Ett årtal på baksidan av ett skåp som tagits ner |
Spår av flera olika lager av rust |
Ännu ett köksskåp som tagits bort |
Peter river en vägg som vi tidigare byggt |
Rummet var från början ett kök (I alla fall efter 1958. Vad det var innan dess vet jag inte) och vi målade väggarna äggulegula och luckorna mörkgrå när vi flyttade dit i slutet av 90-talet. Den gamla linoleummattan och inredningen fick vara kvar. Grekiska stolar i klarblått och ett gammalt furubord kompletterade stilen, och det var faktiskt riktigt mysigt. Då.
I nästa skede hade vi tagit över köket på nedervåningen och var i behov av ett sovrum till oss. Vi rev ut bänkarna och linoleummattan och målade allt vitt, även om golvet egentligen var i bedrövligt skick. Det fungerade ganska bra tills vi fick vårt tredje barn.
Den tredje budgetfixen gick ut på att bygga en vägg så att lilltjejen skulle få ett eget krypin. Vi använde överbliven pärlspont från hallrusten och färg som vi hade hemma. Köksskåp och golv fick vara kvar, och det fungerade det också. Sonia har trivts bra i sitt rum, men nu börjar hon bli stor och har som sagt bestämt att det är dags att hon får något mer ordentligt.
Egentligen har vi inte alls tid med att rusta, men har man lovat så har man. Det är bara att sätta igång, och det gjorde vi i helgen. Vi slet ut köksskåp och rev en vägg, tittade på tapeter och golv och bestämde med rörmokaren om att komma hit och ta bort de gamla elementen på tisdag. Nu är det ingen återvändo.
(Fast idag har vi semester från bygget. Peter har lämnat huset med alla barn och jag ska måla!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar