikten till, gjorda med svart tunn tuschpenna.

* * *

Three more faces, made with a black pen.

Uppskattat pyssel

Vill man göra sig populär i den här familjen, är det bara att föreslå att vi plockar fram pysselsakerna. Tyvärr måste jag väl erkänna att jag ibland drar mig för att göra just det, för jag vet vilken oreda det blir efteråt, och småtjejerna är inte lika ivriga på att plocka undan som de är att plocka fram. Igår var jag dock lite smart och valde ett pyssel som inte skapar oreda, som är enkelt att göra, och framför allt blir väldigt snyggt. Vi gjorde nämligen girlander av utstansade pappersbitar.

Stansarna är en favoritleksak här hemma. Vi har stora rundlar, små rundlar, stjärnor och blommor, samt några minivarianter, men den här gången plockade vi bara fram stjärnor och rundlar. Och så papper i olika färger förstås. Och symaskinen.

Sonia gjorde en girland med bara stjärnor, medan Greta satsade på rundlar i olika storlekar. Medan de stansade, sydde jag fast dem en efter en med symaskinen. 

När vi hållit på ett tag dök stora tjejen upp också och ville vara med.

Hon höll en lite mer begränsad färgskala, och experimenterade med att sätta ihop olika mönster på varandra.

Och så satte vi upp girlanderna på deras rum. Här är Gretas variant med många färger, som matchar hennes rum. Jag börjar fundera över om inte jag ska göra en egen i lite mer dämpad färgskala. Det här var beroendeframkallande.

* * * 

The girls and I have been playing with paper and my sewing machine.

365 faces - dag 30 och 31

Två snabba ansikten från morgontidningen, gjorda i blyerts. Jag har fortfarande problem att hitta uttrycksfulla ansikten, trots att jag letar i tidningar och på nätet. De flesta ler stort eller så ser de bara nollställda ut. Jag fick ett tips tidigare att jag skulle kunna låta läsare skicka in bilder på sig själva, om de vill bli avritade, men dit har jag inte kommit än. Kanske senare. Jag ska ju hålla på med det här ett tag till.

* * *

Two quick faces from the morning paper. 

Om man börjar i ett hörn så...

På något konstigt sätt är det så att när vi börjar rusta i ett hörn av huset, så blir jag så väldigt sugen på att göra om överallt. Samtidigt. Hur kommer det sig?

Jag har länge funderat över hur vi ska göra med sovrummen i vårt hus. Som det är nu så har vi alla våra sovrum på övervåningen, vilket har fungerat bra medan barnen varit små. Nu är en på väg att bli tonåring och de andra två är också ganska stora så jag skulle vilja flytta ner vårt sovrum till nedervåningen. Dessutom är Sonias rum ganska litet och mycket svårmöblerat, eftersom vi var tvungna att dela av ett rum med en vägg för att få till ett extra sovrum när hon föddes.

Vi har grubblat fram och tillbaka över hur vi skulle kunna fixa till hennes rum så att det blir bättre lekyta och mer förvaring, men inte kommit på någon smart lösning. I morse kom Peter på en helt annan idé. En mycket enklare lösning. Vi tar helt enkelt bort den vägg vi byggde för sex år sedan och så flyttar jag upp min ateljé dit. Det blir då något större än den jag har nu, och det gör ju inget  om Greta går igenom där för att ta sig till sitt rum. Vårt sovrum blir då i mitt nuvarande målarrum och Sonia får ta vårt nuvarande sovrum. Perfekt. Jag vill börja på en gång!

* * *

We are thinking about moving our bedroom downstairs, and the studio upstairs...

Den sunkiga verkligheten

Tidigare har jag visat bilder från vår pågående badrumsrenovering. Då handlade det om nostalgiska minnen från svunna tider i form av vackra tapetrester, kammarlås och bakelit. Riktigt så vackert är det inte överallt. Den befintliga toaletten som blir en del av det nya, större badrummet går istället i tidigt åttiotalssunk. När vi flyttade in var väggarna storblommiga i brunt och vitt, och i ett försök att undvika att drabbas av yrsel varje gång vi gick på toaletten, målade vi om väggarna i en alldeles för blå färg. Dessutom vägrade färgen att torka ordentligt (efteråt har jag lärt mig att det har med mjukgörarna i plasten att göra) så väggarna har fungerat som ett stort klistermärke. Väldigt trevligt i en familj med tre barn och tre katter. Sedan vi fick en fungerande toalett på nedervåningen, har det här rummet mest använts till förvaring av smutstvätt. Men inte nu längre. Nu ska det bli mitt favoritrum i hela huset har jag tänkt. Snart så.

* * *

Some more pictures from our bathroom renovation.

365 faces - dag 28 och 29

Äntligen lite lugn efter tre hektiska dagar på skolan, men jag ska faktiskt inte måla, utan fortsätter med skoljobb. Jag har femton nationella prov i svenska som ligger och väntar i väskan, och jag vill få dem rättade så fort som möjligt. Jag får ta ut en extra dag för måleri senare. Dessutom har jag en bok om Vygotskij att läsa till nästa helgs bildpedagogikkurs.

Bilderna här ovanför är egentligen gjorda med en rödbrun penna, men det var så svårt att få ett bra foto, så jag ändrade dem till svartvita i photoshop.

* * *

Today I have school work to do, and I there will be no time for painting. 

365 faces - dag 26 och 27

Två till av mina 365 faces.

* * *

Two more of my 365 faces.

Jag drömmer fortfarande

Såhär ser mitt målarrum ut när det är någorlunda städat, och ljuset lyser in genom fönstret. Jag trivs verkligen där, även om det är lite kallt på golvet och golvlisterna fortfarande inte är målade. Det enda problemet är att det börjar bli lite trångt. Jag drömmer fortfarande om en större ateljé någonstans utanför huset, som jag har skrivit tidigare, men den lokal jag hade hört mig för om som skulle passa perfekt kostade alldeles för mycket. Nu sitter jag fast lite i mina planer, och har börjat fundera över ladugården igen. Det vimlar ju inte direkt av charmiga, lagom stora lokaler med billig hyra och som dessutom är lediga. Kanske är det bäst att bygga en själv? Man kan ju alltid drömma.

* * *

This is my studio when it is clean and the light shines in through the window. I like this room, even if the floor is cold, but it is a little bit too small. I am still dreaming about a larger studio outside the house.