Att lita till sin intuition

Mina målningar går genom många faser innan de är färdiga. Jag börjar alltid med ett lager färg helt utan tanke bara för att färga duken. Sedan väljer jag ett motiv av något slag, inte heller det ägnar jag särskilt mycket grubblerier. Det går alltid att ändra så småningom. De här första två momenten går fort, men det tar desto längre tid att sedan utveckla motivet och sätta in det i ett sammanhang. I den här fasen växlar jag mellan att måla intensivt utan att tänka på vad jag gör, och att backa från målningen och fundera över hur jag ska gå vidare.

Ibland låser det sig när ett lager känns ganska bra, jag blir lite rädd och vill inte förstöra det som fungerar. Ibland blir det bara helt fel och jag måste börja om igen. De flesta målningar hamnar någon gång i en fas där det känns helt omöjligt att det ska bli något vettigt alls, och sedan kan det bara behövas några få penseldrag så är jag igång igen.

Fram och tillbaka böljar det; på med färg, torka bort, spraya vatten, måla nytt, dra en linje, och måla över tills det en dag känns färdigt. Det kan ta olika lång tid. Vissa målningar vet jag direkt när de är klara, medan andra behöver lite betänketid. Då kan jag hänga upp dem på väggen i vardagsrummet eller köket och kika på dem tills jag är helt säker.

Målningen här ovanför är långt ifrån färdig. Jag är nöjd med vissa delar och mindre nöjd med andra, men jag börjar få en känsla för hur jag vill att den ska utvecklas. Vi får se om den tanken håller i sig, eller om jag får en annan idé nästa gång jag målar. Om man följer sin intuition i måleriet är det svårt att planera slutresultatet. Fast det är mycket roligare.