Lapptäcket är klart och verandan har blivit lite mysigare. I mina drömmar kommer jag att sitta här med ett glas rosévin och fundera över vad jag ska måla, kanske bläddra i lite tidningar eller lyssna på Sommar i P1. I verkligheten kommer lapptäcket antagligen att bli tak till någon koja som tjejerna får för sig att bygga medan jag har fullt upp med annat, men man kan ju drömma...
Även om jag inte får tid att sitta i solen på verandan så funderar jag ofta på måleriet. Av allt arbete som jag lägger ner på en tavla är den största delen just tanketid. Först funderar jag över vad och hur jag ska måla och varför. Vad är det jag vill säga? Sedan när jag väl har kommit igång så målar jag i korta men intensiva perioder och mellan dem så tänker jag på om allt stämmer. Är kompositionen rätt? Fungerar färgerna tillsammans? Det är då jag brukar smyga förbi målningen och kika på den i ögonvrån på olika platser i huset för att se om den känns bra.
Efter allt detta tankearbete så känns det extra roligt när någon säger att de tycker att mina målningar är väldigt uttrycksfulla. Att de säger så mycket. Det är ju det jag vill. Att mina tavlor inte bara ska vara vackra prydnader, utan att de ska berätta en historia också. Eller kanske flera historier, beroende på vem som tittar. Då har jag lyckats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar