Rättvist ska det vara...

Greta har målat skägg

Just nu sitter jag med två tjejer i famnen, en på varje knä. Vi lyssnar på Astrid Lindgren-sånger på Spotify och tittar på fotografier. Greta undrade varför det bara var en bild på Sonia på bloggen. Hon ville också vara med - så här är hon. En bild från i somras när de lekte konstnärer ute på gården.

Hemma med småtjejerna

Sonia busar

Vi är ensamma hemma, jag och småtjejerna. Peter och Mira, skidfantasterna i familjen, har åkt på träningsläger över helgen. Sonia, Greta och jag hade tänkt mysa här hemma med mycket godis, några filmer och kanske lite måleri. Tyvärr känner jag mig lite hängig med feber och ont i halsen så måleriet får vänta. Film och godis går dock bra. Och att surfa runt på konstbloggar på nätet medan tjejerna tittar på film. Mitt senaste fynd är Alexandra Hedberg. Hon har en söndagsserie om hur man försörjer sig som konstnär. Alltid kul att läsa.

Hemsida

När jag startade den här bloggen var min tanke att jag här skulle presentera lite olika former av kreativitet. Därför gav jag bloggen namnet Huldas byrålåda. Det skulle finnas lite av varje, precis som det fanns i min farmors byrålådor. Inte visste jag då att måleriet skulle fånga mig så totalt att det inte blev tid över för annat skapande. Men så blev det. Bloggnamnet är därför inte särskilt passande idag men jag har behållt det ändå eftersom jag tycker om det. Ibland känner jag dock att jag skulle behöva en lite mer seriös sida att hänvisa till om någon är intresserad av vad jag gör. En sida som är mer kopplad till mitt namn, visar mina målningar lite tydligare och där jag inte pratar hela tiden. Den sidan finns nu. Jag har skaffat mig en egen hemsida. Den är inte färdig (blir de någonsin det?) och den ser inte riktigt ut som jag skulle önska, men den var enkel att göra. Jag har använt mig av en tjänst där man skapar hemsidor efter färdiga mallar som bara går att ändra till viss del. Resultatet blev därför inte exakt som jag ville ha det, men tillräckligt bra för att jag ska vara nöjd. Snygg adress är det ju i alla fall.

Dagdrömmar

"Karusell II", 2009, akryl och collage på duk, 19x19 cm

Flickan på karuselltavla nummer två ser ut som om hon inte riktigt vet var hon ska ta vägen. Ska hon sitta kvar på den gröna hästen, eller är den röda med vingar bättre? Så har jag känt mig många gånger förr och nu är jag där igen. Det är tungt på jobbet just nu. Många är sjukskrivna och det är svårt att få tag på vikarier, så lasset blir extra tungt för oss som är kvar. Att arbeta på en högstadieskola kan verkligen suga musten ur en när det inte fungerar. Samtidigt kan det vara fantastiskt roligt när allt går som det ska. Jag vet att jag skulle sakna elever och kollegor om jag skulle sluta men samtidigt funderar jag... Hur skulle jag kunna få mer tid för det jag verkligen vill göra, att måla? Hur skulle jag kunna kombinera min kreativa sida med en fast månadslön? Sedan slutar jag fundera och kommer tillbaka till verkligheten. Det är inte direkt så att det finns mängder av andra jobb att välja mellan och att leva på konsten ger inte mat för dagen. Dessutom gillar jag ju lärarjobbet. Men dagdrömma kan man ju alltid...

Höga kusten i sommar

"Karusell I", 2009, akryl och collage på duk, 19x19 cm

När utställningen på Galleri Galaxen precis var över skrev jag att det var dags att börja fundera över var jag skulle ställa ut härnäst. Jag behövde inte fundera särskilt länge, eftersom jag fick ett mail med en förfrågan om jag vill ställa ut på Ateljé Orsta utanför Nordingrå. Carin Hedlund som äger stället har ställt ut på Paletten precis som jag och jag blev tipsad om hennes ateljé redan i somras men glömde bort det. Nu mailade hon vid precis rätt tillfälle och jag bokade en vecka direkt. Vernissage blir den 24 juli och sedan hänger utställningen en vecka. Jag kommer att vara där varje dag och förhoppningsvis få lite tid att måla samtidigt. Jag vet att det är långt tills dess, men det känns roligt att ha något att se fram emot.

Bilden här ovanför var med på Galleri Galaxen men jag upptäckte att jag inte visat den här i byrålådan tidigare. Den är lite barnslig men det är ju jag också så jag gillar den. Jag tycker den ser ut som en illustration till en barnbok.

Tavlor på väggen

"Växtkraft", 2009, akryl på duk, 68x68 cm

Igår följde Mira med en klasskompis hem efter skolan. När jag skulle hämta henne följde jag med in och tittade på familjens nyrenoverade kök och matrum. Det har blivit väldigt snyggt, hypermodernt i en sober färgskala med några knallfärgade detaljer. Besöket gjorde mig både imponerad och stolt - över mig själv - för där i matrummet, på en kaffebrun fondvägg, satt tre av mina tavlor! Tavlorna köptes som en födelsedagspresent för ungefär ett år sedan så självklart visste jag att de fanns där, men jag har aldrig sett dem upphängda i hemmiljö. Och i en sån snygg miljö dessutom. De gjorde sig riktigt bra där på väggen. Samma sak gäller tavlan på bilden här ovanför. Den hänger hemma hos min mans bror och hans fru. Det är också en födelsedagspresent som inhandlades i somras. I helgen såg jag dem för första gången uppsatta på väggen i deras fantastiska hus. Det var så snyggt och jag insåg att jag borde fotografera mina tavlor i hemmiljö ibland så att det verkligen syns hur bra de gör sig på väggen. Nästa gång jag hälsar på någon som har en tavla av mig ska jag smyga med mig kameran. Bilder kommer alltså, så småningom. SÅLD!

Färgmatchning

Miratavlan passar perfekt

Jag har ägnat helgen åt målning, men den här gången har jag inte målat tavlor utan väggar. Mira ska få sitt rum fixat och hon har valt en mild turkos färg till fondvägg. Vi bor i ett över hundra år gammalt hus och i övriga huset har vi försökt inreda i tidsenlig stil, men Mira vill inte alls ha det så. Hon vill ha modernt. Från början skulle hon ha svarta väggar och blanka stålrör men jag lyckades förhandla fram en kompromiss. Det blir tre vita väggar till den turkosa fondväggen, svarta detaljer i form av ramar, kuddar och överkast och till det ett vitt modernt skrivbord. Rummet är långt ifrån färdigt men jag kan inte låta bli att fundera över vad som ska sitta på väggarna. När jag gick förbi tavlan av Mira som hängde i vår hall anade jag att den skulle passa, så jag bar upp den för att se. Färgerna stämmer perfekt. Jag hoppas Mira tycker det också.

"Skörd", 2009, akryl på duk, 68x68 cm

Så var utställningen över för den här gången. Jag stressade direkt från jobbet till galleriet och vaktade tillsammans med den andra konstären de sista timmarna. Kassören från Konstklubben kom dit och vi gjorde upp med betalningar och leveranser av de sålda verken. Det betyder att jag har skrivit min första faktura och det är tur att det finns människor som kan hjälpa till när man är en ekonomisk analfabet som jag. Det är inte det att jag inte kan räkna. Det kan jag. Jag är bara inte intresserad av siffror, och allra helst inte siffror i form av pengar. Det önskar jag att någon annan kunde sköta åt mig. Jag vill bara att det ska finnas pengar när jag ska handla. Tyvärr så fungerar det ju inte så här i världen. Egentligen är det så att mitt bristande intresse beror på att jag kan för lite om ekonomi. Jag vill förstå vad jag håller på med, och när jag inte gör det slår jag ifrån mig totalt. Tills jag är tvungen att ta itu med det. Då lär jag mig ordentligt, vilket betyder att jag läser allt om ämnet. Så har jag alltid varit. Men det viktigaste jag fick med mig från den här utställningen handlar inte alls om pengar. Det har varit fantastiskt roligt att träffa så många trevliga människor och prata om konst. Jag är så glad för alla som kom och tittade och för att ha lärt känna min konstnärskollega Christina. Det känns nästan sorgligt att det är över. Nu måste jag börja leta efter nya utställningsmöjligheter. Jag har några idéer. Vi får se vad som händer. Bilden här ovanför har inget att göra med den här utställningen. Den var med i Umeå i somras men såldes direkt när jag kom hem. Anledningen till att jag inte visat den tidigare är att jag glömde fotografera den med min egen kamera. Tur att andra har bättre minne. SÅLD!

Stressad

Dubbel cappuccino med kanel

Idag är det torsdag vilket betyder målardag, men den riktiga känslan och inspirationen ville inte infinna sig i morse. Det är galet stressat på skolan just nu och tankarna snurrar kring matriser, planering, nätverk och utvecklingssamtal. Det är svårt att måla då. Jag övervägde om jag helt enkelt skulle strunta i att måla och ägna mig åt skoljobbet istället, men så fick jag ett telefonsamtal från min svärmor. Vi pratade konst och utställningar och plötsligt kändes allt lite bättre. Ännu bättre kändes det efter att jag gjort mig en dubbel cappuccino med en glad kanelmun på skummet.

Det är svårt att hålla fingrarna rena

Sedan var det dags att doppa penslarna (och fingrarna) i färgen. För länge sedan såg jag en bild på ett par konstnärshänder fulla av färg. Så där kladdig blir aldrig jag, tänkte jag då, men sedan dess har jag upptäckt att det inte riktigt stämmer. När jag målar stora tavlor, som kan stå på ett staffli, då är det lättare att hålla färgen där den ska vara. De mindre tavlorna måste jag hålla i handen, och då hamnar färgen lite överallt. Fast det gör inte så mycket. Det ser ganska kul ut, tycker jag.

"Återvinningskonst IX", 2009, blandteknik, 15x15 cm

Resultatet av förmiddagens skapande är bilden här ovanför. Ännu en återvinningsbild. Jag gillar dem. Ett annat resultat är att jag känner mig mycket lugnare och mindre stressad. Det är inte så dåligt det heller.

SÅLD!