Det bästa jag vet

Jag slutade tidigare från jobbet idag och med mig hem hade jag två tittskåp som jag lovat Greta och Sonia att de skulle få dekorera. Det är bra med lite extra hjälp att färdigställa skåpen, för vi har fortfarande en hel hög som ligger och väntar på att bli fixade.

Hela eftermiddagen röjde vi omkring på golvet i Sonias rum och valde papper, funderade, mätte, klippte och limmade. Sonia kom tidigt på att hon ville göra ett akvarium med fiskar och sjögräs eftersom hennes favoritfärger är turkost, grönt och blått. För att få till fiskarna var vi tvungna att slakta en av pappans fiskeböcker, men det är sådant man får räkna med. Och vi frågade naturligtvis först.

Greta hade ingen direkt plan för sitt skåp, utan började med att klä in det i sina favoritfärger rosa, lila och rött. Hon ville också använda ord från tidningar, eftersom hon sett att jag brukar göra det i mina tavlor ibland. Till slut kom hon på att hon kunde göra ett skåp med kärlekstema, och bestämde sig för att ha hängande hjärtan med olika ord på. Och blommor, för det tyckte hon hörde till kärlek.

Det gjorde nästan ont i kroppen på mig av lycka när jag lyssnade till mina döttrars diskussion om vilka ord som skulle kunna passa in på temat kärlek, och varför det egentligen skulle vara blommor? Deras iver, koncentration och entusiasm under tiden de jobbade med skåpen, och deras stolthet när de var färdiga är bland det bästa jag vet.

Det här skulle jag kunna göra varje dag!

(Om någon annan städade)

Färdigdekorerat

Det tog två långa timmar innan gipset hade stelnat så pass att det gick att ta av gummiformarna. Sedan tog det inte många minuter innan de vita och ganska intetsägande gipsfigurerna råkade ut för en färgexplosion vid namn Greta och Sonia. En röd hund, en rosa kanin, en brunglittrig tomte och en prickig apa är väl inget märkligt?

Innan färgen ens torkat virvlade de små damerna iväg till nästa projekt, och så fick mamman städa. Som vanligt. Men det är kul att pyssla.

Gjuta gipsfigurer

Greta fick gips och gjutformar i födelsedagspresent i november, men vi har inte lyckats plocka fram dem förrän nu. Jag tänkte att det skulle vara ett perfekt söndagspyssel när småtjejerna tyckte att allt kändes lite grått och tråkigt, men då hade jag inte tagit i beräkningen att själva gjutningen tar ganska lång tid, och att vänta på måleriet är nästan olidligt tråkigt. Nu försöker jag stänga öronen för allt gnäll, och intalar mig att det är nyttigt att ha tråkigt ibland. Om sisådär två timmar kan vi pyssla igen.

Kreativitet på jobbet

Den här veckan hade jag lovat mig själv att jag skulle göra något kreativt varje dag, och det har jag gjort. Fast inte här hemma. Istället har jag dekorerat tittskåp och byggt lampor tillsammans med tre olika barngrupper på jobbet. Tittskåpen ska byggas ihop till en hel vägg (vi har ca 100 st) i våra nya lokaler, och det kommer att bli så fantastiskt fint. Jag blir sugen på att göra något liknande här hemma.

Vill ni se hur det såg ut när de minsta barnen jobbade hittar ni en snutt från lokalnyheterna på TV4 här. Jag smyger omkring i bakgrunden i rosaröd tröja, men aktade mig för att bli intervjuad. Det överlät jag gladeligen på min kollega Karin och barnkulturdesignern Eva-Johanna Isestig.

Jag har varit lite kreativ med symaskinen också och sytt färdigt och hängt upp våra sanslöst färggranna gardiner på kontoret. Jag blir glad varje gång jag ser dem, och det kan behövas för just nu är det så väldigt kallt där, och ganska bullrigt ibland eftersom det fortfarande byggs en hel del inför invigningen den 5 april. Det ska bli roligt när det är barn som stojar där istället för borrar och hamrande.

Nya planer

Igår bestämde jag mig för att det här skulle bli veckan då jag tog itu med mitt måleri. Passande nog hittade jag i gårdagens morgontidning ett reportage om en kvinna som börjat skriva, och de tips hon ger till andra som drömmer om en författarkarriär passar lika bra in på måleriet som på skrivandet.

Varje dag
Den här veckan ska jag göra något kreativt varje dag. Det behöver inte vara något stort, men jag ska måla, teckna, klippa eller klistra en liten stund utan krav på att det ska bli något. Jag behöver komma in i målartankar igen och få lite idéer.

Struktur och rutiner
Igår röjde jag ur målarrummet på alla de prylar som lätt samlas där när det inte används, och jag ska försöka låta bli att stöka till alltför mycket i fortsättningen. Det ska vara lätt att sätta igång när det blir lite tid över. Dessutom ska jag bestämma åtminstone en kväll i veckan då jag är i målarrummet, oavsett om jag känner för det eller inte just då. Inspirationen brukar komma när jag väl börjar.

Lita på din förmåga
Jag ska inte tänka så mycket. Bara göra.

Jag återkommer med rapport om hur det går.

Färgglädje

Var sak har sin tid. De senaste veckorna har det inte varit mycket färgglädje i målarrummet, men desto mer på nya jobbet. Vi håller på och inreder nya lokaler och jag ägnar mig bland annat åt att köpa tyger, papper, pärlor och ståltråd. På tisdag har vi tre workshopar med barn i olika åldrar, där det ska byggas lampor och dekoreras ljuskronor och tittskåp, och i helgen har jag sytt gardiner till vårt nya kontor. Mycket färg blir det och jag älskar det!

Men även om jobbet är kreativt och roligt, så känner jag att det börjar bli dags att få lite ordning på måleriet igen. Det fungerar inte att bara skjuta på det hela tiden, för ju längre tid det går mellan tillfällena i målarrummet, desto svårare blir det att komma igång. Jag behöver rutiner och regelbundenhet för att kunna måla. Det ska jag ta itu med den kommande veckan.

Att prioritera

Igår var det kurshelg på bildpedagogikkursen och jag skulle redovisa mina dokumentärfotografier. Det gick bra, och jag gick därifrån med lätta steg, medan de andra satt kvar och skulle fortsätta på nästa delkurs om vetenskapsteori. Jag valde att hoppa av kursen nu när jag fått mina 45 poäng som gör mig till behörig bildlärare upp till högstadiet (även om det inte spelar så stor roll nu när jag bytt arbete) och det känns faktiskt fantastiskt skönt. Jag grubblade in i det sista om jag ändå inte skulle försöka läsa under vårterminen också, men till slut tog jag mitt förnuft till fånga och slutade. Vill jag, så kan jag alltid plugga igen senare.

Med studierna borta ur bilden så ska jag återigen försöka hitta en balans mellan arbete och måleri. Det blir lite skev balans så klart, eftersom jag arbetar heltid på Litteraturhuset, men samtidigt känner jag mig inte lika utpumpad när jag kommer hem, och med ljusare kvällar kanske jag inte behöver spendera hela helgerna i målarrummet.

Ett klassiskt sätt att få lite ordning i tillvaron är att köpa sig en ny kalender. Jag var tvungen att byta ut min lärarkalender som slutar i juni till en årskalender, och min vana trogen kunde jag inte låta bli att piffa till den lite. Idag är en bra dag!

Att dokumentera en arbetsplats

Fredagsfika

Utsikt

Paus

Det blir långa dagar när man arbetar heltid. Jag trivs alldeles utmärkt på mitt nya arbete, och känner mig mycket piggare när jag kommer hem, men tiden räcker ändå inte till för både familj och eget skapande. Kvällarna är så korta. Den här veckan har jag i alla fall lyckats klämma in lite fotograferande på arbetstid. Höstterminens sista uppgift på bildpedagogikkursen var att arbeta med dokumentärfotografi, men jag har inte hunnit göra det förrän nu. Jag valde att dokumentera kontoret, och här ovanför ser ni tre av sju bilder. Nu ska jag bara skriva en text om hur jag tänkte och varför jag gjorde som jag gjorde. På fredag är det dags för kursträff igen.