Favoritfärger i ny webbutik

Förra sommaren köpte jag mina första flaskor med Goldens flytande akrylfärg. Jag hade hört talas om färgerna på e-kursen Bloom True med Flora Bowley och de andra deltagarna på kursen tyckte att de var överlägsna alla andra märken. Från början måste jag säga att jag  var lite tveksam. Jag tyckte inte riktigt att de passade mitt sätt att måla. De var så väldigt starka i färgerna och kunde lätt ta över en hel målning. Kanske berodde det på att jag valt ganska starka färger på de små flaskor jag köpt, men mest av allt handlade det nog om ovana.

Idag vill jag inte vara utan Goldenfärgerna (Då menar jag den flytande sorten. Jag har provat de tjockare färgerna också, men de skiljer sig inte särskilt från mina andra färger.) och det som jag från början tyckte var ett problem är nu en fördel. En liten droppe färg kan färga in en stor yta på en målning, men samtidigt är den så transparent att den underliggande målningen syns tydligt. Det är väldigt användbart. Och kul!

Mitt tidigare problem med att få tag på flaskorna (Jag har skrivit om mina inköpsresor här och här.) verkar nu ha försvunnit. Jag har hittat en ny webshop som har hela sortimentet av flytande färger i alla storlekar. Jag gjorde en provbeställning av mina favoritfärger och det gick väldigt smidigt. Nu längtar jag bara efter lite målartid så jag kan prova dem också.

Möbler, skruvhål och kvistar

Så är den då ihopskruvad. Lilltjejens efterlängtade våningssäng. Själv tycker jag de är ganska opraktiska och svårbäddade, men det var hennes största önskan och i ett svagt ögonblick råkade jag visst lova att hon skulle få en i sitt nya rum. Vi köpte den billigaste varianten på Ikea och eftersom jag visserligen gillar trä, men ogillar furugult så ska den naturligtvis målas. Jag föreslog grönt, turkost eller kanske knallgult, men Sonia vill att den ska vara vit. Suck. Okej då. (Vi har en byrå som ska målas också, men där kommer vitt inte att vara ett alternativ.)

Jag tillhör dem som tycker att det är riktigt roligt att skruva ihop Ikeamöbler. Jag har aldrig varit med om att skruvar saknats eller att någonting inte stämmer. Förrän nu. Det fattades ett skruvhål. Inga större problem, det var bara att borra upp ett nytt, men om jag inte hade haft en borrmaskin hade jag blivit lite irriterad. (Och nej, jag hade inte satt brädan fel på något sätt - jag dubbelkollade allt!)

När sängen väl stod där så var det dags för det allra tråkigaste. Kvistlacka. Supertrist men nödvändigt om man inte vill ha gulprickiga möbler. Och det vill jag inte. (Det räcker med ett helt tak i hallen som vi målade för länge sedan innan vi hade lärt oss läxan...)

Bäst att sätta igång igen så jag blir färdig någon gång...

Sakta men säkert

Det går sakta men säkert framåt med lilltjejens rum. Nu är golven slipade och målade...

... lister och foder inhandlade och målade...

... och en mängd möbler från Ikea ligger och väntar på att bli ihopskruvade och  - hör och häpna - målade! Man skulle kunna tro att jag gillar att måla :)

Det tog många tankevändor innan vi bestämde oss för vilka möbler som behövdes, men nu tror jag det blir bra. Mycket förvaring, stor arbetsyta och en våningssäng som Sonia bestämt. Bara färgen kunde torka lite snabbare!

Ett litet inköp

Förra veckan åkte vi på en minisemester till Stockholm. Vi bodde på hotell, gick på Gröna Lund och Skansen, åkte pendeltåg och spårvagn, och shoppade lite kläder åt tjejerna. Helt fokus på familjen och inget alls på konsten. Jag försökte inte ens gå på någon konstutställning, eller besöka någon färgbutik. De färgglada blocken med mönstrade pappersark som jag bara råkade springa över kunde jag dock inte motstå. De kostade nästan ingenting och jag blir glad varje gång jag ser dem. Vad jag ska använda dem till, vet jag inte, men det brukar lösa sig.

Att fixa sin egen dörrmatta 2

Det blir inte så mycket konstmåleri här inne de här dagarna, men det kommer. Just nu känner jag mig ganska avslappnad när det gäller det, och tar mig lite tid att fokusera på pyssel här hemma. 

För länge sedan gjorde jag en egen dörrmatta med prickar. Den har fått stå ut med både hårdhänt skakande och kattkräks så det var hög tid att skaffa en ny. Jag letade överallt efter en färdig matta som jag tyckte om, men hittade ingen, så jag gjorde som förra gången - köpte en billig enfärgad matta på Ikea och målade den själv. Förra gången använde jag sprayfärg, men den här gången prövade jag med överbliven utomhusfärg från lekstugebygget, och det fungerade alldeles utmärkt. 

 En gammal plastficka fick en uppritad harlekinruta...

... som jag skar ut med en vass kniv...

... och använde som schablon för färgen som jag duttade ut med en sönderklippt kökssvamp. Vi får se hur länge det håller.

Nä nu struntar jag i det här!

Nu tar jag två dagars semester i huvudstaden. Måleriet kan vänta lite till. Jag samlar inspiration. 

Internet är tillbaka!

Det är nästan otäckt hur stressad jag blir när mitt internet krånglar. Den senaste tiden har jag inte kunnat surfa på telefonen om jag inte har wi-fi, och så dog vår router helt plötsligt (kan det bero på att den stod i rummet där vi håller på att renovera...) Idag har jag varit till Telia för att försöka rätta till problemen med mobilen, och så har vi köpt och installerat en ny router och modem. Lycka! Jag firar genom att visa några bilder från Gretas namnsdagsfirande i fruntimmersveckan.

Tapet och datorkrångel

Slipmaskinen vi skulle hyra hade inte kommit tillbaka så det blev inget slipat golv, men tapetväggen blev klar, och jag är så nöjd. Jag älskar den! Så här i efterhand kan jag se att jag borde ha planerat ränderna lite bättre kring fönstret för att få det mer symmetriskt, men det gör inte så mycket. Det blev bra ändå. 

Jag skriver det här från mobilen. Vår router har dött och jag har inget ordentligt internet. Det gör mig galen! Det sja fixas i morgon. 

Ny dag och nya tag

Det blev ingen strand för mig igår. Vindarna var så kalla även om solen sken, så jag stannade hemma och målade färdigt väggar och tak. På kvällen var jag så trött i armarna så valde att vänta med tapetseringen till idag istället. Av erfarenhet vet jag att det ofta blir fel om man är för trött...

Att avsluta det man påbörjat

Solen skiner utanför fönstret och jag längtar bara ut. Till och med jag vill ligga på stranden idag, trots att det sällan lockar mig annars. Kanske hinner jag dit en sväng om jag skyndar mig på lite med det jag måste göra först. Vi måste bli färdiga med vårt påbörjade projekt i Sonias rum, och just nu känns det som om det kommer att ta en evighet innan hon kan flytta in (och flytta ut ur storasysters rum...). Vi har gjort en hel del, men det ser fortfarande ut som ett bombnedslag. Idag ska jag därför måla tak och väggar och kanske sätta upp en tapet i kväll. Bäst att sätta igång...

I tankefasen

Utan titel än så länge, 2013, akryl på duk, ca 88x110 cm

Nu är jag nog färdig med den här målningen. Tror jag. Den ska få stå till sig lite, och min vana trogen ska jag kila förbi och kika på den emellanåt. Den är fortfarande inte uppspänd på kilram utan sitter på en stor skiva, men innan jag beställer hem kilramsdelar i rätt mått vill jag vara helt säker på att den är klar. Det kan ta några dagar.

Sortera bort energitjuvar

I en veckas tid har vårt hem sett ut som ett bombnedslag efter att vi börjat flytta möbler inför renoveringen av Sonias rum. Medan Peter har rivit väggar på övervåningen, har jag ägnat mig åt att måla bokhyllor, sortera gamla papper och ställa in böcker i någon slags ordning i biblioteket. Hittills har sex stora kassar med gamla recept, inaktuella papper och gamla tidningar rensats ut, och det är fascinerande vilken lättnad det är. Trots att man inte går och tänker på det dagligen så ligger alla osorterade papper där och stjäl energi. Nu känner jag mig redo att ta tag i nya projekt, vilket är tur eftersom det är min målardag idag. Peter och tjejerna åker på utflykt och jag får tid för mig själv. Det ser jag fram emot.

Att välja ett ord

Ett ord på väggen i mitt målarrum

Inför varje målarperiod (som ska utmynna i en utställning) brukar jag välja ett ord att fokusera på. Tanken är att det ska ge målningarna ett gemensamt tema, en tanke att fundera kring och att utforska. I alla fall i början... ofta händer det att ordet och temat förändras under arbetets gång, men det är helt okej så länge jag känner att målningarna ändå hänger ihop.

I år har det varit svårt att hitta det där ordet. Jag har funderat i många olika riktningar, men till slut kom jag på det: Tillhörigheter. Det kan handla om både människor, relationer och prylar. Ett tillräckligt stort tema för att få plats med det mesta, men samtidigt avgränsat för att stimulera fantasin. Precis som jag vill ha det.

Att våga göra det som är roligt

Pågående arbete, ca 88x110 cm

Ibland fastnar jag i tankar om vad andra tycker om mitt måleri. Det är lätt hänt, när man som jag visar sina bilder både på nätet och i verkligheten, att vissa kommentarer eller uteblivna sådana lägger sig i bakhuvudet och ligger där och gnager när det är dags för nästa målning. I påskas fick jag till exempel höra att jag borde måla mindre tavlor för att de säljer bättre. Jag vet det - men just nu så VILL jag inte det.

I morse vaknade jag med en längtan efter att måla stort, och att prova en egen variant av det intuitiva måleri jag lärde mig av på Bloom True-kursen. Och det var precis vad jag gjorde. Samtidigt blev jag påmind om varför jag målar överhuvudtaget. För att det ska vara roligt och för att jag mår bra av det. Inte för att tillfredsställa någon annans önskemål eller sälja många tavlor. Då kan jag lika gärna sluta.

Att göra om ett rum för fjärde (och sista?) gången

Ett årtal på baksidan av ett skåp som tagits ner

Spår av flera olika lager av rust

Ännu ett köksskåp som tagits bort

Peter river en vägg som vi tidigare byggt

När vi först flyttade in i vårt hus bestod det av två lägenheter. Mina farföräldrar bodde på nedervåningen medan det på övervåningen fanns en mindre lägenhet med ett rum och kök. Övriga rum var oinredda och oisolerade. Efter hand som familjen växte blev fler rum inredda, och när farmor och farfar flyttade tog vi över hela huset. Det har varit så mycket att rusta att vi varken haft tid eller råd att göra allt ordentligt på en gång. Några rum har blivit budgetfixade för att vara beboeliga, och det blir inte så bra i det långa loppet. Sonia har nu bestämt att det är dags att vi gör i ordning hennes rum på riktigt. Och det har hon alldeles rätt i. 

Rummet var från början ett kök (I alla fall efter 1958. Vad det var innan dess vet jag inte) och vi målade väggarna äggulegula och luckorna mörkgrå när vi flyttade dit i slutet av 90-talet. Den gamla linoleummattan och inredningen fick vara kvar.  Grekiska stolar i klarblått och ett gammalt furubord kompletterade stilen, och det var faktiskt riktigt mysigt. Då. 

I nästa skede hade vi tagit över köket på nedervåningen och var i behov av ett sovrum till oss. Vi rev ut bänkarna och linoleummattan och målade allt vitt, även om golvet egentligen var i bedrövligt skick. Det fungerade ganska bra tills vi fick vårt tredje barn.

Den tredje budgetfixen gick ut på att bygga en vägg så att lilltjejen skulle få ett eget krypin. Vi använde överbliven pärlspont från hallrusten och färg som vi hade hemma. Köksskåp och golv fick vara kvar, och det fungerade det också. Sonia har trivts bra i sitt rum, men nu börjar hon bli stor och har som sagt bestämt att det är dags att hon får något mer ordentligt. 

Egentligen har vi inte alls tid med att rusta, men har man lovat så har man. Det är bara att sätta igång, och det gjorde vi i helgen. Vi slet ut köksskåp och rev en vägg, tittade på tapeter och golv och bestämde med rörmokaren om att komma hit och ta bort de gamla elementen på tisdag. Nu är det ingen återvändo.

(Fast idag har vi semester från bygget. Peter har lämnat huset med alla barn och jag ska måla!)

Kreativt flow

Färg på paletten

Färger och penslar huller om buller

Mitt stökiga målarrum med småtjejernas måleri på golvet

Detalj från målningen

Utan titel än så länge, 2013, akryl och collage på duk, 

Plötsligt händer det. Allt känns helt perfekt, och jag dansar mellan staffli och färger, backar, tittar och lägger på några lager till. Ingenting kan störa (inte ens småtjejerna som också vill måla på ett långt papper på golvet...) och jag fortsätter tills jag känner mig nöjd.

I början av en målning känns det ofta lite jobbigt och tungt. Jag drar mig lite för att börja för att jag inte riktigt är klar med vad jag vill säga, eller hur jag ska få fram det jag vill uttrycka. Men sedan när jag ändå sätter igång, så brukar det släppa efter ett tag, och jag hittar den där totala koncentrationen och lyckan. Flow som det brukar kallas. Då är det underbart att måla.

Ibland händer det att jag vaknar upp dagen efter ett sådant här lyckomåleri och inser att mitt skapade mästerverk bara är skräp. Då är det bara att börja om, eller ändra den detalj som blivit fel. Idag känner jag mig fortfarande riktigt nöjd med gårdagens målning. Den får nog vara kvar som den är.

Om stress och att måla en bokhylla

I går kväll bar vi ner  två bokhyllor från övervåningen. Vi har äntligen satt igång med renoveringen av lilltjejens rum och då blev de två Billyhyllorna i ek över. Det passar egentligen alldeles ypperligt, eftersom sommarens loppisköp av böcker måste få plasts någonstans, och hyllorna i biblioteket är sprängfyllda. Problemet är bara att de övriga hyllorna är vita, så då måste ekhyllorna målas. Och det har jag egentligen inte alls tid med. Jag har inte tid att renovera barnrum heller, eller att åka till stranden, eller jobba i trädgården eller umgås med familj och vänner som jag egentligen skulle vilja just nu. Jag måste måla. Jag måste måla. JAG MÅSTE MÅLA.

Fast det där låter ju helt fel... Jag VILL ju måla. Det är det roligaste som finns. Det hade bara varit mycket enklare om inte alla var lediga och om det var snöstorm utanför fönstret. Förväntningarna på vad man ska hinna med under sommarsemestern (särskilt de soliga dagarna) är alltid för höga, och i vanliga fall brukar jag inte bry mig så mycket, men i år känner jag mig otroligt stressad. Kanske beror det på att jag till hösten ska jobba åttio procent på skolan och plugga femtio procent, samtidigt som jag ska försöka sköta måleriet. En omöjlig ekvation alltså, men inget blir bättre av att jag grubblar över det redan nu. NU är det NU. Idag ska jag fokusera på måleriet. I morgon kanske jag åker till stranden.

Sommarens färgglada loppisfynd

Sommarens loppisfynd fortsätter, men den här gången i lite starkare toner. Även om blågrått är min absoluta favoritfärg och jag oftare dras till ljusa pasteller än starka knallfärger, så kunde jag inte motstå den här lilla duken i lila, orange och gult. Jag vet inte vad jag ska göra med den, men det löser sig nog...

... och så har vi förstås fyndat böcker, både jag och barnen. Här är några av dem. Allt som allt blev det nog tjugofem stycken. Tyvärr fyndade jag ingen bokhylla att ha dem i...

... och så en liten kopparkanna och två minivarianter av peppar- och saltkvarn att ha i lekstugan. I orange. Det var lite otippat...

... och en stuvbit av ett tyg i svart, grått och orange (igen!).

Sommarens loppisfynd i blått och beige

Sommar i stugan innebär många loppisturer och billiga fynd. I år har jag bland annat fyndat en lång knoppbräda (som jag har velat ha länge!)...

...två stora tavelramar för någon tia styck. Själva tavlorna är jag inte så intresserad av...

...en djup tallrik till min samling av engelskt porslin i blått och rött...

...och en liten trasmatta med exakt rätt blågrå nyans. (Den kostade fem kronor!)

Fortsättning följer.

Tillbaka till måleriet

Semesterveckorna i sommarstugan på Alnöholmen utanför Örnsköldsvik är över och vi är hemma igen. Vi har haft det skönt med lata dagar, joggingturer, god mat och dryck, kusinlek, fiske, loppisrundor, toalettrust och läsning. Mer om det kommer säkert senare, men just nu ska jag försöka ställa om tankarna till måleri. Resten av den här månaden är det fullt fokus på att måla inför utställningen på Galleri K i höst. Varje förmiddag ska jag befinna mig i målarrummet - allt annat får vänta till efter lunch. Så det så!