Besatthet

Färgburkar som är kvar från tidigare väggmålning

Jag har en tendens att bli alldeles för besatt av saker jag tycker är roliga. Just nu är det måleriet som har min hela uppmärksamhet. Även om jag inte har hunnit måla de senaste dagarna så tänker jag ständigt på allt som har med konst att göra. Jag känner mig nästan lite som jag gjorde när vi nyss hade fått vår första dotter, och jag levde i en bebisbubbla där allt annat var ointressant. Just nu lever jag i en konstbubbla och förstår inte varför inte alla andra är lika intresserade som jag är (som om alla skulle vara lika besatta som jag...). Tidigare har jag haft perioder när jag varit besatt av andra saker. Det mesta har haft med hus och hem att göra. Jag har läst mängder av trädgårdsböcker och planerat hur vår trädgård ska se ut, jag har påbörjat ett antal lapptäcken och tittat på desto fler i tidningar och på nätet, jag har läst nästan alla svenska inredningstidningar de senaste åren och möblerat vårt hus i tanken, men jag blev aldrig riktigt nöjd. Det var själva planerandet som var roligt. Inte utförandet. Det var för besvärligt, dyrt och jobbigt. Med måleriet är det annorlunda. Visst är planerandet viktigt och tar tid, men det är själva utförandet som är det bästa. Det är så omedelbart. Bara genom att kladda färg på en duk kan jag hitta på helt nya världar. Jag får bestämma hur det ska vara. Det är underbart. Jag blir lika lycklig varje gång (och olycklig när det inte riktig blir som jag vill...). Att måla var min dröm hela tiden, fast jag inte vågade. Jag valde säkrare alternativ och ägnade mig åt hem och trädgård fast de egentligen bara var substitut för måleriet. Visst tycker jag fortfarande att det är kul att möblera om och bläddra i inredningstidningar men det är på en mer normal nivå. Jag blir inte totalt uppslukad längre. Jag har annat som känns viktigare - och jag är så glad att jag äntligen har kommit på det. Ibland tar det tid.