Målade utomhus idag

Måleriattiraljer på verandabordet

Tredje målardagen den här veckan och det kändes tokigt att stänga in sig i målarrummet när solen sken. Jag hämtade barnens vaxduk och la ut den på verandabordet. Förra gången jag försökte måla utomhus gav jag upp, eftersom blåsten tog tag i duken när jag stod vid staffliet. Idag skulle jag måla lite mindre tavlor och då gick det bättre. Avbruten blev jag dock i alla fall eftersom jag i ett anfall av husmoderlighet fick en sådan oemotståndlig lust att baka bullar. Men dagen var lång. Jag hann både det och att måla färdigt min tavla - och det är ganska mysigt att kunna bjuda på nybakta bullar för en gångs skull.

Detalj av dagens arbete

Som jag skrev här ovan så målade jag i lite mindre format idag, närmare bestämt 19x19 cm. Det känns lite ovant. Visst har jag gjort mindre tavlor förr men inte så många och inte på sista tiden. Jag tycker egentligen om att måla lite grovt med inte alltför små penslar. Det är omöjligt på en så här liten tavla. I alla fall om man som jag ska göra ett ansikte i miniformat. Då krävs små penslar och det upptäckte jag att jag inte har. Inga som passar för akrylfärg. Tjock akrylfärg kräver lite mer stuns i borsten och mina tunna akvarellpenslar var för veka, men de fick duga idag. Nästa gång jag beställer konstnärsmaterial ska jag köpa några små akrylpenslar också. Dagens bild forsätter på karuselltemat. Den här gången blev det en allmogevariant med dalahästar, till skillnad från gårdagens symboliska lapptäcke. Jag är riktigt nöjd med den och det kommer antagligen bli fler med samma motiv. Bara jag kan klura ut vilka penslar jag kan använda...

Nu hänger den på väggen

Senaste tavlan på väggen i hallen

Jag tror att jag är färdig med den senaste tavlan. Just nu hänger den på väggen i hallen och jag kikar på den med jämna mellanrum. Lapptäcksmönstret i bakgrunden (merry-go-round som jag skrev om tidigare) är delvis gjort i collageteknik. Mittenfälten består av mönstrade pappersbitar som jag först fäster med ett särskilt lim, sedan målar lite på och till slut fernissar med en matt fernissa för att det ska hålla ordentligt. Det vore ju lite tråkigt om collaget ramlar sönder efter ett tag.

SÅLD!

En till

Återvinningskonst II, 2009, blandteknik, 15x15 cm

Jag kunde inte riktigt släppa klippandet och klistrandet igår kväll. Det kändes som om jag var barn på nytt. Och jag tycker faktiskt att de är riktigt fina. Monterade på vit kartong i en ram med lite djup skulle de göra sig bra på mina väggar. Peter däremot är inte imponerad. "De ser lite hemvävda ut" som han utryckte det. Ja, ja... idag ska jag återgå till det "riktiga" måleriet och försöka få någon rätsida på tavlan jag påbörjade igår. Den har han i alla fall godkänt.

SÅLD!

Lekfullt

Återvinningskonst I, 2009, blandteknik, 15x15 cm

Hur roligt jag än tycker att det är att måla, så finns det stunder när det kan kännas lite för tungt och allvarligt. Det kan vara när jag har alltför mycket att göra eller när det inte riktigt blir som jag vill. Då kan det vara bra att göra något annat ett tag, som jag tänkte göra i morse... eller så kan det vara bra att släppa alla krav och bara leka lite. Det var vad jag gjorde. Resultatet syns här ovan. Det är ett litet collage gjort av juicekartong, kattmatsburk, broderigarn, knapp, filt, överbliven målarduk, tidningsklipp och akrylfärg. Helt kravlöst och underbart roligt.

SÅLD!

Det går upp - och ner

Detalj av pågående arbete

Ibland går det bra och ibland går det mindre bra. Just nu går det mindre bra. I morse började jag måla en bild som jag har haft i huvudet hela helgen. Först gjorde jag en grovskiss, valde färger och limmade fast några collagebitar. Allt kändes bra - men sedan... Det blev bara pannkaka. Precis då kom Peter och frågade när han kunde träna. Det tog jag som ett tecken på att det var dags för en paus. "Paus" är för övrigt den preliminära titeln på tavlan. Om den blir färdig... Arbetet fortsätter i morgon (eller i kväll om jag inte kan hålla mig).

Några dagars uppehåll

Jag hann måla en hel del i går. Tavlan jag påbörjade blev nästan klar. Tyvärr har jag fortfarande inte fått de kilramar som jag beställde i veckan så jag hann inte göra den riktigt färdig. Kilramarna och resten av materialet kommer antagligen i morgon, men arbetet får vänta till på onsdag. Vi har en av kusinfamiljerna på besök, så det blir varken tid för målning eller dator i ett par dagar, men sedan så... Jag har förhandlat med min man om resten av veckan. Onsdag, torsdag och fredag får jag måla på förmiddagarna om han får träna på eftermiddagarna. Det kan jag gå med på!

Målardag

Idag blir det inget långt inlägg. Jag ska måla och inte sitta och drömma framför datorn. Kanske lägger jag in resultatet ikväll, eller i morgon. Vi får se.

Besatthet

Färgburkar som är kvar från tidigare väggmålning

Jag har en tendens att bli alldeles för besatt av saker jag tycker är roliga. Just nu är det måleriet som har min hela uppmärksamhet. Även om jag inte har hunnit måla de senaste dagarna så tänker jag ständigt på allt som har med konst att göra. Jag känner mig nästan lite som jag gjorde när vi nyss hade fått vår första dotter, och jag levde i en bebisbubbla där allt annat var ointressant. Just nu lever jag i en konstbubbla och förstår inte varför inte alla andra är lika intresserade som jag är (som om alla skulle vara lika besatta som jag...). Tidigare har jag haft perioder när jag varit besatt av andra saker. Det mesta har haft med hus och hem att göra. Jag har läst mängder av trädgårdsböcker och planerat hur vår trädgård ska se ut, jag har påbörjat ett antal lapptäcken och tittat på desto fler i tidningar och på nätet, jag har läst nästan alla svenska inredningstidningar de senaste åren och möblerat vårt hus i tanken, men jag blev aldrig riktigt nöjd. Det var själva planerandet som var roligt. Inte utförandet. Det var för besvärligt, dyrt och jobbigt. Med måleriet är det annorlunda. Visst är planerandet viktigt och tar tid, men det är själva utförandet som är det bästa. Det är så omedelbart. Bara genom att kladda färg på en duk kan jag hitta på helt nya världar. Jag får bestämma hur det ska vara. Det är underbart. Jag blir lika lycklig varje gång (och olycklig när det inte riktig blir som jag vill...). Att måla var min dröm hela tiden, fast jag inte vågade. Jag valde säkrare alternativ och ägnade mig åt hem och trädgård fast de egentligen bara var substitut för måleriet. Visst tycker jag fortfarande att det är kul att möblera om och bläddra i inredningstidningar men det är på en mer normal nivå. Jag blir inte totalt uppslukad längre. Jag har annat som känns viktigare - och jag är så glad att jag äntligen har kommit på det. Ibland tar det tid.

Energitjuv

Gårdagen spenderades i Furuvik med mannen och hela tjejklanen + en kusintjej. Trots mängder av folk och mycket värme hade vi en härlig dag. Inte alls lika mycket cirkus som jag trodde det skulle bli med så många barn på ett ställe där allt är sött och/eller kostar pengar. Idag tänkte jag måla men fick först för mig att jag skulle möblera om lite i sovrummet. Det ena ledde till det andra och till slut hade vi gjort om nästan överallt i hela huset. Vi har burit möbler upp och ner i trappan, baxat bokhyllor och tunga skåp, staplat böcker och sugit upp alla enorma dammråttor som kommer fram bakom garderober som stått ett tag. Kvar är endast några böcker som ska sorteras in i bokhyllorna (som tyvärr redan är fulla), och ett soffbord som ska ner, och saker som ska skänkas bort och... Jag är trött - men nöjd. Vårt sovrum har länge varit en energitjuv, proppfullt med onödiga möbler och fula färger. Jag har inte riktigt vetat hur jag skulle lösa det men nu blev det jättebra. Färgerna är fortfarande de samma men det kan jag fixa senare. Just nu har jag samma känsla som jag har när jag har städat skrivbordet. En enorm lust att sätta i gång med något nytt. Energitjuven är borta och kreativiteten flödar. Dessutom har jag beställt en massa konstnärsmaterial som kanske kommer i morgon. Kan det bli bättre?

Dagens måleri

Del av pågående arbete

Ibland får jag lite dåligt samvete när jag stänger in mig i målarrummet en hel dag medan Peter tar hand om flickorna. Idag tog han med dem ut i skogen för att plocka blåbär, och när jag stod i köksfönstret och såg dem traska iväg med stövlar och hinkar hade jag nästan lust att strunta i målningen och följa med istället. Men bara nästan. För det är också helt underbart att ha hela huset för sig själv och kunna måla utan att ständigt bli avbruten. Så jag trängde bort samvetet och ägnade dagen åt att måla, blogga och beställa nytt konstnärsmaterial. Det kändes helt perfekt. I morgon däremot får familjen min hela uppmärksamhet för då ska vi antagligen ta en tripp till Furuvik om inte regnet öser ner (då kanske jag kan måla...).

Beställningsjobb eller inte?

Ända sedan jag började måla har jag med jämna mellanrum fått frågan om det går att beställa vissa storlekar, färger, motiv eller kanske till och med porträtt från mig. Jag har alltid skruvat lite på mig och sagt att jag inte gör det, och det accepterar de flesta. Men jag är lite kluven. Visst kan jag tänka mig att göra beställningsjobb - om jag får göra det på mitt sätt och så länge det känns roligt.

Jag skulle till exempel kunna tänka mig att göra en variant av en tidigare tavla, inte exakt likadan, men i samma stil och kanske i en annan storlek. Det kan ju hända att favorittavlan är såld och man vill ha en liknande. Det går också. Problemet är bara att jag inte kan garantera att beställaren tycker om slutresultatet. Jag kan bara garantera att jag kommer att vara nöjd med slutresultatet, för jag skulle inte vilja lämna ifrån mig en tavla som jag inte kan stå för.

Idag ska jag måla just ett beställningsjobb. Det är min mamma som vill ha en tavla som jag redan sålt. Jag har då lovat att jag ska göra en liknande till henne. Inte samma motiv men samma färger och samma tema. Jag hoppas hon blir nöjd. Bilder kommer senare.

Tanketid

Lapptäcket är klart och verandan har blivit lite mysigare. I mina drömmar kommer jag att sitta här med ett glas rosévin och fundera över vad jag ska måla, kanske bläddra i lite tidningar eller lyssna på Sommar i P1. I verkligheten kommer lapptäcket antagligen att bli tak till någon koja som tjejerna får för sig att bygga medan jag har fullt upp med annat, men man kan ju drömma...

Även om jag inte får tid att sitta i solen på verandan så funderar jag ofta på måleriet. Av allt arbete som jag lägger ner på en tavla är den största delen just tanketid. Först funderar jag över vad och hur jag ska måla och varför. Vad är det jag vill säga? Sedan när jag väl har kommit igång så målar jag i korta men intensiva perioder och mellan dem så tänker jag på om allt stämmer. Är kompositionen rätt? Fungerar färgerna tillsammans? Det är då jag brukar smyga förbi målningen och kika på den i ögonvrån på olika platser i huset för att se om den känns bra.

Efter allt detta tankearbete så känns det extra roligt när någon säger att de tycker att mina målningar är väldigt uttrycksfulla. Att de säger så mycket. Det är ju det jag vill. Att mina tavlor inte bara ska vara vackra prydnader, utan att de ska berätta en historia också. Eller kanske flera historier, beroende på vem som tittar. Då har jag lyckats.

Gammalt projekt

Idag ska jag vara kreativ med tyger istället för med målarfärg. Vår veranda är nästan färdig och det behövs lite dynor och filtar till trädgårdsmöblerna. Jag hittade det här gamla lapptäcket i mina lådor. Det blev aldrig färdigt eftersom jag under arbetets gång bytte färg i vardagsrummet där det var tänkt att användas som mysfilt. Nu kommer det att passa perfekt på verandan tillsammans med lite gamla kuddar som också har blivit förpassade till byrålådan för att de hade fel färg. Tur att man är som farmor Hulda och spar på det mesta.

Tveksam

Utan titel än så länge. 30x30 cm

Gårdagens arbete i målarrummet resulterade i tre björnar. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den målningen. Det var roligt att måla och jag gillar uppsynen på mittenbjörnen, men jag vet inte om den är färdig (eller ens om den kommer att bli det...) Det här är en sådan bild som jag måste smyga förbi många gånger innan jag vet vad jag tycker. Greta däremot visste precis vad bilden föreställer: "Kanske är det Sonia, Mira och jag...?"

Länktips

Min länklista här på bloggen är sorgligt kort. Mycket kortare än min egen lista på favoriter. Det är många bloggar som jag följer regelbundet, nästan varje dag. Jag läser kanske inte exakt alla inlägg, det skulle jag aldrig hinna, men jag tittar på bilderna och läser det som intresserar mig. Här kommer ett urval av bloggar som jag följer, några nya och några gamla: Camilla Engman målar fantastiska fantasifulla tavlor. Tracy Helgeson målar färglada landskap och har skrivit mycket om konstnärskapet, om hur hon går till väga när hon målar, ramar in, ställer ut o s v. Kelly Rae målar söta flickor i collageteknik men det som intresserar mig mest är det hon skriver. De handlar mycket om utveckling, både som konstnär och människa. En positiv blogg. Anna Lena Mayor Ekeblad är en blogg som jag hittade alldeles nyligen. Hon skriver om sin buti i Göteborg där hon säljer sina ordtavlor, smycken och annat som hon skapat. Hon lever min (och förhoppningsvis sin!) dröm. Creative Every Day är en blogg som skrivs av Leah Piken Kolidas. Jag tittar inte in så väldigt ofta nuförtiden för jag tycker sidan är lite rörig, men när jag väl söker mig dit hittar jag alltid något bra att läsa. Om man kör fast lite i kreativiteten kan det vara bra att hoppa på en av hennes utmaningar. Artists who blog är en blogg som skrivs av Stephanie Levy där hon intervjuar konstnärer med egna bloggar. Jättekul att läsa och många tips på bra bloggar. Cathy Nichols läser jag för jag blir glad av hennes färglada målningar.

Inga nya tankar under solen

När man har lärt sig ett nytt ord, ett ord som man aldrig tycker sig ha hört förut, händer det ofta att man ser det ordet hela tiden i olika sammanhang. Fast man aldrig har lagt märke till det tidigare. Samma sak med nya tankar. Jag har i tidigare inlägg funderat över om alla mina tavlor egentligen är någon form av självporträtt eller dagboksanteckningar. Det var ingen idé som jag trodde att jag hade kommit på själv, nog hade jag hört det någonstans tidigare, men jag blir förvånad över att det dyker upp överallt just nu. Det senaste exemplet är från Creative Every Day där Leah Piken Kolidas har skrivit ett inlägg om just detta. Hon har i inlägget till och med citerat Picasso som skriver att konst är ett sätt att skriva dagbok. Minsann. Jag och Picasso...

Tid för måleri

Som för att understryka mina inlägg om familjecirkusen så var det tre stora bett tagna ur osten på frukostbordet i morse. De små tandavtrycken längst upp var avslöjande. Sonia. Virvelvinden. Det går inte att koncentrera sig på måleri när hon är närvarande, så i dag har min snälla man lovat att ta med alla barnen ut ur huset så jag ska få lite tid för mig själv. Det behövs.

Merry go round

Idag letade jag inspiration till kommande målningar. Jag sökte på internet efter bilder på karuseller. Cirkus, karuseller och kaos är ord som upptar min hjärna just nu. Det fanns många fina bilder på klassiska "merry go rounds" med glittriga och färglada hästar som sakta snurrar runt till musik. Egentligen är det väl inte sådana karuseller jag tänker på när jag ser mig omkring här hemma, men jag tycker att de är vackra. Förutom riktiga karuseller hittade jag också bilder på lapptäcken liknande det här ovanför. Det visade sig att just det mönstret kallas för merry go round. Jag som älskar lapptäcken. Och att måla mönster. Kanske kan jag använda det här mönstret i en målning? Det är ju lite lagom rörigt, snurrigt och färgglatt för att passa in i mitt liv för tillfället. Eller så blir det som med korsstygnen som jag fick för mig att jag skulle måla för ett tag sedan. En snabbt uppflammande idé som jag sedan tappar intresset för. Det återstår att se.

Lyssnat igen...

Nu har jag lyssnat ordentligt på måndagens sommarpratare som jag skrev om i gårdagens inlägg. Hon hette Sara Paborn, och trots att jag hade två tjattrande vildingar bakom mig så lyckades jag snappa upp några fler klokheter från hennes sommarprogram. En mening fastnade särskilt: "Om man ständigt förser sig med förströelser kan man inte tänka några egna tankar..." Det kan jag definitivt skriva under på. Jag är fenomenal på att fylla min tid med att läsa, lyssna och titta på olika medier. Jag suger i mig information men hinner knappt bearbeta den innan jag letar efter nästa. De tillfällen när jag tänker allra bäst är när jag promenerar alldeles själv eller när jag sitter alldeles ensam i ett tyst rum och skriver dagbok. Då brukar mina problem lösa sig själv. Varför gör jag inte det oftare?

Lyssnade på radion

På väg till mataffären för att storhandla fick jag lite tid för mig själv igår. Jag lyssnade på P1 där det var en intervju med konstnären Jan Håfström. Det enda jag vet om honom är att han var en av de konstärer som gjorde en tavla åt Ikea för något år sedan när de skulle satsa på äkta konst. Det var en tavla med seriemotiv om jag inte har helt fel. I intervjun talade de om att Håfström ofta har målat Mr Walker. På frågan om varför han återkom till samma motiv hade han inget riktigt tydligt svar. Det var något med utanförskapet som han symboliserade. Egentligen var Mr Walker någon form av självporträtt, menade Håfström. Från början hade han uppträtt som seriefigur men med tiden hade han blivit mer och mer lik konstnären själv. På hemvägen lyssnade jag en kort stund på sommarprataren innan det var dags att bära in alla matkassar. Det var en debuterande författare som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på. Hon verkade dock ha en hel del bra (och roliga) saker att säga så jag ska försöka lyssna på programmet senare på datorn. Det lilla jag hörde handlade om hur författare (konstnärer) måste filtrera allt genom sig själv. Att man kan skriva om vad som helst bara man gör det till sitt eget. Både Håfström och sommarprataren talade om något jag har funderat över tidigare. Att mina tavlor egentligen är självporträtt. Det känns lite skönt med andra som säger samma sak. Kanske betyder det att jag inte är helt ute och cyklar?

Kaos

Halvmålat verandatak

Ny familjemedlem Virvelvinden Sonia Busfröet Greta

Bilderna här ovanför visar vad som håller mig borta från målningen just nu. Målningen av tavlor det vill säga, för måla verandataket gör jag hela tiden och det blir aldrig färdigt. Och om det någonsin blir färdigt har jag fönster, dörrar, en stolpe och ett balkongräcke som också behöver lite färg. Och det är bara utomhus...

Som om inte måleriet vore nog så råkade vi hitta en liten övergiven kattunge förra veckan. Han satt under en traktorvagn och skrek så hjärtskärande i regnet och blåsten att vi var tvungna att ta in honom (efter att ha väntat flera timmar på att mamman skulle komma). Dagen efter hittade Peter en till liten kattunge i närheten som tyvärr inte hade klarat sig. Bosse (som vi kallar honom) däremot mår förträffligt. Han äter, busar och går på lådan själv. Flickorna älskar honom men våra två stora katter är mindre förtjusta. De har inte riktigt förstått hur söt han är.

Under tiden jag målar veranda, matar Bosse och tar hand om småflickorna (Mira har fullt upp med kompisar) så tänker jag på vad jag ska måla när jag väl får tid i målarrummet. Jag vill ha ett tema inför utställningen i höst. En sammanhållande tanke. En idé innan jag börjar. Sedan kanske temat förändras under arbetets gång. Det gör inget. Det händer ofta att jag har en tanke om vad jag vill göra, men att tavlan sedan målar sig själv och blir något helt annat. Ibland har jag tänkt att jag borde göra ordentliga skisser av målningar innan jag börjar, men det blir aldrig av. Någon gång har jag gjort en slarvig skiss på papper först, men det har inte gjort någon skillnad. Slutresultatet blir något helt annat. Jag målar mycket på känsla och det är svårt att planera sådant i förväg. Det räcker med en tanke om vad jag vill uttrycka och ett hum om kompositionen, sedan är det bara att sätta i gång.

Just nu tror jag att jag har tankearbetet någorlunda färdigt. Som vanligt handlar det om mig och mitt liv. Ett liv som för tillfället bäst kan beskrivas med ordet kaos. Ett lyckligt kaos. Det är barn och djur och prylar och ljud och... Allt. Ibland snurrar det i huvudet men ändå känner jag mig så intensivt lycklig när jag sitter mitt i röran och tittar på min fantastiska familj. Den känslan vill jag måla. Ett lyckligt kaos. Cirkus. Vi får se var jag hamnar...

Sidan under konstruktion

Just nu har jag ingen presentation av mig själv här i sidmenyn. Jag har tänkt göra några små ändringar på bloggen men har inte hunnit färdigt. Mer information kommer senare för nu vill mina barn ha frukost...

Pojke på stol igen...

"Så liten II", akryl på duk, 88 x 88 cm, 2009

Utställningen är över och det är dags för en liten paus i måleriet. Hus och trädgård behöver skötas om och jag måste tänka lite och fundera hur jag ska gå vidare. Det snurrar en massa idéer i huvudet men de får stanna där ett tag och mogna. Jag vill inte ha för bråttom. Tavlan här ovanför har jag med mig hem från Umeå, eller förresten inte hela vägen hem. Den har mellanlandat i sommarstugan i Örnsköldsvik tillsammans med övriga osålda tavlor. Svärmor har lovat att frakta hem dem i augusti eftersom vi inte hade plats för dem i bilen. Det är bara sex stycken men de tar stor plats. Av de övriga tavlorna blev två sålda, två bytte jag bort och fyra fick stanna kvar på galleriet för att eventuellt säljas till hösten. Det känner jag mig väldigt nöjd med. Visst hade det varit roligt att sälja lite mer men det var inget jag hade räknat med. Jag har vågat, haft roligt, lärt mig en hel del (t ex att inte sätta för låga priser!), fått en tavla av Marianne, fått se Umeå, träffat trevliga människor OCH sålt två tavlor. Det är inte illa.