En påminnelse på väggen

En uppmaning till mig själv

Den här påminnelsen sitter på väggen i mitt målarrum. Jag är lite dålig på att leva upp till den för tillfället. Istället sitter jag alldeles för mycket framför datorn och tänker och grubblar. E-kursen hos Kelly Rae Roberts jag deltar i handlar bland annat om marknadsföring och jag sitter och klickar mellan olika sidor och känner mig smått överväldigad.

Jag har i alla fall ordat en egen facebooksida till huldas byrålåda, men grubblar på om jag borde skriva den  på engelska? Jag har ju valt att blogga på svenska och det kan ju vara bra att ha någon sida där jag kan kommunicera med alla människor som inte bor i lilla Sverige. Fast det känns samtidigt lite löjligt - som om jag var något.. fast förresten: Det är jag ju! ;)

En flyttar in och en annan flyttar ut

Fyndad byrå i målarrummet 

Tanken på att någon jag inte känner ska komma och titta på mitt målarrum fick mig att ägna lördagseftermiddagen åt att städa och möblera om. Ett bord fick flytta ut och en fyndad byrå fick flytta in. En bortvald, avskavd dokumentbyrå som inte fick plats på den nyrenoverade skolan passar perfekt här hemma. Än så länge är det bara vita lappar på lådorna,  men jag ser framför mig hur jag kan fylla hela byrån med papper, färger och inspiration. Sorterat och uppmärkt. Vilka möjligheter.

Ett överraskande samtal

Sensommarfint på verandan

Solen skiner och dagen har mestadels spenderats utomhus. Först fotboll i Sandviken med äldsta dottern och sedan loppis och karateuppvisning i Årsunda. En dag med familjen alltså, men måleriet finns i tankarna. 

Jag fick ett överraskande samtal i går kväll när jag stod vid spisen och lagade kvällsmat. Det var en kvinna från en liten lokal tidning som undrade om jag höll på med återvinningskonst, och om hon kunde få komma hit och intervjua mig om det. Det går väl bra tänkte jag och vi bestämde ett datum. När jag väl lagt på luren började jag fundera. Vad vill hon veta? Vad ska jag säga? Och målarrummet som är så stökigt... Tänk om hon förväntar sig stora skrotskulpturer och jag bara gör små kartongtavlor... 

Fast förresten. Vad spelar det för roll? Om hon har förväntningar som jag inte kan leva upp till så är det inte mitt problem. Och dessutom tycker jag om mina återvinningstavlor. 

Så det så. 

Fast jag måste nog i alla fall städa målarrummet.

En målning påbörjas...

På staffliet just nu...

Så här började jag gårdagens måleri. En grov skiss med kol och akrylfärg direkt på duken, som är grundad med en grågrönblå färg. Egentligen är det en gammal målning som jag målat över eftersom jag inte blev nöjd med den. Huvudets form har jag också målat över och om flera gånger för att få det rätt, och det slutliga resultatet liknar oftast inte alls den första grovskissen. Som förebild har jag använt ett foto från strawberrykoi, men bara för själva kroppshållningen. Bakgrunden, ansiktet, håret och klänningen är mitt eget påhitt.

Målardag kryddad med ett citat

Mina målningar i photoshopcollage

“Dont think about making art, just get it done. Let everyone else decide if it’s good or bad,whether they love it or hate it. While they are deciding, make more art.”
Andy Warhol



Jag har lovat mig själv att inte fastna vid datorn hela dagen och ska snart plocka fram färg och penslar, men först ett citat som jag har läst på flera ställen på nätet. Jag har inte varit källkritisk (som jag lär mina elever att vara) och kontrollerat om det personen i fråga verkligen har sagt detta, men det spelar ingen roll för det är bra.

Lite sur - men det går över

En trulig Sonia fotograferad av storasyster Mira

Bilden här ovanför illustrerar väldigt väl hur jag känner mig när jag sätter mig i bilen på morgonen och kör till mitt jobb på skolan. Jag vill inte! Jag vill stanna hemma! Det beror inte på att det är något fel på lärarjobbet. Tvärtom. Jag tycker verkligen om att vara lärare. Det är ett kreativt yrke, jag får lära mig nya saker hela tiden, eleverna är roliga och kollegorna trevliga.

Problemet är bara att jag känner att mitt fokus ligger på helt annat håll just nu. Jag har så många saker jag vill göra, måste göra i målarrummet och det lockar på mig när jag springer omkring som en yr höna på morgonen för att göra mig i ordning för avfärd. När jag väl kommer fram till skolan har jag inte tid att tänka på måleri... då rusar allt på i hundranittio tills det är dags att åka hem igen.

Fast gårdagen bjöd faktiskt på ett litet undantag från den regeln. Vi har just byggt om hela övervåningen på högstadiet och fick ägna eftermiddagen åt att packa upp och bära in möbler i vårt arbetsrum. Jag kunde inte låta bli att rädda lite skyddsplast som möblerna var inslagna i. Den är perfekt att slå in tavlor med när de ska fraktas. Ännu lyckligare blev jag när jag fick med mig sex masonitskivor som blir perfekta att måla på. Mina kollegor skrattade lite åt mig, men det bjuder jag på. Återvinning är bra!

Affirmationer

Jag tänker ofta på tiden; att den inte räcker till, att jag inte hinner det jag vill göra, att allt skulle bli så bra om jag bara fick lite mer tid. Jag har skrivit om det förut och kommer säkerligen att skriva om det igen, för det är svårt att lära sig att tänka annorlunda, även om jag försöker.

Ibland har det hänt att jag har fått mer tid till någon uppgift när jag har beklagat mig över att jag inte har hunnit. Det har hjälpt för stunden, men inte i längden. Nya uppgifter dyker alltid upp och känslan är densamma igen. Känslan beror mer på hur jag tänker, än på vad som verkligen pågår i mitt liv. Visst kan det vara mycket aktiviteter ibland och visst är det normalt att bli lite stressad när kalendern börjar fyllas, men istället för att utnyttja tiden bättre, börjar jag grubbla över allt jag inte hinner. Är det klokt? Nej, inte särskilt.

Det enda som hjälper är när jag slutar tänka och bara gör det jag ska. Jag behöver inte ha en hel dag ledigt för att jag ska kunna måla. Varför inte passa på när jag får en timme över på kvällen?

För att försöka tvinga min stackars grubblande hjärna att tänka annorlunda ägnade jag några minuter av gårdagskvällen till att skriva affirmationer med akvarellfärg. Det tyckte jag att jag kunde kosta på mig: Jag har ju all tid i världen!

Äta eller måla?

Bilderna talar sitt tydliga språk Jag äter glass mitt i veckan och har absolut ingen ork att släpa mig in i målarrummet. Torsdagar har ju varit min målardag, och det kommer de att vara den här terminen också, men just idag var jag tvungen att jobba. Jag får ta igen det senare. Nu vill jag sova...

Jag vill så mycket

Greta med lite för mycket att bära...

Sommarlovet är slut och jag har redan jobbat tre dagar på skolan. Det är ganska galet där just nu med ombyggnation, omorganisation och så en ny läroplan som vi knappt hinner tänka på. Jag är trött när jag kommer hem på kvällarna.

Dessutom försöker jag hänga med i den där e-kursen jag skrev om tidigare, vilket är omöjligt. Jag läser igenom kursens dagliga blogginlägg och tittar på eventuella videor, men mitt deltagande i diskussionen som blir efteråt är ganska skral.  Det råder en febril aktivitet på både kursbloggen och den tilhörande facebookgruppen och jag skulle vilja läsa allt, för det är mycket som är bra där. För att inte tala om alla deltagares bloggar, facebook- och hemsidor. Och då har jag inte ens tänkt tanken att jag ska försöka hänga med i deras twitter, flickr, pinterest eller etsy.

Och så vill jag ju måla också! När ska jag hinna med det?

Man tager vad man haver

Man behöver inte ha dyra redskap och dukar av konstnärskvalitet för att kunna måla. I helgen skulle jag förbereda underlag för kommande måleri, och blev lite full i skratt när jag såg min samling av material.

Eftersom det var återvinningstavlor jag hade tänkt måla, var duken ersatt av kraftig brun kartong (från en Ikea-möbel), som jag klippte och skar i fyrkantiga bitar. Måtten ritade jag med en enkel blyertspenna som följt med hem från skolan i någon väska. Saxen jag använde är gammal, inte särskilt vass och antagligen något vi hade med oss när vi flyttade hemifrån för en herrans massa år sedan. Papperskniven är av billigast möjliga sort och har ett trasigt bladfäste, som gör att bladet hela tiden åker in om man inte håller i det ordentligt, och för att inte skära sönder bordet lade jag under en gammal masonitskiva som i ett tidigare liv var baksidan till en skrotad Ikeamöbel.

Inte så lyxigt, eller hur? Men ändå fullt fungerande och faktiskt ganska avslappnande. Det behöver inte vara så märkvärdigt. Dessutom är det, åtminstone för mig, ytterst tillfredsställande att göra något fint av det som tidigare var skräp - och skulle det inte bli så fint så gör det inget. Det var ju bara skräp!

Jag hittar mönster överallt

Jag har blivit så inspirerad av mönster den senaste tiden. Var jag än tittar upptäcker jag nya mönster och en kväll i förra veckan ritade jag av några jag hittade här hemma. Jag tyckte det passade bra som en del av månadtemat i Sketchbook Challenge: Everyday Objects. Visserligen har jag inte tecknat av själva objekten, bara blomrankorna som fanns på dem, men det spelar väl ingen roll?

Kreativiteten flödar

Idag är en dag av möjligheter. Kreativiteten flödar i målarrummet när alla tre tjejerna samsas runt vattenfärgerna. Själv har jag planer på att kanta ett lapptäcke jag sydde för ett år sedan. Det känns som om det är dags nu. Men först ska jag ta en joggingtur och grubbla på om målarrummet kommer att stå kvar när jag kommer tillbaka. Tre systrar runt ett bord är just nu jättemysigt, men kan lika gärna urarta i katastrof.

Vissa dagar är det svårt att få sitta i fred vid datorn...

Jag älskar min dator

Jag får samma känsla när jag sätter mig vid datorn och klickar mig ut i världen som när jag går in i ett bibliotek. En överväldigande lyckokänsla. Det finns så mycket information, så många möjligheter, så mycket fantastiskt att läsa. Mycket skräp också förstås, men det kan man snabbt styra förbi. 

Häromdagen lekte jag lite med designen på den här bloggen. Jag ville ha ett foto i marginalen som hade lika rundade kanter som inläggen och rubriken (det har de åtminstone i Google Chrome), men hade ingen aning om hur jag skulle göra. Men den som söker skall finna. Jag hittade en perfekt och lättförståelig guide, med steg-för-steg-bilder, som förklarade på ett mycket pedagogiskt sätt. Och jag lyckades!

För mig som älskar att läsa om ALLT är de otaliga e-kurserna som erbjuds på nätet en annan källa till lycka. Det finns så mycket kul att göra. Just nu deltar jag i en kurs hos Kelly Rae Roberts som har ett ganska passande tema med tanke på gårdagens inlägg: Flying Lessons: Tips +Tricks To Help Your Creative Business Soar. 

Vem tror hon att hon är?

När jag startade den här bloggen för över tre år sedan så kunde jag inte ens drömma om att kalla mig själv konstnär. Jag kunde inte föreställa mig att någon skulle vilja ställa ut mina tavlor, och därför intalade jag mig själv att jag inte ville mer med måleriet än att ha roligt, att må bra. En hobby. Sedan visade det sig att det visst fanns utställningsmöjligheter, och idag när jag har visat mitt måleri vid ett flertal tillfällen, känns ordet konstnär inte alls särskilt farligt. Nu kan jag säga att jag är konstnär utan att känna mig som en lögnare och strunta i om andra inte alls håller med mig. Och så tycker jag att det är med alla rädslor. Om man håller dem inom sig växer de sig stora, men så fort man börjar prata om dem förlorar de sin kraft. 

På senare tid har min största rädsla varit att erkänna, för mig själv och andra, att jag vill ägna mig åt skapandet på heltid, att jag vill satsa på att utveckla min kreativitet till att bli något jag kan leva på, och inte behöva slitas mellan lärarjobb och måleri. Förnuftet säger mig att det är en fånig tanke, inte ens mer etablerade konstnärer kan leva på konsten, medan känslan säger mig att det visst kan gå. Jag har mängder av kreativa idéer utöver måleriet som jag längtar efter att få ta itu med. 

Ju mer jag pratar om mina drömmar, desto mindre omöjligt känns det. Och vem vet innan man provat? Det betyder dock inte att jag kommer att säga upp mig från mitt lärarjobb på en gång - jag är trots allt fortfarande en förnuftig människa som behöver kunna betala räkningar - snarare att jag mer medvetet kommer att arbeta för att på sikt kunna göra det. Och det känns fullt tillräckligt just nu. 

Färgglatt loppisfynd

På en av sommarens loppisturer hittade jag den här tygbiten i en låda med gamla gardiner. Jag föll direkt för färgkombinationen och mönstret, och eftersom den bara kostade några kronor fick den följa med hem. Nu ligger tygbiten i målarrummet, medan jag klurar på vad jag ska använda den till. Jag blir glad varenda gång jag ser den. Färg gör mig lycklig! 

Att teckna vardagsföremål

Precis när jag bestämt mig för att inte delta i Sketchbook Challenge längre kommer de med ett månadstema som passar mig precis. Everyday Objects. Jag kan träna på att skissa utan att behöva tänka på att tolka temat. I morse tog jag min kaffekopp och gjorde en förskräckligt ful skiss som jag försökte piffa till genom att använda mina gamla akvarellpennor. Det blev inte mycket bättre, men vad spelar det för roll egentligen? Det var kul och säkert nyttigt!

Jag tävlar

Bild lånad från www.isa.nu/blog

En av mina favoritbloggares företag firar femårsjubileum. Isa Form gör fantastiskt fina tryck som går att anpassa efter kundens önskemål. Perfekta presenter. Jag har beställt därifrån en gång men kommer definitivt att göra det igen. Funderar bara på vilket tryck som är finast... 

Med anledning av jubileet har Isa Form en tävling där man kan vinna ett presentkort. Mer om tävlingsreglerna här.

Allt ljus på mig

Jag tycker om att se ansiktet på dem jag läser om, och tänker att det kanske är fler som tycker som jag. Därför har jag ägnat en stund idag åt att försöka fotografera mig själv i olika vinklar. Inte helt lätt. Jag ville ha en bild där bakgrunden inte är för orolig, där jag känner igen mig själv, där jag inte kisar med ena ögat (vilket jag nästan jämt gör märker jag) och där jag inte har kapat någon del av ansiktet. Den här känns mest okej, men jag måste beskära den lite om den ska få plats i marginalen. Vi får se...

En dov färgskala

Det är lustigt hur det kan vara. Gårdagen skulle ägnas åt måleri. Jag hade hela dagen för mig själv och jag hade verkligen längtat efter det, och ändå fick jag ingenting vettigt gjort. Istället fastnade jag i datorn i jakt på en bild att måla efter. Jag visste precis vad jag göra och behövde ett foto på en kvinna i en viss ställning och det hittade jag naturligtvis inte. När jag väl gav upp och tog en bild som var ganska nära det jag var ute efter, blev det inte bra ändå. Det blev inte alls som jag hade sett framför mig.

Inte förrän resten av familjen var på hemväg hade jag kommit in i måleriet, och då var det dags att sluta. Så är det ofta. Jag har en lång startsträcka, och särskilt när det har gått lång tid sedan sist jag målade. Jag blir stressad och vill utnyttja tiden så bra att det bara blir kattskit av alltihop. För att det ska bli bra måste jag ha utrymme att leka, och då behöver jag mer tid. Helst varje dag. Hur ska jag ordna det?

Äntligen målardag

Solvarma nyplockade vinbär i frukostyoghurten och hela dagen framför mig i målarrummet. Kan det bli bättre?

Kreativ i köket

Att koka saft är inte särskilt svårt. Tvärtom. Jag fick två liter körsbär av min pappa, och hade tänkt göra marmelad men insåg att det är ett väldigt pillande att få ur kärnorna. Vid saftkok behöver man inte det. Då kokar man alltihop och låter saften rinna ur. Eftersom jag inte brukar koka saft hade jag ingen riktig silduk utan fick offra en av farmors gamla trådslitna kökshanddukar. Det gick det med. Synd bara att jag inte tycker särskilt mycket om söta drycker, men det går nog åt snabbt ändå eftersom resten av familjen är storkonsumenter.

Det kan aldrig bli för mycket prickigt

Prickig vaxduk och prickiga servetter

Bordet på altanen har sett bättre dagar. Jag har försökt att måla om det, men det hjälpte inte särskilt mycket. Istället tänkte jag mig en rosa vaxduk med vita prickar som skulle dölja de värsta skönhetsfläckarna. Just en rosa skulle passa perfekt. Vi hade en sådan förut när barnen var mindre, men den slaktades av deras hamrande bestick. Nu verkar det inte finnas just i den färgställningen, i alla fall inte häromkring, så det fick bli en vit duk med svarta prickar istället. Det fungerar också. Dessutom hittade jag rosa och vita servetter i den lokala Ica-butiken. Jag har sagt det förut, men det gäller fortfarande: Jag blir lycklig av prickar!

Städat litet...

Jag har gjort några små förändringar på bloggen för att kunna få plats med större bilder. Fler förändringar kommer nog... när jag har hunnit fundera lite mer.

En kopp kaffe och morgontidningen

Alfons Åberg, Mållgan eller Fredrik Reinfeldt... eller bara en ledsen gubbe med text på huvudet? Snabb skiss till förmiddagskaffet.