Lite sur - men det går över

En trulig Sonia fotograferad av storasyster Mira

Bilden här ovanför illustrerar väldigt väl hur jag känner mig när jag sätter mig i bilen på morgonen och kör till mitt jobb på skolan. Jag vill inte! Jag vill stanna hemma! Det beror inte på att det är något fel på lärarjobbet. Tvärtom. Jag tycker verkligen om att vara lärare. Det är ett kreativt yrke, jag får lära mig nya saker hela tiden, eleverna är roliga och kollegorna trevliga.

Problemet är bara att jag känner att mitt fokus ligger på helt annat håll just nu. Jag har så många saker jag vill göra, måste göra i målarrummet och det lockar på mig när jag springer omkring som en yr höna på morgonen för att göra mig i ordning för avfärd. När jag väl kommer fram till skolan har jag inte tid att tänka på måleri... då rusar allt på i hundranittio tills det är dags att åka hem igen.

Fast gårdagen bjöd faktiskt på ett litet undantag från den regeln. Vi har just byggt om hela övervåningen på högstadiet och fick ägna eftermiddagen åt att packa upp och bära in möbler i vårt arbetsrum. Jag kunde inte låta bli att rädda lite skyddsplast som möblerna var inslagna i. Den är perfekt att slå in tavlor med när de ska fraktas. Ännu lyckligare blev jag när jag fick med mig sex masonitskivor som blir perfekta att måla på. Mina kollegor skrattade lite åt mig, men det bjuder jag på. Återvinning är bra!