Tittar man tillbaka på äldre inlägg i den här bloggen så återkommer ständigt åsikten att jag måste sluta grubbla så mycket. Det mesta löser sig om man bara tar det lite lugnt. Jag kommer nog alltid att vara en grubblande människa, men när det gäller måleriet så har jag faktiskt minskat på tankearbetet. Åtminstone det där tänkandet innan jag satte igång med en ny målning. Det kunde ta evighet innan jag kom igång och jag ville alltid ha en färdig plan för hur målningen skulle se ut, och vad jag ville säga med den, innan jag satte penseln mot duken. Sedan kunde den ursprungliga planen förändras under målandets gång, men det gjorde inte så mycket.
Det senaste året har jag försökt att släppa på planeringen och bara måla intuitivt, och nu tycker jag att jag har hittat ett sätt som fungerar. Och som är mycket roligare. Just nu står det en påbörjad målning av en liten ballerina på mitt staffli. Det var en bild som jag hittade i en tidning, och som fick flytta över på duken. Hur jag ska gå vidare vet jag inte riktigt, men det känns okej. Jag litar på att något dyker upp. Det är nog det som är den stora skillnaden. Att jag vågar släppa kontrollen och lita på att jag fixar det ändå. Utan planering. Det känns bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar