27 maj 2013

Känsla för komposition och berättelser

Elevernas fotografier från Auschwitz
Innan vi åkte iväg med klassen på skolresan till Polen och Auschwitz, diskuterade vi hur vi skulle jobba vidare med resan när vi kom hem. Tjejerna i klassen nappade på att ha en fotoutställning på biblioteket och nu håller vi på för fullt med att välja ut, redigera och rama in de färdiga bilderna. Det blir så bra. Jag är imponerad av kompositionen och berättelsen i många av bilderna, något fotograferna själva inte alltid är medvetna om. De har bara rätt känsla.

Av naturliga skäl blir det en ganska tung utställning, eftersom bilderna påminner om de hemskheter som pågick i lägren, men samtidigt så har de tjejerna lyckats få med några små ljusglimtar i form av stenar och blommor som lämnats på minnesplatserna, blommande gräsmatta mellan husen och ljus som strömmar in genom fönster och portar. Och bäst av allt är att de har bestämt att om någon vill köpa ett fotografi ska pengarna skänkas till Amnesty eller Unicef. Jag tror jag måste köpa ett...

2 kommentarer:

Mika sa...

Oh.

Det är verkligen en speciell känsla där.

Som sorg och hopp på samma gång. Känsla av att det slutade lyckligt men fasorna som pågick innan det lyckliga slutet.

Jag var där för flera år sedan. Men jag känner fortfarande doften från husen om jag blundar och minns tillbaka.

Elin sa...

Ja, det är inte en resa jag kommer att glömma i första taget.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...