Vernissagekortet

I veckan fick jag vernissagekortet från galleriet, och idag har jag hunnit maila ut det. Resten av dagen ska jag måla lister och fixa de sista detaljerna inför hängningen som sker på onsdag. Det är så mycket just nu att jag inte riktigt hinner med att tänka, men som tur är har jag en snäll chef som gav mig ledigt trots att jag bad om det lite för sent, och en snäll svärmor som erbjöd sig att hjälpa mig med frakten av tavlorna utan att jag ens frågat. Det är kanske inte så konstigt att hela utställningen heter "Balansakt". Jag har lite svårt med det just nu.

Hitta balansen

"Balansakt 1-4", 2013, akryl och collage på duk, 16x22 cm

Fyra nya små tavlor har det blivit på sistone. Det får bli de sista inför utställningen på Galleri K. Motivet är ganska passande för mig just nu. Balansakt. Jag jobbar på att hitta den där balansen som jag upplever att jag hade förra terminen. Det är så mycket nu bara. Jag kommer hem från skolan med huvudet fullt av elever och planeringar, för att snabbt kastas in i familjelivet och barnens funderingar över sin dag, och så ska jag försöka klämma in lite måleri och studier någonstans också. Det går inte riktigt ihop. Men det är kul! Alltihop. Jag vill inte vara utan varken studier, måleri eller skoljobb. Jag måste bara lära mig att hitta balansen. Det ska nog gå.

Sista-minuten-beställning

Såhär i sista minuten innan det är dags för utställning (hänger tavlor den 2 oktober) fick jag för mig att jag behövde ett gäng mindre dukar. Jag trodde att jag skulle kunna hitta sådana på Panduro eller Claes Ohlson (som är de enda butiker som har dukar här i närheten) men det gick inte alls. Istället fick jag beställa på nätet, och när jag ändå höll på följde det med en del andra saker också. Som till exempel en dagsljuslampa. Vilken lycka! Den är helt underbar. Nu kan jag jobba även när det börjar bli lite skumt ute. Varför, varför, varför har jag inte köpt en sådan tidigare? Nya ritkol och några penslar kunde jag inte motstå heller. Det går alltid åt. 

Idag ska jag fortsätta måleriet på de små dukarna. Jag har gjort två och vill åtminstone hinna två till idag. Det kanske räcker. Jag beställde tolv, men det var nog att ta i... Utöver det är det ramar som ska snickras, spacklas och målas. Upphängningsanordningar och titlar ska fixas och så vill jag hinna med en joggingtur (min envisa hosta är äntligen över!) så jag får lite nytt syre till hjärnan. Det är inte bra att sitta böjd över dator och målardukar hela dagarna. 

Ett magiskt ljus

När barnen varvar ner framför teven och kvällssolen skiner in genom fönstren blir det så förunderlig stilla i huset. Kanske är det kontrasten mot den totala cirkusen som rådde innan middagen stod på bordet som gör att det känns helt annorlunda. Det fantastiska ljuset bidrar nog också till den magiska känslan. Jag var tvungen att smyga ut och fotografera i hallen för att det såg så härligt ut. Och förlåtande. Fokuserar man på hur ljuset bildar mönster på möbler och väggar, så ser man inte skräpiga golv och smutsiga fönster. Dem tar jag itu med en annan gång.

Fotografering och hemmajobb

Idag har jag en hemmajobbardag eftersom jag ska på kurs med skoljobbet på fredag. Hemmajobb betyder just nu att jag har fotograferat mina nya målningar i min fantastiskt avancerade fotostudio (ute på farstukvisten och gud vad glad jag är att det inte regnar och blåser!!), redigerat och mailat bilder som ska användas till affisch och vernissagekort till galleriet, bestämt att hela utställningen ska heta Balansakt (efter en av tavlorna som ingår) och skrivit det här blogginlägget. Nu tror jag bestämt det är dags för förmiddagskaffe, innan jag tar itu med dagens målning.  

Återvinning eller dålig fantasi?

Det händer att jag återanvänder titlar. Jag vet inte om det beror på att jag har dålig fantasi eller att jag återkommer till samma teman. Jag vill tro att det är det senare. Den här målningen får nog heta "På väg II", eftersom det redan finns en "På väg". Jag tycker att det ser ut som om hon vill någon annanstans, att hon längtar bort. Och tycker man inte det så kan det alltid passa in på vallmokapslarna som är på väg att släppa sina frön. Alla är välkomna till sin egen tolkning.

Week in the life 2013

Så här har min vecka sett ut. Ett urval av ögonblicksbilder, som ganska väl visar hur en vanlig vecka ser ut här hemma, även om jag har valt vinklar som gör att det hela lite mer estetiskt tilltalande. (Fast det är en strategi som jag tycker fungerar även utan kamera. Att välja att se det som är vackert, även i stöket.) Det har varit mycket skoljobb, måleri, listor, kaffe, äpplen, läsning, datortid och tevehäng. Och en älg. Det kanske inte var så vanligt. Men kul.

Helgjobb

Utan titel än så länge, 2013, 40x40, akryl och collage på duk

Klockan börjar närma sig fem på lördagseftermiddagen och jag behöver ta en paus i måleriet för att förbereda middagen. Målningen här ovanför har jag brottats med både igår och idag, men nu kanske den är färdig? Det sista jag gjorde var att måla dit det ljusa trädet, och det gjorde mig lite nöjd. Tror jag. Det är svårt att måla när jag är lite stressad. Allt blir fel när det måste bli bra. Men det är inte så mycket att göra åt det, bara att jobba sig igenom. I morgon tar jag nya tag.

Slutfasen är jobbigast

Nu har jag hamnat i den där jobbiga perioden innan en utställning, när det känns som om jag aldrig kommer att få allt färdigt, och att allt jag har gjort hittills är riktigt dåligt. I morse ställde jag upp alla nya tavlor på rad i matrummet, tillsammans med några av de äldre som jag har tänkt kan platsa även den här gången, för att få lite grepp om vad jag har och hur jag ska gå vidare. Det skulle jag inte ha gjort. Jag körde fast helt med dagens målning. Jag vet inte hur många gånger jag målade över och om, innan jag till slut kände mig någorlunda nöjd. Nu får den vila tills i morgon så får vi se hur det känns då. Jag ska ägna hela helgen åt måleri så jag hinner göra om den innan måndag om det behövs.

Sommarvärme och måleri utomhus

Söndagen bjöd på sommarvärme trots september månad, och tjejerna målade stenar ute på gruset. Jag passade på att rensa undan lite överblommade växter och förundras över att ogräset fortfarande växer. Det finns inte en chans att jag ska hinna med att rensa undan allt. Jag försöker intala mig att jag föredrar en lite vildvuxen trädgård, och det gör jag. Hos andra. Hos mig själv är det lätt att bara se måsten, och brister. Men jag övar mig ständigt på att inte tänka på det. Man måste ju leva också.

Jag, jag, jag

Som jag har skrivit flera gånger tidigare, tycker jag att det är svårt att hitta ansikten med olika ansiktsuttryck när jag ska teckna mina 365 faces. De flesta bilder i tidningar och på nätet föreställer vackra leende människor, och det blir lite tråkigt i längden. Ibland plockar jag därför fram mobilen och tar några bilder på mig själv. Jag har aldrig haft för avsikt att visa dem, men jag fick en förfrågan från Mikaela, och eftersom hon bjuder på några bra miner så kan väl jag göra detsamma. Man behöver ju inte vara snygg jämt :)

365 faces - lek med grön krita

Det var så kul att rita med ögonen stängda att jag inte kunde låta bli att göra några till. Ett litet bidrag till mina 365 ansikten. Inte alls seriösa och ganska fula, men det spelar ingen roll så länge det är roligt.

Vad är ett piktogram?

Jag lärde mig ett nytt ord i helgen. Piktogram. Kanske har jag hört det tidigare, men det är inget som har fastnat. Enligt Wikipedia är det "en symbol eller ett skrivtecken som representerar ett objekt eller begrepp genom en - oftast förenklad - illustration. Exempelvis bilden för herr- och damtoalett." 

Vårt uppdrag på bildpedagogikkursen var att göra ett piktogram över en aktuell samhällsföreteelse. Jag valde mobbning eller utanförskap. Syns det?

En vecka i mitt liv

Förra veckan blev jag inspirerad av både iHanna och designmadde att delta i Ali Edwards fotoutmaning week in the life den här veckan. Det handlar helt enkelt om att dokumentera sitt liv i ord och bild under en vecka. För mig innebär det att jag kommer att vara lite extra flitigt inne på instagram (elin_folkesson), och kanske också att jag kommer att skriva om mina tankar här inne, men inte varje dag. Det hinner jag inte med. (Ni ser kanske på bilden att jag ser ganska trött ut?) En summering i slutet av veckan kommer det dock att bli. Nu ska jag slänga ner mig i tevesoffan.

Ny logotyp?

Hela helgen har jag gömt mig för solen i högskolans bildateljéer, men det gör absolut ingenting. Det är så kul! Vi är en mycket mindre grupp än förra året, bara åtta stycken än så länge, men en mycket trevlig sådan. Jag ser fram emot nästa träff.

I år verkar det bli mycket mer teori än tidigare, men vår lärare var noga med att påpeka att vi ska blanda teori och praktik. Den här helgen innebar det att vi fick någon timme på oss att göra bland annat en logotyp för vårt påhittade eller verkliga företag. Det var ju passande eftersom jag inte har någon logga till huldas byrålåda. Jag lekte ju lite med en tidigare, men den har jag ratat för länge sedan. Resultatet av helgens arbete blev bilden här ovanför. Inte särskilt genomarbetad eftersom allt skulle gå så snabbt, men kanske en början?

Lek med färg och form

Jag behövde en snabb bilduppgift för att få igång kreativiteten hos några elever, och experimenterade här hemma med oljepastell och akvarellfärg. Först ritade jag ansikten med svart oljepastell, utan att titta på papperet. Sedan förstärkte jag vissa linjer, och fyllde i ögonen (som bara var runda ringar från början) för att blicken skulle bli tydlig. Och så på med akvarellfärg på det. Hur kul som helst, och precis en sådan övning som kan få åtminstone mig att släppa loss lite när jag har kört fast.

Idag ska jag släppa loss inne på högskolan igen. Det är dags för årets första träff på bildpedagogiken, och jag ser fram emot en innehållsrik och intressant helg. Jag hoppas årets grupp är lika trevlig som förra årets.

När jag är klar ska jag fira!

Det tar en evinnerlig tid att uppdatera den nya webshopen. Varje bild ska finnas i flera storlekar och alla ska ha flera foton och text. (Och då har jag inte ens börjat lägga ut konsttryck av de nya målningarna. Det väntar jag med till oktober när det är dags för nästa utställning.) Jag hinner inte fundera så mycket över hur det ska se ut. Jag bara gör. Från början visade jag bara bilder på själva trycket på startsidan, men i helgen började jag lägga ut miljöbilder istället. Kanske ser det rörigt ut? Ge mig gärna era åsikter - positiva eller negativa. Man blir lätt lite hemmablind när man stirrar på sin egen skärm allt för länge.

Hursomhelst. När jag är färdig med att lägga in alla tryck, ska jag fira med ett brakerbjudande tror jag. Jag ska klura på det ett tag. Det vore ju bra att göra plats för lite nytt.

Kan man beställa en tavla?

Beställd tavla, 2012, akryl på duk, 50x50 cm

Ibland får jag en förfrågan om jag tar emot beställningar på målningar. Det kan handla om ett särskilt föremål, eller en särskild person som ska avbildas. Eller så kanske de har fastnat för någon av mina målningar, som tyvärr råkar vara såld. Då kan de undra om det går att beställa en likadan. Eller i en annan färg.

Jag har inget bra svar på den frågan. Det beror på...

Att beställa en liknande tavla som någon jag har gjort tidigare, går oftast bra. Jag garanterar dock inte att de blir exakt likadana. Tvärtom vill jag gärna att det är något som skiljer dem åt.

Att beställa en tavla i en annan färgställning, går kanske bra. Det beror på om jag tycker att det passar, och känns rätt. Risken finns att färgen blir förändrad under målandets gång.

Att beställa en avbildning av ett föremål går bra ibland. Om jag får fria händer att göra bilden som jag vill. Och om jag känner mig lockad av föremålet. Målningen här ovanför är till exempel en avbildning av ett hus där jag själv bestämde vinkel och färgnyanser. Det gav mersmak och jag är riktigt sugen på att måla vårt hus någon gång.

Att beställa ett porträtt går nog inte alls. Än. Jag har ännu inte fått någon förfrågan som har känts lockande. Ett porträtt som liknar mina övriga målningar skulle jag egentligen kunna tänka mig, men inga klassiska studioporträtt. Och jag garanterar ingen likhet.

Som ni märker har jag en hel del krav. Därför brukar jag aldrig ha något köptvång på beställningar. Jag gör målningar som jag tycker om, och som jag kan stå för, sedan är det upp till köparen om hen vill ha den. Det har de gjort hittills.

Och en sak till. Jag blir aldrig irriterad över en förfrågan. Snarare glad, och intresserad, även om det slutar med att jag säger nej. Man kan ju alltid fråga.

Ibland hittar man lite roliga ansiktsuttryck

Häromkvällen blev det några nya ansikten framför teven. Det är bara att inse att det är där jag hamnar på kvällarna, om jag vill hänga med familjen. Och det vill jag. Ansiktena plockar jag ur diverse damtidningar, men tyvärr är de så vackra och symmetriska allihop, och det blir lite tråkigt. Ibland lyckas jag hitta något roligare ansikte, som de två längst upp, men det är sällan. Jag kanske måste skaffa mig bättre tidningar?

Bilderna här ovanför är gjorda med torrpastell i svart. Snabbt, slarvigt och väldigt roligt.

Att fixa med det man har

Sonias rum är nästan färdigt. I alla fall de stora sakerna. Kvar är lite småfix som till exempel att sätta upp gardiner (om hon ska ha några), skruva fast knoppar på garderoben och att fixa skrivbordsstolen. Från början hade jag tänkt köpa två pinnstolar på loppis och måla dem i glada färger, men efter två loppisturer utan fynd och inte tillräckligt med tid för att ens åka till färgaffären och köpa färg, (Jag bor på landet!!) bestämde jag mig för att använda det vi hade hemma. Det är den absolut bästa sättet att fixa till saker. Det känns gott i magen att återanvända det som bara ligger och samlar damm.

I stället för glada färger hittade jag en burk med högblank svart färg och det får duga. Pinnstolar blev det inte heller utan en gammal brun stol med tygsits från min farmor Hulda.

I gömmorna hittade jag också en bit svartrandigt tyg från Ikea, som passar alldeles ypperligt till den svartrandiga tapeten i rummet. Nu ska jag bara vänta tills allt har torkat innan jag sätter ihop dem. Det kommer att bli bra.

365 faces - 181-188

Det är sällan jag tecknar med en tuschpenna utan att skissa först. Jag är en sån där som ritar många streck fram och tillbaka för att hitta den som ligger helt rätt. Att rita med tusch är så definitivt. Det måste bli rätt på en gång. Men träning ger färdighet sägs det ju, så i lördags kväll framför "Searching for Sugar Man" plockade jag fram några gamla tidningar, ritblocket och en brun tuschpenna och gjorde åtta av mina utlovade 365 ansikten. (Alla ansikten finns att se här.) De är långt ifrån perfekta, men jag är nöjd ändå. Jag tränar.