Tanketid och förberedelser

Det har varit en fullspäckad vecka och jag har inte hunnit måla någonting alls. Däremot har jag tänkt en hel del, skissat ner idéer till målningar och beställt nya kilramar så att jag har material hemma när det blir lugnare veckor. Kanske kan jag till och med måla lite på vardagskvällarna till veckan. Jag känner mig inte alls lika trött på kvällarna som jag gjorde före jul. Kan det vara för att vi går mot ljusare tider? Eller för att jag har varit noggrannare med att träna regelbundet? Skönt är det i alla fall, och jag hoppas det håller i sig, för det verkar som om jag har en utställning på gång i vår och man kan inte ha en utställning utan tavlor.

Att lita till sin intuition

Mina målningar går genom många faser innan de är färdiga. Jag börjar alltid med ett lager färg helt utan tanke bara för att färga duken. Sedan väljer jag ett motiv av något slag, inte heller det ägnar jag särskilt mycket grubblerier. Det går alltid att ändra så småningom. De här första två momenten går fort, men det tar desto längre tid att sedan utveckla motivet och sätta in det i ett sammanhang. I den här fasen växlar jag mellan att måla intensivt utan att tänka på vad jag gör, och att backa från målningen och fundera över hur jag ska gå vidare.

Ibland låser det sig när ett lager känns ganska bra, jag blir lite rädd och vill inte förstöra det som fungerar. Ibland blir det bara helt fel och jag måste börja om igen. De flesta målningar hamnar någon gång i en fas där det känns helt omöjligt att det ska bli något vettigt alls, och sedan kan det bara behövas några få penseldrag så är jag igång igen.

Fram och tillbaka böljar det; på med färg, torka bort, spraya vatten, måla nytt, dra en linje, och måla över tills det en dag känns färdigt. Det kan ta olika lång tid. Vissa målningar vet jag direkt när de är klara, medan andra behöver lite betänketid. Då kan jag hänga upp dem på väggen i vardagsrummet eller köket och kika på dem tills jag är helt säker.

Målningen här ovanför är långt ifrån färdig. Jag är nöjd med vissa delar och mindre nöjd med andra, men jag börjar få en känsla för hur jag vill att den ska utvecklas. Vi får se om den tanken håller i sig, eller om jag får en annan idé nästa gång jag målar. Om man följer sin intuition i måleriet är det svårt att planera slutresultatet. Fast det är mycket roligare.

Sorterar och organiserar

Idag har jag äntligen tagit tag i lite bokföring som skulle ha gjorts för länge sedan. Jag gruvar mig alltid lite innan jag sätter igång, för det brukar alltid bli något krångel. Konstigt nog gick det ovanligt fort och lätt den här gången, så jag passade på att sortera och organisera om lite här på bloggen också. Inget som märks särskilt mycket dock. Jag har bara gjort en direktlänk till alla mina bilder från 365 faces (jag kunde inte låta bli att göra en till en tidigare utmaning också...) Det gör mig lite glad att se alla tillsammans. Det blir så påtagligt att jag gjort en hel del då.

Kaxig tavla

För några år sedan köpte jag en skylt till min pappa med texten här ovanför. Den passade honom perfekt, och nu vill Mira ha en likadan skylt som födelsedagspresent till en kompis. Vi hittade ingen färdig så då gjorde vi en egen av en liten fyrkantig ram från Ikea som jag hade i gömmorna. Jag tror den blev uppskattad.

Att välja ett ord för 2015

Jag har grubblat och grubblat över ett ord för 2015, men jag hittar inget som känns perfekt. Däremot är jag säker på vad jag vill uppnå under året. Jag vill återfinna den där känslan av att allt är möjligt, att jag är på väg någonstans. Förra året fastnade jag i tankar om att sitta fast, att det inte gick att få allt, att jag måste prioritera bort måleriet, men de tankarna tänker jag inte släppa fram i år. I stället tänker jag göra allt för att skapa tid för måleriet. Allt är möjligt.

Känslan av hopplöshet under hösten smittade även av sig på mina tankar om vad och hur jag målar, och till slut kändes det inte ens lockande att gå in i ateljén. Jag vet att ju mindre jag målar desto svårare är det att komma igång igen. Färgerna bråkar och inget blir som man tänkt. Antagligen för att man har en alldeles för klar bild av slutresultatet och inte ger sig tid att leka när tiden är dyrbar. Det är farligt för kreativiteten. Det måste finnas tid att leka och prova nya saker, annars blir det inte bra. I år vill jag fokusera på den känslan. Det finns inga förutbestämda mål med mitt skapande. Jag kan göra vad jag vill.

Jag målar och målar och målar....

Det är fortfarande jullov och jag har tid att gå in helt i måleriet. Jag spenderar hela dagarna i ateljén och kommer bara ut för att äta. Igår kväll kom min äldsta dotter upp och undrade om jag inte skulle komma ner och vara lite med resten av familjen - det var ju ändå fredag. (När jag kom ner låg hon i soffan och läste så något vidare sällskap var hon inte heller.)

Målningen jag har brottats med de senaste dagarna är den på bilden här ovanför. Jag påbörjade den för länge sedan, men körde fast och visste inte riktigt hur jag skulle gå vidare. Nu tror jag att den är färdig. Jag har hängt den på väggen i matrummet för att kika lite på den och det känns bra hittills. Nu fattas bara en passande titel. Det kan nog ta ett tag...