Sluta tänka och bara måla

Delar av senaste målningen

Efter en lång söndag i ateljén är jag något närmare målet med min senaste stora målning, men ännu är det långt kvar. Jag övar mig i att bara göra det som faller mig in, inte tänka på vad det betyder, om det är fint eller fult eller hur delarna ska hänga samman. Det löser sig så småningom. Vissa delar kommer att målas över och andra motiv kommer att läggas till och den kommer att gå igenom flera stadier där jag ömsom hatar och ömsom älskar den. Det är som alltid lite stressande men också väldigt befriande och jag längtar redan till nästa söndag - om jag inte lyckas smita upp till ateljén innan dess.

Födelsedagsfirande idag

Idag fyller vår äldsta dotter fjorton år och vi lyckades klämma in lite firande mellan skola/jobb och skidträningspremiär. Min vana trogen hade jag gjort egna "presentkort". Önskelistan bestod mest av pengar, pengar, pengar, shopping och pengar så det blev inte så mycket paket.

Jag tycker om att köpa (och få) upplevelsepresenter och eftersom dans är ett av Miras stora intressen så ska vi gå på en dansföreställning på Gävle teater nästa vecka. Man måste ju klämma in lite kultur också - inte bara shopping. Och så får ju jag vara med och dela på presenten!

Väggmålning tar form

Våra döttrar har gått på en fantastisk förskola som nu flyttar till nya lokaler. Trots att våra barn har gått vidare till grundskolan gick jag med på att göra en väggmålning i ett av de nya rummen. Jag gjorde en sådan tidigare, och de ville ha något liknande. Egentligen hade jag inte alls tid för projektet, en väggmålning tar ganska mycket tid att göra, men jag kunde inte motstå. Det är så roligt - och särskilt när det ska vara i en miljö för barn.

Om man är smart, eller åtminstone har en annan arbetsprocess än jag har, så kan det nog gå mycket snabbare och smidigare att få den färdig. Det skulle till exempel vara lite lättare om man redan innan hade bestämt i detalj hur väggmålningen skulle se ut, och vilka färger den skulle ha. Jag gjorde en grovskiss, köpte sex färger som passade bra ihop och testade mig fram. Jag färglade i och för sig grovskissen på prov när jag väl var på plats, men väggen blev ändå annorlunda.

Jag skissade motivet med kol på väggen, målade ett fält, backade, funderade och målade nästa fält. Allt målades minst två varv och jag tvättade penseln så många gånger att jag till slut bröt av skaftet och fick måla med bara borsten. Det gick bra det med.

När själva skogen var färdig gjorde jag på samma sätt. Jag tog med mig mina akrylfärger, skissade några djurmotiv, färglade, backade och funderade. Hade jag haft mer tid på mig så hade jag nog lagt till fler detaljer, men nu blev det inte så och det kanske var bra. Jag är i alla fall nöjd. Hoppas barnen blir det också.

Lika fascinerad varje gång

Det finns gott om älgar här omkring, och det hör inte till ovanligheterna att man får se några ute på åkrarna då och då, men jag blir lika fascinerad varje gång jag får se dem på närmare håll. I morse - efter min hundpromenad! -  ropade barnen att det stod en älg i trädgården. En älgko. Sedan kom tjuren och två kalvar som jag lyckades fånga med kameran. De var inte rädda av sig, jag kunde lugnt öppna balkongdörren för att få bättre bilder. Jag älskar att bo på landet!

Med fokus på annat håll

Jag har alltid avundats dem som kan sitta och teckna på caféer och andra offentliga platser, där det är fullt med liv och rörelse runt omkring. Det har aldrig riktigt fungerat för mig. Jag behöver lugn och ro för att kunna koncentrera mig. Egentligen tror jag att det är en träningsfråga, så häromkvällen tänkte jag försöka lite försiktigt framför teven, med resten av familjen (och hunden) bredvid mig i tevesoffan. Det gick inget vidare - men jag gjorde i alla fall fyra nya ansikten till min utmaning.

Syns det att jag tittade på partiledardebatt?

Det blev väldigt konstiga proportioner på den här figuren...

Och här hade jag redan tröttnat. Nästa gång får teven vara avstängd så jag får lite lugn och ro. Det är bäst att träna i små doser åt gången.

Mera färg

Vår TV-soffa (en gammal Karlanda hörnsoffa från Ikea) har sett sina bästa dagar. Den har överlevt tre spädbarn, fem katter och väldigt många TV-timmar. Ändå vill vi inte riktigt göra oss av med den. Den är skön och rymlig och dessutom har vi fortfarande tre barn, tre katter och en hund. Slitaget fortsätter alltså. Det gamla överdraget var dock så sönderklöst att det knappt höll ihop så vi beställde ett nytt från Bemz. Från början skulle vi köpa ett grått överdrag (som allt annat här hemma) men av någon anledning lyckades vi ändra oss i sista sekunden och det blev en dov turkosblå färg istället. En färg som egentligen inte passar så bra till våra gråblå foder, men det struntar jag i. Jag gillar färg.

Tillsammans med de gula kuddarna och den nyinköpta billiga jeanstrasmattan (som man kan tvätta i maskin om hunden kissar på den - vilket han säkert kommer att göra - och det dessutom inte är hela världen om han biter sönder) tycker jag att det blir ett rum att trivas i. Tyvärr tycker min äldsta dotter inte alls det. Hon tycker att det är en inredningskatastrof med så många färger och mönster, men det går nog över. Det brukar göra det.

Jag behöver färg!

Vi har ganska neutrala färger här hemma (mest grått tycker mina barn) men nu längtar jag efter färg. I helgen fick en låda och en pall lite gladare färg, och när jag ändå var på färgaffären lånade jag hem en tapetkatalog från Pip Studios. Det behövs lite bearbetning för att resten av familjen ska gå med på att sätta upp en sådan i matrummet tror jag...

Måla med stora penseldrag

Äntligen har mina beställda kilramar kommit och jag har spänt upp två stora dukar. De är 120x145 cm och faktiskt de största jag någonsin målat på. Det är lite bökigt att flytta runt dem i ateljén, men det tar jag gärna eftersom det är så härligt att kunna ta i ordentligt och inte behöva pilla med små penslar.

Än så länge har jag bara målat första lagret på den ena, och skissat upp några figurer på den andra. Det är inte säkert att de kommer att bli kvar, och det är helt säkert att de kommer att förändras. I det här stadiet tänker jag inte så mycket. Jag bara gör - och det är underbart. Allt är möjligt!

Utmaningen som aldrig tar slut...

Sex nya ansikten blev det förra veckan, tre med tusch och tre med blyerts, alla mycket hastigt tecknade. Jag har varken tid eller tålamod för något petande. Snabbt ska det gå. Nu är 225 av 365 gjorda.

Måla stort

De senaste målningarna jag har gjort har varit små, ca 40x40 cm, och egentligen tycker jag bättre om att måla stort. Igår rullade jag ut målarduk på golvet för att påbörja en riktigt stor målning. Jag stänkte färg, sprejade vatten och målade med stora drag, men sedan tog det stopp. Det är svårt att måla på golvet och jag vill hellre ha duken uppspänd så jag ser var kanten är. Tyvärr hade jag ingen kilram som var tillräckligt stor, och ingen bra vägg att sätta upp duken på så jag gav upp. Ett tag. Efter några klick på datorn så är några lagom långa kilramsdelar på väg hem till mig från Artistica. Kanske redan till nästa helg?

I väntan på att kunna färdigställa den stora duken, gick jag tillbaka till det mindre formatet och påbörjade en ny målning på en gammal duk som till och med redan är inramad. Återvinning i sin bästa form.