Att sätta nya mål

De senaste två veckorna har jag tagit små, små steg in i ateljén igen. Bara att vara där gör att jag känner hur lusten att måla kommer tillbaka. Fast egentligen har den aldrig varit riktigt borta - jag har bara skjutit undan den för att det har varit så mycket annat som pockat på uppmärksamhet och tid. Nu har jag anmält mig till nästa års konstrunda och det är precis vad jag behöver för att kicka igång mig själv igen. Ett mål. Ett måste. Konstigt att det fortfarande ska vara så, men det är bara att acceptera att det är så jag fungerar.

Förra helgen slog jag ihop kilramar och spände upp duk så fingrarna ömmade (nej, jag har fortfarande inte köpt någon tång!) och den här helgen har jag ägnat åt färg. Alla dukar har fått ett första lager akrylfärg i olika nyanser och tjocklek. Det här steget i processen är alltid roligt och lustfyllt. Att bara ägna sig åt att leka med färgerna utan tanke på slutresultatet. Större delen av det första lagret kommer ändå att täckas i ett senare skede.

I det första lagret i en målning brukar jag passa på att använda upp de där lite halvtorkade färgerna som snart är slut - de som är sega och lite tråkiga att jobba med. Här spelar det ingen roll, de ska bara täcka den vita ytan, och det känns bra att inte kasta bort färg i onödan.

Nu har jag femton nya dukar i lite olika storlekar att jobba vidare med, men det låter jag vara till nästa vecka. Jag behöver tänka lite mer innan jag sätter igång på allvar.  j