Helgens måleri påminde mig om hur viktigt det är för mig att måla. Den senaste tiden har jag helt gått upp i mitt nya arbete, och inte haft tid eller särskilt mycket tanke på måleriet. Jag hade nog inte ens vikt lördagen för måleri, om det inte vore för att jag ska delta i en samlingsutställning på Galleri K i påsk, men när jag väl stod där framför staffliet och lade färglager på färglager på duken, insåg jag återigen att det här är jag. Jag behöver det. Färgerna, formerna och berättelserna. Det är något särskilt med det ögonblicket när allt faller på plats, när allt känns helt rätt. Det är total lycka. Men också en del utmattning. Många tror att måleri bara är avkoppling, men det stämmer inte för mig. Det är koncentration, frustration och hårt arbete också. Det är därför det tar emot ibland att sätta igång med en ny målning, eller fortsätta på en som har kört fast. Belöningen när en målning blir färdig gör dock att det är värt det. Och den här målningen känns färdig nu. Preliminär titel är: I en annan färgskala.
3 kommentarer:
Vilken underbar målning! Jag är verkligen avundsjuk på dig ;) Jag har en lista på akrylfärger som jag ska inhandla men har inte kommit längre än just till listan.m Alla mina gamla färgtuber är kassa så jag behöver bygga upp en ny palett. Hoppas jag snart kommer till skott :)
Håller med dig att måleri kan vara väldigt arbetsamt och inte så avkopplande som man ibland önskat.
Ha en fin dag!
Underbar målning! Gillar att kvinnans ansiktsuttryck ser gåtfullt ut.
Känner precis som du när det gäller målandet - att det innehåller en hel del frustration också. Samtidigt kan man inte låta bli att tänka på målandet och när jag inte hinner/orkar måla blir jag nästan trasig inombords - därför att målandet är så viktigt.
Kram Christina
Kram Christina
Tack för era fina ord! Visst är det lustigt att det är så pass ansträngande, men ändå så nödvändigt för välbefinnandet.
Skicka en kommentar