Målningar till salu

Under hösten har jag fått flera frågor om jag har några målningar till salu, och jag svarar alltid att jag inte hinner måla så mycket nuförtiden. I helgen kom jag plötsligt ihåg att jag faktiskt har tre målningar kvar från min förra utställning, som jag inte har lagt ut på försäljningssidan. Men nu ligger de där. Vill man se dem i verkligheten så är det bara att höra av sig. Det brukar gå att lösa.

När jag ändå höll på blev jag lite inspirerad att öppna webshopen igen. Jag har en hel del stora konsttryck kvar sedan Gästrik Konst, och de gör ju ingen nytta i mina lådor. Men det blir inte idag. Nu ska jag dricka lite glögg, äta pepparkakor och läsa en bok. Sådant som man ska göra när det är första advent.

Nödvändiga förändringar

Det har inte blivit mycket måleri på sistone. Jag har försökt att ta mig några minuter i målarrummet varje vecka, men det blir inte så mycket gjort. Det har varit så mycket på jobbet att jag har behövt lugna helger för återhämtning, och måleri är inte alltid lugnt. I alla fall inte för mig. Jag behöver kunna tänka när jag målar och huvudet har varit fullt av bomull.

Nu har jag gjort en del nödvändiga förändringar och förhoppningsvis blir det lite lugnare framöver. Jag har rensat bland arbetsuppgifterna och pratat med chefen om ett luftigare schema. Dessutom har jag begärt att få gå ner i tid nästa år, så i vår kommer jag att ha en dag vikt för måleri. Som jag har längtat efter det! Det ska bli underbart. Och nödvändigt. Jag blir en mycket trevligare människa när jag får tid för mig själv och färgerna.

Tyvärr har jag också valt att inte vara med på Gästrik Konst nästa år. Sista dag för anmälan var för en tid sedan och jag velade fram och tillbaka om jag skulle anmäla mig eller inte. Till slut valde jag att avstå, eftersom jag inte riktigt visste hur våren skulle se ut. Nu när jag ska vara ledig en dag i veckan i vår hade jag kanske kunnat vara med, men det känns ändå bra att stå över ett år. Det kan öppna upp för nya möjligheter som jag har fått välja bort tidigare.

Sakta men säkert

Det går långsamt här hemma just nu. Jag målar och renoverar matrum men allt går sakta framåt och inget färdigt finns att visas upp. Och det känns helt okej. Jag har en tendens att stressa för mycket i perioder och ända sedan i våras har har jag legat lite för nära gränsen för vad jag klarar av. Nu har jag bromsat takten, skalat av och valt bort saker som kräver för mycket energi. Både på jobbet och hemma. Det betyder inte att jag ligger på soffan och vilar. Det är hjärnan som har arbetat för mycket och det botar jag bäst med att göra något praktiskt. Men jag väljer mina projekt, och försöker vara nöjd med det jag gör i stället för att se allt jag inte hinner.

Hela lördagen ägnade jag åt att sätta upp Easy Cover-tapet på de ojämna väggarna i matrummet. Jag lyssnade på poddar, drack kaffe och tog det hur lugnt som helst medan resten av familjen gjorde annat. Trots röran blir jag lugn när jag ser resultat av mitt arbete. Att det går framåt även om det går sakta.

Nu längtar jag efter att måla väggarna i den mörkt gråblå nyans som vi har valt ut. Vi har ändrat oss helt och valt mörka väggar i stället för ljusa blommiga tapeter som vi var inne på tidigare. Egentligen har vi redan valt ut (och köpt) en tapet men när panelen kom på plats kändes den alldeles för mesig i just det här rummet. Den får hamna någon annanstans vid ett senare tillfälle. Om jag känner mig själv rätt så kommer det att dyka upp fler renoveringsprojekt framöver.

Abstrakta människor del IV

Ibland går det inte riktigt som man har tänkt sig. Kanske blev jag lite kaxig eftersom måleriet har gått så lätt de senaste veckorna. Idag hade jag inte riktigt fokus på rätt saker. Jag lyssnade på en ljudbok, tänkte på annat, och glömde bort vad jag höll på med. Ett tag kändes det som om jag var på väg mot något bra, men sedan spårade det ur och det blev bara kladd hur jag än försökte. 

Till slut var jag tvungen att ge upp. Det blev ingen färdig målning idag, och det är faktiskt helt okej. Det är ju därför jag målar på papper i de här övningarna. Så att jag ska kunna testa nya saker, leka med färgen och kasta alltihop om det inte blir bra. Det skaver lite just nu bara, för innerst inne vill jag ju att det ska bli bra varje gång ändå. 

De strategier jag planerat att testa idag var att ändra proportionerna på figuren. Att förlänga armar eller ben, eller kanske göra kroppen större och huvudet mindre. Och jag försökte faktiskt, men det slutade med att jag målade över benen och smalnade av kroppen. Ska jag vara ärlig så var jag inte så sugen på just den här övningen, så det var kanske inte så konstigt att det blev fel. Men nu har jag provat i alla fall.  Kanske passar det bättre i en annan målning.


SparaSpara

Abstrakta människor del III

Jag fortsätter att göra lite som jag vill med e-kursen. Den här veckans avsnitt handlade om mönster (igen) och collage, men jag har arbetat så mycket med collage och kände inte riktigt för det den här gången. Mönster har jag ju också använt mycket, men det fortsatte jag med nu också. Jag försökte också gå tillbaka till tidigare avsnitt och träna mer på dem. Som att platta ut ytor och tona ihop olika färgfält.

Det jag behöver träna mest på är som vanligt ansiktet. Att inte gå tillbaka och justera så att det till slut blir alldeles för utslätat och tråkigt. Och det tycker jag faktiskt att jag lyckades ganska bra med den här gången. Så här snabbt har jag inte målat ett ansikte på länge.

 
Undermålningen gjorde jag av de färger som var kvar på paletten när förra målningen var klar. Först kladdade jag bara ut färgerna och täckte in hela ytan utan att tänka på hur det såg ut. Nästa steg var att göra mönster. Ett saligt virrvarr av streck, ringar och fyrkanter som knappt syns i den färdiga bilden, men som ändå tillför lite djup.

Kroppen skissade jag med en blå torrpastellkrita. Det var första gången jag använde torrpastell i en akrylmålning, men det fungerade väldigt bra. I vanliga fall använder jag kol (om jag inte målar direkt med tunn akrylfärg) och torrpastell fungerar ju lite på samma sätt. Pigmenten blandas med akrylfärgen men det tycker jag inte är något problem. Det är bara att måla över en gång till om det färgar av sig alldeles för mycket. Jag är inte så förtjust i att arbeta enbart med torrpastell, så det känns extra bra att hitta ett sätt att använda dem som passar mig. Nu slipper kritasken ligga på hyllan och samla damm, och jag har nya roliga färger att skissa med. Perfekt.

Abstrakta människor del II

Jag har varit trött i helgen och längtat mer efter att ligga i soffan och slötitta på serier, än att att ta itu med andra delen av målarkursen Six Approaches to Abstracting the Figure. Men skam den som ger sig. På eftermiddagen masade jag mig upp i målarrummet och tänkte att jag bara kunde leka lite med de tre strategier som jag valt för dagens övning. Det behövde inte bli något färdigt. När jag väl hade börjat kunde jag som vanligt inte sluta och jag var till och med tvungen att fortsätta en stund efter kvällsmaten. Det är tur att jag har lärt mig att det inte är någon idé att vänta på inspirationen. Bäst är att bara sätta igång - så brukar det lösa sig.

Den här gången låg fokus först och främst på att göra ytorna plattare. Och precis som förra gången gjorde jag inte exakt som jag skulle. Åtminstone inte i ansiktet. Där pillade och suddade jag lite för mycket den här gången också, även om jag målar betydligt grövre än jag brukar. Det svarta klänningslivet och den gula blusen däremot lyckades jag bättre med. De saknar både skuggor och veck och ger därför ett mycket plattare intryck.

Blusens gula färg glider också över i bakgrunden och upp i hårets bena. Det var den andra strategin jag skulle fokusera på idag. Att tona ihop olika färgfält. Det är en strategi jag brukar använda mig av ibland, fast kanske inte så medvetet.

Den tredje strategin känner jag mig väldigt hemma med. Det handlar om att skapa mönster. Jag älskar mönster och lyckas oftast klämma in det någonstans i varje målning. I den här bilden blev det både ringar på blusen och slingrande blad ur håret.

Jag blev riktigt nöjd med den här figuren också till slut, trots att jag inte alls var sugen på att måla från början. Även om det bara är en snabb testmålning på papper, gillar jag kombinationen av platta färgfält och ytor med mer djup. Det kan jag tänka mig att experimentera vidare med.

Vilka tapeter i matrummet?

För en tid sedan fick jag för mig att göra ett litet hål i taket i matrummet. Det är ett av de sista rummen vi har kvar att göra i ordning ordentligt, och jag var nyfiken på hur taket såg ut under de tjocka, fula takplattorna som sattes upp på femtiotalet. Och precis som jag hoppats på, var taket lika fint som i övriga rum med breda limfärgsmålade plankor.

Strax innan semestern var slut hade vi äntligen tid att ta ner resten av skivorna. Vi tvättade bort limfärgen och målade vitt med Gysinges matta linoljefärg som vi har gjort i övriga rum. Det blev så bra.

I min iver att få reda på hur rummet sett ut tidigare, gjorde jag också ett hål i väggskivorna. Vi tänkte att det kanske var en fin timmervägg bakom som vi skulle kunna ha framme, men det visade sig att vi inte hade lika stor tur där. Visst är det en timmervägg, men den är urhuggen för el, och lappad med brädor där den ursprungliga murstocken varit. Nu grubblar jag mig blå på hur vi ska göra, om vi ska sätta panel, måla väggarna eller tapetsera. Och vilken tapet skulle vi i så fall ha?

Just nu lutar vi åt (efter att hela familjen fått säga sitt) att ha stående hyvlad panel på två väggar. Gärna i två olika bredder för att det ska bli lite mer levande. Egentligen passar det inte med vanlig slät panel i ett gammalt hus, men vi har pärlspont i hall, kök och badrum så det blir lite mycket att ha det här också. Vi funderade ett tag på att ha panel på halva väggarna och tapet ovanför, men det dissades av tonåringen i huset. Dessutom ska vi bygga någon form av bokhylla på en del av väggen så då blir hel panel bäst.

Panelen kommer att bli vitmålad, eller åtminstone nästan vit. Vårt matrum har inte så mycket ljus och med mörkare färger på väggarna blir det som en grotta. Det var ganska mörkt gröna tapeter när min farmor och farfar bodde här, och det fungerar inte för mig. Jag  behöver ljus för att må bra, särskilt under långa mörka vintrar.

Väggarna i matrummet har tidigare varit vitmålade, men det känns lite kallt och tråkigt. Vi vill att det ska vara lite mer ombonat och mysigt - utan att vara mörkt. En mönstrad tapet känns därför som ett bra val. Men vilken? Just nu är jag mest sugen på William Morris-tapeten Pure Willow Bough (mitten i raden längst ner). Det sitter ett tapetprov på väggen som jag kikar lite på då och då medan jag skriver och än så länge känns det bra, men det kan ändra sig om någon timme. De andra är ju också så fina. Och det finns många fler... Beslutsångest!

Abstrakta människor del I

Äntligen har jag påbörjat målerikursen Six Approaches to Abstracting the Figure av Melinda Cootsona. Som jag skrev tidigare så är planen att göra ett avsnitt varje helg de kommande veckorna, och i helgen var det dags för avsnitt ett.

För att inte fastna i (mina egna) krav på ett perfekt resultat, bestämde jag mig för att måla på papper. Det känns lite lättsammare och friare. En målning på papper kan jag slänga bort om jag inte blir nöjd. Det har jag svårare att göra med en målning på duk. De står kvar och väntar på att eventuellt bli övermålade.

Efter att ha läst, tittat på demovideon och funderat lite, bestämde jag mig för att använda tre olika strategier som togs upp i kursen. Strategier som inte är nya för mig. Jag använder mig redan av dem i mitt måleri, men jag tänkte att det kunde bli en skön mjukstart.

Den första strategin var att börja med en energisk undermålning. Flera lager färg, mönster och stora penseldrag. Det är alltid lika lustfyllt och kravlöst.

Den andra strategin var att använda ett foto att utgå ifrån. Gärna en bild med tydliga skillnader mellan ljusa och mörka partier. Jag valde ett foto som jag skrivit ut för länge sedan och skissade upp en kropp med ganska grova linjer. Här var jag inte särskilt noga. Jag försökte få proportionerna någorlunda rätt, men inte exakt. Tanken var att låta undermålningen finnas kvar på klänningen, men det slutade med att jag målade över det mesta ändå.

Min största utmaning är alltid ansiktet. Jag har en tendens att peta för mycket, att måla om och måla över tills allt blir för perfekt. För att inte fastna i det den här gången tog jag till ett trick som jag brukar använda ibland. Att måla med en alldeles för stor och lite sliten pensel. Det går inte att få till fina detaljer när borsten spretar åt alla håll.

Trots att jag inte skulle fokusera på slutresultatet så är jag faktiskt nöjd. Den ser inte exakt ut som fotot, men det var heller inte meningen, och jag gillar känslan. Dessutom gick jag för första gången på länge helt upp i måleriet och älskade varje sekund. Det är skönt att vara igång igen.

I sista minuten med målarkursen

Tidigt i våras, eller det kanske till och med var i höstas, anmälde jag mig till en e-kurs i måleri med konstnären Melinda Cootsona som skulle börja i april. Jag gillar verkligen hennes sätt att måla och namnet på kursen Six Approaches to Abstracting the Figure, lät väldigt bra. Just då kändes det som om det var precis vad jag behövde för att få lite ny inspiration i måleriet. Sedan råkade jag anmäla mig mig till en kurs på högskolan, fick nya uppdrag på jobbet och ställde ut under årets Gästrik Konst... Behöver jag säga att det blev lite för mycket?

Från början trodde jag att jag ändå skulle hinna delta lite grand, men jag insåg snart att det var helt omöjligt. Nu gjorde det inte så mycket tyckte jag, eftersom jag ändå hade tillgång till kursen i sex månader, dvs september ut. Jag hade ju hur mycket tid som helst på mig. Tyckte jag då. Nu börjar jag bli lite stressad. Tiden går fort och snart försvinner den. Så nu är det dags.

Kursen är upplagd i sex olika avsnitt och i varje avsnitt finns två till tre olika ingångar till måleriet. Olika sätt att  måla människor utan att fastna i detaljer. Göra dem mer abstrakta. Här finns inga exakta uppgifter eller tekniker utan mer förslag på hur man kan ta sig an ett motiv, hur man börjar en målning eller vad man kan inspireras av.

Det är sju helger kvar innan september är över, så om jag tar ett avsnitt varje helg hinner jag genomföra kursen innan den försvinner. Jag får naturligtvis anpassa måleriet till den tid jag har. Inga stora målningar som ska blir färdiga, utan mer experiment i mindre format. Kanske till och med på papper? Det borde jag klara. Och framförallt känns det roligt. Som en utmaning. Jag gillar som bekant utmaningar.

Först ska jag dock ta med de två yngsta till affären för lite påfyllnad i byxgarderoben inför skolstart. (Hur kan ben växa så fort?) Och så ska vi måla tak i matrummet. Men sedan så!

Extra energi i köket

All energi som jag tidigare lade på att reta upp mig på vårt stökiga skafferi, behöver jag nu hitta ett annat utlopp för. Och det har jag gjort. Av bara farten har jag fortsatt att röja och rensa i köket. Lådor som tidigare svämmade över av alla möjliga bra-att-ha-prylar, är nu urtorkade och sorterade. Tänk vad mycket bra saker jag hade glömt bort att vi äger.

Jag har också gjort mitt bästa för att tömma skafferiet på alla onödiga dubletter. I helgen har jag lagat vegetarisk lasagne och bakat kladdkakemuffins. (Vi hade fyra förpackningar lasagneplattor och tre förpackningar kakao!)

Bäst av allt är dock att jag ÄNTLIGEN har bytt knoppar på våra köksluckor. Den vänstra dörren under diskbänken har varit utan knopp sedan jag vet inte hur länge, och flera andra hänger löst. Jag har lite halvhjärtat letat nya skruvar till våra gamla porslinsknoppar (som jag älskar!) men när jag hittade en liknande variant på Clas Ohlson fast med bättre skruvar tänkte jag att jag i alla fall kunde prova. Och jag är nöjd. Jag tycker fortfarande att de gamla är finare och mer tidstypiska, men de här sitter fast, och det är ändå det som är det viktigaste.

Kanske får jag till och med så mycket energi att jag orkar måla köksluckorna någon dag. Fast ska jag vara ärlig så gillar jag faktiskt att de ser använda ut. Linoljefärg slits så mycket finare än andra färger. Och det finns inte direkt någon brist på andra projekt att lägga min tid på. Något ska jag nog hitta på!

Ingen energitjuv i skafferiet längre

Vi har ett gammaldags skafferi som det går att gå in i. Ända sedan vi byggde köket (för massor av år sedan) har jag planerat att göra i ordning det ordentligt, i stället för de provisoriska hyllor vi satte in från början, men det har aldrig blivit av. Visst har jag målat golvet, och skruvat dit handtag, men den riktiga renoveringen har fått vänta. Förra helgen fick jag nog av oredan. Det gick inte att se vad vi hade bland allt skräp, och varje gång jag skulle hämta något blev jag irriterad, så jag bestämde mig för att göra en snabb budgetfix i stället för att vänta på den perfekta planeringen.

Efter en inköpstur till Ikea, plockade jag ut allt och rensade bort gamla mjölpåsar och dammiga kryddburkar. Väggarna tvättades och fick ett lager färg till, och sedan skruvades hyllorna upp. Några av de glasburkar jag sparat på (och tryckt upp på översta hyllan för att de kunde vara bra att ha) fick äntligen komma till användning.

Resultatet blev bättre än jag föreställt mig, även om det inte är helt färdigt än. Varje gång jag öppnar skafferidörren blir jag på bättre humör. Och det går att hitta allt utan att leta! Och vi behöver inte köpa dubbet och fyrdubbelt av allt för att vi inte har koll på vad vi har! (Hur många sirapsflaskor kan man ha egentligen?)

Det kommer dessutom att bli ännu bättre när vi har köpt nya återvinningslådor att ställa på golvet och fler fina burkar och lådor att förvara saker i. Några krokar ska också upp så vi får plats med förkläden och brickor.

Äntligen är den envisa energitjuven bortstädad! Jag är så nöjd med mig själv.

Ta nya tag

Sommaren är snart slut, eller åtminstone min semester. På måndag börjar jag jobba igen och efter fem veckor fyllda av familjetid i stugan med fiske och loppisjakt, lite måleri och mycket hemmafix i det kalla vädret, känner jag ett behov av att strukturera upp tillvaron igen. Köpa ny kalender, skriva, planera och reflektera.

En sak jag funderar över är den här bloggen. Den har uppdaterats sorgligt sällan det här året. Jag har haft en galet hektisk vår, men det är inte den enda orsaken. Jag är inte ensam om att lägga mindre tid på bloggandet. Många av de bloggar jag tidigare läst, har slutat uppdatera eller skriver väldigt sällan. Men inte alla, och några nya har jag hittat till, så jag är inte helt övertygad om bloggens död. Även om andra sociala medier som Instagram är enklare och mer tillgängliga så saknar jag de längre texterna. Både att läsa och skriva.

Så jag ger bloggen en chans till. Den ska få lite mer kärlek under hösten än hittills i år. Det betyder inte att jag kommer att uppdatera dagligen, men kanske ett inlägg i veckan. Och så ska jag göra en välbehövlig städning och rensning bland bilder och kategorier.

I mars nästa år fyller den här bloggen tio år. Tio! Jag är riktigt stolt över att jag har hållit motivationen uppe så länge. Klart jag ska fortsätta ett tag till!

SparaSpara

Nya stora konsttryck

Nya konsttryck 

Nu är nästan allt förberett för årets Gästrik Konst. Hängningen igår gick bra och idag ska jag bara fixa i ordning lite småsaker. Dörrarna öppnas klockan 11 idag och jag hoppas på många glada och intresserade besökare. Det är alltid svårt att bedöma innan själva utställningen vilka tavlor som lockar till samtal, men det brukar ofta vara en eller två som är de mest populära. Vi får se vilka det är i år.

I år har jag också sju nya stora konsttryck (A3+) i en begränsad upplaga om fem ex. av varje. Det är de bilderna som syns här ovanför. Jag har valt att inte göra dem i den mindre storleken den här gången, mest på grund av tidsbrist, men också för att de är så fina i större format. Vill man ha en mindre storlek finns flera av dem som vykort.

Snart dags för Gästrik Konst 2017

Senaste målningen på väggen i matrummet

Nu är det bara några dagar kvar till utställning och lugnet börjar lägga sig. På torsdag hänger vi alla tavlor och på fredag öppnas portarna. Precis som förra året är jag i Gysinge på Café Udden, och det känns väldigt bra. Det är en fin och ljus lokal med mycket liv och rörelse och jag hoppas på lika många trevliga och intresserade besökare som det brukar vara.

Det har varit så hektiskt den senaste tiden med heltidsjobb, halvtidsstudier och måleriet att jag börjar närma mig gränsen för vad jag orkar med. Men i morgon har jag tagit ledigt för att göra det sista och det känns faktiskt som om jag har koll på allt. Elva nya målningar är inramade och färdiga och ett gäng gamla får eventuellt följa med som utfyllnad. En målning är inlämnad till Konsthallen i Sandviken för samlingsutställningen som ska vara där.

Nu återstår bara att sätta några titlar som fattas, skriva prislistor, packa övrigt material och se till att jag har tillräckligt med upphängningsanordningar, och det hinner jag fixa i morgon.

En lång målarhelg

Det har varit en lång målarhelg. Egentligen skulle vi ha åkt till stugan torsdag till söndag eftersom det är sportlov, men jag ligger efter med måleriet till Gästrik Konst och resten av familjen hade inget emot att stanna hemma så vi struntade i det. I stället har jag målat, målat och målat. Ateljén ser ut som ett bombnedslag, mina händer är fulla av färg och jag är riktigt trött (och förkyld!) men det känns bra. Nu har jag tio nya målningar som jag kan ta med till utställningen, och tillsammans med några äldre som inte blivit sålda vid tidigare utställningar, kan det räcka. Helst skulle jag bara ha nya målningar, men jag jobbar heltid och läser bildpedagogik på halvfart den här teminen, så tiden räcker inte riktigt till.

Nu tänker jag lägga mig i badet, skrubba bort färgen från fingrarna och vara nöjd med det jag har gjort i stället för att grubbla över allt som inte hinns med. Gästrik Konst är under kontroll. Alla målningar som blir till efter den här helgen är bara en bonus.

Att lura sig själv

För att hinna med måleriet den här hektiska våren har jag schemalagt tid i ateljén. Jag låtsas att jag går på kurs eller något liknande och måste vara där just den tiden. Det fungerar faktiskt riktigt bra att lura mig själv på det sättet. Mycket lättare att säga nej till annat också när jag har bokat in målartid.

Idag har jag målat i minst fem timmar och äntligen känns det riktigt roligt igen. Jag lyssnade på Frida Hyvönen på hög volym, sjöng för full hals och dansade mellan penseldragen. Tur att vi inte bor i tättbebyggt område.

Den färdiga målningen är jag faktiskt också riktigt nöjd med. Den hänger just nu på min köksvägg och jag sneglar på den lite då och då. Slutresultatet skiljer sig en hel del från det första skissade lagret färg, men det är ju så mitt måleri fungerar. Mycket färg och många lager innan det känns helt rätt. Jag planerar inte i förväg utan testar olika färger, linjer och former och försöker lita på känslan. Bakgrunden i den här bilden har haft flera olika färger och mönster innan jag fastnade för harlekinrutor i orange, rost, lila och turkos och i sista sekunden målade jag över hela huvudet och gjorde om alltihop.

Nu får bilden vila en vecka till nästa målartid och så håller vi tummarna för att jag fortfarande tycker om den då. Men det tror jag faktiskt att jag gör.

Budgetrenovering av liten toalett

Julledigheten bjöd inte på särskilt mycket måleri, åtminstone inte måleri på duk. I stället har jag släppt loss min kreativitet på hem och stuga. Det senaste projektet som nästan är klart är en budgetrenovering av vår toalett i stugan. 

Det är nästintill omöjligt att få till en rättvisande och snygg bild på en liten trång toalett, men jag är så galet nöjd med förändringen av den sunkiga illaluktande toaletten i stugan att jag struntar i bildkvaliteten. 

Egentligen trodde vi ju att det skulle räcka med att skura golvet och måla väggarna för att fräscha till toaletten lite i väntan på en mer omfattande renovering, men när vi tittade närmare insåg vi snabbt att den fula plastmattan på golvet låg ovanpå ett illaluktande gammalt linoleumgolv och det var omöjligt att få till det bra, så vi fick ändra planerna något.

Nu har vi lagt nytt svart klinkergolv själva (för första gången), målat tak och väggar vita och tapetserat en vägg med en kakelliknande tapet i svartvitt. Det trasiga bruna spegelskåpet har åkt ut och en ny spegel är inköpt. Vi ska också sätta upp en vit hylla och en kroklist, men det hann vi inte med den här gången. 

Toaletten är fortfarande alldeles för liten och trång och jag är ingen världsmästare på att kakla, men det är en sådan stor förbättring att jag blir alldeles lycklig varenda gång jag öppnar dörren. Och vi slipper lukten!

Nytt måleri på gång

Två hela dagar har jag spenderat i ateljén, men det är inte mycket av den tiden som har ägnats åt att verkligen måla. Jag upphör aldrig att förvånas över hur lång tid det tar att komma in i måleriet igen efter ett uppehåll. I stället för att doppa penseln i färg går jag mellan staffli, dator, skrivböcker, telefon och kaffekoppen och gör allt för att förhala och inte behöva fatta några beslut. Och inte behöva misslyckas.

Till slut lyckades jag i alla fall komma igång och gjorde några snabba damer på fyra små dukar. De är långt ifrån färdiga, men det känns ändå som en bra början. Och det räcker. För nu känner jag mig på gång igen. Jag längtar efter att fortsätta måla och huvudet är fullt av färger och mönster som vill ut.

Att måla är ibland som att träna. När det görs regelbundet känns det självklart och även om det inte alltid är lätt vet jag att jag mår bra av det. Ofta gör det mig riktigt lycklig. När jag däremot kommer ifrån rutinen, tappar jag lätt fokus och det känns besvärligt att börja igen för jag vet att det kommer att vara tungt.

Det sköna är dock att jag har gjort det här så pass länge nu att jag vet att när jag väl sätter igång så går det där motståndet över efter ett tag. Och så flyter allt på lite lättare igen. I det här stadiet tänker jag hålla mig ett tag nu. Åtminstone fram till påsk.

Nu ska det bli ordning på tankarna!

Så här i början av året känner jag som vanligt ett stort behov av att sortera mina tankar och sätta nya mål. Hur vill jag att mitt 2017 ska bli? Vad vill jag uppnå?

Trots allt elände i världen måste jag summera 2016 som ett väldigt bra år för mig och det var inte så länge sedan jag insåg jag att jag egentligen är riktigt nöjd med mitt liv just nu. Jag är så van att hela tiden drömma om något annat att jag inte riktigt har insett att jag är precis där jag vill vara. Fast det betyder ju inte att jag inte vill ännu mer. Det betyder bara att jag ska försöka att inte ska vara så missnöjd med det jag inte hinner, och istället fokusera på allt jag verkligen gör.

Våren kommer att bli lite extra intensiv så för att hålla ordning på allt jag vill och måste göra har jag bestämt mig för att testa samma metod här hemma som jag har använt på jobbet det senaste året. Jag har därför skaffat mig en alldeles ny skrivbok som ska bli min bullet journal för firma och fritid.

Tidigare har jag skrivit listor och anteckningar på alla möjliga ställen, men nu ska allt samsas i samma bok. Här ska jag skriva ner idéer till nya målningar blandat med träningsanteckningar och städschema. Det låter rörigt, men det kommer att bli perfekt.

Jag har nämligen redan testat och finslipat metoden på jobbet och jag älskar min skrivbok där allt finns samlat. Den är inte särskilt vacker (jag lägger inte så mycket tid på att dekorera som vissa gör) men den har förenklat mitt liv och jag slipper bära runt på olika pärmar, anteckningsböcker och lappar som jag tidigare försökte sortera allt i.

Nu ska jag bara göra samma sak här hemma så kommer allt att flyta på mycket bättre. Hoppas jag i alla fall!