Jag har äntligen gjort en bok!

Äntligen har jag gjort något som jag har tänkt på länge. Jag har sparat mina texter och bilder från bloggen i en bok. En drygt tvåhundra sidor lång bok med alla inlägg från ett år samlade. Den blev ganska dyr, men riktigt fin och jag är så nöjd. Det känns tryggare att ha allt bevarat även i pappersform, om något skulle hända med bloggen. Den visar ju en del av mitt liv under många år, och jag vill kunna titta tillbaka på allt jag tänkt och gjort.

Nu ska jag bara göra de övriga åren också så kan jag slappna av sedan!

Kreativ i köket - Citron och hallontårta

Hela helgen har vi firat vår femtonåring, med kusinmiddag på lördagen och födelsedagsbrunch och släktfika på söndagen. Ingen tid i ateljén alltså, men däremot lite kreativitet i köket.

Jag tycker om att baka tårtor och årets variant blev en princesstårta med hallon och citrongrädde. En riktig hit om ni frågar mig. Jag älskar kombinationen av citron och hallon! 

Dekorationerna var en snabb nödlösning innan gästerna skulle komma, eftersom locket sprack när jag skulle lägga det över tårtan, och jag inte hade tid att göra om det, men jag tycker det blev ganska bra ändå - och det blev inget bråk om vem som skulle får rosen som det alltid blir annars :)

Levererat till Västerbotten och Skåne

Jag drömmer inte om att arbeta heltid som konstnär. Inte sedan jag tog tjänstledigt från mitt "vanliga" jobb och provade det i ett halvår. Det passade inte mig. Visst var det härligt att ha så mycket tid för skapandet, men det var också ensamt och för mycket press att ständigt producera och sälja. Med en fast månadslön behöver jag inte fundera över om mina målningar ska sälja eller inte. En utställning är inte misslyckad för att jag inte har sålt så mycket. Jag rycker på axlarna och tänker att det löser sig, de flesta målningar brukar hitta sina ägare i sinom tid. 

Och när det händer är det alltid lika roligt. För även om jag inte behöver sälja för att klara ekonomin, så vill jag ju att mina målningar ska flytta hemifrån och förhoppningsvis glädja någon annan. 

Här är tre målningar som har flyttat den senaste tiden. En till Västerbotten och de andra två är på väg till Skåne. Det är en lustig tanke - att mina tavlor sprider ut sig över hela landet (och ibland till och  med utanför). Jag hoppas deras nya ägare kommer att tycka om dem lika mycket som jag gör.

Hipp hipp hurra!

Idag fyller världens bästa Mira femton år - och jag sitter på tåget till Göteborg för att gå på bokmässa med jobbet. Lite dålig planering... Jag får fira henne extra mycket i helgen i stället.

Vi har köpt en sommarstuga!

Varje sommar brukar vi vara åtminstone någon vecka i Örnsköldsvik, där Peters familj har en sommarstuga. Det är en riktigt pärla med mycket charm och sjöutsikt och alla älskar att vara där. Problemet är bara att vi inte riktigt får plats allihop längre. Peter har två syskon med familjer och när vi är där samtidigt blir det trångt. Och samtidigt är det ju sällskapet som gör det så trevligt.

Vi har grubblat fram och tillbaka i flera år över hur vi ska göra, men nu är det äntligen klart. Peters syskon tar över den ursprungliga stugan och vi har köpt en alldeles egen, med gångavstånd till de andra. Det blir perfekt! Visserligen betyder det att mina ateljédrömmar får vänta ett tag, men det gör inget. Jag kan leva med den ateljé jag har. Nu kan kusinerna leka och bada, vi kan umgås med Peters familj, men också ta med min familj eller vänner eftersom vi har mer plats. Jag kan säkert måla i stugan också. Dessutom har Måns en stor gård att springa på och så är den vinterbonad så vi kan åka upp även på vintern och åka skidor.

Den är kanske inte det allra charmigast huset, det har en del behov av rust, och avståndet till sjön är längre, men det känns riktigt roligt och jag längtar efter att måla om och flytta in - även om vi ska försöka sansa oss och ha lite semester när vi är där också. (Jag har i alla fall gjort en anslagstavla på Pinterest med inspirationsbilder att drömma om.) Kan det inte bli sommar nu?

Att sätta nya mål

De senaste två veckorna har jag tagit små, små steg in i ateljén igen. Bara att vara där gör att jag känner hur lusten att måla kommer tillbaka. Fast egentligen har den aldrig varit riktigt borta - jag har bara skjutit undan den för att det har varit så mycket annat som pockat på uppmärksamhet och tid. Nu har jag anmält mig till nästa års konstrunda och det är precis vad jag behöver för att kicka igång mig själv igen. Ett mål. Ett måste. Konstigt att det fortfarande ska vara så, men det är bara att acceptera att det är så jag fungerar.

Förra helgen slog jag ihop kilramar och spände upp duk så fingrarna ömmade (nej, jag har fortfarande inte köpt någon tång!) och den här helgen har jag ägnat åt färg. Alla dukar har fått ett första lager akrylfärg i olika nyanser och tjocklek. Det här steget i processen är alltid roligt och lustfyllt. Att bara ägna sig åt att leka med färgerna utan tanke på slutresultatet. Större delen av det första lagret kommer ändå att täckas i ett senare skede.

I det första lagret i en målning brukar jag passa på att använda upp de där lite halvtorkade färgerna som snart är slut - de som är sega och lite tråkiga att jobba med. Här spelar det ingen roll, de ska bara täcka den vita ytan, och det känns bra att inte kasta bort färg i onödan.

Nu har jag femton nya dukar i lite olika storlekar att jobba vidare med, men det låter jag vara till nästa vecka. Jag behöver tänka lite mer innan jag sätter igång på allvar.  j