Bildanalys och parafrasmålning

Det har varit kurshelg på högskolan igen, och vi inledde fredagseftermiddagen med ett besök på Länsmuseet i Gävle. Jag var där för någon vecka sedan också för att titta på en temporär utställning av Sara-Vide Ericsson men gick aldrig upp på de övre våningarna. Vilken miss! Här finns mängder av inspirerande konst (och det är gratis inträde). Hur kan jag ha missat det?

Uppgiften vi fick var att ta oss upp till tredje våningen, där samtidskonsten hänger, för att sedan välja ut ett verk som vi skulle göra en bildanalys av, och sedan när vi kom tillbaka till högskolan även en parafras. Skulle jag välja ett verk av en av mina favoritkonstnärer, Lena Cronqvist?

Eller kanske Staffan Hallströms Ingens hundar?

Det slutade med att jag valde det här fotografiet av Katinka Andersson, en konstnär som jag aldrig hört talas om, men det var något med de där figurerna som fångade mig. Bilden heter Porslinsdockor och fick mig att tänka på barn som statussymboler, uppklädda och utspökade, lyckade men inte lyckliga. Jag har ingen aning om vad konstnären själv vill säga med just det här verket, men när jag läste det lilla jag hittade på nätet så verkar hon inspireras av sagor och kvinnofrågor. Inte undra på att jag fastnade för hennes bild.

Vi hade inte mycket tid till själva måleriet, och jag hade inga bra idéer så jag bara satte igång att måla. Jag tänkte att det nog skulle dyka upp någon bra tanke under arbetets gång, men det visade sig vara svårare än jag trott. Det blev i alla fall en ganska grov och hastig målning i akryl som i stort liknar ursprungsfotografiet, men där figurernas munnar är "ihopsydda" med ett målat korsstygn (hade inte tid att sy) och deras kroppar är  ihopbundna med en grå tråd. De detaljerna syns inte på långt håll utan man behöver gå nära för att upptäcka dem. Det gillar jag.

* * *

I have spent friday and saturday in Gävle at my art education class. We went to a museum and painted.