Om stress och att måla en bokhylla

I går kväll bar vi ner  två bokhyllor från övervåningen. Vi har äntligen satt igång med renoveringen av lilltjejens rum och då blev de två Billyhyllorna i ek över. Det passar egentligen alldeles ypperligt, eftersom sommarens loppisköp av böcker måste få plasts någonstans, och hyllorna i biblioteket är sprängfyllda. Problemet är bara att de övriga hyllorna är vita, så då måste ekhyllorna målas. Och det har jag egentligen inte alls tid med. Jag har inte tid att renovera barnrum heller, eller att åka till stranden, eller jobba i trädgården eller umgås med familj och vänner som jag egentligen skulle vilja just nu. Jag måste måla. Jag måste måla. JAG MÅSTE MÅLA.

Fast det där låter ju helt fel... Jag VILL ju måla. Det är det roligaste som finns. Det hade bara varit mycket enklare om inte alla var lediga och om det var snöstorm utanför fönstret. Förväntningarna på vad man ska hinna med under sommarsemestern (särskilt de soliga dagarna) är alltid för höga, och i vanliga fall brukar jag inte bry mig så mycket, men i år känner jag mig otroligt stressad. Kanske beror det på att jag till hösten ska jobba åttio procent på skolan och plugga femtio procent, samtidigt som jag ska försöka sköta måleriet. En omöjlig ekvation alltså, men inget blir bättre av att jag grubblar över det redan nu. NU är det NU. Idag ska jag fokusera på måleriet. I morgon kanske jag åker till stranden.