I en annan färgskala

Helgens måleri påminde mig om hur viktigt det är för mig att måla. Den senaste tiden har jag helt gått upp i mitt nya arbete, och inte haft tid eller särskilt mycket tanke på måleriet. Jag hade nog inte ens vikt lördagen för måleri, om det inte vore för att jag ska delta i en samlingsutställning på Galleri K i påsk, men när jag väl stod där framför staffliet och lade färglager på färglager på duken, insåg jag återigen att det här är jag. Jag behöver det. Färgerna, formerna och berättelserna. Det är något särskilt med det ögonblicket när allt faller på plats, när allt känns helt rätt. Det är total lycka. Men också en del utmattning. Många tror att måleri bara är avkoppling, men det stämmer inte för mig. Det är koncentration, frustration och hårt arbete också. Det är därför det tar emot ibland att sätta igång med en ny målning, eller fortsätta på en som har kört fast. Belöningen när en målning blir färdig gör dock att det är värt det. Och den här målningen känns färdig nu. Preliminär titel är: I en annan färgskala.

Målardag utomhus

Solen skiner från en klarblå himmel och det är högsommarvärme. Jag hade bestämt mig för att äntligen ägna dagen åt måleri, efter att ha varit upptagen med så mycket annat en längre tid, men kunde inte förmå mig att stänga in mig i målarrummet. Istället tog jag på mig bikinin och slog mig ner på altanen med fyra nya dukar och hela lådan med färg.

Resultatet är fyra grundmålade dukar med mönster i alla möjliga färger. Jag har inte tänkt alls, utan bara målat på, lager på lager. Jag älskar dem som de är, men innan de är färdiga kommer säkert det mesta att vara täckt med nya lager färg. Det är ju så jag jobbar. Och jag måste säga att det känns underbart att vara igång igen. Jag har verkligen saknat det här.