London

Nu tar jag semester från skola och måleri i några dagar. Jag ska åka till London och kommer förhoppningsvis tillbaka med mängder av inspiration och energi.

Syns jag..?

"Syns jag nu? II", 2009, akryl på duk, 50x50 cm

Igår skrev jag om lycka. Om att jag vill hålla kvar känslan av att allt är möjligt. Det jobbar jag på varje dag. För det mesta går det bra, men ibland känns det som om jag är helt ute och cyklar. Vem tror jag att jag är egentligen? Varför skulle någon vilja titta på det jag gör? Liknande känslor tror jag att de flesta av oss brottas med ibland, oavsett vad vi håller på med. Dagens bild föreställer samma kvinna som gårdagens, men på den här bilden sitter hon fast i farmorsfåtöljen. Hon har till och med samma mönster på klänningen. Jag vet inte om hon försöker gömma sig eller om hon egentligen längtar bort. Vad tror du?

SÅLD!

Lycka

"Det blommar", 2009, akryl på duk, 50x50 cm

Myten om den lidande konstnären stämmer inte alls på mig. Jag lider inte. Kanske borde jag ta det som en bekräftelse på att jag inte är någon konstnär, men det struntar jag i. Jag blir lycklig av att måla. Det nästan spritter i kroppen på mig ibland när jag står i målarrummet med en tom duk framför mig. Det är jag som bestämmer hur mina tavlor ska se ut och jag kan berätta vilka historier som helst. Det ger en fantastisk frihetskänsla. Jag kan göra precis vad jag vill! Egentligen är jag bara ett stort barn som leker med färger och placerar ut figurer i olika miljöer. Och jag vill verkligen bejaka det lustfyllda i skapandet. Jag vill inte grubbla för mycket på om det jag gör är bra konst eller inte, utan vill hellre hålla fast vid känslan av att allt är möjligt. Det är då det blir roligt att måla. Och det är då det blir bra. Tycker jag. Målningen här ovan tycker jag visar precis det jag just skrivit om. Kvinnan på bilden är som vanligt plockad från morgontidningen, men hon har fått en ny mönstrad klänning. Hon ser ganska nöjd ut när hon betraktar de färglada fantasiblommorna, som är lite galnare än bakgrundens något mer diskreta farmorsfåtölj i prickigt. Det är kul med lite galet ibland.

Fler förändrade...

"Flygfärdig", 2008, akryl på duk, 50x50 cm

"Trygga i sitt bo", 2008, akryl på duk, 50x50 cm

Min målardag i dag tillbringade jag på hälsocentralen med en sjuk Mira. Inget allvarligt men ändå tillräckligt besvärande för att söka läkare. I går var hon också hemma från skolan så då hann vi få lite målartid tillsammans. Mira målade en tavla med en ängel som går in i en port. Själv fortsatte jag att peta på gamla tavlor. Jag målade bland annat lite på de två här ovanför. Den största förändringen är väl att bakgrunden på "Trygga i sitt bo" har ändrat färg från ljusgrön till gråvit. Den som vill se hur de såg ut tidigare kan titta här och här.

Färdig eller inte?

Ny variant av "Våga flyga" (detalj)

Mina bilder blir inte färdiga förrän de flyttar hemifrån. När en tavla blir såld är den slutgiltigt färdig. Då kan jag inte göra några fler ändringar. Står den däremot kvar här hemma kan det hända att jag är där och petar på någon detalj som jag inte är riktigt nöjd med. Ett ansiktsuttryck som inte stämmer, eller en färg som är för gräll. Det har till och med hänt att jag har målat över en hel tavla, men det gör jag bara när jag är helt säker på att ingen kommer att sakna den.

Det är dock inte alla tavlor som råkar ut för dessa förändringar. Vissa av dem behöver inga ändringar. Då är jag nöjd direkt. Andra är jag tveksam till i början men vänjer mig vid och accepterar senare. Sedan finns det några som jag inbillar mig att jag är nöjd med, men som har någonting som retar mig. Tavlan här ovanför var en sådan. Jag tyckte om bilden som helhet men det var något med pojkens huvud som irriterade mig - så han fick en liten retuschering och nu tycker jag bättre om honom (i alla fall för tillfället). Här nedanför kan ni se hur han såg ut från början.

Den gamla varianten av "Våga flyga" (detalj)

Ett första vernissagekort

Det börjar bli dags att göra vernissagekort till utställningen i juni. Jag har aldrig gjort ett sådant förut men har letat lite på nätet och tittat på hur andra gjort. Det här är ett första försök. Kanske blir det lite ändringar. Vi får se.

Om jag får drömma

En del av senaste tavlan

Den sista dagen på påsklovet åkte jag och min svärmor och tittade på konst. Det var det årliga evenemanget Gästrik Konst, där lokala konstnärer visar upp verk i sina ateljéer eller i andra utställningslokaler. Vi brukar ta en tur varje år för att titta och inspireras, men jag har aldrig ansökt om att själv få delta med mina bilder. I år hade jag kunnat tänka mig att försöka, men då skulle vi resa bort. Kanske ska jag våga mig på det nästa år? Jag har flera favoriter bland de konstnärer som återkommer varje år. Åsa Wängelin är en sådan och även Margareta Persson som visar sina underbara figurer i Keramikgalleriet. I år var de som vanligt inspirerande men den som verkligen fick mig att börja drömma var en ny deltagare. I en liten stuga tillhörande Högbo bruk visades färgstarka, handtryckta textilier i form av kuddar, gardiner och väskor. Där fanns även tovade och pärlbroderade smycken och tavlor och mycket annat. Allt under namnet LenaOrange. Jag blev alldeles lycklig av att gå in där. Det var så mycket härliga färger och roliga detaljer. När man kom in i den lilla hallen låg ateljén till höger. Ett härligt rum med ett stort bord i mitten och mängder av tyger i hyllor. Gamla detaljer fanns kvar som till exempel den gamla vedspisen med kåpa. Gick man istället till vänster i hallen kom man in i den lilla butiken som bestod av två små rum. Även här fanns den gamla spisen och kåpan kvar. Hyllorna runt väggarna var välfyllda och färgkoordinerade och varenda detalj var genomtänkt. Allt från namnskylten utanför, till skålen med små godispåsar fyllda med jelly beans (orange förstås!). Det är precis så där jag drömmer om att ha det! En egen ateljé i en inspirerande (helst gammal) miljö med en butik i anslutning där jag kan visa upp det jag gör på ett fördelaktigt sätt. Där jag får pynta och arrangera och tänka på detaljer...och inte behöver stå hela dagarna och vänta på en kund som aldrig kommer eftersom ateljén finns i närheten så jag kan jobba i stället. För att det skulle bli riktigt perfekt skulle jag gärna dela huset med några andra kreativa människor. Ett hantverks/konstnärshus med några ateljéer (inte för många) och en gemensam butik så att man kan hjälpas åt med försäljningen. Vilken dröm! Tyvärr känns det lite avlägset just nu men man ska aldrig säga aldrig. Det skadar ju inte att drömma i alla fall.

Tillbaka igen

Del av dagens målning

Vi har varit bortresta i påsk. En skön vecka i fjällen tillsammans med Peters familj har gett mig energi och en aning solbränna. Jag känner mig redo för en hektisk vår. Det är mycket som ska hända nu, men bara roliga saker så jag klagar inte.

I dag är det torsdag, vilket betyder målardag för mig, och jag har faktiskt fått en tavla färdig som jag påbörjade före lovet. Den blev blommig. Det passar bra eftersom jag såg vårens första scilla utanför fönstret i morse. Mina målade blommor påminner inte alls om scilla. De påminner inte om några verkliga blommor överhuvudtaget, utan är skapade helt i min fantasi. Liknande fantasiblommor har jag målat på en tavla tidigare. Då slingrade de sig fritt i luften. Den här gången pryder de en klänning. Det är så roligt med mönster!

Kreativa vänner

Silverägg med vackert lavendelfärgat presentpapper

Jag har tidigare skrivit om hur inspirerande det är att läsa vad andra kreativa människor skriver på bloggar och i böcker. Det är något jag gör en liten stund nästan varje dag. Men man ska inte glömma bort alla kreativa människor i sin närhet.

Jag har två väninnor som jag har känt sedan jag var riktigt liten. De senaste sex åren har vi träffats regelbundet, en gång i månaden, för att prata om allt och inget. I början handlade många samtal om hur slitigt det var på jobbet och om hur vi drömde om att göra något annat. Men ingenting hände. Tills för ungefär två år sedan. Då berättade den ena att hon bestämt sig för att följa sin dröm. Hon skulle ta tjänstledigt från sitt arbete och öppna en smyckes- och inredningsbutik tillsammans med en annan väninna. Jag blev både förvånad och imponerad. Att hon vågade ge upp ett fast arbete för att följa sin dröm. Ska sanningen fram blev jag lite avundsjuk också, men den känslan gick över ganska snabbt. I stället var hennes företagsamhet precis vad som behövdes för att sparka igång mig också. Vågar hon så vågar jag, tänkte jag. Min dröm är inte att säga upp mig från mitt arbete som lärare. Jag trivs bra i skolan och skulle sakna eleverna om jag slutade. Min dröm är i stället att kunna kombinera måleriet och läraryrket så att jag hinner med båda två. Där är jag inte riktigt än - men jag är på väg!

Min väninna har kommit lite längre. Hon äger en guldsmeds- och inredningsbutik i Sandviken, Naja Design. Det är en liten affär fylld av vackra smycken och underbara inredningsdetaljer i lantlig stil. Silverägget på bilden här ovan kommer därifrån och köptes till min mammas födelsedag förra veckan.

www.najadesign.se

Jag ska också nämna att det inte bara var jag som tog tag i mina drömmar för drygt ett år sedan. Den tredje medlemmen i våra månatliga träffar har jag skrivit om tidigare. Hon gjorde i ordning en efterlängtad keramikverkstad i sitt hus, och skriver lite om sitt arbete på bloggen Fröken Fingerfärdig.