I morgon

Återvinningskonst, 2010, blandteknik, 15x15 cm

Bilden här ovanför ska jag inte ha med på utställningen, men den var rolig att göra. Texten bakom är min favoritvisa från när jag var liten: "Ett barn ska jag ha när jag blir stor, med smala ben och mjuka skor, små vassa tänder och skära händer, mage som en sockertopp och ljusbrunt hår, precis rakt opp..."

I morgon är det dags för hängning. Jag håller tummarna för att upphängningsanordningen inte blir något problem. Vi har ju hela dagen på oss så det ska nog fixa sig. Det känns riktigt kul faktiskt.

Checklista

Återvinningskonst, 2010, 15x15 cm, blandteknik

Tre dagar kvar till hängning av utställningen och jag känner behov av att skriva en lista - ett sätt att försöka bringa ordning i ett förvirrat sinne. Före torsdag måste jag...

... köpa röda och gröna prickar ifall jag säljer någon tavla. Klart!

... köpa klisterlappar med små siffror på. Klart!

... hitta på titlar till alla tavlor. Klart!

... skriva en prislista. Klart! Kan inte skriva klar än eftersom jag inte vet vilken ordning de ska hänga i...

... skriva om min presentation lite. Klart! Det blev bara väldigt lite -jag lade till två utställningar...

... skriva ut presentation och prislista Delvis klart. Har skrivit ut presentationen.

... skicka mail till några med inbjudan till utställningen. Klart! Bara två... någon mer som vill ha?

... dela ut kataloger till några som jag vet vill ha en. Delat ut till en, fler i morgon.

... fixa något att ha på mig. Inte klart - jag får gräva djupt i garderoben.

... göra en preliminär plan för hur tavlorna ska hänga. Inte gjort - det löser sig i morgon...

Och säkert en hel del till som jag glömmer just nu. Men, men... dags att sätta igång!

SÅLD!

Förberedelser igen

Nyligen inramade tavlor

Peter har tagit med sig flickorna till farmor och jag har hela dagen på mig för inramning. Det tar tid att måla, såga, spika, spackla och måla igen. Dessutom insåg jag att jag inte köpt röda och gröna prickar för eventuell försäljning... och sifferprickar så jag kan numrera tavlorna. Min snälla svärmor påminde mig om det idag och lovade samtidigt att hjälpa mig med hängningen. Skönt. Det kan behövas.

Inköp och återvinning

Återvinningskonst 12, 2010, 15x15 cm, blandteknik

Nu borde jag vara färdig med alla förberedelser inför torsdagens hängning av utställningen, men jag har en del saker kvar att fixa. Igår tog jag en tur till Ikea för att köpa ramar och krokar för upphängning. Tavlorna ska hänga på skärmar som man inte får spika i så jag måste hitta någon form av krokar som kan hänga över kanten på skärmen. Jag fick ett tips om kökskrokar från Ikea, men de var så klart slut. Det är antagligen fler som fått samma tips. Istället köpte jag några liknande krokar i plast. Jag håller tummarna för att de håller. Det märks väl.

Helgen är annars vikt för inramning och några sista minuten-tavlor. Jag roar mig med att måla nya återvinningstavlor som jag tänkte ha med - om de blir bra. Roligt är det i alla fall och det behöver jag. Det har varit lite för mycket stress på sistone.

SÅLD!

Måla lister

Lister för inramning

Idag skiner solen och det lockar att vara ute, men jag ska hinna med att måla lite lister också. Alla tavlor till utställningen ska få en vitmålad listram och det brukar ta sin tid. Lika bra att börja nu.

Gladare idag

Glada tjejer

Gårdagen kändes tung, men idag mår jag bättre. Det är mycket upp ner för tillfället. Anledningen till mitt ändrade humör är att jag direkt efter jobbet åkte till Göransson Arena med min svärmor för att planera hängningen, och hon hjälpte till att plocka ner min stressnivå några hack. Vi har funderat ut hur skärmarna ska stå och jag har tavlor så det räcker. Nu ska jag bara grubbla på vilken tavla som ska hänga var...och rama in dem...och kanske måla någon mer...och skriva en prislista...och... Det är en hel del kvar att förbereda, men först ska jag vara mamma ett tag.

(Min kamera är fortfarande död så jag måste förlita mig på webkameran för att illustrera mina inlägg.)

Jag ger upp

En salig röra i målarrummet

Nu är jag snart beredd att ge upp. Allt jag gör i målarrummet blir bara skräp. Hela dagen har jag ägnat åt en målning som jag påbörjade i lördags. Jag var inte riktigt nöjd med  bakgrunden och ville ändra den lite. Till slut hade jag ändrat precis allt. Flera gånger om. Allt från färger till proportioner gjordes om och målades över. När jag äntligen tyckte att den kändes färdig ställde jag som vanligt ut den i köket för att vänja mig vid den, och insåg direkt att den var förskräcklig. Det slutade med att jag blev så irriterad att jag gick in och målade över alltihop. Det är för övrigt inte den enda målning jag målade över idag. Det blev några fler i morse. Vad ska jag säga? Det är för mycket nu.

Samtidigt som jag målade lyssnade jag på Melissa Horn. De här raderna kändes väldigt träffande:

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
försökt att vara allt på samma gång
så mycket man kan göra och borde och vill
mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
och förökt att hitta spår som leder rätt
ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
och mitt i allt så ska man vara sann

Årets katalog

Årets katalog

Min snälla svärmor hämtade katalogerna åt mig i torsdags när jag inte kunde. Jag tror att hon var lika nyfiken som jag på hur årets upplaga skulle se ut. Mina bilder hade jag ju redan sett men det är ändå en helt annan sak att se det i tryck, tillsammans med alla de andra. Tänk alla år som jag åkt runt på konstrundan, bläddrat i katalogen och knappt vågat önska att jag varit med själv. Nu finns jag där. Konstigt. Och konstigast av allt är att jag inte längre tycker att det är särskilt konstigt! De senaste två åren har jag verkligen fokuserat på måleriet och jag tycker faktiskt att jag platsar bland årets konstnärer. Visst finns det deltagare som är bättre än jag, men det finns också sådana som är sämre, i alla fall i mina ögon. Det är märkligt hur snabbt man vänjer sig vid tanken.  

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Photoshoparena

Idag skulle jag ha varit på pressvisning inför Gästrik Konst, hämtat de nytryckta katalogerna och tagit en tur till arenan med svärmor för att planera inför hängningen. Istället sitter jag här i vardagsrummet med en sjuk och ynklig Greta på soffan bredvid mig. Hon höll oss vakna i natt så jag känner mig också ganska ynklig. Och besviken. Men, det är bara att acceptera läget. Det kommer fler gånger.

Inspektion färdig

Göransson Arena

I går besökte jag Göransson Arena för första gången. Jag stressade dit från jobbet och stressade sedan vidare till ett annat jobbmöte, så jag var inte särskilt fokuserad, men nu har jag i alla fall sett arenan och skärmarna som tavlorna ska hänga på. Nu ska jag bara klura ut hur många skärmar jag behöver och hur de ska arrangeras på den yta jag fått mig tilldelad. Det blir svårare. Min plats blir en trappa upp till vänster i entrén. Trappan syns allra längst bort på fotot här ovanför. Det är en ganska fyrkantig yta med en hel fönstervägg till vänster, en orangeröd vägg rakt fram och en gång med dörrar till höger. Jag tänkte ta med mig svärmor dit någon dag för att fundera lite hur jag ska göra. Hon är bra på sånt.

Jag hann också träffa de andra utställarna lite hastigt. Det är Veroniqa Perzon som målar akryl precis som jag, Sune Liljevall som gör surrealistiska fotocollage (och skriver om vin i Arbetarbladet), Christina Wannberg som jobbar med emalj och Kenneth Sjöholm som gör bilder och skulpturer av stål och plexiglas. Två av dem ska visa sina alster i själva entrén och tre på andra våningen; jag till vänster, en annan till höger och en på mittengången. Vilka som ställer ut var hann jag inte höra innan jag stressade iväg. Det återstår att se. Hängningen sker på skärtorsdagen. Det börjar närma sig.

Solsken

Jag kisar i vårsolen

Mira och Greta fikar på verandan

Idag har konsten fått vila. Peter har gett sig av till Dalarna för att delta i det långa skidloppet i morgon och jag och flickorna har haft en skön dag hemma. Det kändes så vårlikt så vi skottade av verandan och tog en fika utomhus för första gången i år. Takdropp och fågelsång gör underverk för kreativiteten och energin. Jag har hunnit städa, rätta prov, skotta, storhandla, laga mat, duka fint (nej, visst ja - det gjorde Mira) och spontanbjuda mamma och pappa på middag. Och jag är fortfarande pigg! Jag tror sportlovet har varit hälsosamt trots att jag ägnat det åt måleri istället för sportaktiviteter...

Gästrik Konst igen

Göransson Arena i photoshoptappning

Jag fick ett telefonsamtal idag från Petra Lindgren som är en av de ansvariga på Gästrik Konst. Hon undrade om jag kunde vara med på en pressvisning nästa torsdag. Katalogerna släpps nästa vecka och de brukar tydligen ha en visning för pressen på tryckeriet, där de bjuder in några nya och några gamla konstnärer. Och i år är det min tur! Det ska blir intressant - och lite läskigt.

Måla till musik

När jag målar lyssnar jag oftast på musik. Väldigt ofta lyssnar jag på Frida Hyvönens album Silence is wild. Den är på något sätt förknippad med måleriet för mig. Jag lyssnar på texterna och ser bilder i mitt huvud. Ibland har jag lekt med tanken att inte bara måla till hennes musik, utan verkligen måla hennes musik. Att välja en sång, plocka sönder texten i smådelar och göra en målning till varje liten bit. Min målerilärare på konstlinjen berättade att hon gjort så med en barnvisa en gång. Den tanken lockade mig då och det gör den fortfarande. Att plocka ut en mening eller kanske bara ett ord ur sitt sammanhang och låta det vara titeln på en ny målning. Det kan bli en hel utställning på bara en låttext. Det skulle vara hur kul som helst. Precis en sådan påhittad begränsning i måleriet som sätter igång min kreativitet. Det enda problemet med Frida Hyvönen är att hennes texter är på engelska. Jag vill gärna ha mina titlar på svenska. Det känns bäst. Fast den här textraden från låten "The enemy within" är ganska lockande:

The zebra says she never takes off her coat, she´s afraid to lose her stripes...

En lyckad dag

Jag i målarrummet med påbörjad tavla i bakgrunden

Gårdagens stolmålande gav effekt. Jag vaknade i morse och kände mig mycket lugnare, inte alls lika stressad som tidigare. Jag riktigt kände på mig att det skulle bli en lyckad målardag. Och det blev det. Peter tog med sig tjejerna till farmor (tack och lov för snälla far- och morföräldrar!) så jag fick förmiddagen för mig själv. Igen. Den här veckan har jag haft oförskämt mycket målartid, och ändå gnäller jag...

Motivet idag har jag plockat från en dröm som jag hade för flera månader sedan. Jag skissade ner bilden i mitt ritblock och glömde bort den, tills jag hittade den för några dagar sedan. Och idag blev den en målning. I drömmen såg jag en säng också men den valde jag bort idag. Däremot har jag kvar de mönstrade tapeterna som fortsätter upp och övergår i en stjärnhimmel. Det var jag inte säker på om jag skulle kunna få till, men det blev riktigt bra. Lite som en saga -  och det gillar jag. Nu känner jag mig nöjd.

Prestera, prestera, prestera...

Utan titel, 2010, 30x30 cm, akryl på duk

Det går upp och det går ner i målarrummet. Jag är usel på att prestera när jag är stressad och den senaste tiden har jag känt mig tokstressad över utställningen i påsk. Jag måste ha tavlor färdiga tills dess, och självklart vill jag vara nöjd med det jag ska visa. Den här veckan känns som sista chansen att få tid till att måla och det stressar bara mer. Allt blir galet. Idag försökte jag strunta i prestationskravet och målade något som kändes kul. En stol. Jag gillar stolar. Det behöver inte vara mer avancerat än så...

(Färgerna stämmer inte på bilden eftersom den är tagen med min mobil. Min bra kamera är fortfarande ur funktion. Jag försökte fixa det i photoshop men gav upp...)

Det blev en lång sjal...

Del av senaste målningen

Uppföljaren till den stickande damen är klar. Hon verkar ha hittat en alternativ användning av sitt alster. Preliminär titel är "...och ibland vill jag bara gömma mig." (Färgerna stämmer inte riktigt med verkligheten. Min riktiga kamera har laddat ur...)

Ny månad - nytt ord

Utsikt från vardagsrummet

Det är första dagen i en ny månad. Den första vårmånaden, trots snöyran utanför fönstret. Februari gick fort konstigt nog. Trots att det är den kortaste månaden brukar den kännas som den längsta. I år har februari gått ovanligt bra, kanske för att jag tog min vårdepp i januari istället. Men nu är vi på väg mot ljusare tider och nu finns det inte utrymme för någon mer deppighet. Mars ska bli en bra månad. Och en månad med massor av arbete.

Mitt valda ord för februari var fokus och visst har jag fokuserat, även om det inte alltid har varit på konsten. Jag har i alla fall kommit ifrån de värsta nojorna kring vad jag målar och varför. För det mesta har jag gjort det jag tycker om, och varit nöjd med det. Grubblet kommer jag nog aldrig helt ifrån (vill jag ens det?) men jag har lyckats hålla det på en hanterbar nivå.

För mars finns det inte så många ord att välja på. Nu gäller det bara att hålla ut, arbeta färdigt, inte ge upp i förtid... Uthållighet är vad jag behöver så det får bli mars månads ord. Uthållighet.