Slutversionen

"Sakletaren", 2009, akryl på duk, 50x50 cm

Här är slutversionen på tavlan jag smög förbi i gårdagens inlägg. Fjärilen i handen har förvandlats till en sten och de lila färgskiftningarna har försvunnit. Mira säger att tavlan föreställer henne och det gör den nog även om hon inte har suttit modell. Det är inte bara ansiktet som påminner om henne. Hon är en fantastisk sakletare som hittar skatter överallt. Den minsta och mest obetydliga sten kan i hennes ögon bli en juvel. Och jag förstår henne. Oftast ligger det några vackra stenar i resväskan när jag kommer hem från en utlandsresa. Däremot tycker jag att gårdsgruset kan få ligga där det ligger.

Grovskissen till den här tavlan påbörjades för drygt två veckor sedan och sedan blev den stående eftersom jag blev sjukskriven och inte kunde måla. När jag väl kunde plocka upp penslarna igen tog det två dagar så var den färdig. Första dagen trodde jag att flickan skulle hålla i en fjäril. Jag hade till och med ritat av en korsstygnsfjäril som jag ville använda, men den passade inte riktigt in. När jag till slut gav upp fjärilsidén föll allting annat på plats också. Det var ju så här den skulle se ut. Nu är jag nöjd.

Att smyga förbi en tavla

Pågående arbete

Att måla en tavla är för mig en ganska långdragen process. Det kan ta flera dagar eller veckor för en akrylmålning att bli färdig. Men det betyder inte att jag målar långsamt, snarare tvärtom. Jag målar snabbt i korta sekvenser och resten av tiden går jag omkring och funderar. Ofta tar jag med mig tavlan runt i huset och hänger eller ställer den någonstans där jag kan se den, medan jag dricker en kopp kaffe eller tittar på tv. Sedan smyger jag omkring och tittar på den i olika vinklar för att känna efter om den är bra. Min familj är vid det här laget van vid att det står tavlor lite här och var i huset och att jag tvingar dem att ge sin åsikt om halvfärdiga verk. Jag behöver mycket tid för att känna efter och mindre tid att verkligen måla. Jag tycker om när måleriet är ganska hastigt och lite grovt. (Det syns tydligare om du klickar på bilderna så de blir större.)

Oftast har jag en mer eller mindre färdig bild i huvudet när jag börjar måla en tavla men den kan ändras många gånger om innan jag är färdig. Tavlan på bilden här ovan har haft många olika färgställningar innan den nu är färdig. Det här är inte slutversionen utan bara ett exempel på hur jag har hängt tavlan på köksväggen medan jag åt lunch. Den har för övrigt även hängt i hallen och trappen, stått på vedspisen, ute på bron och i vardagsrummet. Men nu är den färdig. Slutresultatet visar jag imorgon.

Allt är möjligt

Greta i skapartagen

När man är liten ligger världen öppen. Allt är möjligt. Min äldsta dotter har haft många drömmar om vad hon ska bli när hon blir stor. Det har varit prinsessa, balettdansös, konstnär, frisör och en massa annat. Det är så självklart för henne att man kan bli vad man vill. Jag önskar att det var lika självklart för mig. Någonstans på vägen från barndom till vuxenliv så tappade jag mina drömmar och blev praktisk istället. Satsade på en praktisk utbildning som gav jobb. Visserligen trivs jag med det jobbet men jag vill mer!

Idag blev jag påmind om hur lätt det är att begränsa sig. Jag gör det hela tiden och tyvärr är jag inte ensam. Inte kan väl jag... Jag som är så dålig... Tänk om vi alla kunde vara som min mellandotter på bilden här ovan. Hon målar med stor koncentration, fullt och fast övertygad om att det hon gör blir bra. Eller som hon själv säger: Jag är bäst!

Huldas skatter

Huldas gamla märkböcker

Jag forsätter att inspireras av korsstygn och när jag letade i mina gömmor hittade jag en skatt. Farmors gamla märkböcker för korsstygnsbroderi. De är så vackra. Vilken tur att jag duktig på att spara gamla saker, precis som min farmor var. Jag har redan hittat en fjäril som ska få pryda en målning jag håller på med nu. Mer om den senare.

Utställning i sommar

I juni ska jag ha en utställning på ett litet galleri i Umeå; Paletten Konst & Ram. När jag först blev tillfrågad om jag ville ställa ut där tyckte jag det var alldeles för långt bort men sedan ångrade jag mig. Vi brukar ändå vara i Örnsköldsvik några veckor runt midsommar och då blir avståndet till Umeå inte alls särskilt skrämmande. Tvärtom känns det riktigt roligt. Jag har aldrig varit i Umeå trots att vi pratat om att åka dit varje sommar. Nu blir det äntligen av. Anledningen till att jag skriver det här redan nu, trots att tankarna (och absolut inte målningarna) kring utställningen inte är riktigt klara, är att jag måste sluta sälja alla tavlor om jag ska ha några kvar att ställa ut. Från och med nu lägger jag inte ut mina nya tavlor under "till salu". Skulle någon vara intresserad så blir de till salu i juni!

Ny tavla

"Allt ljus på mig", 2009, akryl på duk, 88x88 cm

Klockan är elva och jag har målat hela förmiddagen. Utan att byta om från morgonrock till målarkläder gick jag direkt från frukostbordet för att pröva en idé som jag fick när jag läste en tidning. Jag såg en bild på en tallrik från Indiska med korsstygnsrosor på och det var precis vad som fattades på min tavla. Jag älskar gamla broderier och skulle gärna ägna mig åt att brodera om jag hade tid. Det här är den perfekta kompromissen - jag målar, det går snabbt och det ser ut som ett broderi!

Att måla korsstygn är egentligen ingen ny idé. Lantliga inredningstidningar har korsstygn på allt från tapeter till porslin och min svägerska Marie har för länge sedan målat ett skåp dekorerat med korsstygn. Det är så vackert! Jag har dock aldrig tänkt på att ha med det på en tavla, förrän nu. Det kommer jag nog att göra fler gånger.

Dag tre

Del av pågående arbete

Tredje dagen på mina kreativa övningar och jag är igång igen. Dagens morgonmänniska blev inget att visa upp. Den åkte direkt i pappersinsamlingen. Däremot fortsatte jag på en tidigare påbörjad tavla som jag visar en liten del av här ovanför. Den är nästan färdig. Ljuset i mitt målarrum blev lite dåligt nu på kvällen så jag måste se hur den ser ut i morgon i dagsljus. Förhoppningsvis får jag lite tid då för att göra färdigt den.

Förutom att måla själv har jag också hunnit med att titta på lite måleri. Jag skulle sätta på en film till Greta, som är sjuk, när jag såg Carolina Gynning i något soffprogram där de bland annat pratade om hennes konst. Man fick se några bilder från en gammal utställning och några nyare bilder. Jag är inte så förtjust i henne som programledare men jag gillade hennes tavlor. Mycket färg, både i tjocklek och styrka. Oftast ansikten - självporträtt enligt henne själv. Det fick mig att fundera över mina egna tavlor. Jag har inte använt mig själv som modell när jag målar på sistone. Jag gjorde det en hel del förut, när jag gick konstskola, men nu har jag istället använt människor ur tidningar som jag ändrar om så att de passar in i mina bilder. Kanske kan man ändå säga att alla mina bilder är en form av självporträtt, eftersom jag placerar in tidningsmänniskorna i ett sammanhang som är mitt. Jag målar mina känslor och tankar och även om ansiktena och kropparna inte är mina så visar bilderna min syn på verkligheten. Snurrigt, eller? Det måste jag fundera vidare på.

Lekfullt

Morgonmänniskor II, 2009, akvarell, 15x15 cm

Det finns så många inspirerande bloggar att läsa. Den ena leder vidare till den andra och så har man tillbringat alldeles för lång tid vid datorn. För det mesta brukar jag bara klicka runt och titta på bilder av målningar som tilltalar mig men vissa bloggar läser jag också. Jag tycker mest om att läsa om själva skapandet, hur en bild blir till, tankarna bakom eller tankar om den kreativa processen i allmänhet.

Så här i början på det nya året är det många som startar olika projekt för att få igång kreativiteten och det hade ju också jag tänkt göra. Inspirerad av bland annat den här bloggen har jag tänkt göra något kreativt varje dag i Januari. Månadstemat där är "play" och det har jag tagit fasta på i dagens (och gårdagens) bild. Jag har låtit färgerna leka utan att bestämma alltför mycket och sedan ristat en snabb teckning i den våta färgen. Motivet kommer såklart från morgontidningen. Avsikten med dessa dagliga övningar är inte att göra färdiga målningar. Resultatet är inte det viktiga. Det viktiga är just att leka.

Ett nytt år

Morgonmänniskor I, 2009, akvarell, 15x15 cm

Nyårsaftonen tillbringades inte i galaklänning med champagne och fyrverkerier utan i sängen med en sjuk Greta som inte ville vara ensam. Det blev alltså inga högtidliga nyårslöften vid tolvslaget men jag hade gott om tid att fundera över vad jag vill uppnå under 2009. Framförallt handlar det om att VÅGA. Jag har skrivit om det förut och tycker att jag har kommit en bit på väg under året som gått, men det är så lätt att falla tillbaka i gamla tankemönster. Jag vill inte begränsa mig själv genom att fundera över vad andra tycker och tänker om det jag gör.

Sedan jag började jobba i höstas (efter tre års föräldraledighet) har det inte blivit så mycket målat. Den här terminen ska Peter också börja jobba och alla barn ska iväg på förskola och skola, men jag har ändå förhoppningar om att måla lite mer än tidigare. Planen är att jag ska måla en förmiddag i veckan och därmed kunna ägna mig mer åt familjen på kvällarna. Vi får se hur det går!

För att komma igång med kreativiteten igen har jag också bestämt mig för att måla minst femton minuter varje dag i Januari. Det hinner jag när barnen har somnat, istället för att sitta i TV-soffan. Dagens bild tog inte mer än tio minuter att göra och är som vanligt tagen ur morgontidningen.