Greta kniper ihop munnen |
Vi är fem utställare på Göransson Arena och vi har alla olika sätt att hantera den situationen. Någon vill helst hänga tavlorna, åka hem och sedan komma tillbaka när allt är över, medan en annan är ytterst social och får varje besökare att känna sig speciellt välkommen. Själv är jag nog någonstans i mitten. Jag pratar gärna om mina tavlor, men jag vet själv att jag gärna tittar på konst i lugn och ro, så jag håller mig i bakgrunden men försöker vara uppmärksam på om någon vill prata. Det kan kännas lite konstigt ibland, att sitta tyst när andra går omkring och tittar på mina tavlor, men det fungerar bäst för mig. Både som besökare och vaktande konstnär.
Idag ska jag försöka ta mig runt och titta på några av de övriga konstnärernas utställningar. Min snälla svärmor har lovat att vakta under tiden. Då kan jag fundera vidare på hur jag beter mig som besökare...
4 kommentarer:
Är också en sån som helst tittar i lugn och ro. När jag själv ställer ut tycker jag det är ganska jobbigt att prata om mina tavlor.
Jag tycker för det mesta att det är kul att prata om mina tavlor, men upptäckte idag att det är svårare att prata om andras...
Aha! Det tycker jag nästan är enklare. Däremot kan man ju inte uttala sig om hur personen ifråga tänkte när han/hon målade...
Jag upptäckte att konstnärer ibland ställer motfrågor, som t ex Vilken tycker du bäst om? Vad ser du i den? osv. Mycket svårare att svara på när man har tittat snabbt på en utställning...
Skicka en kommentar