Sakta men säkert

Det går långsamt här hemma just nu. Jag målar och renoverar matrum men allt går sakta framåt och inget färdigt finns att visas upp. Och det känns helt okej. Jag har en tendens att stressa för mycket i perioder och ända sedan i våras har har jag legat lite för nära gränsen för vad jag klarar av. Nu har jag bromsat takten, skalat av och valt bort saker som kräver för mycket energi. Både på jobbet och hemma. Det betyder inte att jag ligger på soffan och vilar. Det är hjärnan som har arbetat för mycket och det botar jag bäst med att göra något praktiskt. Men jag väljer mina projekt, och försöker vara nöjd med det jag gör i stället för att se allt jag inte hinner.

Hela lördagen ägnade jag åt att sätta upp Easy Cover-tapet på de ojämna väggarna i matrummet. Jag lyssnade på poddar, drack kaffe och tog det hur lugnt som helst medan resten av familjen gjorde annat. Trots röran blir jag lugn när jag ser resultat av mitt arbete. Att det går framåt även om det går sakta.

Nu längtar jag efter att måla väggarna i den mörkt gråblå nyans som vi har valt ut. Vi har ändrat oss helt och valt mörka väggar i stället för ljusa blommiga tapeter som vi var inne på tidigare. Egentligen har vi redan valt ut (och köpt) en tapet men när panelen kom på plats kändes den alldeles för mesig i just det här rummet. Den får hamna någon annanstans vid ett senare tillfälle. Om jag känner mig själv rätt så kommer det att dyka upp fler renoveringsprojekt framöver.