Att inte vara för petig

Ibland har jag en tendens att bli alldeles för noga i mitt måleri. Jag fastnar i detaljer och pillar och petar för att få allt rätt och då blir resultatet för det mesta inte alls bra, utan tvärtom riktigt tråkigt. Ett sätt att komma runt det problemet är att använda riktigt gamla och slitna penslar, gärna i en lite större storlek än vad måleriet egentligen kräver. Det går inte att vara för noggrann med stora, spretiga penslar. Vilken tur att jag är så dålig på att sköta om mina penslar så att de flesta blir slitna ganska fort!

Just nu i ateljén

Det går sakta men säkert framåt med min pågående målning. Just nu ser den ut så här, men den är långt ifrån färdig. Mycket kommer att hända innan jag känner mig nöjd och även om jag tycker att den känns ganska lovande för tillfället så är jag säker på att den kommer att genomgå åtminstone en fas där jag har lust att måla över alltihop. Eller så klarar jag mig utan det den här gången. Vi får se.

En resa till Umeå

För många år sedan hade jag min första utställning i Umeå, men jag såg inget av staden annat än galleriet där jag ställde ut. Nu har jag varit där igen, på en studieresa med mina kollegor från bibliotek och litteraturhus, och jag blev faktiskt lite kär i staden. Vi inspirerades på bland annat Väven, Kulturverket och Bildmuseet. Och så gick vi på opera. Och åt fantastiskt gott.  Jag lyckades dessutom klämma in en snabbtdejt med en bloggbekantskap i vårt späckade schema. Däremot lyckades jag inte ta särskilt många bilder. Det hade jag inte tid med.

Nu känns det ännu bättre att vi har köpt en stuga i Örnsköldsvik. Då blir det närmare till Umeå.

Möbler byter plats

Just nu står Sonias våningssäng isärskruvad och staplad i den övre hallen. Den ska få flytta upp till vår nyinköpta sommarstuga (herregud vad mycket det behövs till ett helt tomt hus!) och Sonia ska överta Miras gamla säng eftersom hon äntligen ska få en lite bredare variant som hon har önskat sig länge. Alla är nöjda och glada.

Jag planerar och skriver listor över allt som behövs till nya stugan, vilka möbler och andra prylar vi kan ta hemifrån, vad vi måste köpa nytt och vad vi kan handla på loppis. Vår plan är att köpa minimalt med nya saker och hittills har vi bara köpt en madrass och några billiga täcken och kuddar så att vi kan sova ordentligt. En nästan ny bäddsoffa har vi fyndat på Blocket.

Mina snälla föräldrar har lovat att följa med mig upp en helg framöver när Peter och tjejerna ska på barmarksläger så att vi kan förbereda lite innan hela familjen åker upp på höstlovet. Det ska bli så kul!

Att ta tag i saker som aldrig blir gjorda

Ända sedan vi byggde vårt kök för massor av år sedan har vi haft en ful trälist i det omöjliga utrymmet mellan vedspis och den vanliga spisen. Det har retat mig till döds men jag har inte riktigt vetat vad jag skulle göra med den. För ett tag sedan kom jag på att jag skulle klä in den med mosaik av samma kakelplattor som ligger runt vedspisen, men det kändes som ett lite besvärligt projekt. I helgen bestämde jag mig för att bara börja. Även om det var krångligt. Och det visade sig (som det ofta gör) att det inte alls var varken besvärligt eller tidskrävande.

I lördags hamrade jag sönder kakelplattor och fäste mosaiken och i söndags fogade jag. Allt material hade vi hemma så det kostade mig inte ett öre. På bilderna har jag ännu inte torkat rent ordentligt men jag är så nöjd med resultatet.

Undrar vilket omöjligt projekt jag ska ta itu med härnäst?

Att lura sig själv lite

Jag har så lätt för att fastna i grubblerier när jag målar. Ska det verkligen vara så här? Borde jag inte använda en annan färg, ett annat mönster, ett annat motiv..? I vissa stadier i måleriprocessen har jag kommit på att jag kan lura mig själv lite genom att lyssna på en ljudbok eller till och med titta på en tv-serie. Det hindrar mig från att fastna i alltför mycket tankar och istället bara måla det som känns bra. Att leka med färgen. Men det jag lyssnar eller tittar på måste vara något lättsamt som inte kräver för mycket engagemang, något som jag kan titta bort från eller där jag kan missa några meningar utan att det gör så mycket. Det låter helt galet, men det fungerar faktiskt. Just nu är det Grey´s Anatomy som gäller. Många avsnitt, väldigt lättsamt och så vill jag helst inte se allt blod så det gör inget om jag inte tittar hela tiden. Perfekt!

Att måla i mörkret

Just nu på staffliet (långt ifrån färdig!!)

Kvällarna (och snart eftermiddagarna!) blir allt mörkare och jag är glad för min dagsljuslampa som gör det möjligt att måla någon timme på kvällen också. Även om jag egentligen vill ha längre måleripass så är det bara att inse att det inte alltid är möjligt, och att det kan räcka att stjäla åt sig någon timme då barnen har somnat. Mindre soffhäng och mer måleri - det är mitt mål. Åtminstone en kväll i veckan.

Söndagar = målardagar

Det verkar som om jag börjar hitta lite rutiner i måleriet igen, efter en alldeles för lång paus. Söndagar har blivit en målardag då jag kan skrota i ateljén hela dagen medan resten av familjen gör annat. Jag behöver rutiner för att komma till skott när tiden är en bristvara och just söndagar ska jag försöka hålla fast vid.

Trots att det blivit några söndagar i ateljén är fortfarande lite ringrostig när det gäller själva måleriet. Det blir lätt så efter en paus - det tar ett tag att komma in i vanan igen och känna sig hemma med penslar och färger. Idag gjorde jag det enkelt för mig och målade mönster utan alltför mycket tanke. Kanske kommer de att täckas, kanske inte. Det spelar inte så stor roll. Det viktigaste är att jag har börjat. Att jag målar. För även om jag bara leker just nu så brukar det bli bra till slut, även om det tar ett tag att komma dit.