Tre stora istället för tio små?

Tavlor på rad i ateljén

Idag fick jag lite oväntad tid för tankar och måleri. Jag är hemma från jobbet eftersom jag är sjuk, men orkar inte bara ligga i sängen. I stället sitter jag i ateljén, petar lite med färg här och var, funderar över titlar på de målningar som är färdiga, och letar inspiration till nya verk. I går pratade jag med galleriet där jag ska ställa ut i påsk. De vill gärna ha tio mindre målningar. Jag har tre stora, varav en är den största jag någonsin gjort - 120x145 cm - men jag är inte särskilt stressad. De tre som är färdiga känns bra, och jag har flera mindre målningar påbörjade och en idé om hur jag ska jobba vidare med dem, så det löser sig nog. Det brukar göra det.

Tankar om måleri

Solljuset flödar i ateljén

Jag stirrar på bilden och funderar över hur jag ska gå vidare. Det är både skönt och lite jobbigt att måla utan att veta hur slutresultatet kommer att bli. Bara låta känslan styra. Det enda jag vet är att den är långt ifrån färdig. Färgerna kan komma att ändras, motivet bytas ut och andra former kan dyka upp. Än så länge tycker jag om den hukande figuren och trädet, även om färgerna är lite spretiga. Jag vill både förenkla och krångla till, men blir lite feg och avvaktar. Snart har jag nog kommit på hur jag ska gå vidare. Tills dess kisar jag och funderar lite till.

Lite kluven

En till målning blev färdig nu på förmiddagen, och står nu på lut i matrummet för att jag ska vänja mig vid den. Som alltid känns det bra att avsluta något, att sätta dit sin signatur och bestämma sig för att det räcker. I slutfasen av en målning kan jag känna mig lite trött på motivet, och längta efter att få börja om på nytt. Det tänker jag göra nu också. På en gång. I ateljén finns redan flertalet dukar som jag har grundat och i veckan fick jag nya färger så det är ingen brist på material. Det som gör mig lite kluven är att solen skiner och resten av familjen är ute. Jag vill prioritera måleriet ibland för att det får mig att må bra, men samtidigt så ger det mig lite dåligt samvete att jag inte är med. Så är det ofta. Jag intalar mig själva att det ändå är bra att jag är här. Jag finns tillgänglig och de kan sitta med mig i ateljén om de vill, vilket de gör i bland. Och det är faktiskt inte så ofta jag får en hel dag för att måla... men det dåliga samvetet kommer jag nog att få leva med ändå. Det är så mycket jag vill och ibland går det bara inte ihop.

Att vara lite för snabb

Äntligen har jag ett stabilt internet igen! De senaste veckorna (månaden?) har mitt wi-fi kopplat ifrån stup i kvarten utan att det egentligen varit något fel. Allt har fungerat ypperligt på alla andra datorer, plattor och telefoner i huset. Det är bara min Mac som inte vill vara med. Efter lite googlande förstod jag att det var en uppdatering som ställt till det, och inget tips från nätet fungerade. I lördags kom äntligen en ny uppdatering och problemen är som bortblåsta. Kanske jag ska lära mig att vänta lite med uppdateringar till de värsta problemen har fixats? Fast troligen inte. Jag kommer att göra precis likadant nästa gång och hoppas på det bästa. Det brukar ju gå bra.

Längst ner i färglådan

Jag har en stor färglåda full av akryltuber i olika nyanser och ändå är det nästan alltid samma färger jag använder. Favoriterna är Paynes grey (av märket Winsor&Newton), preussiskt blå, rå umbra och gul ockra. Sedan behöver jag någon form av röd, gul, turkos och ceriserosa, men där är jag inte så trogen utan testar lite olika. Grönt använder jag sällan i färdig form utan blandar min egen, men jag gillar Green gold i Goldens flytande färger. En ny favorit är också Violet oxide av samma märke, en mörk faluröd nyans.  En orange är trevligt att ha, men inte nödvändigt. Däremot måste jag ha vitt. Det går inte att måla utan vit färg.

Det har tagit ett tag att komma på vilka färger jag tycker om och behöver, och färglådan har därför ett antal tuber som sällan får komma ut i ljuset. Idag valde jag fyra sådana färger för ett andra lager på fyra nya mindre målningar: Prism violet, rå sienna, Hookers green och coboltblå. Det är ju ett perfekt sätt att använda upp färgen samtidigt som bilden får mer djup och struktur. Dessutom kanske man upptäcker att färgerna inte är så dumma ändå.