Greta fick gips och gjutformar i födelsedagspresent i november, men vi har inte lyckats plocka fram dem förrän nu. Jag tänkte att det skulle vara ett perfekt söndagspyssel när småtjejerna tyckte att allt kändes lite grått och tråkigt, men då hade jag inte tagit i beräkningen att själva gjutningen tar ganska lång tid, och att vänta på måleriet är nästan olidligt tråkigt. Nu försöker jag stänga öronen för allt gnäll, och intalar mig att det är nyttigt att ha tråkigt ibland. Om sisådär två timmar kan vi pyssla igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar