Ny webshop!

Det blev lite målat idag, men också en hel del tid framför datorn. Jag började undersöka om det var en möjlighet att öppna en egen webshop och vips så var det klart. Eller klart och klart... Jag har gjort allt det grundläggande, men har inte hunnit lägga ut alla bilder än. Namntavlan här ovanför finns till exempel inte i butiken än, men snart så.

Välkomna in och titta!

Länken hittar du här eller i listen längst upp på sidan.

Rensa paletten

Det känns bra att börja målardagen med att rensa paletterna. Att städa bort det gamla och börja på ny kula. Det är dock inte så roligt att jag vill göra det varje gång jag målar, och därför har jag flera paletter staplade på varandra så att jag lätt kan ta fram en ny när jag behöver. I morse var alla fulla av intorkad färg och då var det bara att börja skrapa.

Mina paletter är av plast, och ursprungligen lock till Ikeabackar som vi har i barnens rum. De är perfekta som paletter eftersom de är i lagom storlek, vita (så att man ser färgerna ordentligt), och har en liten kant så att färgen inte rinner av om den blir tunn. Den enda nackdelen är att färgen biter sig fast lite väl mycket i den matta plasten, så jag måste blöta upp och skrapa ganska hårdhänt för att få bort all den tjocka färgen. Skulle jag låta bli att göra ren paletterna och bara klämma ut ny färg, löses den dock upp, följer med på penseln och lämnar fula spår på målningen. Det är bäst att göra jobbet alltså.

Jag har funderat över andra alternativ. Ett är att använda en stor glasskiva med ett vitt papper under. De är lättare att skrapa av när färgen har torkat, men de är lite svåra att hålla i handen om man skulle behöva det, så jag håller mig nog till mina lock ett tag till. Det är ju ganska trevligt att rensa ibland.

Och hur gör jag nu då?

"På vift", konsttryck. Till salu ... någonstans?

Jag fick dåliga nyheter i veckan. Signerat.se där jag har min webbutik ska läggas ner och jag måste hitta något annat ställe att sälja mina konsttryck och vykort på. Det känns inte alls särskilt lockande att ta itu med just nu. Jag har inte riktigt tid att sätta mig in i alla olika alternativ. Sen kanske. Är det någon som inte kan vänta så går det bra att köpa via mail också. ella.f@spray.se

Svårt att välja

Vi måste byta överdrag på vår tevesoffa. Tyget är sönderklöst och småbarnsslitet, men soffan är fortfarande ganska skön att sitta i, så det är dumt att slänga ut den. Häromdagen fick jag hem tygprover att välja mellan. Det är inte så lätt som det kan verka.

Vi har kommit överens om färgen grå, men det finns så många olika nyanser och strukturer. Dessutom har vi en gråblå nyans på både snickerier och matta, så den nya grå måste passa ihop med den. Svårt. Och ännu svårare att föreställa sig en hel soffa utifrån en decimeterstor tyglapp. Och samtidigt som jag har beslutsångest över vilken vi ska välja, så är det någonting med lapparna som gör att min hjärna går igång och jag börjar drömma om att sy lapptäcken igen. Kanske kan jag använda de här lapparna...

...men nej. Dags att sansa sig. Jag har inte tid. Det får bli någon annan gång.

365 faces - jag har inte gett upp

Även om det inte märks så mycket här inne, så händer det fortfarande att jag ritar mina 365 faces. Det händer inte så ofta, och jag ligger hopplöst efter, men jag har inte gett upp om att fullfölja utmaningen. Inte än i alla fall.

Förra veckan blev det inte mycket av eget skapande. Det var första veckan i skolan för eleverna och de skapade för fullt, men jag ägnade målardagen åt att planera undervisning. Förhoppningsvis blir det bättre den här veckan.

Kvällsnöje

Mira visade en rolig webkamera med olika effekter och så var kvällen räddad. Tur att man är lättroad.

På Sonias vägg

Det är tur att jag fixade anslagstavlor till Sonias rum så att hon kan sätta upp små viktiga lappar.

Jag har minskat mitt grubblande

Tittar man tillbaka på äldre inlägg i den här bloggen så återkommer ständigt åsikten att jag måste sluta grubbla så mycket. Det mesta löser sig om man bara tar det lite lugnt. Jag kommer nog alltid att vara en grubblande människa, men när det gäller måleriet så har jag faktiskt minskat på tankearbetet. Åtminstone det där tänkandet innan jag satte igång med en ny målning. Det kunde ta evighet innan jag kom igång och jag ville alltid ha en färdig plan för hur målningen skulle se ut, och vad jag ville säga med den, innan jag satte penseln mot duken. Sedan kunde den ursprungliga planen förändras under målandets gång, men det gjorde inte så mycket.

Det senaste året har jag försökt att släppa på planeringen och bara måla intuitivt, och nu tycker jag att jag har hittat ett sätt som fungerar. Och som är mycket roligare. Just nu står det en påbörjad målning av en liten ballerina på mitt staffli. Det var en bild som jag hittade i en tidning, och som fick flytta över på duken. Hur jag ska gå vidare vet jag inte riktigt, men det känns okej. Jag litar på att något dyker upp. Det är nog det som är den stora skillnaden. Att jag vågar släppa kontrollen och lita på att jag fixar det ändå. Utan planering. Det känns bra.

Att få allt att fungera

Igår började skolan för alla tre tjejerna. Det betyder att det är slut på sommarens lata dagar och att det är dags att få till ordning och rutiner igen. Vi har ju tjuvstartat lite med jobb och fritids, men den här veckan börjar det på allvar. För att undvika det värsta morgonkaoset kollade jag igenom döttrarnas garderober och insåg att de hade väldigt dåligt med byxor. Minsta tjejen har nött hål på knäet på nästan alla favoritbyxor, och mellandottern har mest haft kjol och shorts hela sommaren. I helgen åkte jag till köpcentret och fyllde på lagret ordentligt. Förutom en stor hög byxor och tröjor, köptes idrottskläder, strumpor och en jacka. Det känns otroligt skönt att vika in allt i garderoben och veta att vi åtminstone kan undvika klädkaoset de närmsta morgnarna. Nu ska jag bara klura ut hur vi ska få till det här med matlistor och storhandling också så vi kan slippa matkaoset när vi kommer hem. Men det får bli en senare fråga.

Det börjar närma sig

I gårdagens Arbetarbladet fanns en lista över konsthösten i området, och där fanns jag med. Det gör mig både glad och lite stressad. Som vanligt känns det som om jag inte kommer att hinna, och ändå är det nog precis vad jag kommer att göra. Den oroliga känslan hör liksom till. Det löser sig, sa han som sket i vasken.

Ny målning

Utan titel än så länge, 2013, 40x40 cm, akryl och collage på duk

Det här är den senaste av mina intuitiva målningar. Jag har fått brottas en hel del med just den här. Den kändes så rätt från början, och sedan blev allt bara skräp, men nu är jag nöjd igen. Två av damerna i raden längst ner fick försvinna, och så växte det upp vallmokapslar bakom dem. Var de kom ifrån vet jag inte riktigt. Kanske var det för att en kollega berättade att hon tagit med sig vallmofrö till mig från sin trädgård?

Jag har alltid tyckt väldigt mycket om vallmo i alla dess stadier, från hårig knopp, till silkig blomma och till slut de vackra frökapslarna och det i sig kan väl räcka som anledning till att de dök upp i min målning,  men dessutom tycker jag att de kan ha en symbolisk betydelse. Om växtkraft kanske, eller nya möjligheter. Fast nu när jag börjar tänka efter så kan vallmo även föra tankarna till droger, eller kanske rent av till religion som ett "opium för folket". Jag tror jag lämnar det upp till betraktaren att avgöra vad de betyder.

Dags för nya tag

Det är fredag och äntligen dags för måleri efter en intensiv jobbvecka. Intensiv trots att eleverna inte börjat än. Hjärnan är inte riktigt van att tänka så mycket, och tröttheten på kvällarna har varit stor. Igår kväll tog jag dock en joggingtur i kvällssolen för att rensa ut alla jobbtankar, och idag känner jag mig redo att ta nya tag med min krånglande målning. Jag vägrar ge upp. Den ska bli bra.

Tankar om konst och isbjörnar

En av de konstnärer och bloggare som inspirerade mig när jag började måla igen för sju år sedan var Kal Barteski. Hon skrev då mycket om inspiration och motivation. Att inte ha så höga krav på sig själv utan bara sätta igång med det material man hade till hands. På senare tid har hon skrivit mer om isbjörnar än om konst, och jag hade lite svårt att förstå sambandet, tills jag såg den här videon där hon talar om sin passion för just isbjörnar och hur det hänger ihop med skapandet. Det är ett fint tal, tycker jag, om att se, leka och följa sin intuition. Inspirerande.

I väntan

Det står en tavla på mitt staffli som inte riktigt kommer vidare. Jag var så nöjd med den alldeles i början, den kändes väldigt lovande. Men sedan så blev allt bara pannkaka. Det blir ofta så. Jag blir lite rädd att jag ska förstöra de delar som känns bra, och så är jag för försiktig. Och tråkig. Nu går jag och väntar på att det ska bli min målardag igen (fredagar det här läsåret) och under tiden kikar jag på den då och då och grubblar över hur jag ska gå vidare. Kanske målar jag över alltihop.

Böcker, böcker, böcker

Jag fick en utmaning av designmadde som handlar om sommarläsning, och eftersom jag älskar att läsa kan jag inte motstå att svara på frågorna. Tyvärr är ju sommaren nästan över, så jag fokuserar på höstens läsning istället. 

1. Vilka fem böcker bara MÅSTE hinna läsas i höst?

Just nu läser jag Sigrid Combuchens Spill som jag köpte på loppis i somras, och lyssnar på Little Bee av Chris Cleave så dem måste jag ju läsa färdigt. Båda verkar bra. I övrigt har jag inga måsten. Jag går på känsla, när det är dags att välja en ny bok. Det bästa jag vet är att gå på biblioteket, eller i bokhandeln, titta på böcker, ta ut någon och läsa baksidestexten och känna att jag kan välja precis vilken jag vill. Samma sak när det gäller ljudböcker. Jag prenumererar på Storytel och jag känner mig rik när jag kan lyssna på hur många böcker jag vill. Att ha en hög med böcker på nattduksbordet som ska läsas är ett säkert sätt för mig att tappa lusten.

2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?

Någon gång i mitt liv ska jag ha läst Marcel Prousts På spaning efter det liv som flytt, men det känns som ett tungt projekt som passar bättre när man inte har barn som avbryter läsandet hela tiden. Jag älskade Virginia Wolfs Mot fyren och William Faulkners Stormen och vreden när jag läste litteraturvetenskap på högskolan för många år sedan, och borde nog gilla Proust också. Det är i alla fall vad jag inbillar mig. 

3. Var är det bästa stället att läsa i höst?

Överallt. Det finns inget dåligt ställe att läsa. I alla fall inte om man räknar in lyssnandet. Jag lyssnar på böcker när jag kör bil, städar, målar, gräver i trädgården eller tränar. Pappersböcker läser jag mest vid frukostbordet och i sängen innan jag somnar. Handlar det om studentlittteratur så sitter jag helst i en fåtölj i vårt bibliotek/vardagsrum.

4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?

Överallt :)

5. Vilken bok tror du kommer bli höstens bästa?

Den jag ännu inte läst.

6. Vilken bok borde alla läsa i höst?

Om man ännu inte läst Jonas Gardells trilogi Torka aldrig tårar utan handskar, så är det hög tid att göra det nu. Eller ännu hellre lyssna på den - det är en upplevelse. Trots att Gardell ber om ursäkt för sin tolkning av Påls (Pauls?) Eskilstunadialekt så är den helt underbar. Jag skulle aldrig ha fått till den i mitt huvud.

7. Deckare eller roman?

Helst inte deckare. Allt annat går bra, och i brist på annat duger deckare också, men jag blir så trött på allt mördande, och alla poliser med brister. Om jag vill ha något lättsmält vill jag hellre läsa något upplyftande. Som en romantisk komedi... fast det hittar jag sällan utan att det blir alltför dravligt. 

8. Favoritgenre?

Jag har ingen. Jag är allätare. Det viktigaste för mig är språket. Är språket dåligt orkar jag oftast inte läsa klart för jag blir så irriterad. Ett undantag är faktiskt de omdiskuterade Femito nyanser-böckerna. Där var språket så vedervärdigt att jag skrek högt för mig själv ibland, men ändå ville jag veta vad som skulle hända. Jag kände mig som när jag var fjorton och plöjde Harlequin-böcker på löpande band. All läsning är bra läsning. 

Det gäller att bestämma sig

Idag är första dagen på skolan efter sommarlovet. Jag har piffat till min nya kalender med lite blommigt papper, randig tejp och en uppmuntrande affirmation. Det kan alltid behövas, fast faktum är att jag tycker att det känns bra att börja jobba igen. Visst oroar jag mig lite för att jag inte ska hinna med allt jag vill göra, men jag vill inte vara utan det heller. Att jobba ensam hela dagarna har jag provat och det passar inte mig. Inte ens om jag får måla. Jag behöver träffa andra människor, och få lite mer utmaningar. Och måla. Förra året hade jag den perfekta balansen, tyckte jag. I år ska jag jobba lite mer. Vi får se hur det går.

DIY - Prylhylla till barnrummet

Att ta sig själv på allvar

Den här sommaren, liksom tidigare år, har jag tagit som vana att lyssna på valda sommarpratare under mina joggingturer. Igår kväll var det dags för konstnären Cecilia Edefalk. Hennes prat var ganska trist att lyssna på eftersom hon läste innantill med ganska entonig röst, men ibland blixtrade det till och jag hade nästan lust att stanna och anteckna vad hon just sagt. Det gjorde jag inte. I stället lyssnade jag på programmet igen nu på morgonen för att påminna mig om vad det var jag fastnat för och ett sådant citat var det här:

"Min roll som konstnär är att ta min känslighet på allvar och att uttrycka det."

Det är något jag har funderat över ända sedan jag började måla igen för sex år sedan. Att ta sig själv på större allvar. Sina drömmar och förhoppningar och känslor. Att lita på att det jag tänker och känner och vill är rätt och att det inte spelar någon roll vad andra tycker om det. Att lyssna mer inåt. Eller som Cecilia Edefalk uttrycker det:

"Konstnärens yrke kan vara att lyssna mer på den inre verkligheten,

 och förmedla den till andra,

 så att de i sin tur kan komma i kontakt med sin."

Tack för påminnelsen. 

Nu känns det rätt... tror jag

Efter några timmars målande, känner jag att den påbörjade tavlan nog är färdig. Det har inte skett så väldigt stora förändringar jämfört med i morse. Några detaljer har målats över och andra har tillkommit. Det räcker så tycker jag.

Det här med intuitivt måleri

Ibland förstår jag mig inte på mig själv. När man målar kan det vara ganska trevligt. Det blir liksom lite mer spännande då. Igår gjorde jag till exempel målningen här ovanför. Den är långt ifrån färdig, men jag undrar ändå. Hur tänkte jag? Vad vill jag säga? Samtidigt känner jag mig ganska lugn. Det är kul att måla när man inte grubblar för mycket, när man bara ser på ytor, färg och form och gör det som känns rätt.

Flickan på bilden kommer från ett tidningsurklipp som jag av någon outgrundlig anledning sparat. Egentligen hade jag tänkt måla något helt annat, men så fick jag syn på urklippet och tecknade av det i stället. På bilden höll hon i en trädgårdsspade, men jag tänkte mig en sax, och då måste hon ju ha något att klippa av, och på den vägen är det. Vem vet hur den kommer att se ut efter dagens målarsession. Kanske har den inte förändrats så mycket, eller så är det en helt annan tavla. Jag har några idéer, men det dyker säkert upp nya under arbetets gång. Det visar sig.

En dag full av möjligheter

Vissa dagar känns det som om alla måsten och krav hopar sig och jag blir trött bara av att tänka på allt som ska göras, även de roliga sakerna. Andra dagar, som idag, känns det fantastiskt när jag tänker på alla möjligheter jag har. Vad mycket roligt det finns att göra. Trots att tiden inte räcker till för allt, huset är stökigt och vi har halvfärdiga projekt lite här och var, så känns det bra att ha mycket att se fram emot. Saker jag kan göra. Om jag vill. Som att skapa en ordentlig köksträdgård, eller inreda lekstugan, eller bygga en ateljé, eller bara sortera all tvätt och städa garderoberna. Det är ganska tillfredsställande det också. Fast idag ska jag måla. För att jag vill.

(Peppar, peppar men jag tror att internetkrånglet löste sig igår kväll. I alla fall så fungerar det nu. Jag håller tummarna för att det ska fortsätta så.)

En relativt bra dag fast med viss irritation

Så värst mycket måleri blev det inte idag. Visserligen spände jag upp en färdig målning på en ny kilram, förberedde en ny duk som jag målade ett lager på samt målade lite på några gamla dukar som jag inte tyckte höll måttet, men jag skulle ha hunnit mycket mer om jag sluppit vara irriterad hela tiden.

Vårt internet krånglar. Igen. Sedan vi köpte ny router och modem har det varit bra, men idag var det segare än sirap. Dessutom har mitt mobila internet krånglat sedan jag bytte abonnemang, vilket betyder att min nödlösning att blogga via telefonen inte heller fungerar. Suck. Dubbelsuck.

Nu kan man ju tycka att jag borde klara av att måla även utan nätet, och det gör jag såklart, men man påminns ju ständigt om att det krånglar. När jag vill lyssna på Spotify, eller podradio. När jag vill uppdatera Instagram. När jag måste leta efter en bild, eller kolla upp något jag undrar över. Eller leta inspiration. Det stör mig.

Nu är jobbardagen över och helt plötsligt fungerar det igen. Hur kan det komma sig? Ska vi slå vad om att det ger upp i morgon bitti igen? Kanske jag borde satsa på att helt enkelt inte öppna varken telefon eller dator på hela dagen och istället ladda upp med gamla cd-skivor och tidningar? Vi får se...

När det är nästan färdigt tar jag en paus

Hela gårdagen spenderade jag i Sonias rum och försökte göra färdigt så mycket som möjligt. Jag hann en hel del. Jag...

...skruvade ihop garderoben och flyttade in alla kläder
...hittade farmors gamla jordglob i källaren som passade perfekt till den turkosa byrån
...skruvade upp våra gamla hyllor och några anslagstavlor med hönsnät som jag gjort av loppisfyndade ramar
...flyttade stegen på sängen eftersom jag satt den på fel sida tidigare
...fyllde på med lego i en sänglåda
...hittade en stor glasburk som Sonia kan ha sina studsbollar i (vi hittade bara två i röran...)
...målade lite på byrån igen och skruvade dit knopparna. Jag hade tänkt måla dem också, men gillade dem trärena så de får vara så ett tag.
...plockade upp en gammal Ikealampa som hon fick ha över skrivbordet
...bäddade sängen
...rullade ut Miras matta som hon inte vill ha längre
...hjälpte Sonia att ställa upp sin (superviktiga) pokalsamling där endast två är hennes egna, resten har hon fått från storasyster

Nu tar jag en liten paus från renoveringen. Jag ska försöka att inte göra ett jota där uppe utan istället fokusera på mina tavlor och utställningen i höst. Det är första jobbveckan för Peter och småtjejerna är på fritids så jag har lite tid på mig innan mitt skoljobb börjar nästa vecka.

Nu är det dags att sätta igång.

Ska det här aldrig bli färdigt?

Nu känner jag mig lite trött på att renovera. Det känns som om vi har hållit på i en evighet, och jag har målat alla tänkbara ytor ett flertal gånger. Sonia är också otålig. I morse hittade jag henne på madrassen i våningssängen där hon låg och filosoferade efter att ha vaknat inne hos storasyster. Hon tycker inte att vi jobbar tillräckligt hårt. Skruttungen.

Igår fixade jag hörnlister, målade sängen ett varv till, målade byrån med grundfärg och sedan turkos färg, skruvade ihop sänglådor, skrivbord och målade golvlister.

Egentligen hade vi tänkt göra ett långt skrivbord av en köksbänkskiva, men jag är så nöjd med rullbordet vi köpte istället. Det är mer flexibelt, och  benen passar så bra ihop med tapeten.

Idag kommer en murare hit för att putsa murstocken. Han var här och förberedde igår kväll genom att sätta upp skyddspapper på vägg och golv.

Det som är kvar att göra är:
- Måla byrån en gång till
- Skruva ihop garderoben
- Köpa en till madrass att ha i överslafen (vi hade en gammal som passade till sängen nertill)
- Fixa två stolar till skrivbordet - antingen köpa eller måla gamla...
- Ta hit en elektriker som kan fixa eluttag i tak och vägg
- Köpa lite småförvaring att ha prylar i
- Sy kuddar
- Plocka in alla Sonias prylar och kläder

Hinner vi det innan måndag tro?

Fast den här gillar jag inte

Igår skrev jag om att jag hittat nya favoritfärger via Flora Bowleys e-kurs. Hon tipsade även om annat material och allt har jag inte gillat. Hon använder bland annat "skumgummipenslar" (jag vet inte vad det kallas riktigt) när hon gör sina målningar, och jag köpte några större platta och några mindre runda. De runda är ganska roliga för man kan göra prickar med dem, men de platta? Jag förstår inte vitsen med dem. Eller så är jag för hårdhänt. De spricker på en gång eftersom det är en lite hårdare plastbit inuti som slutar just där den går av. Nej, tacka vet jag grova borstpenslar som tål lite tuffa tag.