Tänka, tänka, tänka

Det är dags för kurshelg på högskolan i Gävle igen. Den sista för den här terminen, och det är meningen att vi ska redovisa vårt avslutande bildpedagogiska projekt. Jag satt hela dagen igår och läste, tänkte och skrev. Och då menar jag verkligen hela dagen. Från halv åtta på morgonen till halv nio på kvällen satt jag framför datorn (med ett litet avbrott när jag skjutsade min äldsta dotter till Ica). I morse gick jag upp och skulle fortsätta, men luften hade liksom gått ur så jag fick inte mycket gjort. Jag får helt enkelt redovisa det jag har, och göra resten sen. Surrigt som sjutton, men det får duga.

Jobb, jobb, jobb....

Block 24 i Auschwitz 1

Gårdagskvällens föreläsning och vernissage om vår Auschwitzresa blev lyckad. Många kom och var intresserade och femton fotografier blev sålda, vilket innebär lite mer jobb för mig, men också att vi fick ihop en slant till Amnesty International. Det känns jättebra.

Idag ska jag dock försöka släppa tankarna på fotografierna och fokusera helt på mitt bildpedagogiska projekt som ska redovisas i morgon (!). Jag har knappt börjat skriva, men jag har allt i huvudet. Det gäller bara att få ut det.

Plutläppsmosaik

Ingen har väl undgått att märka att det är populärt bland framförallt yngre kvinnor att pluta med läpparna på bild. Mina elever har lärt mig att det kallas för duckface. På helgens morsdagskalas skulle den yngre delen av familjen lära de äldre hur ett riktigt duckface ser ut. Med varierande resultat. Tur man inte är fjorton.

Känsla för komposition och berättelser

Elevernas fotografier från Auschwitz

Innan vi åkte iväg med klassen på skolresan till Polen och Auschwitz, diskuterade vi hur vi skulle jobba vidare med resan när vi kom hem. Tjejerna i klassen nappade på att ha en fotoutställning på biblioteket och nu håller vi på för fullt med att välja ut, redigera och rama in de färdiga bilderna. Det blir så bra. Jag är imponerad av kompositionen och berättelsen i många av bilderna, något fotograferna själva inte alltid är medvetna om. De har bara rätt känsla.

Av naturliga skäl blir det en ganska tung utställning, eftersom bilderna påminner om de hemskheter som pågick i lägren, men samtidigt så har de tjejerna lyckats få med några små ljusglimtar i form av stenar och blommor som lämnats på minnesplatserna, blommande gräsmatta mellan husen och ljus som strömmar in genom fönster och portar. Och bäst av allt är att de har bestämt att om någon vill köpa ett fotografi ska pengarna skänkas till Amnesty eller Unicef. Jag tror jag måste köpa ett...

Färg gör mig lycklig

Jag tänker väldigt mycket på färger. Jag lägger hela tiden märke till och reagerar på olika nyanser runt omkring mig. Det kan gälla allt från färgen på mina jeans, till tapeterna i hallen eller gräset i vägrenen, men viktigast är det såklart när jag målar. Lika mycket som jag kan störa mig på en i mitt tycke alltför skrikig eller smutsig ton, lika lycklig kan jag bli när jag får till exakt rätt nyans.

Vissa färger tilltalar mig lite extra, och jag märker att jag inte bara använder den i mina målningar utan dras till föremål som har just den nyansen. En sådan färg är blågrått. När vi renoverade köket för flera år sedan så målade vi både väggar och luckor i en blågrå ton som vi hittade på några gamla golvlister som fanns i huset, och jag är fortfarande kär i den färgen. Mina Swedish Grace-koppar passar alldeles ypperligt in, och igår fyndade jag två skålar med vågig kant för 65 kr. Som gjorda för lite godis till kaffet. Tröjan och handväskan är också fynd med rätt nyans av blågrått. Jag blir glad varenda gång jag ser dem.

Här nedanför är ett urval av mina målningar där den blågrå nyansen får ta plats. Gärna på kläderna märker jag... och ofta i kombination med något rött. Rött är för övrigt en annan färgfavorit, men det får vi ta en annan gång.

Bokföringens vedermödor

Igår var vi till vår nya revisor för att få hjälp med deklarationen. Med vi menar jag min man och jag. Vi har nämligen en enskild firma ihop (som man kan ha när man äger ett jordbruk tillsammans) och sedan har jag min egen verksamhet i form av Huldas byrålåda som också är en enskilt firma. Krångligt tycker jag, men det tycker jag om allt som har med bokföring, bank och ekonomi att göra. Det kan vara lite roligt också, men svårt. För det mesta känner jag mig bara dum. Därför var jag lite nervös inför mötet igår. Jag visste inte vem den nya revisorn var, och såg framför mig en äldre korrekt herre som skulle behandla mig som en liten flicka, vilket är något av det värsta jag vet. I stället klev det ut en ung kille med randiga strumpor och en hund under skrivbordet. Jättetrevlig. Och än en gång har jag fått bevis på att det inte är någon idé att oroa sig i förväg. När ska jag lära mig det på riktigt?

(Nu väntar jag förstås fortfarande på att han ska ringa och säga att jag har gjort helt fel med all bokföring, men det får vi ta då. Jag ska försöka att inte oroa mig i onödan.)

Tillfälligt avbrott

Det har varit ovanligt tyst här inne de senaste dagarna (veckorna?). Det har helt enkelt inte funnits utrymme till att ens fundera över att logga in för mitt liv har varit fyllt av annat. Jag har varit på en fantastiskt lärorik, intressant och rolig resa till Polen och Auschwitz med mina nior och ett gäng kollegor, och nu fortsätter vi arbetet med att bearbeta våra intryck. Jag bloggar - fast inte här utan på resebloggen - och förbereder en utställning med några av elevernas fotografier samt en föreläsning för allmänheten. Det är så kul - men det tar tid!

Dessutom borde jag verkligen skriva på min slutuppgift på bildpedagogikkursen. Den ska redovisas nästa helg och jag har inte ens börjat annat än i tankarna. Inte ett ord är nedskrivet. Men en sak i taget. Det löser sig nog.

* * * 

I have had so many other things to do lately, and haven´t had time to write anything in here. I will be back soon.

365 faces - dag 121 till 127

I lördags kväll testade jag barnens nya tuschpennor när vi satt i tevesoffan. Eller egentligen är det mina pennor, men det är mest tjejerna som använder dem. Hälften av pennorna är vanliga tuschpennor, medan den andra hälften är med täckande (och ibland självlysande) färg. Det innebär att man kan rita över sina första linjer med vit färg och så syns de knappt. Skumt. Och väldigt irriterande när man ritat över en linje som man ville ha kvar, eftersom den inte går att rita dit igen.

Jag passade i alla fall på att göra några av mina 365 ansikten. Två av dem fick Mira sitta modell för (de blev inte särskilt likt), två av dem ritade jag ur fantasin och resten kom från en tidning.

* * * 

Seven more of my 365 faces.

Skolresa till Krakow

Första dagen i Krakow tillsammans med femton elever och sex vuxna. Det har varit en riktigt bra dag. Vi har blivit guidade runt i den gamla delen av staden och ätit två trerättersmåltider. I morgon åker vi till Auschwitz.

* * *

I am in Krakow with my pupils.

Nästa inredningsprojekt

Nästa inredningsprojekt här hemma är en ordentlig renovering av minstingens sovrum. Hon bor i ett före detta kök som vi delat av genom att sätta upp en extravägg. Rummet är ganska litet och väldigt svårmöblerat och har ett gammalt trasigt trägolv som vi målat för att försöka få det beboeligt en gång i tiden. Nu ska det bli nytt golv och smartare inredning. Sonia vet precis hur hon vill ha det och ritade en liten skiss åt oss. Jag tycker hon fick till det ganska bra. Det är bara att sätta igång.

* * *

Our youngest daughter is getting a new room, and she knows exactly what she wants.

Att göra något man kan ta på

När man arbetar som lärare är det sällan man ser konkreta resultat på en gång av det man gör. Visst  vet jag att det blir resultat annars skulle jobbet vara ganska meningslöst, men det är oftast på lång sikt och är ganska svårfångat. Jag ser att eleverna utvecklas, men det är svårt att i tanken göra en direkt koppling till mitt eget arbete. Då är det skönt att ha måleriet som ett komplement. Där ser jag kopplingen direkt. Det jag gör med mina händer dyker upp på målarduken på en gång, och när jag är färdig har jag en målning att visa upp. Det är så tillfredsställande. Av samma anledning tycker jag väldigt mycket om att göra andra saker där man direkt ser resultatet. Som till exempel att fålla upp ett par alldeles för långa jeans. Det går snabbt och lätt och jag blir så fruktansvärt nöjd med mig själv när det är gjort. Konstigt att det ändå oftast tar så väldigt lång tid innan jag kommer mig för att göra det...

* * * 

I like to do things where I can see the result right away.  

365 faces - dag 114-120

Sju nya ansikten blev det igår när jag testade mina nya torrpastellkritor. Jag ritade bara ur fantasin, och brydde mig inte om hur resultatet blev. Det viktigaste var att pröva alla olika färger och lära mig hur de fungerade. Kritorna är av märket Staedtler och av studiokvalitet, och de första torrpastellkritor jag äger. Jag blev förtjust i sådana när vi jobbade med kritor på bildpedagogikkursen, och har länge tänkt att jag ska köpa en låda. De fungerar ungefär som kol och är väldigt mjuka och går att sudda ut med fingrarna. Just de här dammar också väldigt mycket, något jag inte tycker att de jag tidigare provat gjorde, men jag kanske kommer ihåg fel. Roligt var det i alla fall att rita med dem, och så länge det är fint väder så man kan sitta ute så spelar dammet ingen roll.

* * *

I made 7 more of my 365 faces yesterday. I used my new soft pastel chalks, and I like them.

Solsken, pastellkritor och lycka

Jag hinner ju inte egentligen, men det struntar jag i. En liten stund på altanen med nya pastellkritor och solsken gör det mycket lättare att ta itu med resten av mina uppgifter.

* * *

I don´t have time to draw - but I do it anyway... 

Hektisk månad

Jag längtar efter att ställa mig framför staffliet. Det var så länge sedan nu. Jag har många nya dukar och färger som jag inte ens provat, men det får dröja ett tag till. Maj är en hektisk månad i skolan och jag har massor att göra både på jobbet och på högskolan.

Först och främst ska jag packa och förbereda en del andra saker, för på måndag åker jag iväg med klassen till Polen. Vi ska besöka Auschwitz, Schindlers fabrik, en saltgrotta, åka flodfärd och cykla i fem dagar. Det ska bli spännande. Vill man läsa mer om vår resa så har jag gjort en blogg som vi ska försöka uppdatera under tiden vi är borta.

När vi kommer hem har jag en helg på mig att skriva en uppsats till högskolan om ett bildpedagogiskt projekt. Jag har en tanke om att skriva om bloggande i bildundervisningen och jag har beställt två böcker från biblioteket, men längre än så har jag inte kommit. Det vore bra om jag hann fundera över det lite innan jag åker.

Sedan skulle jag behöva bedöma elevarbeten, planera undervisning, teckna ansikten, uppdatera webshopen, städa målarrummet och en massa annat, men det får nog vänta. Kanske hinner jag sno åt mig lite tid för att prova mina nyinköpta torrpastellkritor. Det är kanske inte så viktigt - men roligt.

Nej... bäst att sätta igång!

* * * 

I have lot to do and no time to paint. First of all I have to prepare for at trip to Poland and Auschwitz next week, and then I have to write a paper for my art education class.

Man snor väl åt sig det bästa

Vi har haft alla våra tre tjejer på samma föräldrakooperativa förskola, och då ingår bland annat att föräldrar ska delta i jobbardagar. Det sätts upp en lista på önskade arbetsinsatser som att måla om lekstugan eller laga staketet. Ibland dyker det upp saker som passar mig lite bättre, som att måla en motivvägg eller sy dockkläder. Den här gången snodde jag åt mig uppgiften att sy haklappar. Mycket roligare än att flytta staketet. Och enklare. 

* * * 

I am sewing bibs for our preschool.

Ny utställning bokad

Under Gästrik konst fick jag en fråga från en besökare varför jag aldrig ställt ut i Gävle. "Det är aldrig någon som har frågat" var mitt svar. En timme senare var det någon som frågade, och i veckan blev det bestämt att jag ställer ut på Galleri K i Gävle i oktober. Lite tidigare än jag beräknat, men ändå tillräckligt långt bort för att jag ska hinna måla mycket. Det är ju ett helt sommarlov innan dess.

* * *

I have a new exhibition coming up in october.

365 faces - dag 106-113

Några ansikten (med varierande kvalitet) hann det bli innan det var dags att hämta tjejerna från förskola och skola. Jag använde min favoritkrita, som är en vaxkrita för barn med väldigt mjuk och smörig konsistens. Väldigt svår att göra detaljer med, men rolig för snabba porträtt.

* * * 

Eight more of my 365 faces. These were done wiht a soft brown crayon that I really like. 

Ordning och reda

Nu har jag bestämt mig för att det är dags att sluta blunda för vår stora risiga misskötta ladugård. Även om vi varken har råd, tid eller lust att rusta den till toppskick så går det faktiskt att göra en hel del för att den ska se lite bättre ut. Det ska banne mig bli lite ordning och reda.

Hela dagen igår ägnade vi åt att kratta och rensa skrot. Vi fick hjälp av pappa och Stig (som arrenderar ladugården) att lasta en traktorvagn och köra iväg en del. Pappa hjälpte också till med att  äntligen kapa brädorna på skullbron så att den ser lite mer okej ut.

Tanken är att vi ska fortsätta rensa runt hela ladugården (vi hann bara med ett hörn) så att det går att klippa gräset hela vägen fram, och sedan byta ut alla trasiga fönster och dörrar. Att vi egentligen skulle behöva byta både tak och panel och fixa putsen är något jag tänker fortsätta blunda för ett tag till. Man måste ta en sak i taget.

* * * 

Yesterday we spent all day trying to clean up outside our old barn.

Jag kunde inte låta bli

Trepack vykort finns att köpa på signerat.se

Vykortskarusellen fortsätter. Jag kunde inte låta bli att beställa några vykort från moo.com också, eftersom det är så många som rekommenderar den sidan. Fördelen med dem är att man kan beställa flera motiv utan att betala för varje uppladdning av ett nytt foto (som man måste göra på till exempel Vistaprint), men nackdelen är att det bara går att beställa små kort med blank yta. Jag gillar stora kort med matt yta.

Hursomhelst så prövade jag med mina hustavlor och jag är riktigt nöjd med resultatet. De är tryckta på tjockt och fint 350 g papper och färgerna är klara och fina. Beställning och leverans gick också väldigt smidigt så jag kan absolut tänka mig att köpa därifrån igen. Fast kanske inte just nu... jag borde nog ta det lite lugnt med vykortsbeställningar på ett tag.

* * *

I have ordered some postcards from moo.com, and I really like them.