Mottot i rubriken har jag fått från Dregens sommarprat i år. Det är ett motto som jag tänker ta fasta på under hösten. Semestern börjar lida mot sitt slut och redan nu börjar jag grubbla över hur jag ska få ihop allt, och framförallt hur jag ska få tid att måla. Sommarens långa, lugna dagar har invaggat mig i en känsla av att jag har all tid i världen, men riktigt så kommer det inte att se ut från och med nästa vecka. Jag behöver en plan.
Efter lite diskussioner med familjen har jag kommit fram till att den bästa tiden för måleriet är på söndagar. Jag behöver en bestämd tid varje vecka, annars blir det inte av. Det finns så många andra dåliga samveten att fylla dagarna med. I veckorna är alla alldeles för trötta och det är andra aktiviteter som ska göras och på lördagar har vi oftare saker planerade. Kvar blir alltså söndag. Egentligen är det alldeles för lite tid, men så ser det ut just nu. Så länge jag arbetar heltid och har små barn kan jag inte lägga mer tid på måleriet. Men det här känns ändå okej. Det kan fungera. Vi får se vad jag säger när jag har provat någon månad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar