Inspiration eller inte

Pågående arbete

Många frågar mig om det inte är svårt att alltid vara inspirerad på torsdagar när jag har min målardag. Jag brukar svara att det inte går att vänta på inspirationen. Det är bara att sätta igång med arbetet så kommer inspirationen efter ett tag. Går det inte att måla så finns det alltid andra praktiska uppgifter att ta itu med, som till exempel att rama in färdiga målningar eller spänna upp duk på kilramar.

Den senaste tiden har den strategin inte riktigt fungerat. Jag har fastnat vid dator och kaffekopp och inte spenderat tillräckligt med tid bland färger och penslar. Anledningen tror jag är att jag inte har haft tid i veckan att fundera över konsten och vad jag ska måla. Det behövs lite tid att ställa om från skola till måleri och om jag ska göra det på torsdag morgon så hinner jag inte komma igång förrän det är dags att åka och hämta tjejerna på dagis. Den här veckan gav jag mig tid att städa målarrummet före torsdagen och fick då tid att förbereda tankarna och i morse visste jag precis vad jag skulle göra. Det gick riktigt bra. Jag har idag hunnit påbörja fyra mindre målningar och när det sedan på eftermiddagen blev dags att övergå till familjeliv kände jag mig inte alls lika frustrerad som jag gjort på sistone. Så här ska jag försöka komma ihåg att göra varje vecka.

Dagbokstankar

En sida i min dagbok

Idag känns det lite bättre än igår och jag är inte lika stressad. Det är fredag och jag har lagt skoljobbet på hyllan och fokuserar på familjen och måleriet. I morgon är det födelsedagsfirande av min bror och Mira, på söndag förmiddag ska vi rensa hallonland på dagis och sedan har jag förhandlat mig till lite målartid på eftermiddagen. Det behövs. Just nu känner jag mig superinspirerad, efter att ha läst igenom uppgift fem i min e-kurs (även om jag inte hunnit med varken del tre eller fyra!) som handlar om självporträtt i olika former... min hjärna har redan gått igång. 

Bilden här ovanför är ett utdrag ur min dagbok som jag skrev för några dagar sedan. Det r en del av en tidigare delkurs som bland annat handlade om vikten av att göra sig själv "skottsäker", att inte bry sig om vad andra tycker och tänker, utan följa sin egen väg. Jag skrev en fras som jag har återkommit till flera gånger sedan jag började måla igen för drygt två år sedan: Jag kan göra vad jag vill. Den meningen säger allt, tycker jag. Inga tvivel. Bara gör!

Stopp ett tag!

                          

Greta säger stopp    Fotograf: Mira

I måndags var min energi på topp. Jag tyckte att jag hade kontroll på läget, att jag hade alldeles lagom mycket uppgifter och utmaningar i mitt jobb och på fritiden. Sedan dess har energin runnit av mig och jag känner mig ordentligt trött. Helt plötsligt känns det som om jag har alldeles för mycket saker att hålla reda på. Uppsatser att rätta, nya mål att planera, klassrum att måla, skriftliga omdömen att skriva, födelsedagar att ordna, dagishallonland att rensa, e-kurs att göra, högskolekurs att läsa, mail att svara på... och mitt i allt dimper ett brev från Gästrik Konst ner i brevlådan. Sista ansökningsdag är den 15 oktober. Mycket tidigare än jag räknat med. Hur ska jag nu hinna? Men, men... det är väl bara att andas lugnt, ta en sak i taget, vänta på att energin ska återvända och framför allt: Komma ihåg att det mesta är roligt!

Målardag

Grundmålade dukar som väntar på mer färg...

Mot väggen i mitt målarrum stod i morse flera färdiggrundade dukar och väntade på att bli till nya målningar. Jag målar ju alltid duken i någon färg innan jag börjar, eftersom jag inte tycker om att starta med en vit yta. Dessutom gillar jag när bakgrundsfärgen lyser igenom på vissa ställen i den färdiga målningen. Just idag var dukarna gula och lila, men de hade lika gärna kunnat vara röda och blå. Det spelar inte så stor roll. Idag var det dock en av de lila som fick påbörja sin förvandling. Den blev inte färdig, men det är det sällan de blir den första dagen. Det behövs lite tanketid mellan varven. I helgen kanske...

Definition på kreativitet

Uppgift 1

E-kursen Nurture your creativity and be bulletproof, som jag anmält mig till började i fredags, men jag hade knappt tid att öppna datorn på hela helgen. Varje vecka, fem veckor framöver, kommer jag att få uppgifter att genomföra i den takt jag vill. Jag väljer själv hur mycket tid jag vill lägga på varje uppgift och om jag vill dela med mig av bilderna på en gemensam flickrsida.

Första uppgiften var att fundera över ordet kreativitet och vad det betyder för mig. Vi skulle formulera en egen definition av ordet och jag fastnade, efter en hel del grubblande på definitionen här ovanför. Problemet för mig är att jag ofta fastnar på planeringsstadiet. Jag älskar att fundera ut nya lösningar problem, verkliga eller påhittade, vilket gör att det blir alltför lite tid över till genomförandet. Det är en av anledningarna till att det gick tolv år innan jag kom igång med måleriet igen efter konstskolan. Den senaste två åren har jag blivit mycket bättre på att genomföra mina idéer, men jag kan alltid behöva en påminnelse, därför ska jag skriva ut bilden här ovanför och sätta på en väl synlig plats här hemma. Och så här på bloggen förstås.

Tankar

Bilden här ovan är en liten påminnelse för mig själv. En favorit i repris. Jag har en tendens att fylla mig med intryck från alla möjliga håll. Det behövs tystnad och tid för att tänka egna tankar. Fast just nu är jag förkyld och orkar inte tänka alls. Men sen...

Galenskaper?

För två och ett halvt år sedan när jag bestämde mig för att återta mitt forna intresse och börja måla igen, var jag särskilt inspirerad av bloggen [i]lovelife, skriven av den kanadensiska grafiska formgivaren och konstnären Kal Barteski. Fortfarande är den  bloggen en av mina favoriter, inte på grund av att jag älskar hennes konst, även om  hon definitivt har ett öga för färg och form, utan för att hon påminner mig om att skapande ska vara lustfyllt. Att det inte är viktigt vilket material man använder, det viktiga är att man gör något. Vad som helst.

För en tid sedan såg jag att hon skulle starta en e-kurs om kreativitet. Den hade passat mig perfekt för två och ett halvt år sedan, tänkte jag. Nu är bristande kreativitet inte mitt problem, snarare bristande tid. Men jag kunde  inte riktigt släppa tanken och till slut bestämde jag mig. Varför inte? Vad har jag att förlora? Kursen startar på fredag och pågår i fem veckor med egen hemsida, e-mailkontakt, flickrgrupp, veckouppgifter och en hel del mer. Det känns barnsligt roligt, och lite galet, men det gillar jag.

Olja eller akryl

Lek med gamla oljemålningar

För en tid sedan kände jag ett sug efter att måla med oljefärg igen, men den tanken slog jag bort igår. Mitt projekt med gamla oljemålningar påminde mig om varför jag målar med akrylfärg för tillfället. Efter att ha klippt sönder en målning och sedan sytt ihop den som ett lapptäcke ville jag måla en bild ovanpå. Akryl fungerar ju inte på olja så jag plockade fram lådan med oljefärger och målade en enkel figur... för att snabbt påminnas om att olja inte torkar särskilt snabbt. Det gör mig frustrerad. Jag vill att skapandet ska gå fort, att nya idéer ska kunna genomföras direkt de dyker upp (åtminstone när jag redan är i målarrummet). Jag har inte tid att vänta på att oljefärgen ska torka. (Jag till och med använder hårtorken för att få akrylfärgen att torka snabbare!) Och var gör man av målningarna medan de torkar? Jag skulle ständigt oroa mig för att någon av småtjejerna, eller en av katterna skulle sätta sina spår i den våta färgen och sedan förstöra både målning och omgivning. Tre barn, tre katter och ett otåligt temperament gör att akrylfärgen är oslagbar för mig just nu. Oljefärgen får vänta till ett senare tillfälle.

Nytt av gammalt

Gamla målningar

I söndags kom en vän förbi med fem gamla oljemålningar som jag gjorde 1995. Hon lånade hem dem då för att se om de skulle passa till en annan tavla hon hade, men det gjorde de inte och sedan har de blivit kvar hemma hos henne. Jag har inte alls saknat dem, eftersom jag redan från början inte tyckte att de var tillräckligt bra för att hänga på väggen. Vi har pratat om dem ibland, att jag ska få tillbaka dem, men sedan har vi glömt bort det båda två. Och nu är de alltså hemma. Efter femton år!

Tavlorna är lika fula idag som de var för femton år sedan, men jag blev ändå inspirerad av att se dem. Det borde gå att göra något mer med dem än att bara återanvända kilramarna. Det går inte att måla akryl på en oljemålning så jag bestämde mig för att göra något helt annat. Idag har jag lekt med sax, symaskin, färg och broderigarn. Jag är lite tveksam till resultatet, kanske jag visar det någon annan dag, men roligt har jag haft och det är väl huvudsaken.

(Om någon funderar över krumeluren före årtalet så hette jag Gärdh i efternamn som ogift och hade satt ihop ett E och ett G till en signatur.) 

Fotograferande dotter

Sonia ser drömmande ut    Fotograf: Mira

Jag letade genom mina helt osorterade bilder på datorn, när jag hittade bilden här ovanför. Det är Mira som har tagit den. Hon lånade min kamera en dag i somras när vi precis hade klippt av Sonia hennes bebislockar. Många av bilderna hon tog den dagen är jättefina, men jag är särskilt förtjust i just den här. Hon är konstnärligt lagd min äldsta dotter, och det gör mig glad att vi delar det intresset. Samtidigt får jag dåligt samvete över att jag inte ägnar mer tid åt att just dela intresset. Att jag inte låter henne låna kameran särskilt ofta, att jag inte låter henne måla i målarrummet när jag har min sällsynta tid där, att jag inte hittar på en massa kreativa projekt som vi kan göra tillsammans. Här behövs lite förändring.