Lycka

"Det blommar", 2009, akryl på duk, 50x50 cm

Myten om den lidande konstnären stämmer inte alls på mig. Jag lider inte. Kanske borde jag ta det som en bekräftelse på att jag inte är någon konstnär, men det struntar jag i. Jag blir lycklig av att måla. Det nästan spritter i kroppen på mig ibland när jag står i målarrummet med en tom duk framför mig. Det är jag som bestämmer hur mina tavlor ska se ut och jag kan berätta vilka historier som helst. Det ger en fantastisk frihetskänsla. Jag kan göra precis vad jag vill! Egentligen är jag bara ett stort barn som leker med färger och placerar ut figurer i olika miljöer. Och jag vill verkligen bejaka det lustfyllda i skapandet. Jag vill inte grubbla för mycket på om det jag gör är bra konst eller inte, utan vill hellre hålla fast vid känslan av att allt är möjligt. Det är då det blir roligt att måla. Och det är då det blir bra. Tycker jag. Målningen här ovan tycker jag visar precis det jag just skrivit om. Kvinnan på bilden är som vanligt plockad från morgontidningen, men hon har fått en ny mönstrad klänning. Hon ser ganska nöjd ut när hon betraktar de färglada fantasiblommorna, som är lite galnare än bakgrundens något mer diskreta farmorsfåtölj i prickigt. Det är kul med lite galet ibland.