Lilarosa i vinter

När man bor på landet som jag gör måste man se till att vara effektiv när man väl tar en tripp till den stora (i alla fall jämfört med landet) staden. Gårdagens tavelleverans resulterade därför i en jacka, en klänning, en underklänning, ett salladsbestick och lite vin till kvällens middag.

Mest nöjd är jag med jackan. Jag har sagt länge att jag vill ha mer färg på mina kläder, men det brukar oftast bli så att jag bara kommer hem med svarta, grå eller beige kläder. Inte idag! Inte bara i alla fall... klänningen var faktiskt grå och underklänningen beige.. Men ändå!

En lilarosa jacka är nog precis vad som behövs för att lysa upp vintermörkret. Det fattas bara en orange sjal!

Ny färgkärlek

Nya färger

Innan eftermiddagens tavelleverans har jag lite tid att leka med mina nya färger. Som bilden visar har jag på senare tid fastnat för kombinationen rosa/orange, vilket resulterade i en nybeställning från Artistica. Idag har jag påbörjat en målning med just de färgerna, men vis av erfarenheten kanske de kommer att ändras under målandets gång.

Antagligen kommer min nya färgkärlek  inte att visa sig i mina målningar eftersom det oftast slutar med att jag dämpar det knalliga med en dovare gråblå nyans. Fast dovt orange och smutsrosa borde väl kunna fungera? Vi får se hur det slutar.

Ett barn mindre här hemma

"Så liten II", 2009, akryl på duk, 88x88 cm SÅLD

Början av skolveckan har varit knasig (som vanligt), sena kvällar och tidiga morgnar och mycket att tänka på. Det har inte funnits mycket utrymme i mitt huvud för konst, men det är det dags att ändra på nu. I morgon är min målardag och jag ska försöka hinna med en del innan jag ska leverera den lilla pojken här ovanför. Han ska flytta hemifrån. Det bestämdes redan i påskas, men han fick hänga kvar här hemma under sommaren och nu är det alltså dags. Jag måste erkänna att jag kommer att sakna honom.

Veckans färglycka

När jag började fokusera på måleriet för ett antal år sedan blev jag mer medveten om färger även utanför målarrummet. Sedan dess lägger jag märke till (och blir lycklig av) häftiga färgkombinationer på alla möjliga ställen. Senaste tillfället var igår när jag tog mina rosa joggingskor på en tur.

När jag stretchade mot en stor tall, upptäckte jag att den gröna mossan/laven längst ner vid rötterna var väldigt fin till mina rosa skor - och eftersom jag hade min iphone med mig passade jag på att dokumentera färglyckan.

Jag såg säkert inte riktigt klok ut när jag stod och försökte hålla telefonen still trots skenande puls, men som min mamma alltid sa när jag var liten: Det bjuder jag på!

Pussel är nya helgnöjet

Golvet i målarrummet är fyllt av små färgglada fyrkantiga dukbitar. Jag blir som besatt av att klippa fler och hitta fler färgkombinationer. Bilden här ovanför är från förra helgen när jag hade klippt, sorterat och lagt ut bitar på en hel masonitskiva för att sedan ångra mig och samla ihop allt igen. Det blev lite för murrigt för min smak, så i dag har den orangeröda färgen fått sällskap av turkosgrönt. Mycket bättre. Kanske jag till och med limmar fast allt den här gången.

Födelsedagsfirande

Min vackra Mira fyller elva år idag och snart kommer släkten på middag. Jag känner mig hur lugn som helst trots att vi blir sjutton personer, eftersom allt är förberett redan igår kväll. Det är skönt med fredagsbjudningar, de gör att helgen känns längre.

Bilden här ovan skulle egentligen bli på min tavla som syns lite suddigt i bakgrunden, men istället blev det Mira som hamnade i fokus. Det blir lätt så när man är en stolt mamma som tycker sig ha de vackraste barnen i världen. (precis som alla andra mammor!)

Jag är en kändis

I går kom tidningen med reportaget om mig. Det hade fått ordentligt med utrymme! Klicka på bilden om du vill se större.

Dagens resultat

• Smutsiga penslar
• Stökigt målarrum
• Minskat innehåll i vissa färgtuber
• En vansinnigt ful tavla
• En vansinnigt sur Elin
• Stort intag av socker och andra trösterika livsmedel

SUCK! 

Snurrigt men roligt

En snurrig Sonia

För två veckor sedan fick jag besök från Gästriklands Tidning. De ville skriva om återvinningskonst och hade på något sätt hört talas om mig. Reportaget publicerades i fredags, men jag har inte sett det i färdigt skick. Texten har jag läst och godkänt och vissa bilder har jag skickat in, men jag är ganska nyfiken på hur det blev. Jag har mailat tidningen och de ska skicka ett ex, så jag visar bilder när den dyker upp.

Det finns dock andra som har läst tidningen. Igår kväll fick jag ett samtal från en man som tyckte reportaget var bra och ville planera in en utställning i början av nästa år. Det passar mig bra, jag har inget annat bokat, även om det kan bli lite tufft att hinna om jag kommer med på nästa års Gästrik Konst.

Fast det behöver jag inte grubbla över nu. Det är tillräckligt snurrigt som det är den här veckan. Mira fyller år i morgon och det är en del att tänka på. Men först ska jag måla!

Återvinna en bok

Jag har gjort något som en bokälskare som jag kanske inte borde ha gjort. Jag har rivit sönder en bok och använt den i en målning. Inte en skräpbok heller, utan Vilhelm Mobergs Utvandrarna. Det kändes lite galet faktiskt, men jag tror resultatet blir bra. Självklart har jag ett till exemplar som jag behåller i bokhyllan.

Länskonst 2011?

Jag har aldrig varit med på Länskonst. Flera år har jag tänkt att jag ska söka, men det har aldrig blivit av, oftast på grund av att jag inte haft tid. I år är utställningen på konsthallen i Sandviken, och eftersom jag under året som gått fått flera förfrågningar om jag inte varit med på just länskonsten, känns det som om det är läge att försöka i år. Det verkar som det är något man ska ha gjort. Egentligen har jag inte riktigt tid nu heller, men det har jag ju aldrig så det är lika bra att ta itu med det.

För att ansöka behöver jag tre nya målningar. De ska vara klara att visas upp och lämnas in den 19 oktober (man ansöker inte med fotografier utan lämnar in hela målningarna). Före det ska jag ha satt in 200 kronor på ett konto senast den 10 oktober, vilket egentligen betyder att tavlorna måste vara färdiga då - så jag vet om jag har något att visa. Det är bara tre torsdagar (min målardag) kvar innan dess. Jag har en idé om vad jag ska göra, men har inte börjat än...

Dags att sätta igång med andra ord.

Otålig och inspirerad

Pågående arbete. (lite hastigt och snett fotografi...)

Jag går och sneglar på mitt lapptäcke av gamla målningar och önskar att jag skulle ha tid att göra fler, att den jag gjort ska torka så att jag kan bygga en ram, att  materialet jag beställt från Artistica ska komma så att jag kan fernissa den när den har torkat...

Samtidigt ser jag möjligheter till andra återvinningslapptäcken i allt jag tittar på. Frukostens tomma yoghurtkartong, gamla akvarellmålningar, tidningspapper. Jag vill bara kasta mig in i målarrummet och sätta igång, men det får vänta. Idag är det äldsta dotterns sista fotbollsmatch för säsongen och vi måste handla present till ett kalas som mellandottern ska till i morgon. Familjedag alltså.

Hur man slaktar en målning

I mitt målarrum finns en kruka full med ihoprullade gamla oljemålningar från min tid på konstskola. De är fruktansvärt fula, men jag har inte hjärta att slänga dem. I stället grubblar jag på olika sätt att återanvända dem   och igår försökte jag mig på ett lite större projekt. Jag klippte två gamla målningar i kvadratiska bitar som jag sedan limmade fast på en plywoodskiva som jag räddat undan i ombyggnationen av skolan. Jag använde överblivet vävlim för att fästa bitarna och är inte säker på att det var en så bra idé, men jag hade inget annat och ville prova. Det visar sig väl om allt ramlar av.

Resultatet blev faktiskt riktigt bra, som ett lapptäcke av målningar. Nu funderar jag bara på om jag ska lägga till något, kanske något textinslag... Vi får se. Dessutom funderar jag över om det går att köpa någon form av fernissa som kan binda fast bitarna lite bättre. Måste kolla upp det.

Kreativ med symaskin

Ett uppslaget hål på nya byxorna ledde till ett kreativ samarbete mellan Mira och mig. Hon bestämde hur det skulle vara och jag utförde ordern. Inte världens mest välsydda lappning, men jag tror hon blev nöjd. (Lapparna sitter på samma höjd - hon har bara dragit upp ena benet mer...)

Jag är egoistisk ibland

Mina tre virvelvindar här hemma är minst lika förtjusta i att måla och rita som jag är. Det är såklart jätteroligt och något jag uppmuntrar, men det innebär också vissa problem. Mina penslar, tuschpennor och mitt ritpapper försvinner från målarrummet snabbare än kvickt om jag inte ser upp. Det är sååå svårt att säga nej när de vill låna en penna eller lite färgat papper för något projekt. Jag vet ju så väl hur kul det kan vara när man går upp helt i skapandet. Men jag börjar lära mig att säga ifrån. Det är ju inte så att jag inte har köpt pennor och papper åt dem, men på något konstigt sätt råkar de alltid gå sönder, eller ligga utan kork och torka.

I helgen köpte jag nya fina tuschpennor till mig själv och trots att Mira suktat efter att låna dem har jag varit stenhård. Jag vill ha dem i mitt målarrum, med korkarna på och tillgängliga för mig när jag vill rita. Av erfarenhet vet jag att det inte blir så om jag börjar låna ut dem. Det känns egoistiskt, men nödvändigt om jag ska ta mitt skapande på allvar. Jag behöver bra material. Dessutom fyller de år snart. De kan önska sig egna!

En tavla mindre

"Tillsammans", 2010, 50x50 cm, akryl på duk SÅLD!

Damen på bilden här ovanför flyttade hemifrån idag. Det är en av de få tavlorna som var kvar efter årets Gästrik Konst, men nu är hon också borta. Det börjar bli tomt på väggarna här hemma.

Då var det dags

Jag är en grubblare. Jag kan bara inte låta bli att grubbla och fundera. Har jag inget verkligt att grubbla över så hittar jag på något. Den senaste tiden har mycket tankeverksamhet ägnats åt arbete. Hur vill jag ha det? Hur mycket tid ska jag lägga på läraryrket och hur mycket tid på konsten. Det är den där balansen jag inte riktigt blir klok på.

Idag hittade jag resultatet av mitt grubblande, eller rättare sagt Mira hittade det. Hon borstade mitt hår när hon glatt ryckte bort ett strå för att visa mig.

Det var grått.

Mitt första.

Det var faktiskt inte helt oväntat. Jag har funderat över det också, när de ska dyka upp. Och nu är de här. Det känns helt okej, och dessutom betyder ju det att jag kan sluta grubbla på åtminstone den frågan.

Kreativ i köket: Hallonmuffins

Amerikanska hallonmuffins

Jag får besök från tidningen på eftermiddagen så det blir inte mycket målande idag. Istället ska jag försöka röja i trebarnsfamiljsröran så det åtminstone går att komma in genom dörren utan att få ett par smutsiga strumpor mitt framför ögonen.

Städningen lockar dock inte särskilt mycket så jag bestämde mig för att jag först måste ha något att bjuda på också. Och så måste jag såklart provsmaka...

Leker med Photoshop

Jag kan inte sluta

Har man väl börjat är det nästan omöjligt att sluta... Jag pratar naturligtvis om att ändra designen på bloggen. Det finns så många alternativ och jag kan inte riktigt bestämma mig.

Jag vill att det ska vara tydligt och att alla viktiga funktioner och länkar syns långt upp på sidan, samtidigt som jag vill att det ska se snyggt ut och inte alltför rörigt. Och så vill jag ha stora bilder, vilket betyder att jag var tvungen att bredda bloggen lite. På min bärbara dator ser det jättebra ut, men när jag tittade på vår stationära dator som har en smalare skärm blev en del av sidan kapad.

Det är inte lätt att få ihop allt, fast ganska roligt att pyssla med och det kommer säkert att bli lite fler ändringar framöver.

Jag tar gärna emot tips och åsikter!

Pyntat målarrum och ny länk

Min blogglista har utökats med ännu en ny bekantskap. Elise Blaha skriver om sitt skapande och  livet som kreativ företagare och det är precis vad jag vill läsa om just nu.

Är den färdig?

Jag målar vidare på min påbörjade målning, putsar, petar, lägger på ett tjockt lager färg som jag torkar bort innan det har torkat... några collagebitar för struktur och sedan kanske... är den färdig?

Målningen hamnar i vardagsrummet, där jag kan se den när jag sitter vid datorn. Fortfarande är det vissa delar som jag inte är riktigt säker på. Blommorna hon håller i handen... ska de verkligen se ut så? Kanske.

Nu får den i alla fall vila ett tag medan jag sneglar på den och försöker känna efter om den känns rätt. Det kan ta ett tag.