18 april 2009

Om jag får drömma

En del av senaste tavlan
Den sista dagen på påsklovet åkte jag och min svärmor och tittade på konst. Det var det årliga evenemanget Gästrik Konst, där lokala konstnärer visar upp verk i sina ateljéer eller i andra utställningslokaler. Vi brukar ta en tur varje år för att titta och inspireras, men jag har aldrig ansökt om att själv få delta med mina bilder. I år hade jag kunnat tänka mig att försöka, men då skulle vi resa bort. Kanske ska jag våga mig på det nästa år? Jag har flera favoriter bland de konstnärer som återkommer varje år. Åsa Wängelin är en sådan och även Margareta Persson som visar sina underbara figurer i Keramikgalleriet. I år var de som vanligt inspirerande men den som verkligen fick mig att börja drömma var en ny deltagare. I en liten stuga tillhörande Högbo bruk visades färgstarka, handtryckta textilier i form av kuddar, gardiner och väskor. Där fanns även tovade och pärlbroderade smycken och tavlor och mycket annat. Allt under namnet LenaOrange. Jag blev alldeles lycklig av att gå in där. Det var så mycket härliga färger och roliga detaljer. När man kom in i den lilla hallen låg ateljén till höger. Ett härligt rum med ett stort bord i mitten och mängder av tyger i hyllor. Gamla detaljer fanns kvar som till exempel den gamla vedspisen med kåpa. Gick man istället till vänster i hallen kom man in i den lilla butiken som bestod av två små rum. Även här fanns den gamla spisen och kåpan kvar. Hyllorna runt väggarna var välfyllda och färgkoordinerade och varenda detalj var genomtänkt. Allt från namnskylten utanför, till skålen med små godispåsar fyllda med jelly beans (orange förstås!). Det är precis så där jag drömmer om att ha det! En egen ateljé i en inspirerande (helst gammal) miljö med en butik i anslutning där jag kan visa upp det jag gör på ett fördelaktigt sätt. Där jag får pynta och arrangera och tänka på detaljer...och inte behöver stå hela dagarna och vänta på en kund som aldrig kommer eftersom ateljén finns i närheten så jag kan jobba i stället. För att det skulle bli riktigt perfekt skulle jag gärna dela huset med några andra kreativa människor. Ett hantverks/konstnärshus med några ateljéer (inte för många) och en gemensam butik så att man kan hjälpas åt med försäljningen. Vilken dröm! Tyvärr känns det lite avlägset just nu men man ska aldrig säga aldrig. Det skadar ju inte att drömma i alla fall.

2 kommentarer:

Ninni sa...

Åh, vad jag är glad att jag på slingrande vägar hittade hit till dig! Och till råga på allt så finns du i mina hemtrakter när jag bor i Sverige!
Men det var något med ditt vernissagekort som jag kände igen...kanske har jag sett den målningen någonstans. Men det jag först fastnade för var "Syns jag nu?".Den tycker jag så mycket om. Kanske känner jag igen mig lite i den...
Självklart måste du söka till GästrikKonst! Utan tvekan. Du är JÄTTEDUKTIG! Tycker jag.
Den där drömmen om en egen ateljé eller plats delar du även med mig...Jag var till Lena Orange i julas när vi var hemma i Sandviken och visst blir man glad när någon vågar.

Tack vare flytten hit till Brasilien har jag fått tid och möjlighet att ägna mig åt vad jag vill. Så jag packade alla färger, penslar och block. Symaskinen och tyger. Kameran kom ju också med förstås och det blev ju foto som jag nu lever för. Kameran är alltid med. Målat har jag bara gjort en gång på hela tiden.
Jag såg att du skulle ha utställning snart och sedan på biblioteket i Sandviken till hösten. Kommer du att visa dina tavlor något i sommar?
Det vore roligt att få se flera av dem.
Om man skulle vilja köpa av dig...vad kostar de? T.ex. min favorit "Syns jag nu"? men den kanske inte är till salu...
Jag återkommer hit det lovar jag. Jag blev så inspirerad och glad av din blogg!
Må så gott!

Elin sa...

Hej! Vad glad jag blir att du tar dig tid att skriva en kommentar. Jag tittade som hastigast in på dina bloggar innan barnen ropade på mig och det såg ut att vara många inspirerande bilder där - jag kikar säkerligen in igen.

För tillfället har jag inga planer på att visa mina tavlor i sommar, men kanske dyker det upp något. Vi får se. Tavlan på vernissagekortet hängde i Handelsbankens fönster över jul - kanske var det där du såg den.

Tavlan "Syns jag nu" är inte till salu (om det är den med pojken på du menar). Den fick min svägerska i fyrtioårspresent. Resten av tavlorna blir till salu den 13 juni när utställningen öppnar.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...