En speciell återvinningstavla

"Återvinningskonst 36", 2011, 15x15 cm

Den här återvinningstavlan är målad med en speciell person i tankarna och är tänkt som en födelsedagspresent. Bakgrunden är grön eftersom det är hennes favoritfärg. De sju barnen är lika många som hennes barnbarn, tre pojkar och fyra flickor, även om en av flickorna säkert hellre skulle ha haft byxor än klänning på bilden. Fågeln symboliserar ett litet barnbarn som inte längre finns kvar på jorden. De vita prickarna är vitsippor, som blommar nu, och som hon gärna plockar tillsammans med sina barnbarn.

Egentligen har hon redan allt för många tavlor, men hon har sagt att hon vill ha en återvinningstavla som liknar den här som jag har gjort tidigare, fast med sju barn på. Så då gör jag en sådan. Såklart. Eller hur Birgitta?

Hela dagen framför mig

Solen skiner in genom fönstren 
Foto: Mira Folkesson

Torsdagsmorgnar är den bästa tiden på hela veckan. När jag kommer hem efter att ha skjutsat Mira till skolan är det alldeles lugnt och tyst hemma. Jag har hela dagen på mig att göra det jag vill. Vissa dagar har jag mycket att göra, till exempel inför en utställning, och andra dagar kan jag ta det lugnare. Känna efter vad jag verkligen vill.

Just idag skiner solen in genom fönstren och ute var det riktigt varm trots att frosten låg kvar på gräsmattan när jag steg upp. Det får mig att må ännu bättre. Ger mig mer energi. Allt är möjligt. I alla fall just nu.

Ladda om för ny utställning

Ibland är det klokt att ta en sak i taget. Därför koncentrerade jag mig helt på Gästrik Konst före påsk och förträngde att jag tackat ja till att delta i Årets Konstvecka på Österfärnebo bibliotek. Nu är det dags att börja tänka på den utställningen och jag har en hel (!) vecka på mig att göra några mästerverk. Det kan tyckas vara lite kort om tid, men det är lugnt. Jag är inte ensam om att ställa ut. Det är en lärare till, några elever (både nuvarande och tidigare) samt en fotograf från byn som visar sina alster. Jag behöver alltså inte så många målningar. Jag hinner... tror jag.

Vart tar de vägen?

Jag fick ett meddelande på mobilen...

Ibland känns det lite svårt att skilja sig från vissa tavlor, särskilt om jag säljer dem till någon jag inte känner. Jag vill veta var de hamnar, om de blir uppsatta på väggen, om köparna är nöjda eller om de hamnar i ett förråd någonstans. Det här är inget jag brukar säga till folk som köper mina tavlor, men ibland har jag sådan tur att mina köpare självmant talar om för mig hur mina målningar passar in i deras hem.

Två besökare på årets Gästrik Konst berättade om tavlor som köptes förra året, vilket var jätteroligt. Jag har undrat över just dem, och det känns bra att veta hur de hänger. En av årets köpare var snabbare. Igår fick jag ett foto på mobilen där min tavla pryder väggen i ett vackert hem. Så gulligt gjort. Jag blir så glad!

Sista dagen på utställningen

En glad Mira

Bilden här ovanför visar ungefär hur jag känner just nu. Fast kanske lite mer som om jag har hoppat länge, länge och börjar bli lite trött... Gästrik Konst 2011 är över och jag känner mig så uppfylld av alla trevliga samtal, nya kontakter och allt beröm jag har fått. Av de tjugotvå tavlor jag hade med mig är det bara fyra som inte blev sålda. Lika galet som förra året alltså.

Antagligen kommer luften att gå ur i morgon när skoljobbet börjar igen. Det brukar bli en lite nedåtperiod efter en utställning, men än så länge är jag jättenöjd och glad. Och inspirerad. Jag vill börja måla på en gång. Vi får se hur det känns på torsdag.

Hur ska man bete sig?

Greta kniper ihop munnen

Hur gör jag när jag går och tittar på konst? Det brukar jag fundera en del över när jag sitter och vaktar en utställning. Jag funderar också över hur jag, som konstnär ska bete mig, när jag vaktar min egen utställning. Ska jag vara aktiv, prata med alla besökare och förklara mina målningar eller ska jag vara tyst och låta besökarna titta på tavlorna i lugn och ro?

Vi är fem utställare på Göransson Arena och vi har alla olika sätt att hantera den situationen. Någon vill helst hänga tavlorna, åka hem och sedan komma tillbaka när allt är över, medan en annan är ytterst social och får varje besökare att känna sig speciellt välkommen. Själv är jag nog någonstans i mitten. Jag pratar gärna om mina tavlor, men jag vet själv att jag gärna tittar på konst i lugn och ro, så jag håller mig i bakgrunden men försöker vara uppmärksam på om någon vill prata. Det kan kännas lite konstigt ibland, att sitta tyst när andra går omkring och tittar på mina tavlor, men det fungerar bäst för mig. Både som besökare och vaktande konstnär.

Idag ska jag försöka ta mig runt och titta på några av de övriga konstnärernas utställningar. Min snälla svärmor har lovat att vakta under tiden. Då kan jag fundera vidare på hur jag beter mig som besökare...

Att låta sig påverkas?

Greta och Sonia har hittat mitt gömda godisägg

Det var lite långsammare igår, antagligen på grund av det fina vädret, men det gör mig inget. Många av dem som ändå kommer är väldigt positiva och trevliga och intresserade av konst. Jag har funderat lite de här dagarna på hur jag ska hantera de kommentarer jag får, och hur mycket jag ska låta dem påverka mig.

De flesta besökare som säger något ger beröm, någon liten kommentar om att tavlorna är fina, vilsamma, vackra färger eller liknande. Ofta sagt i förbifarten, när de lämnar utställningen för att gå vidare till nästa. Ibland behövs det inte ens några ord, utan ett leende eller en nick räcker. Jag antar att de som inte tilltalas av mina tavlor går snabbt förbi utan att säga något. Än så länge har jag åtminstone inte fått några riktigt negativa kommentarer.

Sedan finns det några som stannar lite extra och förklarar vad det är de tycker om i målningarna och/eller är nyfikna på hur jag har tänkt när jag har målat. Det brukar leda till ganska spännande samtal om motiv, färger och titlar och vad de betyder.

Till slut finns det några enstaka besökare som ger konstruktiv kritik, som har åsikter om vilka tavlor som är bäst, vad jag bör satsa på i fortsättningen, vilka färger jag bör använda. Det är jätteintressant att höra hur andra tänker och jag är glad och tacksam över att de tar sig tid att uttrycka sina åsikter, men trots det tänker jag försöka att inte påverkas för mycket av det. Jag känner mig ganska säker på det jag gör (för det mesta) och är riktigt nöjd med alla tavlorna på utställningen. Jag vill måla utan att tänka på hur andra kommer att ta emot det jag gör. Då blir det inte bra. Sedan kan säkert tankarna ligga och gro i bakhuvudet och kanske dyka upp i någon målning framöver. Det vet man aldrig. Men då ska det kännas rätt för mig. Just då.

Glad påsk!

Sonia har hittat ett påskägg

Jag har varit så fokuserad på utställningen att jag inte haft tid att påskpyssla med tjejerna. Som tur är har de farmor som kom och målade ägg med dem igår. Idag har vi i alla fall hunnit med en skattjakt efter påskägg som påskharen gömt i huset. Sonia verkar ha blandat ihop högtiderna och letade ägg i sin tomtepyjamas, men det gick bra det också.

Gästrik Konst - första dagen

Första dagen avklarad. Själva invigningen bjöd på tal av kommundirektören, trumpetfanfar och det traditionella bandet som ska klippas. Resten av dagen var lite lugnare, men en jämn ström av besökare passerade förbi hela tiden. Roligast var alla samtal med både kända och okända människor. Att jag sålde tolv tavlor var inte heller helt fel. Nu är jag ganska trött efter alla intryck och det blir en tidig kväll för att orka med  morgondagen.

En överraskning till morgonkaffet

Arbetarbladets framsida idag

I morse upptäckte jag ett bekant ansikte på morgontidningens framsida. Det kändes lite underligt - men roligt. I kulturdelen har sedan Bodil Juggas tipsat om sevärda konstnärer på årets konstrunda. Och där är jag med bland många andra. Hon skriver att hon är nyfiken på "Elin Folkessons spänningsfyllda måleri". (Klicka på bilden om du vill läsa texten.) Hoppas det är fler som är det.

Idag tog jag en tur förbi utställningen och fick sälja två återvinningstavlor direkt till en av de andra konstnärerna som var där och hängde. Här går det snabbt undan!

Sista-minuten-fix

"Vid din sida II", 2011, akryl/collage på duk, 30 x 30 cm

Hängningen gick bra igår. Det tog nästan fem timmar, men då fikade vi en del av tiden också. Det var inte helt lätt att bestämma hur tavlorna skulle hänga, vi flyttade fram och tillbaka ett bra tag, men jag tror det blev ganska bra till slut. Som vanligt är jag lite orolig för att allt har ramlat ner under natten, men nu har jag i alla fall ordentliga krokar att hänga på. Det hade jag inte förra året.

Idag ska jag fixa lite sista-minuten-saker:

• köpa sifferklisterlappar och sätta upp dem på utställningen
• köpa en namnlappshållare så alla vet vem jag är i morgon
• ta med en trasa och putsa bort fingeravtryck på återvinningstavlornas glas
• stryka en duk som jag ska ha på ett av borden 
• lägga dit prislistor
• ta med informationspärm, kassalåda, vykort med ställ och eventuellt någon dekoration
• köpa godis att ha i en skål (förra året försvann allt godis på en minut när alla stormade in efter invigningstalet)
• försöka hitta något snyggt att ha på mig, behöver lite vårkläder
• köpa färgpatron till skrivaren 
• leta fram de röda och gröna klisterlapparna för eventuell försäljning
• säkert en hel del mer som jag inte kommer ihåg just nu...

Bilen är packad

"Vid din sida I", 2011, akryl/collage på duk, 30 x 30 cm

Nästan alla tavlor är inpackade i bilen. Jag fick inte plats med en av de större målningarna men den kan jag ta i morgon. Det känns som om jag har glömt något, men det visar sig väl när jag kommer dit. Tack och lov ska min snälla svärmor hjälpa till i år igen, så det blir nog bra även om jag är lite förvirrad. Nu ska jag bara äta lite tidig lunch och sedan iväg.

Inte göra samma misstag igen

"Som jag hade dig förut", 2011, akryl på duk, 41x41 cm

Jag är märkvärdigt lugn trots att Gästrik Konst börjar på fredag. De senaste dagarna har jag mest ägnat åt hem och familj, så nu börjar det bli dags att fokusera på konsten igen. I morgon är det dags för hängning och så här i sista sekunden insåg jag att jag inte ska upprepa förra årets misstag. Då hade min kamera precis gått sönder, vilket  betyder att jag inte har några bra fotografier på de tavlor som såldes då. Jag tiggde till mig några foton från konstnärskollegor och bekanta besökare när utställningen väl var på plats, men jag har inga foton med tillräcklig kvalitet för att trycka upp t ex vykort. Idag har jag därför fotograferat och redigerat bilder. Nu ska jag bara klura ut titlar till två tavlor som jag glömt bort. Den här ovanför har fått låna titel från en låt av Melissa Horn.

Hemmafixat är bäst

Nya vykort i hemmasnickrat ställ

Sista lagret färg är målat på mitt hemmasnickrade vykortsställ. Det blev riktigt bra tycker jag. Det finns till och med plats för mina visitkort på sidan. Perfekt.

Resten av dagen ägnas åt att rama in några fler tavlor, spackla ramar och måla dem en gång till, fundera ut vad jag behöver köpa innan det är dags för hängning (ståltråd, häftklamrar, sifferklisterlappar...) och grubbla över om det är ok att ta med gamla målningar eller om jag bara ska ha de nya. Som tur är går det mesta av dessa arbetsuppgifter att göra utomhus på altanen. Solen skiner!

Snabba beslut

"Återvinningskonst 35", 2011, 15x15 cm

Senast idag skulle vi ha meddelat Göransson Arena hur många skärmar vi vill ha på utställningen, och även ritat upp en skiss över hur de ska stå. Jag har inte hunnit tänka på det än, jag har inte ens bestämt vilka tavlor jag ska ta med! De besluten har jag skjutit framför mig och tänkt ta på påsklovets första dagar, men så fick jag ett mail att det måste ske senast idag. Det kanske bara var bra. Ingen tid att grubbla för mycket. Snabbt bestämde jag mig för att ha skärmarna på samma sätt som förra året och istället för skiss skickade jag med foton från den utställningen. Skönt. Då var det avklarat. Nu gäller det bara att klura ut vilka tavlor som ska med och hur de ska hänga.

Ännu en återvinningstavla med figurer

"Återvinningskonst 34", 2011, 15x15 cm

Jag har en hektiskt arbetsvecka framför mig med flera utvecklingssamtal, lönesamtal, planering som behöver göras, protokoll som måste skrivas, problem som måste lösas, möten som jag ska delta i och så ska jag ha lektioner som vanligt. Tack och lov är torsdagen ledig, och sedan är det bara en jobbdag innan påsklovet. Utställningen ska inte hängas förrän på torsdagen så då har jag några dagar den veckan att få allt färdigt. Det ska nog gå bra.

Praktiskt arbete

Sonia inspekterar mina målade lister

Det närmar sig utställning och det är mycket som ska ordnas så här i sista minuten. Igår målade jag lister och idag ska de sättas ihop till ramar. Gårdagen ägnades också åt att leta i heminredningsaffärer efter ett ställ av något slag som jag kan visa upp mina vykort i. Jag tittade på korgar, kokboksställ och tavellister, men inget passade. Till slut åkte jag hem, skruvade ihop en gammal tavellist med en bredare bräda och målade allt vitt. Det får duga. Jag gillar ju återbruk!

Att testa något nytt

Nysorterade färgpennor

Månadens tema på Sketchbook Challenge är Branching Out - Out on a Limb. Jag var tvungen att slå upp begreppet branching out... var inte riktigt säker på vad det betydde. Enligt ordlistor på nätet betyder det expandera, förgrena sig. Out on a limb signalerar att man kanske har expanderat lite för mycket. Det riskerar att bli lite svajigt.

Det här temat känns som ett perfekt tillfälle att testa något nytt. Att använda nya färger, nya tekniker och  nya motiv på ett kravlöst sätt. Det är därför jag inte visar så många bilder från min skissbok. Den är till för mig och är inte tänkt att visas upp. Jag vill kunna skissa, måla och kladda utan att tänka på att det måste bli en färdig produkt. Ibland känns det ok att visa någon sida och då gör jag det, men de flesta mår bäst av att stanna mellan pärmarna i blocket.

Målade får är mindre tidskrävande

"Fåren", 2011, akryl på duk, 100x100 cm

Jag skulle gärna vilja ha får. Det har jag velat ända sedan jag var liten, och eftersom vi bor på en gård så är det ju fullt möjligt MEN jag har inte tid för dem just nu. Mitt liv är fullt som det är för tillfället, men kanske någon gång i framtiden. Tills dess roar jag mig med att måla av dem ibland. Målningen här ovanför är riktigt stor och har lite klarare färger än fotot visar. Den får följa med på årets Gästrik Konst, men passar också väldigt bra på vår sovrumsvägg, så jag tar gärna hem den igen om den inte blir såld.

Regnet det bara faller ner...



Foto by: mickemackay82

Jag inväntar ett uppehåll i regnandet, sedan ska jag inviga mina nya joggingskor. Slutar det inte regna springer jag ändå men det är lite skönare om det inte öser ner. I väntan på bättre väder roar jag mig med att skriva omdömen (skoljobb) och hitta nya länkar till konstbloggar som inspirerar. En jag ska jag titta lite närmare på är Anne Elser. Men först en löptur - antagligen i regn! Orkar inte vänta längre.

Dagens lycka

Mina nya joggingskor

Rosa joggingskor. Behöver jag säga mer? Det kan inte gå annat än lätt att springa med rosa joggingskor. Jag blev så till mig att jag köpte en rosa träningsjacka också. Färg gör mig lycklig! Det är bara så lätt att glömma det i klädaffären och gå därifrån med svarta eller grå plagg. Men inte idag! Dessutom har mitt halsonda som jag haft till och från de senaste veckorna försvunnit, så i morgon ska jag premiärspringa med nya skorna. Det har väl egentligen inget med konst att göra, förutom att jag skrivit tidigare om att jag behöver träna för att hitta balansen mellan skoljobb och måleri. Nu ska här balanseras!