Om det inte går så går det ändå

Mottot i rubriken har jag fått från Dregens sommarprat i år. Det är ett motto som jag tänker ta fasta på under hösten. Semestern börjar lida mot sitt slut och redan nu börjar jag grubbla över hur jag ska få ihop allt, och framförallt hur jag ska få tid att måla. Sommarens långa, lugna dagar har invaggat mig i en känsla av att jag har all tid i världen, men riktigt så kommer det inte att se ut från och med nästa vecka. Jag behöver en plan.

Efter lite diskussioner med familjen har jag kommit fram till att den bästa tiden för måleriet är på söndagar. Jag behöver en bestämd tid varje vecka, annars blir det inte av. Det finns så många andra dåliga samveten att fylla dagarna med. I veckorna är alla alldeles för trötta och det är andra aktiviteter som ska göras och på lördagar har vi oftare saker planerade. Kvar blir alltså söndag. Egentligen är det alldeles för lite tid, men så ser det ut just nu. Så länge jag arbetar heltid och har små barn kan jag inte lägga mer tid på måleriet. Men det här känns ändå okej. Det kan fungera. Vi får se vad jag säger när jag har provat någon månad.

En dag i ateljén

Arbete pågår...

Det tar tid att komma igång när man har varit borta från staffliet en längre tid. Trots att jag har haft huvudet fullt av bilder som vill komma ut, så är de som bortblåsta när jag väl sätter igång. Det är dock inget att bry sig om för jag vet att de dyker upp igen bara jag börjar. Och det gjorde jag igår. Började. Bilden på staffliet är långtifrån färdig (om den ens någonsin blir det) men det känns skönt att måla på duk igen. Jag har saknat det.

Nä nu...

Färgerna är uppradade, vattenburken är påfylld och dukarna ligger på golvet och väntar på att blir fyllda av färger och former. Nu kör vi!

Bara ett golv till...

Vy från köket mot TV-rummet

Ibland händer det att jag bestämmer mig för en sak och sedan går raka spåret och gör något helt annat. Det hände i fredags. Jag skrev här på bloggen att jag skulle ta en paus i målandet här hemma för att fokusera mer på måleriet i ateljén. Sedan gick jag direkt ner och röjde ur TV-rummet för att kunna måla golvet där också. Det var lika bra att köra på när jag ändå hade allt framme. Men resten av måleriprojekten får vänta. Nu tar jag en paus från hemmafix. (Tror jag i alla fall...)

Jag målar och målar fast inte på duk

Jag är nog lite galen. De senaste två månaderna har jag målat:

Spiskåpan
Köksgolvet
Sovrumsgolvet
Flera hyllor i köket
Bänkskivor i köket
Bord i köket
Diverse lådor, skålar och knoppbrädor
Bord i ateljén
Anslagstavlor i ateljén
Tidningshylla i ateljén
Armeringsnät som vi ska ha i köket

Och så tycker jag att jag inte har tid att måla tavlor!

Egentligen beror min renoveringsiver på att mycket har varit eftersatt här hemma när både Peter och jag fokuserat på annat. Nu när jag väl tar tag i vissa delar så följer andra automatiskt med. Helt plötsligt ser jag allt annat som behöver göras också som skamfilade golv, omålade lister och halvfärdiga projekt...

Fast jag ska nog ta en paus från huset snart och fokusera på arbetet i min nya ateljé istället. Var sak har sin tid och mitt huvud är fullt av idéer som vill ut.

Årets ord

Kommer ni ihåg årets ord? Jag valde ett den första januari, men sedan har jag inte gjort så mycket mer åt det. Jag har tänkt på det ibland, men ska sanningen fram så har jag känt mig allt annat än stark under årets sex första månader. Det hör säkerligen ihop med nytt heltidsjobb, brist på måleritid, mörker och oregelbunden träning. Den senaste månaden har allt det där svängt. Semestertider, ljusa kvällar och tid att både tänka och träna gör underverk för mitt humör. Och det är precis där jag måste börja. Tid för att tänka och träna. Jag har så lätt för att prioritera bort min träning när jag har mycket att göra, men samtidigt vet jag att jag behöver det för att må bra, känna mig stark och få tankarna att klarna. Jag tänker aldrig så bra som när jag springer. Det gäller bara att komma ihåg det när allt kör ihop sig och snön yr utanför knuten. Men det får jag ta då. Nu är det nu och jag har tid att springa hur mycket jag vill. Och det gör jag.

Man borde kanske vila i skuggan

Det är varmt idag. Igen. Kanske borde man göra som Måns och vila lite i skuggan, men jag är inte så bra på det. Vi har tusen projekt påbörjade som jag vill avsluta och dessutom börjar jag bli lite rastlös av att bara vara hemma. Nu vill jag göra något annat.

Jag tror jag tar en joggingtur för att rensa hjärnan.

Måla en tavla tillsammans med barnen 2

När det första lagret färg torkat på vår gemensamma tavla var det dags för kallare färger. Den här gången höll vi till inomhus vid staffliet för att få bättre överblick (och förhoppningvis undvika att tjejerna kröp omkring i färgen). Vi använde blå, gröna och turkos nyanser.

Greta är koncentrerad

Sonia har upptäckt hur kul det är när färgen rinner

Andra lagret på vår gemensamma familjetavla

Vi provade att låta färgen rinna, målade över och målade om och gjorde mönster. Det var så kul att se hur tjejerna gick in för måleriet med liv och lust och samarbetade på ett jättefint sätt.

Jag måste säga att jag tycker tavlan är riktigt fin redan, men det ska fler lager på innan den är färdig.

Måla en tavla tillsammans med barnen 1

Jag har länge tänkt att jag vill måla en stor tavla tillsammans med barnen, och när jag flyttade mina saker från målarrummet till min nuvarande ateljé så hittade jag en stor masonitskiva (ca 1 x1,5 m) som jag tidigare sparat och som passade ypperligt att måla på. Med inspiration härifrån tänkte jag att den skulle kunna få sitta på altanen när den är färdig. Det behövs något färgglatt där. 

Vi började med att måla skivan med vit färg. Inte helt täckande utan lite slarvigt. Sedan fyllde vi på med rosa, röda och gula nyanser. Jag använder mina kunskaper från Flora Bowleys Bloom True e-kurs, att inte mixa varma och kalla nyanser i samma lager. Det är bra att tänka på när man målar med barn (eller ovana vuxna) eftersom allt lätt blir brunt annars. Låter man lagren torka behåller man de fina färgerna. 

 
Vi målade med penslar och använde olika material för att göra mönster som t ex toalettrullar, skumgummistämplar, fina blad och bubbelplast.

Pelargonblad gav bäst resultat.

Toalettrullar ger stora runda ringar...

... och skumgummistämplarna ger ett prickigt mönster.

Det första lagret är färdigt och jag tycker redan att det ser härligt ut. Nästa lager ska gå i blå och gröna nyanser. Jag återkommer med resultatet.

Bilder från ateljén

Jag stortrivs verkligen i min nya ateljé. Och ja, jag tänker kalla det för ateljé nu. Det rummet jag höll till i tidigare kallades bara målarrummet (bilder på det kan ni se här), men det här är större, ljusare och har mer ateljékänsla. Vad nu det är. Hursomhelst så blir det vad man döper det till, och nu bestämmer jag att det är en ateljé. Så det så.

Rummet ligger på övervåningen i vårt hus. Egentligen har vi planer på att bygga en ateljé i ett eget hus på gården men det projektet kommer antagligen att dra ut på tiden så jag boar in mig tills det blir klart. Fördelarna med det här rummet jämfört med det tidigare är många. Som jag redan skrivit är det större och ljusare eftersom det har två fönster. Det finns också mycket mer förvaring för allt mitt material och även en större väggfast garderob (finns inte med på bild) där jag kan ställa in tavlor och dukar som inte är färdiga och slipper stapla allt mot väggen.

Kökssoffan som jag nyligen flyttade in i det gamla målarrummet fick följa med upp också. Den är perfekt att ligga och filosofera på, och så finns det gott om förvaring under locket. Dessutom kan småtjejerna sitta där och pyssla om de vill vara med mig när jag målar.

Här inne kommer jag att tillbringa många timmar hoppas jag.

Återbruk av färg och möbler

Nu återstår bara lite målning innan ateljén är riktigt färdig. Och då menar jag inte målning av tavlor, utan målning av möbler. Som jag skrev tidigare har vi i den här omflyttningen av rum försökt att återanvända gammalt istället för att köpa nytt. Det gäller också färgen. Vi har så mycket färg som har blivit över från tidigare projekt och det känns skönt att de kommer till användning.

Jag behövde till exempel ett nytt bord i ateljén. Det jag hade från början har vi flyttat in i köket, och köksbordet som jag fick sedan lade Greta beslag på i sitt nya rum. Som tur var hade vi ett gammalt mörkbrunt bord med utdragsskivor i källaren. Det har stått där och varit mitt dåliga samvete en längre tid. Jag var så ivrig att köpa det på Blocket men det passade aldrig in någonstans. Med några lager ljusbeige linoljefärg så kommer det att passa perfekt in i ateljén. Linoljefärgen är naturligtvis också en rest från svärmor, som målade ett skåp till matrummet åt oss för många år sedan.

Tidigare i veckan målade jag också några sparade anslagstavlor med överbliven väggfärg. De sitter nu på väggen i ateljén, redo att fyllas med inspiration och påminnelser.

Att återanvända och förändra saker man redan har är naturligtvis bra för både miljön och plånboken, men just nu är jag mest nöjd över den lättnad som kommer av att rensa i alla prylar man spar på sig. Och jag är inte ensam om den känslan. Av bara farten hängde resten av familjen med på idén så nu har vi både rensat i barnens rum och bland alla skor i källaren. Vi hade många skor!

Nu ska jag bara fortsätta rensa och låta bli att köpa nytt så kommer jag att må som en prinsessa.

Att få saker gjorda

En av de bästa sakerna med att skaffa hund är att man får saker gjorda av bara farten. Vi har inte kunnat stänga varken skafferi eller städskåp ända sedan jag monterade bort de befintliga handtagen för tio år sedan när vi byggde om i köket. Av någon anledning tyckte jag inte att de passade in. Då. Nu tycker jag de är fantastiskt fina - och tänk vad skönt det är att kunna stänga dörren till skafferiet där hundmaten står.

Den som spar han har.

Livet med hund 1

Måns 6 månader

Nu har vår lilla golden retriever Måns bott hos oss i drygt två veckor, och jag måste erkänna att det har hänt att jag funderat över vad vi gett oss in på. Inte så att beslutet att skaffa en hund var överilat, det har vi tänkt på i många år, men ändå. Det är ju som att ha ett barn till i familjen. En kontaktsökande, småbufflig, frenetiskt tuggande och alldeles underbart gullig lillebror. Jag kommer på mig själv med att ha liknande känslor som när jag blev mamma för första gången. Jag vill titta på honom och gulla med honom hela tiden, samtidigt som jag känner mig osäker och har en naggande oro över att göra fel, att förstöra honom på något sätt. Tänk om han aldrig kommer att kunna vara ensam? Tänk om han kommer att bli oregerlig som vuxen? 

Nu är jag ju några år äldre och klokare än när jag fick min förstfödda dotter och hon har blivit en fantastisk person, så jag borde kunna slappna av lite. Och det gör jag - för det mesta. Precis som med allting annat gäller det bara att fokusera på det som går bra, att välja vem man lyssnar på (det finns många som har åsikter om allt!) och lita på sin magkänsla. Hittills har det gått alldeles utmärkt och det gör det nog i fortsättningen också. 

Måns älskar sina tuggben

365 faces

Av bara farten blev det två snabba ansikten ur fantasin i förrgår också. Den här gången med blicken på papperet. Nu har jag gjort 210 av mina 365 faces. Bara 155 kvar. Jag undrar om jag hinner innan året är slut?

Bli mer kreativ: Lek

Det är med skapandet som med mycket annat. Om det går för lång tid mellan gångerna kan det vara svårt att komma igång igen. Tröskeln blir för hög och det blir svårt att ta sig över. Man tänker för mycket, vet inte vad man ska göra, oroar sig för att inte kunna och vill att det ska bli rätt från början. Det bästa man kan göra då är att släppa på allvaret och bara leka med färgerna utan tanke på resultatet. Ofta sätter det igång någonting i tanken och kroppen som leder vidare. Det kan vara en färgkombination som kändes härlig, ett material som var spännande att prova eller en linje som blev helt rätt. Om inte annat så har tröskeln åtminstone minskat och det blir lättare att plocka fram kreativiteten nästa gång. Bara det inte går för lång tid emellan.

Igår kväll plockade småtjejerna och jag fram papper och deras spidermankritor. Vi prövade att rita porträtt utan att titta på papperet. Det är en bra övning för att sätta igång kreativiteten och släppa kontrollen över resultatet. Man kan göra på lite olika sätt. Antingen tittar man på någon som man tecknar av, eller så blundar man och tecknar helt ur fantasin. Det viktiga är att inte titta på papperet förrän alla linjer är färdiga (något som kan vara ganska svårt i början). Sedan kan man förstärka valda delar eller färglägga om man vill. Vi använde kritor, men det går naturligtvis att använda blyerts, vattenfärg, tuschpennor eller något annat man har hemma. Huvudsaken är att man gör. Och att man har roligt.

När jag är färdig ska jag måla

Flyttkaoset här hemma börjar lägga sig så smått. Allt bärande upp och ner för trappan har tagit lite tid, men nu är det bara småsaker kvar att göra i två av rummen. Vi har medvetet valt att inte köpa nytt utan återanvända det vi har och det känns väldigt bra. Det enda vi har köpt är en byrå till vårt sovrum eftersom den gamla garderoberna är alldeles för små för att rymma alla kläder.

Vårt nya sovrum i mitt gamla målarrum är så gott som färdigt. Det fattas lite förvaring och pynt men vi sover där och de flesta kläderna är nerplockade.  Lill-Måns sover på golvet i hallen utanför så vi hör direkt när han behöver gå ut på morgonen. Perfekt.

Gretas nya rum i vårt gamla sovrum är också beboeligt, men hon har inte alla sina saker på plats ännu. Det saknas en hylla och lite förvaring (och SORTERING!) innan det är helt i ordning.

Mitt nya målarrum i Gretas gamla sovrum är fortfarande ett totalt kaos. Här blandas mina målarsaker med Gretas prylar och allt ligger huller om buller. Jag vet knappt var jag ska börja - men klart ska det bli. Nu längtar jag efter att måla!

En sak i taget

Färgfläckarna på golvet i det tidigare målarrummet är ett minne blott. Två varv vit färg trollade bort dem (och jag orkade inte använda linoljefärg utan körde på den vanliga vattenlösliga varianten) men listerna behöver få sig en omgång till. Och garderoberna. Och elementet... Men först måste vi flytta ner några möbler, så att vi kan flytta upp innehållet i garderoberna. Många turer upp och ner för trappan kommer det att behövas innan allt är färdigt, men det får ta den tid det tar. En sak i taget.

Det är inte bara jag som målar

Man har väl rätt att ångra sig?

Material från målarrummet staplade i den övre hallen

Jag vet att jag är lite galen. Vi har semester och solen skiner. Vi borde ta det lugnt. Vi har just skaffat en liten hundvalp. (Vi har inte rustat färdigt i köket!) Men det är så tråkigt att ta det lugnt!

I stället har vi påbörjat en flytt av prylar här hemma. Mitt målarrum på nedervåningen ska äntligen bli sovrum åt oss. De planerna har funnits länge, men vi har inte riktigt orkat ta tag i det för det krävs en hel del jobb för att rusta rummet ordentligt. Vi var på väg för ett litet tag sedan, men ångrade oss och började med köket i stället. Nu har vi en liten valp som behöver gå ut och kissa tidigt på morgonen så då får vi sätta fart. Vi snabbrustar genom att måla över det färgfläckade golvet och fixa till de slitna garderoberna. Det som tar mest tid är att bära upp alla saker. Hjälp, vad jag har samlat på mig material! Vi får stapla saker lite här och var innan vi kan ställa allt på sin rätta plats.

Mitt målarrum kommer i fortsättningen att vara på övervåningen i Gretas nuvarande rum, som är det största men också det mest orustade rummet i huset. Det har mer plats för förvaring, två fönster och vita golv och väggar. Perfekt. (Greta får i stället ta vårt nuvarande sovrum som är finare så hon är väldigt nöjd.)

Mål för dagen: Plocka ut resterande möbler ur målarrummet och måla golvet två varv.

En överraskning i morgontidningen

Mina tre målningar som är med på sommarsalongen i Ljusne

Vid frukostbordet igår morse fick jag en överraskning när jag öppnade kulturdelen i Arbetarbladet. Där fanns ett foto av min målning Jag kräver dans (längst till höger här ovanför), och som just nu visas på sommarsalongen i Ljusne. Vernissagen var förra helgen, men jag hade inte räknat med att lokaltidningen här skulle skriva om utställningen. Recensenten Niels Hebert tycker sig hitta en viss feminism i mina målningar och det protesterar jag inte emot.

En feministisk underton finns även i kvinnoporträtten av Elin Folkesson från Årsunda. Där är en kvinna som har en hel värld inom sig, en annan som går sin egen väg och en tredje som helt enkelt kräver dans!

Semester med ny bebis

Det kan verka ganska dött här inne, men i själva verket är det full rulle som vanligt. Fast det har inte särskilt mycket med måleri och konst att göra. Det är min första semestervecka, och den inledde vi med att i måndags åka ner till Kristianstad för att hämta en ny familjemedlem. En liten golden retriever-kille som heter Måns. Han är egentligen ingen bebis längre, för han är redan sex månader och börjar bli tonåring, men det känns nästan som när vi kom hem med Mira för fjorton år sedan. Vi försöker lära känna det nya lilla knytet, hitta nya rutiner, oroar oss för uppfostran och blir glada när kisseriet fungerar som det ska. Det känns som om vi har haft honom i evighet, men han har bara varit här i tre dagar.

Jag tror inte att jag kommer att bli en sådan där hundfanatiker som bara pratar och tänker hund hela tiden, i alla fall inte efter de här första veckorna, men en och annan bild kommer det nog att dyka upp här på bloggen. Han är ju så fantastiskt söt!